“Tänk nu inte mer på det!”
Jag får många brev och mail från jämnåriga och äldre som inte riktigt kan värja sig mot släktingar, vänner och personal som säger “tänk nu inte mer på det!” Man förstår att yttrandet är välment -att omvärlden inte vill att man skall gräva ner sig i sorger eller oförrätter eller tankar om hur det kunde varit om bara… Men samtidigt kan man känna att man både måste och vill hålla på med sina tankar. Själv tror jag att det kan vara årsringarnas vandringar och inbördes blandande som kanske rentav gör det till en huvuduppgift för oss att betänka våra liv.
Det innebär samtidigt att mycket kommer fram som man tidigare förmått hålla undan: allt från faktiska händelser, t ex tidiga trauman eller oerhört positiva vändingar i livet, över till nya perspektiv som kanske vänder upp och ner på det man tidigare hållit för rätt och riktigt. Och det är väl klart att man måste tänka MER, inte mindre, på det. TTT = Tankar Tar Tid.
Allt gott
Bodil
Det är samma människor som säger. Det ordnar sig, doktorerna kan så mycket idag. Hörs ifrån de som egentligen inte bryr sig när någon fått har det svårt. De som glider igenom livet på ytan som en kork. Träffar en person som är deprimerad så låter det ” ryck upp dig”.Sen när något händer dem själva vill de ha all uppmärksamhet som finns. Energitjuvar…….
Ja, det kan vara de samma – men inte alltid. Gemensamt är att många andra människor på sitt sätt vill väl – de vill trösta, och de vill inte att någonting skall få vara svårt. Men det måste ju faktiskt få kännas att leva. Så varför skulle vi inte då både begrunda och känna, också det svåra?
Allt gott
Bodil