110. Konvivialitet och spaning
Hej,
Det händer att man tror sig ha kommit på något unikt och alldeles nytt. Kanske är det rentav relevant för ens samtid. I så fall kan man vara säker på att det samtidigt sitter minst 5 människor någon annanstans på jorden och tänker samma tanke i samma ögonblick … Och det händer att man får reda på det. Särskilt inom forskningen där man är extra observant på varandras nya spår.
Men ibland får man reda på det också i den livs levande vardagen. Som nu detta med att jag i tre år skrivit om och talat om ”konvivialitet” och dess betydelse för vår nutid och framtid. Människor lyssnar intresserat men jag har inte fått höra någon annan som också slagits av insikten att det här är något värdefullt som behöver både hyllas, värnas och vidareutvecklas. Och så slog det ner som en blixt den 10 december, och orden kom från ingen mindre än Rainer Weiss, gravitationsvågorna och årets nobelpristagare i fysik.
54 minuter in i SVTs nobelkväll ska han svara på en fråga om deras forskarlag inte varit på väg att ge upp många gånger. Och han säger: det är inte alls så det går till. Man tvivlar inte. Man tänker inte på att ge upp. Man jobbar på. Man fixar till kretsen som inte funkade igår. Man gläds åt framstegen. Fast det finns ett villkor: det här funkar bara om man har det bra med sina nära kolleger, kort sagt att arbetet är ”konvivialt”.
Jo, han säger faktiskt så. ”Convivial”. SVT förringar det med översättningen ”gemytligt”, ett ord som för tanken till denna luciadags glöggfester och julens alla fröjder. De är i och för sig trevliga, ja, genytliga, men den konviviala gemenskapen innebär mycket mer än det (jfr tidigare inlägg på denna sidan). Vilket blir extra tydligt i en konvivial arbetsgemenskap.
Allt gott
Bodil
Jag var tvungen att slå upp ordet konvivialitet när jag läste Din bok. På Google fick jag Din förklaring. I vanliga uppslagsböcker tycks ordet inte finnas.
Jag har en känsla av att Du älskar att hitta på nya ord. Då riskerar Du tyvärr också att inte bli rätt uppfattad.
Mjaäaou,
Sanningen är att jag länge hade saknat ett positivt begrepp som kunde täcka alla våra anti-negationer (antimobbning, antifascism, antirasism, …). När jag så hittade det (det finns nio inlägg om konvivialitet på den här bloggen – du hittar dem lätt via sökfunktionen) först år 2013, började jag utveckla det och använda det. Kort sagt: det var meningsfullt – för mig. Och som du kan se av ett inlägg i december 2017 också för nobelpristagaren Rainer Weiss på Nobelfesten.
Givetvis håller jag med dig om att nya ord känns innehållstomma fram till dess att man kunnat ha dem till något. Men min förhoppning är ju att om jag bara fortsätter att använda ”konvivialitet”, kan det hända att fler hakar på.
Allt gott
Bodil
Konvivialitet finns åtminstone med på den här sidan (se länk):
http://runeberg.org/nyaord/0183.html
Ja, jag gillar ”Runeberg” också för detta. Men användningen av begreppet har gått vidare från att främst beröra fester till att också kunna hantera exempelvis det vanliga arbetslivet.
Allt gott
Bodil