37. Bänken på kullen

Hej,

Överst på kullen i trädgården står det en bänk. Många kvällsstunder blir det på den från tidig vår till sen höst. Men igår markerade jag ett säsongsslut genom att omgärda den med en presenning som vinterskydd. Lite sorgligt. Och samtidigt lite skönt att nu se den väl inslagna bänken som en rytm-markering.

Inte bara årstider utan också dygnet och veckan kan hjälpa till med den rytm som vi mår så väl av. Motsatsen – att fara illa alldeles i onödan – uppträder när vi gör om natten till dag, helgerna till arbetsdagar, vintern till sommar. Hur ska vi lyckas behålla en inre stabilitet när vi smetar ut mycket av det yttre så att det blir ett och det samma, hela tiden?

Vad detta har med arbete att göra? Mycket. För de allra flesta förväntas arbetet fortgå på samma sätt, oberoende av tidpunkt på dagen och oberoende av årstider. Ibland också oberoende av om det är vardag eller lördag-söndag. De förr distinkta gränserna mellan arbetstid och fritid under dygnet och veckan har blivit allt suddigare. På ett sätt var det så också under det gamla bondelivet där man liksom levde sitt arbete. Men samtidigt var variationen inbyggd – olika och distinkta sysslor gav en rytm åt dygnen. Veckan fick sin rytm bland annat genom åläggandet att göra så lite som möjligt på söndagen. Och årstidernas växling  medförde att arbetet hade helt olika karaktär, innehåll och omfång vår, sommar, höst och vinter.

Det livet kan de flesta av oss inte återskapa (och vill kanske inte heller). Men att därför förmenas (eller förmena sig) ett stöd för rytmerna i livet är som att slänga ut barnet med badvattnet.

Allt gott

Bodil