6. Medborgarlön
Hej!
Vi lever i ett land med en hög arbets- och skattemoral. Hur skulle den hårt arbetande delen av befolkningen reagera om de fick se delar av sina skatter gå till lön utan motprestation till dem som inte kan eller vill försörja sig på annat sätt? Skulle viljan att betala skatt minska? Skatt till vård, skola och omsorg ställer nog de flesta upp på, men hur många är beredda att utöka detta till att omfatta en företeelse som medborgarlön?
Svaren är inte självklara, men säkert är att initiativ till medborgarlön, ibland kallat basinkomst, nu tas i många länder. Argumenten för och emot är tämligen likartade. De handlar om huruvida medborgarlönen skulle kosta för mycket – för samhället och för alla som faktiskt arbetar. Man gör olika bedömningar av hur många som skulle välja en drönartillvaro framför ett ”arbetsslaveri”. Och man är inte heller överens om vad en medborgarlön skulle betyda för den ideella sektorn och för det konstnärliga området.
Ett genomförande kräver under alla omständigheter en bred politisk enighet, en god timing och en omfattande informationskampanj. Blotta existensen av medborgarlön skulle medföra att var och en av oss bättre klargjorde sin egen inställning till arbete. För många som är arbetslösa skulle en medborgarlön innebära bättre möjligheter att prova sig fram under tidsperioden fram till nästa jobb
Hur tänker du själv kring riskerna och fördelarna med att införa en medborgarlön?
Allt gott
Bodil
Vad jag har förstått så var det föreningen jag är idag är ordförande i, Anställningslösa i Förening, då SALO Malmö, som tillsammans med engagerade aktivister som startade det basinkomstnätverk som nu är aktivt i Sverige. Det var innan min tid i föreningen. Jag är, trots mitt engagemang i föreningen, inte övertygad om att basinkomst/medborgarlön är lösningen, jag är alltså inte en basinkomstförespråkare. Dock är jag inte heller en basinkomstmotståndare. Detta då alla som är något sånär seriösa måste fundera över precis det som du nämner.
Så oavsett om man är för eller mot basinkomst, man måste fundera över de frågor som basinkomströrelsen ställer. Har man andra lösningar så ok, men att säga att vi bara ska fortsätta enligt modellen arbetslinjen á la 2000-tal upplever i alla fall jag som oseriöst.
* Jag utgår från en medborgarlön som täcker de materiellt basala behoven, inte en så liberal variant som den som är på väg att införas i Finland.
– Risk, att det kan bli svårt att få folk att göra de för samhället så nödvändiga arbetsuppgifterna.
– Risk, att samhällskontraktet bryts då förståelsen för det ömsesidiga kan försvinna. Ett samhällskontrakt som i och för sig samhället har svårt att hålla idag. Men den grundläggande förståelsen av att samhället finns där för dig när du behöver det men att du då också måste bidra till samhället. (Samhället i detta sammanhang är dels alla vi som tillsammans bildar samhället och det är det vi skapat för att upprätthålla hälsa och välmående – sjukhus, äldrevård, infrastruktur mm.)
– Risk, att samhället vänder personer ryggen – de har ju medborgarlön…
+ Fördel, absolut fattigdom kan snabbt utrotas (om medborgarlönen var global).
+ Fördel, få bort fördummande, förhindrande och ineffektiv byråkrati.
+ Fördel, alla får sina materiellt basala behov uppfyllda utan att först nagelfaras och granskas i en känslomässigt utsatt process i mötet med diverse myndigheter.
Hej, Mathias,
Ja, det är en känslig balans. Tror att man behöver fundera över det här i lite olika tidsperspektiv. DIREKT tror jag att effekterna för den anställningslöse skulle bli övervägande positiva. Man skulle på ett annat sätt kunna utveckla sig och söka sig till de arbetsuppgifter man vill och kan ha, utan något regelsystem som försvårar övergångar. Samtidigt skulle också alla andra få större anledning att förhålla sig till sina insatser på lönearbetets område. Mycket av det arbete som utförs idag skulle man vilja utföra ”bara” utifrån en arbetstillfredsställelse.
Men effekterna på lite sikt kan bli helt andra. Jag tycker därför det är spännande att det finns länder som börjat tänka i termer av att man skulle kunna börja PROVA och då ha lite alternativa möjligheter. Ofta är det ju så att man KAN inte veta förrän man provat.
Allt gott
Bodil
Jag håller med dig!
Särskilt intressant skulle det vara att se hur olika personer skulle förhålla sig till sitt eget lönearbete, som du belyser. När villkoren för det som många tar som för givet förändras, hur förändras då personen? Människan är väldigt anpassningsbar, men vad händer när det finns mindre att anpassa sig till? Intressanta frågeställningar.
Hej, Mathias,
Ja, visst är det intressant! Vad man TROR så här från höften på förhand, beror förstås på den grundläggande människosynen. Men hur utvecklingen blir på lite sikt, kan ingen av oss veta – det är för många olika tänkbara återkopplingsloopar inblandade så förloppet blir allt annat än deterministiskt.
Allt gott
Bodil
Jag tror att det skulle bli en humanare tillvaro för alla som lönearbetar heltid i krävande och meninglösa arbeten. Och för alla som inte jobbar. Tror att många skulle välja att gå ner i tid. Och då skulle de arbetslösa kunna jobba halv eller deltid. Hinna vara med sina barn, engagera sig i miljöfrågor och debatter. Jobba idiellt eller bara få vara. Bli lugnare och harmoniskare. Hinna se längre än näsan räcker. Hinna vara empatisk och se verkligheten och de sköna under som livet bjuder på om man har tid att bry sig om dem. Jag längtar såå efter en sådan tillvaro.
Hej igen!
Just nu bara en kort kommentar: det här handlar så väldigt mycket om longitudinella effekter. Om skillnaden mellan långtidseffekter och korttidseffekter. Om rutiners och normers välsignelser och förbannelser. Och om hur fantasilösheten kan ställa sig i vägen trots övertydliga tecken på vantrivsel och överbelastningseffekter.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil och alla andra.
Medborgarlön/basinkomst betyder så olika för olika personer men frågan är om det inte borde heta ”medborgarbidrag”. För oftast handlar medborgarlönen om att ersätta diverse andra bidrag med ett bidrag, ett medborgarbidrag,som kanske inte ställer så höga krav. Det är samhällets krav som i många fall knäcker människor och för dom längre bort från samhället. Medborgarbidraget ska fås utan krav på motprestation likt de arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialförvaltningen ställer. För ibland orkar man inte slåss mot myndigheterna som ska ”hjälpa”. För idag måste man just det, slåss för rätten till bidrag. Sen ska man kunna få ett tillägg på sitt medborgarbidrag när man orkar vara mer aktiv, det vill säga moroten.
Det ska vara omöjligt att falla helt mellan maskorna i ett samhälles skyddsnät, men ändå är det många som gör det. Eftersom skyddsnätet är så byråkratiskt, kallt, omänskligt och strikt ekonomiskt. Har du eget hus kan du inte få socialbidrag, även om du har noll i inkomst och bor billigare än i hyresrätt.
Trevlig sommar
PS: Gillar det du skriver i övrigt Bodil, så tankvärt, så filosofiskt men med fast förankring i logik.
Hej, Sven,
Tack för ditt inlägg.
Ja, visst är det så att vi måste värna alla människors rätt att få FINNAS, och visst har vi råd med ett samhälle som möjliggör rimliga villkor för det. Lite intressant är det att medborgarlön/medborgarbidrag förefaller vara mindre kontroversiellt i de flesta andra länders diskussioner än vad det är i Sverige. Vad som krävs av diskussionen är att den lämnar det svart – vita (typ Andersson-kommentaren: ”Inte ska Pettersson bara ligga på soffan och få pengar ändå medan jag måste slita så …”) och går över till det faktiska mellanmänskliga. Jag tror det kommer – men vi är ännu inte där.
Tack också för din önskan om en trevlig sommar för mig. Det har jag haft – den har varit så trevlig att jag inte skött min blogg. Men nu är jag i den s k selen igen.
Allt gott
Bodil