Femtusen besök
Ăn sĂ„ lĂ€nge Ă€r den hĂ€r bloggen inte vad jag hoppades att den skulle bli, nĂ€mligen en myllrande site dĂ€r jag trodde att mĂ„nga skulle skriva och dĂ€r jag bara skulle leta efter de nya tankemönster som skulle gĂ„ att urskilja.
Kanske kommer vi dit med tiden – vad vet jag?! Men det finns annat som jag vet alldeles sĂ€kert, nĂ€mligen att bloggen hittills attraherat 5 000 besök. MĂ„nga har alltsĂ„ tagit av sin tid (det dyrbaraste, ja, egentligen det enda som en mĂ€nniska har) för att botanisera runt hĂ€r – kanske bara en gĂ„ng, kanske mĂ„nga. Vad betyder dĂ„ det?
Internet Ă€r sĂ„ oerhört stort och dĂ€rför sĂ„ svĂ„rgripbart. I dess kĂ€rna finns det en gĂ„voekonomi – internet visar hur vi Ă€r beredda att hjĂ€lpas Ă„t för att bygga upp nĂ„got som sedan skall vara fritt tillgĂ€ngligt för alla som sĂ„ vill. SjĂ€lv har jag genom Ă„ren tĂ€nkt mycket pĂ„ triaden internet – universitet – gĂ„voekonomi – att kunskaper och tankar inte skall stĂ€ngas in utan vara fritt tillgĂ€ngliga Ă€r ocksĂ„ en av universitetens hörnpelare. Vill du följa mina tankar kring detta sĂ„ gĂ„ till http://www.arkiv.certec.lth.se/forelasningar/vaxjohogtid.html och lĂ€s vad jag sa vid en professorsinstallation i VĂ€xjö Ă„r 2002. Det Ă€r lite svulstigt men samtidigt Ă€r det lite fint. Och jag stĂ„r fortfarande för det.
Men vill du fira 5000-jubileet lite mer kortfattat ihop med mig, sĂ„ lĂ€s gĂ€rna i bild och text om ”bibliotekheten”, sjĂ€lva idĂ©n bakom biblioteken, pĂ„Â Â Â http://www.arkiv.certec.lth.se/bodil/aktuellt/bibliotek.html . DĂ€r stĂ„r bl a: ”Att andas information, tankeuttryck och kĂ€nslouttryck Ă€r lika livsavgörande som att andas luft. Det finns en viktig skillnad mellan inspirationshavet och den vanliga luften: inspirationshavet finns inte dĂ€r av sig sjĂ€lvt, det mĂ„ste vi skapa: som universitetsbibliotek, folkbibliotek, web-bibliotek…” DĂ„ för ett dussin Ă„r sedan hade jag inte en aning om hur sjĂ€lva idĂ©n om ”bibliotek” efterhand skulle söka sin yttring ocksĂ„ genom bloggarna.
Som du mĂ€rker, firar jag inte jubileet genom att tĂ€nka utifrĂ„n tĂ€mligen Ă„ldersoberoende perspektiv. Men tiden finns med Ă€ndĂ„ – i bemĂ€rkelsen att det Ă€r oerhört fint att fĂ„ leva just nu. Michael Thomsen hĂ€vdar i sin avhandling ”Talking bits”, http://vbn.aau.dk/files/48486867/Talking_Bits_PhD_Final_Crr.pdf,  att det steg som mĂ€nniskorna tagit genom den digitala kommunikationsteknologins tillkomst Ă€r det största som skett sedan tillkomsten av skriftsprĂ„ket. Och det fĂ„r just vi vara med om – vilken tur vi har!
Allt gott
Bodil
För en liten stund sedan lĂ€ste jag fĂ€rdigt din bok ”NĂ€r horisonten flyttar sig”. Den innehĂ„ller mĂ„nga kloka tankar om livet som pensionĂ€r. Tack för att du skrev boken och för att du tipsade om den hĂ€r bloggen. Jag ska försöka Ă„terkomma senare med reflektioner, men som du skriver i boken sĂ„ gĂ€ller TTT – Tankar Tar Tid.
Hej, Lennart – och vĂ€lkommen!
Det hĂ€r mĂ„ste du har skrivit samtidigt som jag satt och filosoferade kring vad egentligen de första 5 000 besöken pĂ„ den hĂ€r bloggen stĂ„r för. Ăven detta med samtidigheten fyller mig med vördnadsfull glĂ€dje: tĂ€nk att mĂ€nniskor kan sitta och skriva samtidigt i ett visst sammanhang men utan att störa varandra. Och sĂ„ plötsligt fĂ„ sina tankar hopförda genom ”bibliotekheten”, i detta fall i form av en blogg!
Lite hÀftigt Àr det. VÀlkommen tillbaka nÀr du tycker det Àr dags för det.
Allt gott
Bodil
Grattis Bodil till femtusen – jag tror femtiotusen kan komma. Gillade lĂ€nken med din Ă„tskillnad mellan information och kunskap. StĂ€mmer dĂ„ inte riktigt för mig med Thomsens pĂ„stĂ„ende om ’det största’ steget som mĂ€nniskan tagit osv. – typ NASAs mĂ„nproklamation. Tycker vĂ€l att det digitala sprĂ„ket mest i dag bara fungerar som en variant av skriftsprĂ„ket, Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge.
/Göran âȘâ«âą*š*âą.žžâ„žž.âą*š*âąâ«âȘ
Hej igen,
Det kan ta ganska sĂ„ mĂ„nga decennier innan de egentliga effekterna av ITismen börjar visa sig. SĂ„ var det faktiskt ocksĂ„ för boktryckarkonsten – inledningsvis var det mest förfalskningar för hela slanten.
Allt gott
Bodil
Jag ser det som att allt som skrivs i internet Àr ungefÀr det som olika bokförlagen eller handledare fÄr innan de gör sin granskning och innan texten som skall ges ut minskas och skrivs om. Allt som finns i internet Àr inte inspirationshav, tycker jag. Titta bara pÄ vad som skrivs i Facebook. Ibland Àr det svÄrt att vaska fram guldkornen nÀr det finns stora ökenomrÄden. ITismen Àr inte lika stort som att mÀnniskan har kommt till mÄnen. Det kan jag aldrig tycka. Det finns en riktig vÀrld dÀr hÀndelser och mÀnniskor finns och verkar. I den vÀrlden blir mÀnniskor gamla och dör. Men jag gillar din ansats som du haft frÄn början: det Àr dags att se de Àldre med andra ögon och att de sjÀlva slutar se ner pÄ sig sjÀlva. Det finns en massa förestÀllningar om Àldre bÄde inom oss sjÀlva och i samhÀllet som inte lÀngre Àr verklighet. Men visst blir vi gamla i alla fall.
Man kan inte sopa den sanningen under mattan. Det Ă€r hĂ„rt för 40-talisterna som egentligen avskaffade generationernas inbördes beroende stĂ€llning och gjorde alla ”fria”.Barnen behövde inte förĂ€ldrar, de skulle ha dagis, mammorna behövde inte barn eller en försörjande make för de skulle till arbetslivet, mĂ€nnen behövde inte fru för de skulle bli jĂ€mstĂ€llda och klara av allt hemma sjĂ€lva, den unga generationen behövde inte den Ă€ldre för nu fanns det dagis och fritids, den Ă€ldre och sjuka generationen togs hand om Ă€ldreomsorgen och behöver inte den yngre. Alla Ă€r fria, sjĂ€lvstĂ€ndiga och… ensamma.Jag tĂ€nker pĂ„ alla barn som inte trĂ€ffar sina förĂ€ldrar annat Ă€n pĂ„ kvalitetstid, alla ensamstĂ„ende mammor som Ă€r duktiga men ensamma, alla mĂ€n som bor ensamma och vid sidan om ett gemenskap, alla Ă€ldre som aldrig fĂ„r nĂ„gra besök.
Nu nÀr 40-talisterna blir gamla vill de vara behövda. SamhÀllet klarar sig inte utan dem, barnen och barnbarnen klarar sig inte heller utan dem, vill de. Jag vet att jag Àr provocerande. Men visst har 40-talisterna fallit lite i sin egen fÀlla.Fan blir religiös nÀr han blir gammal, brukar man kalla det för.
Nu sitter ungdomar och ocksĂ„ deras förĂ€ldrar och mor- och farförĂ€ldrar framför datorer. De behöver inte varandra- de har sociala medier, men … de Ă€r ensamma. SĂ„ kanske har konsumtionssamhĂ€llet lurat oss. Vi jobbar och vi konsumerar. Vi behöver inte varandra , vi umgĂ„s inte. Vi har var sin blogg och uttrycker oss sjĂ€lva. Kanske att nĂ„gon lĂ€ser den och kommenterar. Men det kan aldrig ersĂ€tta erfarenhetsutbyte och samtal- riktiga möten mĂ€nniskor emellan. Trevlig helg! PĂ€ivi
Inte Àr du sÄ negativ, inte (det blev 2 negationer bara det). Jag upplever dig via det du skriver som en öppen och tÀnkande mÀnniska.
Om man blir ensammare eller ej genom datorerna skiljer sig frÄn mÀnniska till mÀnniska. De möten i real life som du skriver sÄ fint om och vÀrnar om Àr inte möjliga eller ens önskvÀrda för alla. De kan dÀremot fÄ en lÀnk till andra via just nÀtet.
Ja, ja, det Ă€r en lĂ„ng historia. Och den hĂ€r bloggen skall ju egentligen handla om Ă€ldrelandskapet och dess förĂ€ndringar – men det inkluderar ju ocksĂ„ hur allting annat förĂ€ndrat sig, sĂ„ ingenting behöver egentligen uteslutas.
PĂ„ Grönland ökade medellivslĂ€ngden drastiskt nĂ€r Danmark pĂ„ 60- och 70-talet erbjöd bostĂ€der och sjukhus. MĂ€nniskor kom varandra geografiskt nĂ€rmare – men kulturen bröts upp, och mycket i förĂ€ndringen ledde till en upplevt sĂ€mre livskvalitet. Det tillkom en strĂ€van efter det grönlĂ€ndska – men det innebar samtidigt att barnen till en del förmenas ubildning i vĂ„r bemĂ€rkelse eftersom det inte finns lĂ€roböcker pĂ„ grönlĂ€ndska… Vill vi ha den riktigt nĂ€ra men ocksĂ„ innestĂ€ngande nĂ€rheten som fanns nĂ€r Nansen kom till Grönland – eller den öppna vĂ€rlden av i dag? Det gĂ€ller hela tiden att kryssa sig fram mellan Skylla och Karybdis.
Allt gott
Bodil
Ja, jag var kanske lite vĂ€l negativ i tonen. Men orsaken Ă€r den att jag om igen trĂ€ffat mina tvĂ„ Ă€ldre syskon som bor i var sitt boende i Helsingfors. Brodern som har Alzheimers Ă€r relativt vĂ€lomhĂ€ndertagen. Man har fixat ett eget rum och egen toalett med hans tillhörigheter frĂ„n hans hem. Eftersom minnet sviktar blir han glad varje gĂ„ng han ser runt omkring sig och ser sina tavlor hĂ€nga pĂ„ vĂ€ggarna. Han har glömt bort att han har sett dem nyss. Det sorgliga Ă€r att han inte fĂ„r vara bland sina nĂ€rmaste utan skall bo pĂ„ ett boende. Jag tĂ€nker ofta pĂ„ om inte den dĂ€r berömda lopplĂ„dan frĂ„n förr i vĂ€rlden var bĂ€ttre. De Ă€ldsta sov i trĂ€soffor i köket, men var mitt i röran och mitt i hĂ€ndelser. De fick trĂ€ffa barn, hundar, sina vuxna barn osv. Jag vill inte idyllisera. Jag Ă€r inte heller rasist. Men har han det sĂ„ mycket bĂ€ttre i denna lĂ„tsasvĂ€rld och med ryska vĂ„rdare som inte riktigt förstĂ„r honom? Kenneln hĂ€lsar pĂ„ med specialutbildade hundar.Men tĂ€nk om en katt fick hoppa ibland pĂ„ hans mage!Medicinskt Ă€r han vĂ€lomhĂ€ndertagen men Ă€ndĂ„. Det samhĂ€llet finns inte lĂ€ngre dĂ€r vi har ömsesidigt beroende och omhĂ€ndertagande. Nu har vi lagt ut allt sĂ„dant pĂ„ entrepenad eller hur man skall uttrycka det. Ănnu mer önskade jag en lopplĂ„da Ă„t min syster som bor pĂ„ en motsvarighet till lĂ„ngvĂ„rden efter stroke i lillhjĂ€rnan. Hon sĂ„g sĂ„ allvarligt pĂ„ mig och sade att hon lĂ€ggs i sin sĂ€ng pĂ„ eftermiddagen. Hon tror inte hon sover pĂ„ nĂ€tterna. Hon Ă€r inte tillrĂ€ckligt trött. Men hon hĂ€nger i sin rullstol och ser trött ut. SĂ„ skulle jag ocksĂ„ se ut efter fem timmar framför TVn.
Det skulle behövas mycket mer forskning runt dessa frÄgor! Jag sÄg en stund pÄ Uppvaknande pÄ TV4film som ni kanske ocksÄ har sett. TÀnk att bunta ihop alla möjliga mÀnniskor i olika vÄrdinrÀttningar. SÄ gör vi inte lÀngre med personer som har rÀtt till LSS. Det var inte sÄ lÀnge sedan som personer med ryggmÀrgsbrÄck satt pÄ lÄngvÄrden. Psykiatrisk sjukhusvÄrd har vi skrotat i stort sett. MEN Àldreomsorgen har vi kvar, precis som förut.
Nu kan inte jag ordna en lopplÄda Ät mina syskon hÀr i Sverige. Men det Àr tydligt att generationerna behöver varandra. De Àldres visdom och mogen kunskap Àr inte nÄgot nytt pÄfynd egentligen. De Àr accepterade fenomen i andra sorts samhÀllen. Men hos oss moderna vÀsterlÀnningar Àr det nÄgot som vi mÄste prata sÄ hÀr om.
Dina tankar om dina syskon Ă€r fulla av bĂ„de kĂ€nslomĂ€ssig nĂ€rhet och distanserad reflexion. Det som Ă€r eftersatt idag Ă€r ett bemötande av den hela mĂ€nniskan – och det kan vĂ€l egentligen ingen göra som inte utvecklar kontakt över tid. Man behöver gemensamma associationsbanor, man behöver att minnen triggas, man behöver att en katt kommer och inte bara sprider sin vĂ€rme och mjukhet utan ocksĂ„ vĂ€cker minnet av andra katter.
Och hopbuntandet av Àldre mÀnniskor Àr en avart inom det mÀnskliga samspelet. Det kan inte upprepas tillrÀckligt mÄnga gÄnger: nÀr man Àr gammal, Àr man inte ung. Men man Àr inte heller lik alla andra gamlingar utan mer olik dem Àn man nÄgonsin varit.
Allt gott
Bodil
Eftersom jag tycker mycket om ditt sÀtt att skriva sÄ Àr jag personligen glad för att du har en blogg. Som mediepedagog ser jag en fara i om bloggvÀrlden enbart bestÄr av yta och glamour. Kanske Àr det sÄ att de mer kvalitativa inlÀggen lockar en annan sorts publik som inte sÄ ofta lÀser den hÀr typen av innehÄll som du har pÄ nÀtet. SÄ tÀnker jag. LikvÀl Àr det viktigt att kunskap och bildning tar plats. Vilken sjÀlslig utarmning fÄr vi annars.Seghet och uthÄllighet borde löna sig i lÀngden Àven inom bloggosfÀren. Den som lever fÄr se.
Hej, Elisabeth,
Ăverhuvudtaget Ă€r det viktigt att mĂ€nniskor vĂ„gar Ă„tminstone försöka att SAMTALA med varandra utifrĂ„n den nakenhet som finns dĂ€r bakom alla skrymmande utanverk.
Roy Andersson namngav för mĂ„nga Ă„r sedan företeelsen ”vĂ„r tids brist pĂ„ allvar”. Och den bristen Ă€r i sig allvarlig eftersom den liksom skyler över sjĂ€lva existensen och dĂ€rmed förutsĂ€ttningarna för riktig samvaro.
Allt gott
Bodil