Det kom ett mail

De flesta personnära reaktionerna på min bok kommer inte här på bloggen utan per brev eller mail. Ett av de senaste löd: ”Jag vill passa på att skriva och berätta att jag köpte tre böcker ”När horisonten flyttar sig” och gav en till mina föräldrar, en till min svärmor och en till min arbetsgrupp. Min svärmor är 87 år och har varit lite deppig en längre period. När hon ringde mig efter att ha läst din bok så lät hon som en ny svärmor, hon var pigg och fylld av entusiasm. Hon tänkte köpa ett antal böcker och ta med sig till den anhöriggrupp hon brukar träffa. Boken var som ren medicin för henne, fantastiskt roligt. Jag har själv läst den nu så jag kan diskutera med henne samt med min arbetsgrupp. Vi träffar många äldre nu i deras vardag.”

Givetvis blev jag glad – både för effekten och för att jag fick veta. Samtidigt fäster jag mig vid hur brevet (och också många andra samtal som jag dras in i) vittnar om hur man som gammal så alldeles i onödan kan hamna i deprimerande bakvatten. I närtid behövs det många tankelivlinor för att råda bot på detta – och de behöver ju inte vara så märkvärdiga, redan en bok kan räcka…  På lite längre sikt måste det viktigaste vara att motverka att så många äldre människor förpassas till bakvatten bara för att de är gamla. 

Allt gott

Bodil