23. Tänk om det blir precis tvärtom?
Hej,
På och mellan raderna i min bok har du säkert läst in att också jag inser att normerna kring heltid och fasta pensionsåldrar inte är lättrubbade. Tvärtom – det känns som om de vore ristade i runstenar. Men vad om det är precis tvärtom? Vad om allt detta med lagomtid, deltid och heltid löses upp av sig själv genom att allt fler i stället för fasta jobb tar ett påhugg (”gig”) här och ett där, ofta parallellt. På så vis kan de plocka ihop en bukett av sådant de brinner för. De kan också låta det fysiskt/psykiskt påfrestande varvas med det fysiskt/psykiskt lättare.
För somliga kan gig-arbetsformen innebära ett arbetsliv fyllt med meningsfulla, intressanta och utvecklande uppdrag och utmaningar. De självvalda kort-jobben kan anpassas till de egna omständigheterna och det kan bli lättare att hitta balansen i livet. För andra kan i stället svårigheterna torna upp sig om/när flertalet fasta tjänster ersätts med korta projektinsatser.
Men kan det verkligen bli så? Jag vet förstås inte. Dock: det finns prognoser som säger att redan år 2020 kan hälften av den amerikanska arbetskraften sina arbetsliv uppbyggda av ”gigs”. Så snabbt lär det förstås inte gå i Sverige, men opåverkat lär vårt arbetsliv inte bli. Och kanske kommer det att passa 90-talisternas och 00-ungdomarnas bakåtlutade ”det ordnar sig”- attityd?
Ekonomiska krafter kommer under alla omständigheter att vara fortsatt starka, men de kommer att byta karaktär. Blir du nyfiken, så orientera dig om gig economy, gift economy och barter economy . Ja, det finns mycket att samtala om…
Allt gott
Bodil
Hej! I praktiken är nog arbete i ”gig-form” resan här inom många sektorer. Min dotter studerar till miljövetare och inom den sektorn är det mycket projektanställningar. Hon är ung och utan familj, bor i hyresrätt. Alltså inte beroende av fast inkomst mer än att det räcker till mat och hyra. Det gör att hon med enkelhet kan prova på lite olika nischer innan hon hoppar på ett fast jobb vilket kan vara en stor fördel liksom möjligheten till lagomarbete. Däremot hänger ju inte trygghetssystemen med vilket gör att den dagen man behöver lån eller barnomsorg tex kan det vara svårt om man inte har en fast tjänst. Det har därför börjat talas om det nya prekariatet och det anvönds av fack och politiker som incitament för ”arbetslinjen”. Jag tycker snarare att man borde anpassa systemen efter verkligheten!
Nina
Ja, visst är det så. Men det ses i så olika ljus. Wikipedias beskrivning ligger nära det klassiska fackliga och politiskt arbetslinjemässiga: ”Prekariat är ett begrepp från sociologin som används för att beskriva en grupp i samhället bestående av dem som under längre tid befinner sig utanför den etablerade arbetsmarknaden eller har osäkra anställningsförhållanden. Dessa personer kan vara visstidsanställda, projektanställda, praktikanter, bemanningsanställda, anställda under slavliknande former eller arbetslösa i stället för att ha fasta jobb. Till begreppet hör också att möjligheterna till social rörlighet är mycket små. Gemensamt för de här personerna är att de saknar yrkesidentitet, att bristen på anställningstrygghet och avsaknad av förmåner som sjukförsäkring, semester och betald pension ofta skapar en känsla av osäkerhet inför framtiden.” Ja, det är en sida av saken.
En annan är att många vill vara projektanställda, vill byta arbetsplats ofta, vill kanske också ha flera parallella arbetsgivare, bl a för ökad trygghet. När jag under inläggen fr o m 74 diskuterar olika teknikinitierade framtidsförändringar, pekar jag på möjligheten att man framöver kan komma att söka sig till varandra – det viktigaste blir vem man får jobba med, och vem man får utvecklas tillsammans med. Prekariatet kan peka rakt mot fördärvet men det kan också ha en spänst och en framtidsvittring som stora delar av den etablerade arbetslinjen inte har.
Allt gott
Bodil