111. En konvivial happening

Hej,

I går hade jag förmånen att få vara en av Spanarna på Future Street, ett evenemang som ägde rum på Humanistiska teatern – Uppsala nya arena för dialog och samtal. Jag valde att hålla mig till framtidsperspektiv på arbete respektive teknologi. Och så tid förstås. En skriftversion av föreläsningen följer nedan.

ATT jag upplevde det hela som konvivialt berodde förstås främst på arrangörerna och på deltagarna. Jag blev rent glad av alltihop. Lokalen gjorde också sitt till. Tänk dig att få föreläsa i ett klassiskt runt auditorium, stå där nere i mitten utan mikrofon och ändå höras på varje plats (utan att deltagarna hade hörlurar). Det samma gällde mellan deltagarna – var man än satt kunde man höra vad någon annan sa. DET kallar jag för  en triumf för modern ljudteknologi. Jag ser det dessutom som ett tillskott till Universell Utformning (Universal Design), en företeelse som är starkt på frammarsch. I detta fall: det är inte föreläsaren som ensam har makten att höras genom sitt mikrofoninnehav, alla andra hörs lika bra när de tar till orda.

Allt gott

Bodil

 

Spanarna på Future Street, Uppsala 14/12, 2017

Bodil Jönsson, www.bodiljonsson.se

Intro om spaningserfarenheter

Jag tror att jag spanat sedan jag föddes och att den kanske viktigaste gåvan jag fått är att vara bra på att upptäcka sammanhang lite före andra och att dessutom kunna berätta om dem.

Om man tror sig ha kommit på något unikt som kanske rentav är relevant, kan man vara säker på att det samtidigt sitter minst 5 människor någon annanstans på jorden och tänker samma tanke i samma ögonblick.  Men långt ifrån alla nya tankar tar fart på samma sätt som min lansering av ställtid också för människan gjorde med början i ”Tio tankar om tid” (650 000 ex i Sverige, 25 språk). Exempel på det som varit segare:

  1. Konvivialitet. Jämför vad jag skriver i förra inlägget på bloggen här (110). Jag har nu alldeles nyss fått en polare i mitt konvivialitetsförespråkande. Och inte vem som helst utan Rainer Weiss, nobelpristagare 2017. Hurra!
  2. Prenässansen. I många av mina böcker har jag häcklat vår samtid för dess oförmåga att låta framtiden vara där framme utan dra in den i nuet. Du hittar också inlägg om Prenässansen här på bloggen. Begreppet har fått få efterföljare, och nu ska jag sluta sörja det, för det är ändå en överspelad period. Nu kommer Protopia som jag presenterar längre fram i föreläsningen. Och den har inte alls Prenässansens nackdelar.

10 nedslag

Jag gör i det följande tio nedslag. De 6 första hittar du i en utvecklad form i min bok ”Tio tankar om arbete” – här är det extremt kortfattat:

  1. Arbete har en riktning, lika definitiv som tarmens: FRAMÅT! Slutar man tro på arbetet, slutar man tro på framtiden.
  2. Robotiseringen: vi kommer att förbli människor bland människor men i en allt mer robotiserad värld. Mycket av det tidigare tankemässiga arbetet och mycket av det tidigare manuella arbetet kommer robotarna att göra bättre än vi själva. Så vad kommer vi då att välja att VILJA göra? Våra föregångare hade inga sådana möjligheter. Kanske kommer inte alla heller att KUNNA göra det någon annan efterfrågar som lönearbete. Så hur ska de kunna omfattas av en samhällsgemenskap och en konvivialitet när alla andra har arbetslinjen som sitt riktmärke?
  3. Ett sätt är förstås att lätta på spänningen kring en eventuell medborgarlön. Slappna av så som man gör i andra länder. Ta till sig att människor inte blir lata genom det utan tvärtom kan bidra mycket till utvecklingen
  4. Hur mycket ska då en människa ”arbeta”? 1) Många tycker att de arbetar ”alltid”. 2) I realiteten arbetar man bara 10 procent av sin livstid. Vad är det som gör att båda dessa meningar kan vara sanna samtidigt?
  5. Varför mäter vi överhuvudtaget arbete i tid?
  6. Vad gör arbetet med oss? Om min egen senaste 8-årsperiod. Jag har nu varit pensionerad i 8 år och börjat inse vad de åren gjort med mig: jag kan inte komma på någon annan 8-årsperiod i mitt vuxna liv då jag utvecklats lika mycket. Varför? Jo, jag har nu för första gången fått utvecklas fritt från arbetsplatsen. I (nästan) varje läge kunnat fortsätta med det jag just då ville mest och kanske också kunde utvecklas bäst genom. Fascinerande. Steve Job sa en gång ”It doesn’t make sense to hire smart people and the tell them what to do; we hire smart people so they can tell us what to do.” Jag är lite tagen av tanken att vi kanske skulle kunna åstadkomma mycket bättre processer, resultat och lärande om arbetsplatserna mer byggde på modererad anarkism än på att den ska optimeras för sin egen skull med avseende på helheten.

De följande fyra nedslagen anknyter till mina tankar utifrån Kevin Kellys bok ”The inevitable”, 2016. Läs den gärna. Kelly menar att teknologernas megatrender inte kan rås på genom samhälleliga åtgärder eftersom trenderna faktiskt inte har sina rötter där i det samhälleliga utan i det teknologiska. Han hävdar t o m att det finns en teknologisk evolution – och jag är beredd att hålla med honom.

På min blogg bodiljonsson.se/blog inlägg 74-86 tar jag upp vad jag menar att Kellys 12 teknologiska krafter kommer att göra med just det framtida arbetet, och de nedanstående punkterna är i allt väsentligt utdrag ur de texterna. Betecknande nog kännetecknar han förändringarna med 12 verb som rubriker på tendenser han menar är oundvikliga. Här tar jag upp 4 av dem: Becoming, Cognifying, Flowing och Beginning. Att övergångar i dessa riktningar kommer att påverka arbetslivet både vad gäller dess omfattning och inriktning är minst sagt självklart. Likaså att det finns mycket att vinna på att ha förhandsvittringar på de kommande förändringarna.

  1. Becoming.

”Becoming”: det utmärkande för teknologin är att den går vidare från vad man skulle kunna göra till vad man faktiskt gör. Genom görandet uppstår ett ständigt flöde som aldrig blir färdigt och som dessutom omskapar oss själva. Framöver kommer vi att bli mycket mer av blivelser än av varelser.

Ingenting förblir ens som det är med mindre än att du lägger jobb på att bibehålla det. Tänk bara på dammet som förefaller falla alldeles av sig själv men som garanterat inte skulle försvinna om du inte la energi på att ta bort det. En nyss välsmord cykelkedja börjar kärva efter ett tag, skägget blir för yvigt om det inte ansas, och målarfärgen flagnar. En mycket stor del av befintligt arbete går faktiskt ut på att förvalta och bevara.

Detta gäller också för den immateriella världen. Även om du tror att datorn är en och den samma dag från dag, är den i själva verket hela tiden en ”becoming”. Det märks allra tydligast när du till sist också själv måste göra en uppgradering. Det är inget roligt – men alternativet är sämre. För uppgraderingar är faktiskt det enda sättet att hålla tekniken vid liv och god hälsa.

Framöver när utvecklingen går snabbare, kommer det inte att finnas fixa versioner att hoppa mellan. Allt i den digitala världen kommer att ändra sig hela tiden, och eftersom den så starkt också påverkar den analoga kommer vi alla oberoende av ålder och erfarenhet att ständigt vara nybörjare. Att vara en ständigt utvecklad men dock försteklassare blir med andra ord det nya normaltillståndet.

Det ständigt förnyande står för en utveckling och nya möjligheter som en statisk tillvaro aldrig kan ge. En sådan skulle förresten utgöra en ren utopi, eftersom den inte är långsiktigt hållbar. När nu teknologin möjliggör att vi kan ta oss till Protopia, så kommer vi att göra det. I själva verket gör vi det redan.

Protopia är inget mål utan en ständig tillblivelseprocess. Att leva i Protopia är inte som att leva under den nuvarande Prenässansen där man maniskt försöker dra in framtiden i nuet och leva som om det inte fanns något sedan och inget förflutet. I Protopia erkänns faktiskt tiden och dess gång under en stark markering av dess riktning. (”Prenässansen” slog aldrig igenom som begrepp (jfr ovan). Men det behövs inte heller när nu Protopia kommit).

I Protopia handlar arbete 1) om att förvalta ett föränderligt normaltillstånd, inte om att förvalta ett statiskt normaltillstånd. Och om att 2) förbättra det ständigt föränderliga, inte om att förbättra det statiska. Tänk om Protopia genom sin för alla inbyggda föränderlighet kan erbjuda starka hinder mot att de rika per automatik också framöver blir rikare och de fattiga fattigare? Tänk om Protopia erbjuder den första starka motkraften mot dagens förväntningsekonomi?

Om allting hela tiden förändras – är det då meningsfullt att tänka i termer av först utbildning, sedan arbetsliv, sedan pensionärstillvaro eller kommer en kontinuerlig integrering att bli det enda rimliga? Obs, man måste ta hänsyn till hjärnans utveckling! Den unga hjärnan är bra på detaljer men klarar inte sammanhang. För den gamla hjärnan är det tvärtom. Läs exempelvis min bok ”Silver”.

Är det troligt att konvivialiteten kan få bättre möjligheter i Protopia än vad den haft under Prenässansen? Ja, vi människor kommer att ha ännu större möjligheter att orientera oss olika i Protopia än vad vi har i dag. Kanske kommer vi att använda det till att mer söka oss till dem som vi kan skapa och uppleva konvivialitet tillsammans med?

Vi lever f n (utan att tänka på det) i en stark gåvoekonomi och investerar ändlösa obetalda ”arbets”timmar på att fylla internet med innehåll som är fritt tillgängligt för alla och som gör att man får flerfaldigt tillbaka på det man ”ger”. Antalet webbsidor idag uppgår förresten till 10 000 per nu levande människa – och sidorna har tillkommit på mindre än 10 000 dygn.

Just nu råder ett drömläge för becoming. Vi kan genom AI-fiering utveckla tingen omkring oss minst lika mycket som vad elektrifieringen gjorde med pumpen och belysningen och bensinen och förbränningsmotorn gjorde ned transporterna. Plattformar är redan lagda, och människor har börjat vänja sig vid fördelarna med IT – så starkt att de knappt kan föreställa sig tiden före mobilen och datorn.

  1. Cognifying. De långtgående konsekvenserna av att döda ting blir som levande kan bli betydligt större än industrialiseringens mekanisering och elektrifiering. Troligen kommer vi med tiden att också förstå våra egna intelligenser lite bättre när de utmanas av de konstgjorda. Hur vi klarar arbetslivet kommer att bero på vilka förmågor vi kommer att ha att omge oss med (och lära upp) sådana AI:fierade prylar som i samspel med oss själva och annat AI:fierat på bästa sätt kan utföra en uppgift tillsammans.

Var och en kommer att kunna lära upp sin omvärld. 1-2-åringen i den nya världen kommer inte att ha några problem att lära sin docka att gå: det gäller bara att ta tag i den och visa, så som barn alltid gjort i leken. Det nya är att framtidens docka lär sig och sedan minns själv så att den därefter ”kan”. Dess inbyggda ”förstånd” gör att den inte kolliderar med något – jämför med hur vi själva som barn lär oss att man inte kan krypa tvärs igenom ett bordsben utan måste ta sig runt det.

Kognifieringen finns redan nu inte bara i enskilda enkla produkter som t ex robotgräsklipparen, robotdammsugaren och elcykeln utan också exempelvis i Watson, IBM:s artificielle diagnosställare som blivit en värdig utmanare till världens cancerspecialister. Watson är inte längre en rumsplacerad jättedator utan finns i ”molnet”. Den är samtidigt användbar för många världen över och den lär sig hela tiden. Denna typ av AI kan skalas upp eller ner, helt styrt av vad som efterfrågas. Ju mer den används, desto bättre blir den. När hade du en sådan arbetskamrat senast? Tänk bara på Google, så bra det blivit tack vare alla oss användare och innehållsgivare. Varje gång du gör en sökning, lär du också upp Googles AI. Om tio år är kanske Googles huvudprodukt inte dess sökfunktion utan dess AI?

AI-tillskotten kommer snabbt att upplevas som självklara (på motsvarande sätt som du numera inte förstår hur människan kunde leva utan mobiltelefonen). Hela den yttre kognifieringen kommer (som Wallenbergarna…) att verka men inte synas.

Vad då med arbetslivet framöver? När tillverkningskostnader snart kan hållas nere genom robot/AI-användning, finns det kanske inte längre någon anledning att ta de stora transportkostnaderna (ekonomiska och miljömässiga) förknippade med en produktion på andra sidan jorden? Vad om framtidens AI-fierade industrier överlag kommer att finnas om hörnet, dvs kanske inom 10 mil eller så?

  1. “Flowing”:

Internet är världens största kopiator. Har du tänkt på det? Allt som hamnat där kopieras hela tiden, flyter omkring, kopieras och återkopieras. En gång i tiden baserades ekonomin på fixa varor och tjänster, nu har dessa blivit flytande och ständigt föränderliga. Idag går flöden och strömmar i alla möjliga riktningar och det kopierbara kostar egentligen ingenting.

Det flytande har också påverkat tidsaspekten. Nyss betalade vi månadsvis, sedan förväntade vi oss att transaktioner skulle ske inom någon dag, och nu är vi över i att ha förväntningar på att det mesta ska ske i realtid. Det oemotståndliga i detta ligger förstås i hur vi själva är gjorda: vi är analoga, inte digitala, och vi lever i realtid. Därför vill vi att tingen och flödena omkring oss också ska kunna hantera realtid. (Jämför gärna med hur det var när mobiltelefonen, iPaden och mobildatorn slog igenom på bred front så snart de kom. Det handlade om att vi själva är mobila och därför vill att allt ska kunna följa med oss när vi rör oss. När vi från 60-talet och framåt började resa allt mer och inte längre kunde hålla koll på våra respektive flockar hemma och på jobbet, fick vi det besvärligt. Men mobiltelefonen gjordedet fullt möjligt att vara med i flocken fast man inte var på plats.)

Den fortsatta uppsnabbningen efter de tre stegen från månadsvis till dagligen till realtid är ointressanta med direkt mänskliga mått. Men för robotarnas del är 5G-kommunikationen i allra högsta grad intressant och den möjliggör nästa genombrott: robotarna kan då kommunicera med varandra i en hastighet vida överstigande den som människor kan klara.

Ytterligare en tidsaspekt är viktig. Förr var det viktigaste för företag, samhällen och organisationer att spara sin egen tid genom effektivisering och ökad produktivitet. Nu när allt flyter, måste de också tänka på att spara tid åt kunder, medborgare och medlemmar – för att alls slå igenom måste de erbjuda sådant som finns på klicklängds avstånd. Vad kan man då konkurrera med som inte kan direktkopieras och som vi tycker är ännu bättre än allt som ”bara” finns där gratis? Jo:

  1. Förtroende.  Kommersiellt har idag det förtroendeskapande omvandlats till det varumärkes-skapande. Förtroende har alltid varit viktigt men putsandet av själva varumärket är tämligen modernt. Jag minns t ex när jag gick omkring på Världsutställningen i Lissabon 1998 och blev gruvligt besviken. Mina förväntningar hade hämtat sin näring från de klassiska tidiga världsutställningarna i respektive London och Paris och sådana storverk som Kristallpalatset och Elfentornet. Där i Lissabon fanns det ingenting som imponerade på mig. När jag skulle uttrycka min besvikelse över det, minns jag att jag sa: ”här finns ju ingenting spännande, de ställer ju ’bara’ ut varumärken!” För jag hade inte fattat att det var det som började bli själva grejen. Inte bara för företag utan också för nationer och organisationer. Man åker runt och visar upp sin yta – i förhoppning att besökarna ska få förtroende. Hm?
  2. Genast med det samma. Originalet har alltid fördelen att vara först, och det har en särskild nimbus att vara med på premiärer. Det är vi beredda att betala för
  3. Den kommer att slå igenom i mycket. Hittar vi en försäljare/ motsvarande och lär känna varandra under ömsesidig uppskattning, vet vi att vi också framgent kommer att få en överlägsen individuell service. Hen “känner” ju dig – du måste inte börja från början nästa gång. Viss individualisering får vi eftersom den är direkt lönsam för företaget (tänk bara på Amazons och Adlibris förmågor att föreslå dig böcker utifrån den profil de tror är din. Ofta har de förbluffande rätt.) Också själva innehållet i böcker och musik och filmer kan framöver göras bättre anpassade till just dig. Och standardläkemedel som exempelvis aspirin (som nästan inte kostar något) kan anpassas till ditt DNA (det kostar mycket, förstås).
  4. Snart kommer du att kunna få reda på ditt DNA i det närmaste gratis (åtminstone via ditt försäkringsbolag…), men för att kunna förstå vad det innebär får du betala multum för tolkningen.
  5. Att köpa av originalframställaren kan vara lugnare. Du kan lita på att du får “the real thing”, utan spam, utan tilläggsbuggar, utan…
  6. Tillgänglighet. Du vill knappast hålla dig med hemmalager och köpa t ex e-böcker som ligger där och väntar på dig köpta med olästa. Du kan vänta med att köpa till samma ögonblick då du tänker läsa. Och då vill det till att det finns enkelt tillgängligt.
  7. Förkroppsligande. Många musiker idag lever snarare på sina konserter än försäljning av musiken. Och författare tjänar ofta mer på sina föreläsningar kring böckerna än på bokförsäljningen i sig.
  8. Beskyddarskap/ patronage: Många av oss vill faktiskt visa upphovsmännen vår uppskattning. Kan det ske enkelt och på rimlig nivå och känner vi oss säkra på att det når fram till just den berörda, betalar vi gärna. Ja, det tillför oss själva ett värde.
  9. Synlighet/ upptäckbarhet. Det som höjer sig över bruset kommer att premieras. Men det kräver verkligen sin kompetens att klara det.
  10. Det ickestörande. Många av oss är beredda att betala för att få vara ostörda. Exempel: när jag nyss under en författardag hade satt igång en specialkomponerad musiklista på Spotify som passade just mig som bakgrund när jag skulle försöka skriva just det jag då ville skriva, vill jag inte påstå att jag sedan egentligen hörde musiken – jag var så koncentrerad på det jag gjorde att musiken bara skulle finnas där. Men plötsligt stelnade jag till – vad var nu detta?! Det var en helt annan musik som hade kommit in, en som störde min koncentration och absolut inte bidrog till den. Det tog ett litet tag innan jag förstod att orsaken var att mitt betalda Spotify-abonnemang hade gått ut och att jag alltså fick in reklam i stället. Jag fick alltså betala med min uppmärksamhet – precis tvärtom mot det jag ville.

Alla försök att förhindra kopiering av varor har rönt föga framgång. De har liksom biter sig själv i svansen. Nu är trenden att allt fler försöker bli bra på de ovanstående djupt mänskliga punkterna. Och det är verkligen inte illa att övergången från det fixa till det flytande tvingar fram just det förmänskligade.

  1. ”Beginning”. De historiker som lever om några tusen år kommer att referera till vår samtid som att det var nu som den stora början ägde rum. Det var nu som människor kopplade samman sig till ett stort något. Något som ligger över celler och över vävnader av celler. Något som utgör tankens hela sfär. Något som är en global superorganism.

Vi kan givetvis ännu inte se detta stora, men vi kan tala om vad som kommer att bygga upp det: den kollektiva intelligensen hos hela mänskligheten i samspel med den kollektiva intelligensen hos alla ”saker” och med intelligensen i naturen och med alla de beteenden som kommer ur denna helhet. Omfattningen av detta något som Kelly kallar Holos kan anas om man säger att den mänskliga hjärnan har 1012 gånger färre celler än Holos. Lägg därtill att vår hjärnkapacitet förblir ungefär den samma medan Holos kommer att fördubbla sin vartannat år…

Vad/ vem är det då som kommer att skriva koden som gör Holos användbar och produktiv? Vi själva. Varje gång vi klickar på en länk, kommer vi att stärka motsvarande nod i Holos nätverk – Holos programmeras genom att det används. Och alla kommer att använda det, ja, vara i det.

Det här ligger ett steg över det största vi skapat någonsin tidigare: storstäderna. Den här megamegaövergången gör det rimligt att se steget till Holos som en fasövergång. Lite som när is blir till vatten – de är byggda av samma ”ämne” men de har helt olika egenskaper. Sådana övergång sker inte kontinuerligt utan diskontinuerligt. Somliga diskontinuerliga steg har redan tagits, dvs vi har redan börjat byta fas. I det nya tillståndet dominerar inte längre de gamla kulturella krafterna som centralism och uniformism utan i stället ”sharing”, ”accessing”, ”tracking”, etc. Detta kommer naturligtvis att förändra både enskildas liv och organisationers (på alla nivåer).

Embryon till detta stora Holos har nu varit i drift i 30 år utan driftstopp, Internet. Jo, visst har det funnits och visst finns det lokala stopp (servrar som inte funkar, nätattacker som slår ut delar, mm), men helheten har funkat. Kelly menar sig inte känna till en enda annan ”maskin” som gått så länge utan driftstopp. Och det kommer den att fortsätta med – hela tiden mot ökad flowing, sharing, tracking, accessing, interacting, screening, remixing, filtering, cognifying, questioning och becoming.

Vad detta har med arbete och arbetsliv att göra? Främst är det nog en uppmaning att höja blicken! Inte fastna enbart i åtgärder som berör arbetsmarknad, arbetslöshet, arbets”givare” och –”tagare”, anställningsformer, löner och pensioner utan också våga titta på vad becoming, cognifying och flowing mm ändrar månad för månad. Inrätta ett skuggkabinett på regeringsnivå eller på Future Street med uppgift att konkretisera i vad man kan se dessa krafter, vilka effekter de har och vilka åtgärder som behövs och som är möjliga att vidta. Inte slåss mot vindriktningen, acceptera den, dra nytta av den. En fantastisk uppgift för vår samtid – och fullt möjlig. För ungefär som med smältningen av isarna på Arktis och Antarktis: orsaker och effekter går att spåra också innan de stora megavattenflödena kommer.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.