Vad kan tänkas kännetecka det nya äldrelandskapet?

I boken säger jag att ett nytt äldrelandskap kommer att bryta igenom. Men vad i allsin dar kan tänkas känneteckna det? Ungefär så här tänker jag i dag, 30 maj 2011, och jag daterar det explicit just för att jag vet att bilden kommer att ändra sig, dag för dag, månad för månad:

1. Det nya landskapet kommer att ha bytt skala och vara mycket större – i dess flesta ledder.
2. Det kommer att vara mer diversifierat.  Det har alltid gällt att äldre människor är varandra mer olika än yngre – men förr då livslängden var kortare, äldre människor mer utslitna och normerna starkare kunde både de berörda själva och omvärlden uppfatta ”äldre” som ett entydigt kollektiv. Och som en svag grupp. Fortfarande har (förstås) det diversifierade inte slagit igenom. Både självbilderna och omvärldsuppfattningar haltar. Många äldre försöker anpassa sig till föråldrade normer: nu är vi pensionärer, nu skall vi inte längre vara aktiva men väl aktiveras (resa, spela boule, dansa, gå på möten, konsumera kultur – allt nog så trevligt men det kan ändå bli lite infantiliserande om det blir de enda sysselsättningarna utöver hus och hem och barnbarn). Och kanske är det då inte så konstigt att en journalist utan att själv märka det refererar till svar som han fått från “Anders, universitetslektor”, “Eva, sjuksköterska” och “Arvid, pensionär”. “Arvid, pensionär” uttrycker just detta: att det kan vara som om en äldre människa gjort själva pensionärskapet till sin identitet. Detta är på väg att ändras, åtminstone så att pensionärskapet för flertalet äldre inte blir den enda identiteten, inte heller vad de gjort tidigare (“f d datatekniker”) utan vad de gör nu.
3. Äldrelandskapet kommer att ha lägre murar mot omvärlden och variera mer över tid. Både vara mer infiltrerat utifrån och samtidigt själv infiltrera mer. Nya trender inom äldrelandskapet kommer exempelvis att kunna vinna insteg i andra grupper. Möjligen blir det utifrån äldres annorlunda förhållande till arbete som detta inte längre kommer att mätas enbart genom insatser i ”tid” (heltid, halvtid, etc) utan i resultat.
4. Äldrelandskapet kommer att vara mer myllrande, antingen det handlar om formellt ”arbete” eller om något annat – man kommer helt enkelt att göra mer och det är ju genom människors handlingar som världen får sin dynamik.
5. Man kommer att ha fått lite bättre kläm på den utvecklande delen av ålderdomen – den som än så länge är den minst utvecklade. Pedagogiskt, sociologiskt, designmässigt, kulturellt och medicinskt.

Vad är det då som kommer att vålla de största svårigheterna? De svåraste knutarna att lossa är alltid de som man själv har knutit. Så därför blir nog det svåraste i uppbrotten den egna inre kampen. Vill vi eller vill vi inte vara som de gamla människor vi ses som? Och om inte – vad vill och kan vi sätta dit i stället för de gamla självbilderna?

Allt gott

Bodil