01. Årsringarna och ansvaret

Hej,

På något sätt har vi hamnat i ett samhälle som inte bara har en marknadsekonomi (vilket kan ha sina fördelar) utan också har blivit till ett marknadssamhälle. Detta inte bara genom att hela socialförsäkringsekonomin hamnat under börsens villkor utan också genom att samhället alltmer hanterar immateriella värden som om de vore varor av köp-och-sälj-karaktär.

Maciej Zarembas nyss avslutade sjukvårdsserie i DN (”Den olönsamma patienten” – läs den!) beskriver vilka effekter detta har fått för vården. För att effektivisera vården som vore den en vara vilken som helst, har man infört system baserade på ”DRG”, DiagnosRelaterade Grupper, med en prislista för varje enskild åtgärd och redovisningar baserade på pinnräkningsmodell. Borta är alltså rutiner och strukturer baserade på medicinska helhetsbedömningar.

Samtidigt med att olika delar av vården blivit till egna kostnadsställen med eget pinnräknande, har huvudpersonen patienten försvunnit bortom synhåll – kvar finns bara hennes enskilda åkommoroch för att åtgärda dessa behöver enskilda enheter ta ut så höga ersättningar som möjligt, allt sett utifrån den enhetens logik och logistik. Helt obefintligt i räknandet blir därmed att den största vinsten för individen och för samhället i dess helhet skulle vara att den berörda får bästa möjliga hjälp att friskna till – både genom vårdinsatserna och genom att dessa sätts in genast och i ett svep så att hon själv får tid över att kunna bidra till att utveckla sin hälsa, det salutogena. Splittrade vårdinsatser med långa tidsintervall emellan gör att det blir sjukdomar och vårdinsatser snarare än hälsan som dominerar livet.

Förskjutningen i samhället mot NPM, ”New Public Management”, med dess grundläggande tro på att kvalitativa insatser alltid vinner på att delas upp och kvantifieras och att det då blir bättre för den berörda, den så kallade ”kunden”, har pågått sedan 1980-talet. Med allt mer förödande konsekvenser, inte bara i Sverige utan också i bland annat Australien, Nya Zeeland, Kanada, Frankrike, Nederländerna, Danmark och Norge. Men när det immateriella alltmer börjar förväxlas med varor, griper korruptionen griper vilt omkring sig. Inte främst den typ av korruption som vi brukar tänka på utifrån mutor och girighet utan en annan, en ännu allvarligare: den som uppkommer när själva företeelserna, verksamheterna, ibland rentav själva livet, korrumperas genom att förknippas med lägre normer än de borde tillskrivas.

Själv har jag med en ständigt ökande sorg och stigande vanmakt sett motsvarigheterna inom universiteten till det som Zaremba beskriver för vården. Ändå har jag faktiskt försökt att inifrån spjärna emot på alla de sätt som jag har kunnat hitta och med alla de medel som jag har kunnat mobilisera. Den kampen är inte rimlig att föra på individnivå. Ändå är den nödvändig också där, men den måste framför allt föras på den systemnivå där synvändan behöver ske. Det vore en gudabenådad välgärning om NPM, New Public Management, började kläs av in på bara kroppen och synas i all sin ömklighet och orimlighet: hur har det alls varit möjligt att införa och vidmakthålla och utveckla sådana principer som NMTs i människonära, kvalitativa och immateriella sammanhang av typ vård, omsorg och utbildning?!

Varför jag publicerar detta här under rubriken ”Årsringarna och ansvaret”? Jo, för att jag tänker att det kanske kan vara lättare för oss i gruppen äldre att exemplifiera de här sammanhangen. Vi har ju faktiskt varit med också innan New Public Management fanns – och egentligen har många av oss med stigande olust hela tiden märkt effekterna av hur NPM lemmats in i tankekulturen. Men utan att alltid kunna peka på hela mönstret utifrån dess kombination av människoförakt och verksamhetsförakt och omedvetenhet om vad som har relevans och prioritet i sammanhanget. Det är som om medvetandet om validiteten – att faktiskt det mätta för att alls ha ett värde ska utgöra ett relevant mått på det verksamheten syftar till – bara blåst bort.  

Men kanske har vi nu passerat en smärttröskel – och kanske skulle vi nu med stöd av våra långvariga bakgrunder kunna hjälpa till som whistleblowers?

Allt gott

Bodil