8. Mänsklig tillväxt och tillit
Hej,
När vi vill motverka det destruktiva börjar vi ofta i begrepp som antirasism, antidiskriminering och antimobbning och utvecklar system, checklistor och kontrollstationer. Det är bra, men det räcker inte hela vägen. Vi behöver också kunna börja i det positiva, i det konviviala, och satsa på att vidareutveckla det. Konvivialitet kräver en atmosfär av tillit och öppenhet, utan behov av försvar, utan hemlighetsmakeri, utan någon dold agenda och utan likformning. Att man vill varandra väl och varandras framgång. Att alla kan komma mer till sin rätt och lyfta sig i håret på ett sätt de inte hade kunnat utan konvivialiteten.
Arbete kan ge samvaro och utveckling. Det kan göda den mänskliga tillväxten, på både individ- och samhällsnivå. Detta har alltför länge hamnat i skuggan av den diskussion om ekonomisk tillväxt som ständigt förs mellan tillväxtivrare och tillväxttvivlare. I de bataljerna lyser den självklara tillväxtdefinitonen med sin frånvaro, den som säger ut att All sann tillväxt uppkommer genom att vi bättre använder gemensamma resurser. Gör vi det, kan vi skapa både en mänsklig och en ekonomisk tillväxt och konvivialitet och tillit kan sitta i högsätet.
För att detta ska bli möjligt måste vi en gång för alla göra upp med föreställningen att solidaritet är till för att vi alla ska vara lika. Identiska. Det är precis tvärtom – solidariteten behövs för att vi ska kunna vara varandra så olika varandra som vi faktiskt är och ändå leva bra tillsammans.
Har du funderat över varför du inte tyckt om vissa arbetsplatser medan du trivts väldigt bra på andra? Vilken var skillnaden? På vilka arbetsplatser var det konvivialt? Var var det icke-konvivialt? Hur kände du själv av det konviviala respektive det icke-konviviala?
Allt gott
Bodil
Lämna ett svar