Två uppriktiga äkta frågor
Hej,
För länge sedan gjorde jag en lista där jag pekade ut sådana områden på vilka människor är bättre än datorer:
Människor Datorer
Kreativa Förutsägbara
Tillmötesgående Rigida
Uppfinningsrika Fantasilösa
Lyhörda, flexibla Förändringsokänsliga
Samtidigt ringade jag in sådana områden där datorer tveklöst är överlägsna:
Människor Datorer
Glömska Minnesgoda
Vaga, ologiska Exakta, logiska
Oorganiserade Välorganiserade
Lättpåverkade Pålitligt opåverkbara
När jag nu många år senare tittar på de här spalterna, funderar jag på hur människan ändrar sina egenskaper när hon åldras. (Datorer förändrar ju inte sina grundläggande egenskaper – de blir ”för gamla” främst genom att datorgenerationerna avlöser varandra så snabbt att den egna gamla datorn inte längre kan hänga med efter sisådär 3 år…)
Nu har jag två uppriktiga frågor till dig:
1. Hur menar du att de 8 mänskliga egenskaperna enligt ovan ändras (förbättras eller försämras) när vi blir gamla?
2. Och utifrån tabellernas 8 jämförelser: vad kommer framtidens äldre människa att kunna använda sina datorer till för att bättre komma till sin rätt?
Allt gott
Bodil
Intressanta frågor. Några rader om vad jag tror:
Jag tror att vi blir mer tillmötesgående (utan att bara acceptera allt) och lyhörda, men kanhända inte så flexibla och uppfinningsrika som förr.
Kreativiteten kan nog öka, för vi har tid att tänka och tankar tar tid (det har du ju själv sagt). Tyvärr blir vi mer glömska och kanske oorganiserade, däremot tror jag inte vi blir mer lättpåverkade, för vi har en rik erfarenhet att bygga på.
Datorn kan förhoppningsvis hjälpa oss att utveckla kreativiteten och att organisera vardagen.
Kul att du nappar på frågan!
Jag tror att kreativiteten i mycket blir EN ANNAN. Den kan utgå från och luta sig mot alla dessa småkreativa genombrott som vi gjort tidigare och (när vi har riktig tur) åstadkomma äkta metamorfoser: AHA! Det är något speciellt i detta att vi som gamla bär på en sådan massa ackumulerade erfarenheter och kunskaper och minnen. Många av dem är spretiga och obearbetade men de finns ändå DÄR, inuti oss, och rätt vad det är tillkommer något som gör ett nytt mönster synligt.
Ja, vi blir mer glömska vad gäller alla lösryckta detaljer och har också svårare för att lära oss nya sådana. Men glömskan slår inte alls så mot det meningsfulla, det som hänger ihop. Jag funderar på det du skriver om ”mer oorganiserade” – kanske gäller också det snarare på detaljnivå än på helhetsnivå?
Om några veckor när helst några till börjat fundera över tabellerna utifrån åldersperspektiv blir det roligt att också ta upp hur själva SAMSPELET mellan människan och datorn kan tänkas förändras as time goes by.
Allt gott
Bodil
Hej!
1. Min erfarenhet är definitivt att kreativiteten ändras med åren och får mer bredd och djup genom livserfarenhet. Men tror jag var mer uppfinningsrik när jag var yngre, vilket kan bero på att mitt arbete då och då krävde problemlösningar med nya infallsvinklar – inte bara kunskap.
Jag tror att man som äldre/gammal/med åren blir mer tolerant och öppen i förhållandet (tillmötesgående, lyhörd) till andra människor, men mindre lättpåverkad.
Ologisk och oorganiserad – eller tvärtom – logisk och organiserad (eller blandningar därav) tror jag är egenskaper som är med från början och man har med sig genom livet. Vet inte om man kan träna upp logiskt tänkande, men nog till en del att bli mer organiserad.
2. Att komma ihåg när glömskan kommer. Program för hjärnstimulans.
Gun (66 år)
Ja, det var kluriga frågor, men kul sådana! Här gäller det att tänka..Huumm. De fyra första påståendena om oss människor, tror jag följer oss genom livet! Det är ju vår personlighet. Tror inte den förändras. Har vi varit flexibel, kreativ osv. tror jag inte det förändras om inte sjukdom inträffar som förändrar vår personlighet. Till stycke nr.2 Ja, glömsk är jag redan..(ler) 66 år. Men sett längre framåt, tänker jag att då finns ju datorn som ett hjälpmedel. Ologisk, ock oorganiserad,.. i det ”lilla” har det ingen större betydelse, MEN,i stort om om jag vill göra min stämma hörd (ock det vill jag) tar jag datorn till hjälp för att få rätt information snabbt o enkelt. slutligen lättpåverkad..Det känns som jag anser att det kan höra hemma under fliken flexibel. Alltså: Är argumentet bra, kan jag ändra min ståndpunkt kanske. asumman blev att jag tror på mej själv men behöver hjälp då o då av min dator.
Hej, Birgitta!
När jag ser på barnens och ungdomars datorspelande, tänker jag på att det hela tiden handlar om ett ”mellan”. Man har inte varit med om så mycket i den åldern – vid datorn har man chansen att få vara med om MYCKET och prova sina vingar på det. Det handlar ju om hur de kan reagera på varandra – i spelets form. Vad som finns MELLAN. Styrmöjligheter. Återkoppling. Men jag känner faktiskt inga 70-åringar som spelar datorspel annat än med sina barnbarn, förstås, så själva spelmöjligheterna ”behöver” vi nog inte.
Vad behöver vi då? Minnesstöd? Absolut. Informationskanaler? Javisst! Kontakter med nära och kära och okända och …? Garanterat. Överraskningar? Själv tycker jag det är kul men det gäller nog inte för alla. Sedan finns det sådant som kan komma senare: hjälp att hålla rytmen, motmedel mot eventuell ensamhet,…
Ja, det här tål att funderas vidare på.
Allt gott
Bodil
Hej igen, läser vad skrivet men funderar på en mening som jag inte förstår: hjälp att hålla rytmen.. Hur menar du där?
Hej,
Dygnsrytm, veckorytm, årstidsrytm – det finns många rytmer som präglar oss och som vi behöver. Ett av de snabbast nedbrytande mentala tortyrmedlen lär vara att stänga in en människa i mörker med beskedet: kanske släpper jag ut dig, kanske inte. Också de som då och då får se ljuset men utan att intervallerna emellan är fixa bryts snabbt ned.
Omedvetet hjälper vi varandra i det levande livet just med rytmen. Skolan och senare arbetslivet är starkt uppstagande: det styr över när man börjar och slutar på dagen, det skiljer arbetsveckan från helgerna, det skiljer ut semestern, det lämnar plats för högtiderna. Så kommer då pensionärstillvaron och du kan själv styra. Det har oerhört många fördelar – men det betyder också att du ställs utanför den av andra givna rytmen. Och långt ifrån alla klarar av att hålla rytmen själva: det känns som om tiden går ifrån dem (det kan väl inte vara fredag nu igen?!), det är bara alltför lätt att vända på dygnet, mm. Allt sådant kan vara OK – så länge man själv kan orientera sig i tillvaron. Men om man börjar få svårt med det, behöver man hjälpmedel, för det kan bli riktig kris om man inte kan hålla rytmen. Ett hjälpmedel är för många äldre Rapport och Aktuellt: det är inte så viktigt vad de säger där, men det viktiga är att man liksom är med i samhället och gör som de andra om man tittar på det. Datorn kan säkert också framöver på många olika sätt bli till en rytm-givare. Och med det menar jag alltså något vida utöver att vara en påminnare om alla dessa livets oregelbundna småsaker.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Du skrev ”Datorn kan säkert också framöver på många olika sätt bli till en rytm-givare.”
Nu är jag inte direkt äldre på något sätt (nyss fyllda 40) men denna meningen kom att slå an en sträng i mig. Jag använder själv datorn och dess interaktiva tjänster för att kunna ”bryta mig loss” ur de rytmer du nämnde (t ex Rapport 19:30 eller Aktuellt 21:00). Med datorns hjälp kan jag se nyheter när det passar mig, dvs när min ’rytm’ vill ha nyheter. Just denna frihet från den kollektiva rytmen ger mig personlig frihetskänsla.
Lite av detsamma upplever jag även inom arbetet då jag jobbar en hel del hemifrån och således kan välja att arbeta när det passar mig bäst i hänseende på balans mellan fritid och arbete eller när jag känner mig mest fokuserad. Väldigt få av mina dagar följer schemat; arbete 8-17 med nyheter 21:00. Nu kan jag inte annat än att undra om jag eventuellt förlorat värdefull struktur i min iver att gå mot personlig frihet. Spännande tanke! Man blir ju genast nyfiken på hur det eventuellt kommer att påverka den yngre generationen. De kanske upplever sig ’äldre’ tidigare då en del av denna klassiska metronom bryts ner.
Med vänlig hälsning,
Jesper
Ja, visst är det så att det allra första vi tänker på med datorer är att de kan medverka till att öka flexibiliteten. Och visst gör de det – på alla möjliga sätt samtidigt som exempelvis SVT och SR också blir mer titta när det passar/ lyssnar när det passar-inriktade.
Men samtidigt är det ju nu en gång för alla så vist ordnat att datorn utifrån sin värdeneutrala uppbyggnad kan fungera likaväl som rytmhållare/promptare som vad den kan vara det asynkronas möjliggörare. Vad jag ville flagga för genom att ta upp detta var att datorn med tiden kan komma att fylla helt andra funktioner för äldre än vad den gör i dag.
Allt gott
Bodil
”Vad jag ville flagga för genom att ta upp detta var att datorn med tiden kan komma att fylla helt andra funktioner för äldre än vad den gör i dag.”
Absolut, det är jag med på. 🙂 Det finns ju redan lysande exempel på detta t ex fotodagboken omnämnd här: http://hj.se/hhj/forskning/personer/eva-akerman.html.
Med vänlig hälsning,
Jesper
Sedan kan man ju även tänka sig hjälpmedel likt http://www.engadget.com/2011/07/06/prototype-glasses-use-video-cameras-face-recognition-to-help-pe/ dvs glasögon som är kopplade till någon form av dator. I stället för att hjälpa människor med nedsatt syn skulle just face recognition kunna hjälpa dementa att känna igen och namnge människor och potentiellt saker.
Med vänlig hälsning,
Jesper
Hej Jesper! Vad gäller fotodagboken på Intensivvårdsavd. gäller ock har gällt i 10-15 år. Det är icke specifikt för äldre människor, utan alla IVA.Pat oavsett ålder behöver detta för att orientera sig i den ”förlorade” tiden hos ”oss”
Hej Birgitta,
Jaha, där ser man. Man lär sig något nytt varje dag. Tricket är bara att komma ihåg det! 😉
Med vänlig hälsning,
Jesper
Hej Bodil m. fl.!
Du skriver ”datorn med tiden kan komma att fylla helt andra funktioner för äldre än vad den gör i dag”
Datorn fyller ju helt andra funktioner nu för tiden än den gjorde för bara ett 20-tal år sedan , men ännu inte för så många av oss äldre.
Vi är många som inte har sett datorer som ett naturligt redskap.
Jag var tidigt nyfiken och skaffade dator (1980) så jag har nu vid 77 års ålder daglig användning av min dator. Följer en del bloggar, denna och en egen m. fl., kontakt med barn och vänner på Facebook, föreningsverksamhet och mycket annat.
Jag hör av många av mina jämnåriga att de har ett visst motstånd mot datorer och läser bara avarterna som uppmärksammas i media.
Ibland tycker jag också att samhället ställer orimliga krav på att vi alla ska bli datoranvändare.
Det har gått lite för fort för att många av de äldre ska hinna med att skaffa datorer och att lära sig använda dem. I många fall hänvisas till webbsidor som många inte har tillgång till.
Felanmälan till bo-värden, bankärenden, hämta blanketter, se TV-program på play och mycket annat får de äldre ingen tillgång till om de inte fått utbildning på jobbet och fått datorvana eller (som jag ) varit nyfikna och börjat tidigt.
Det finns många, de som i dag är + 60 år och äldre som ser det som att ,”jag behöver ingen dator”
och därför blir ut-stängda.
Många pensionärs- föreningar gör ett bra arbete med att utbilda äldre, men jag vet att de är med på kurser men inte skaffar egna datorer.
I många fall tror jag det beror på att man inte har tillgång till bra bredbandsanslutningar när man bor utanför stadskärnorna. Där får jag berömma Karlskrona som länge har kallat sig Telecom city. Jag har tillgång i lägenheten (i Lyckeby i stadens utkant) till snabb uppkoppling med fiberkabel direkt in i datorn så jag upplever aldrig någon väntetid.
Har hört att någon av mina kompisar utanför staden går in på natten när det är mindre trafik på nätet när de ska göra bankärenden m. m.
Kanske blir bättre med tiden.
Hälsningar
Roland i Lyckeby
Ja, Roland, det finns mycket som kan ställa till det – och tillgången till internet är garanterat en av många flaskhalsar. Jag har fått en annan kommentar också (per mail) från en väninna som handlett många äldre som faktiskt kommit igång som datoranvändare men som likväl har stora problem.
Så här skriver hon som kommentar till min tabell: ”Efter allt jag mött i min handledning, skulle jag inte vilja säga att datorer är välorganiserade. Våra besökare har riktiga sammelsurier på sina hårddiskar. De flesta har ingen aning om hur man organiserar sitt material. Inte heller skulle jag vilja säga att datorer är pålitligt opåverkbara efter att ha slitit med virusproblem i flera veckor och nu läst in mig på webbläsarsäkerhet. Det sker oerhört mycket opålitligt i våra datorer utan att vi vet om det. Förvisso kan de minnas åt oss, om de matas med allt som vi behöver minnas.”
Och det är ju också riktigt – enda sättet att försäkra sig om att ens dator är skyddad är att inte ansluta sig till internet… Och då faller ju mycket av poängen. – Vad gäller det välorganiserade menar jag i min uppställning att datorns håller sig till den organisation man lägger in. Men det är klart att om man själv är oorganiserad när man lägger in saker på datorn, så förblir det så – JUST eftersom den inte organiserar om själv (annat än på kommando). Och då kan det ju till sist bli rena sammelsuriet.
Allt gott
Bodil