90. Arbeta frivilligt?!

Hej,

Det är inte lönt att argumentera kring huruvida människan-i-största-allmänhet (vem nu det skulle vara) av naturen är lat eller in-i-själen-arbetsvillig. Men så mycket är i alla fall säkert som att det utförs mycket frivilligarbete i alla åldersgrupper och speciellt bland de till synes arbets”befriade” 67+:arna. Vad gör då den gruppen? Frågan är speciellt intressant genom att gruppen innefattar alla över en viss ålder, dvs alla som med ålderns s k rätt bara skulle kunna lägga sig på sofflocket. Varför gör då de allra flesta inte det? Och hur gör de det de gör – vad skiljer deras arbetsinsatser nu från vad de gjorde tidigare?

Ett exempel: Om ett tag ska jag presentera mina tankar-om-arbete för en grupp där de flesta nyss var höga politiker och tjänstemän. Det är de inte längre men likväl fortsätter de av rent intresse och utan några som helst maktbefogenheter att engagera sig. (Politikerförakt av typ ”de vill bara sko sig, de är bara förblindade av sin egen makt” borde rimligen vända i dörren. Eller åtminstone få sig en rejäl tankeställare av att en sådan supervitalgrupp alls kan existera på frivilligbasis.) När jag idag skulle briefas om vad jag kan förvänta mig, fick jag veta att åhörarskaran kommer att vara förbehållslöst och öppet lyssnande, glädjefulla i sitt vridande och vändande på idéer, möjligheter och problem och dessutom vassa i sin kritik. ”De har alltså sänkt garden”, tänker jag, ”inte bara gentemot mig (jag är ju tämligen ofarlig för gruppen ifråga eftersom jag bara gör en blixtvisit där) utan också mot varandra”.

För en del av dem kommer mitt inlägg att direkt beröra deras tidigare arbetsområde. Vi hade alltså kunnat mötas då. När vi gör det nu istället, under andra omständigheter, kommer det inte att vara någon större skillnad på nivåhöjden i resonemangen. Men det kommer att vara mycket mer konvivialt (sök gärna på ”konvivialt” på den här bloggen – jag märker att jag återkommer till det, gång på gång. Kollade själv i sökrutan högst upp till höger – och fick 9 träffar…) och därmed mer utvecklande för alla parter. Chansen är alltså större nu än vad den hade varit då att vi tillsammans kläcker något som också i den faktiska verkligheten kommer att leda framåt. Blir det så, är det i sig en svidande vidräkning med det existerande arbetslivet.

Överlag är det nog så att mycket av frivilligarbetet bidrar till en sådan mänsklig tillväxt för alla inblandade att det vore minst sagt befogat för det ordinarie arbetslivet att snegla mot frivilligarbetet och försöka lära av det hur det s k humankapitalet kan användas och utvecklas. 

Allt gott

Bodil