Mer om lärpuckeln
I boken har jag varit tydlig med att det finns inte bara en tidig lärpuckel utan också en sen sådan i en människas liv. Som gammal har man fantastiska förutsättningar att lära nytt just utifrån allt det man redan har inuti sig. Detta kan mer än väl kompensera en sämre förmåga att lära nya detaljer. Tänk bara på hur många blindtarmar som man kan slippa gå in i (igen!) eftersom man redan varit där. Och tänk på vilka nya helheter man relativt enkelt kan skapa när det mesta redan är på plats så att det ”bara” behövs en ny detalj eller vinkling för att ett nytt sammanhang skall uppenbara sig.
Men allt är inte guld som glimmar. Till det som garanterat kan vara spökguld hör det minskade sociala trycket i samband med en pensionering. Visserligen får du större möjligheter att utveckla ditt lärande mer ostört, men samtidigt har du blivit av med en drivkraft: trycket från människorna i arbetsgemenskapen. Förhoppningsvis är du fortsatt nyfiken, alldeles av dig själv, men det är ju ofta först när man skall förklara, argumentera, variera sig som man hittar den riktigt starka kicken att själv försöka förstå ända ner i tårna.
Så vad göra? Givetvis fortsatt söka sig till gemenskaper som utmanar en. Studiecirklar (jämför förra inlägget) kan vara ett sätt – men det finns förstås många andra. Helst inte ”bara” trevliga och utslätande – vi behöver faktiskt utmaningar även om de är besvärliga. Det är för hjärnan som för kroppen i övrigt – den behöver jobba.
Allt gott
Bodil
Jag kan hålla med om att det kan finnas en sen lärpuckel när det gäller att lära sådant som man kan använda sin erfarenhet för att lära in. Men när det gäller at lära sig utantill har jag bannemej ingen sen lärpuckel, tvärtom. Jag har givit mig på att som pensionär lära mig olika dataprogrammeringsspråk och där finns mycket som man måste lära utantill och saknar tidigare erfarenhet av. Även om jag har massor av tid och tålamod och engagemang och inte alls är stressad så är det bara omöjligt för mig att komma ihåg det jag har läst när jag inte har någon tidigare struktur att hänga upp det på. Så därvidlag är min lärpuckel snarare ett sluttande plan utför.
Gunilla
Ja, och det är du inte ensam om. Inlärningsklassikern förr i världen – att lära sig meningslösa stavelser utantill och sedan komma ihåg dem – är man absolut bättre på som ung än som gammal, inte sällan mycket bättre. Att detta slår igenom om man försöker lära sig nya programmeringsspråk tror jag inte man kan komma ifrån.
”Lärande” är ju inte ett – muskulära färdigheter, snabbhet, etc hör också till det som vi blir sämre på. Det är just därför man behöver påminna sig om att allt i lärandet inte behöver vara ett sluttande plan eller avgrundsdjup utan också kan innefatta pucklar.
Allt gott
Bodil