4. Egenarbetets osynlighet
Hej,
Utöver lönearbetet finns det egenarbete och ideellt arbete. Att ta hand om hushåll och familj tar mycket tid – 27 timmar i veckan för kvinnor, 21 timmar för män. ”Produktionen” inom egenarbetet har ekonomiskt uppskattats till att motsvara en tredjedel av den inom lönearbetet. Men den synliggörs nästan aldrig i ekonomiska sammanhang och den ingår exempelvis inte i bruttonationalprodukten.
Egenarbetet framställs ofta främst som en belastning, framför allt för kvinnorna eftersom det försvårar deras lönearbete.
Hur tänker du själv kring egenarbetet – hör du till den majoritet som synar det med lönearbetsglasögon? Vad skulle hända om du synade lönearbetet genom egenarbetets glasögon?
Allt gott
Bodil
Arbete framställs ibland som något nödvändigt ont. Själv kan jag inte tänka mig ett liv utan arbete. Som pensionär arbetar jag ideellt. Det ger mitt liv mening och påverkar livskvaliteten positivt. Att göra något för andra är dokumenterat hälsobefrämjande. Många pensionärer skulle må betydligt bättre om de engagerade sig i ideellt arbete.
Ja, det är just det – att ge livet en mening!
Allt gott
Bodil
Idag har vi i Sverige ett begrepp som heter arbetslös. Men vem är egentligen utan arbete? En del politiker pratar om arbete som något man gör för att tjäna pengar, samtidigt kan de prata just om det ojämlika hemmaarbetet. Kan vi kalla det för inkonsekvent..?
Föreningen Anställningslösa i Förening använder just begreppet anställningslös för att tydliggöra vad det egentligen handlar om. Arbetslösa arbetar till exempel med att söka ett lönearbeta, alltså är de inte arbetslösa. De är utan anställning, alltså anställningslösa. Vi kallar föreningen för arbetskritisk, i detta ligger exempelvis att problematisera begrepp.
Vad bra att du tar upp detta perspektiv! Ska vi kunna fördela arbetet jämnt, och med hänsyn till våra personliga förutsättningar, måste vi titta allt det arbete som faktiskt utförs!
Hej, Mathias,
I min bok försöker jag ta upp både egenarbete, lönearbete och ideellt arbete. Visst är det så att vi GÖR något i alla tre fallen. Det finns också en annan, ännu djupare aspekt: det arbete som faktiskt blir gjort, vad eller vem gagnar det? Och allt det arbete som inte blir gjort: vem vinner eller förlorar på det?
Om vi nu skulle klara att förändra anställningars/motsvarande funktioner i våra liv – vad skulle det kunna förändra i vilket arbete som blir gjort respektive icke gjort?
Allt gott
Bodil
Jag anser att ”göra något” och att arbeta är samma sak. Arbetet fyller en funktion utanför jaget. Att läsa en bok som man har i uppgift att kommentera är att arbeta medan att läsa en bok för att man vill inte är att arbeta. Och det skulle kunna vara samma bok…
Sedan kommer de frågor om arbetets funktion som du tar upp – vem gagnar det, till vilken nytta, vem vinner och vem förlorar på det?
Det ska bli intressant att läsa boken.
Hej igen, Mathias,
Ja, människan är ju en handlande varelse. Vad man sedan kallar arbete är kulturellt betingat, ibland t o m subkulturellt. I boken skriver jag bl a:
”Lika lite som tid är pengar, lika lite är arbete enkom pengar. Handlingar och verksamheter blir inte till ”arbete” i den gängse meningen med mindre än att någon annan är beredd att betala för det – i pengar eller genom gentjänster. Om man passar sina barnbarn, om man hjälper till med läxläsning, om man som anhörig vårdar en närstående eller som medmänniska på ideella grunder hjälper till på en jourlinje – då förväntar man sig ingen ekonomisk ersättning. Insatsen kan ändå motsvara en sådan mängd arbete som skulle kunnat höra till den betalda sektorn. Andra insatser som att läsa, tänka, skriva böcker som ingen vill ge ut, spela datorspel, interagera med sina vänner på Facebook, promenera eller måla akvareller för den egna tillfredsställelsen – sådana insatser ingår inte i den ekonomiska bytessektorn eftersom ingen annan vill betala för det vare sig i pengar eller genom gentjänster.
Löpträning som för en elitidrottsman utgör ”arbete” är för amatören en fritidsaktivitet. Trädgårdsarbete utgör ett lönearbete för den professionelle, medan det är en hemma aktivitet om det utförs i den egna trädgården. Fönsterputsning, städning och dylikt utgör ett arbete om det sker i organiserad form medan det hemma hör till sådant som ska göras som en del av egenarbetet. Det som var slav arbete för galärslavarna, att ro, och som gjorde livet till ett helvete för dem utövas idag i högsta grad frivilligt av dem som sliter i roddmaskinerna på gymmet. Trots att samma muskler kommer till användning sker det med helt andra förtecken, drivkrafter och belöningar. Det självvalda slitet belastar inte som det påtvingade gör.” Etc.
Allt gott
Bodil
Jätteintressant detta! I en tid då arbetsbelastningen och stressen är hög och möjligheten till rotavdrag finns lockas många av oss att ”köpa oss fria” från hushållsarbete. Frågan är bara om det gör oss mindre stressade. Det finns ju också en tillfredsställelse i att sörja för det egna som jag tror ligger djupt rotad i många av oss. Det kan vara att dammsuga, hugga ved, stryka, laga mat eller städa toaletter (eller nja, där tog jag kanske i…). När det var som mest hektiskt en tid i mitt liv blev jag lockad att beställa matkasse. Väldigt pratktiskt med allt färdigpackat och levererat i en kasse på måndagen med recept och allt. Familjen var tveksam, men ställde lojalt upp och lagade rätterna. Själv kom jag rätt snart på att jag tyckte det var trist och att jag kände mig styrd och allt som oftast snodde jag ihop nåt annat i alla fall.
Så småningom rann det ut i sanden och i backspegeln kan jag se att det var bland det mest korkade jag gjort. Jag har ju alltid älskat att laga mat, och att svänga ihop något oplanerat av det som finns i kylen är mindfullness för mig, liksom att hacka grönsaker. Mycket bättre för mig som avkoppling än att sitta på en sten och lyssna på en bäck! Det har jag förstått nu. Och familjen har inget emot att det blir te och mackor och ett ägg när orken inte räcker till eller lusten inte finns. Jag har kommit på att jag faktiskt gärna tar huvudansvaret för matlagningen, hellre med lite hjälp från de andra än att vi lagar en annan kocks recept,
När stress och arbetsbelastning blir hög tror jag att vi gör sämre prioriteringar många gånger. Om tempot är för högt ger vi oss inte tid att känna vad som är bra för oss, vilket kanske ibland snarare spär på stressen. Jag tror också att vi i sådana situationer blir mer mottagliga för de signaler om det perfekta livet som ramlar över oss via olika medier. Det finns en risk att vi då prioriterar bort sådana hemsysslor som ger tillfredsställelse.
Nina
Hej,
Jag kan bara hålla med i allt du skriver.
Ytterligare ett exempel: själv har jag alltid bakat bröd. När så bakmaskinerna kom, var det många i min bekantskapskrets som sa: ”så bra det blir för dig med en bakmaskin! Då slipper du ju allt knådandet!!” Dvs de hade inte förstått nåtttt av vad brödbak är för mig. En av dess allra viktigaste delar är just det taktila knådandet. Om jag inte fick ha kvar det, skulle jag troligen sluta baka bröd.
Matlagning är det som mest uppenbart byter skepnad för mig om jag jäktar. Att hacka grönsaker som du nämner – det är ju rena meditationen om jag får göra det i lugn och ro. En egen liten utflykt i tillvaron med alla sinnen inblandade. Så helt annorlunda samma sak blir om jäkten flåsar mig i nacken!
Allt gott
Bodil