122. Permanentning av sextimmarsdagen
Hej,
År 2015 började man prova sextimmarsdag på operationsavdelningen inom ortopedi i Mölndal. Det slog väl ut och ledde till att försöket förlängdes på ett år. Och ett år till. Nu har man bestämt sig: så här ska det förbli.
Fördelen är att den berörda personalen är positiv, sjukskrivningarna har minskat och det går att bemanna två operationsskift per dygn. Därmed minskas köerna och den befintliga utrustningen kan utnyttjas större del av dygnet.
Vill du läsa mer, så kolla här.
Allt gott
Bodil
Hej
Jo, sextimmarsdag tycker jag verkar vara en bra idé, och som gynnar både individ och samhälle. Även rent ekonomiskt, vilket annars brukar vara en stötesten. Någon form av en liten medborgarlön ser jag också som något som ligger inom en ganska snar framtid.
PS. Jag har även en fundering som inte har med ämnet att göra, men som jag tycker att det skulle vara trevligt om du ville svara på, och det gäller ett citat från Tage Danielsson. Citatet: ”Utan tvivel är man inte klok”. Jag tyckte länge att det var väldigt klok sagt, men efterhand så dök en annan tanke upp som sa att utan tvivel är man klok, och jag tyckte att det lät väl inte heller så dumt? Att det låg något i det. Vad tycker du?
Mvh
Jan-Åke
Hej, Jan-Åke,
Jag känner igen själva processen: att man först tänker att något är rätt och bra och sedan börjar fundera i termer av ”Tänk om det är precis tvärtom!” Det är ju bara det att i det här fallet biter man sig liksom i svansen: att börja tvivla på att utan tvivel är man inte klok och alltså tänka utan tvivel är man klok, dvs det öppnar för båda situationerna. Men om man utgår från utan tvivel är man klok, kan man komma alldeles fel.
För visst är det så att det finns massor i vår tillvaro som vi gör klokast i att hålla utanför varje tvivel – dit hör exempelvis flertalet natur”lagar”. Tror man att dessa har en provisorisk karaktär, vågar man knappast leva, långt mindre handla.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil
Tack för ett intressant svar. Fastän jag bara i ringa grad sysslat med naturvetenskap så tycker jag mig ändå förstå en del när du i olika frågor förklarar saker utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv. Jag tycker mig kunna följa dina tankemönster (åtminstone delvis). Fast helt enkelt är det inte alltid det här med fysiken. Jag såg en artikel i SvD (se länk) som fick mig att reflektera en stund. Det gäller bland annat det här med strängteorin. Jag tror att vi genom den så kallade strängteorin är något på spåren. Jag tror att det är där vi ska ”gräva”. Vad tror du?
Med vänliga hälsningar
Jan-Åke
https://www.svd.se/mork-materia-en-symbol-for-vart-hopp-om-ett-framtida-ljus
Hej Bodil,
Erik Zsiga skrev i Svd den 18/10. Bättre att hela Sverige lever då och då. Att fler skall kunna vara på sina sommarställen när de vill.
Han flög dit en hösthelg från Stockholm till Landvetter,hyrde bil och körde till Fiskebäckskil.
Jag skrev ett svar och tyckte att han hellre skulle ta en halvdag ledigt och ta tåget.För att få stöd läste jag Din bok,Tio tankar om tid som jag uppfattade som en miljöbok. Nu i klimatomställningen måste vi tänka om om vår tid och hur vi använder den. Minska på arbetstiden och mer tänka på hur vi förvaltar klotet. Jag refererade även till Olle Torpman som vid Östersjöseminariet 5 sept 2018 diskuterade vårt beteende. Filmades av SVT. Han är filosof på Stockholms Universitet. Tacksam för en kommentar! Hälsn. Per.
Så roligt att du upplevde den som en miljöbok!
Ja, vår syn på tid är ju direkt avgörande för hur vi lever våra liv. Själv är jag inte förespråkare för någon given arbetstid – både veckoarbetstiden och pensionsåldern borde kunna bestämmas mycket mer utifrån arbetets karaktär, påfrestningarna i livet utanför arbetslivet och, inte minst, den personliga läggningen. Det slår så fel när man kallar somliga för arbetsnarkomaner och andra för lata och tvingar in människor i 40 timmars-vecko-normer, lika för alla. Inte minst dagens stressrelaterade ohälsa talar sitt tydliga språk. Men det är inte så enkelt som att alla skulle må bättre (eller ens att miljön skulle må bättre) av att de arbetade mindre. Det kan tvärtom vara så att det är just på arbetsplatserna som man tydligast kan lära sig miljö- och klimatansvar.
Allt gott
Bodil
Tack för Ditt svar.
40 timmars-veckan infördes 1973 och sen dess har vi ej ändrat arbetstiden trots att produktiviteten stigit 3 gånger. Flexibel arbetstid vore bra. Många skulle ha råd att arbeta mindre och umgås mer. Enkelt socialt liv istället för dyra resor ofta långt bort då ekonomin tillåter allt mer av konsumtion. Om vi anser oss ha tid kan vi också resa mer hållbart.Som vi lever nu så belastas ju klotet på tok för hårt. Hälsningar Per.
Hej Bodil, I går lyssnade jag på dig och Linus Jonkman hos Malou i Tv4. Tack för din kloka ord! Ni pratade om just tid. Tiden är ju konstant, och det innebär att vi alla har samma mängd av den, och ändå så upplever många att den är olika fördelad.
Jag har själv varit fylld av upplevelsen av att tiden inte räckte till och som gjorde mig otroligt stressad i min vardag. Tills jag kom i kontakt med de 3 principerna och förstod att det handlade inte om tiden, utan mina tankar om tiden – och att den inte räckte till. Vi lever ögonblick för ögonblick i upplevelsen av våra tankar och utifrån dessa skapas reaktion och handling. Sinnet blir grummligt. Det är ett oskyldigt missförstånd. Vi behöver ställa oss frågan – vem är det som tänker – jo jag själv, och det handlar inte – om – eller – vad – jag tänker, utan – att – jag tänker. Tankar kommer och går hela tiden de är oförutsägbara, och helt slumpmässiga, det flödet kan jag aldrig stoppa, men jag kan låta bli att fastna i dem. Och med den insikten kan jag låta min stressade tids tanke passera, precis som molnen på himmeln – och skapa klarsynthet . Min stress försvinner och jag vet hur jag skall förvalta tiden på mitt bästa sätt just nu, som för övrigt är det ända vi vet något om. Dåtid är mina tankar om tiden då, som kan skifta i förhållande till min sinnesstämning just nu. Framtid är antaganden och spekulationer. Kanske kunde denna insikt både spara oss människor och vårt klot. Hälsningar Christina
Hej, Christina!
Tack för att du delar med dig!
Ja, tid är ett så bra begrepp, ett tankefoster som vi kan ha mycket nytta och glädje av. Med det borde man inte kunna jaga varken sig själv eller varandra.
Tycker man att man har ”ont om tid”, är det i sig en upplevelse som är värd att notera. För det är förstås inte tid man har ont om utan något annat, och vad detta ”något annat” är växlar från situation till situation och från person till person.
Allt gott
Bodil