Släktforskning
Hej,
I lördags hade jag förmånen att få föreläsa för släktforskare i Norrköping. Mycket intressant var det för mig att
1. få se ett område som främst äldre människor engagerar sig i och där INTERNET blivit helt omvälvande. Inom gruppen släktforskare är det verkligen inget fel på IT-hanteringsförmågan!
2. få ta del av en del av deras släktforskarfunderingar kring hur vi nu är på väg att bli så många som blir så gamla.
3. fundera lite över framtidens släktforskare: det kommer ju att bli mycket märkbart för dem med övergångarna mellan 2-3 samtidiga generationer, 3-4 och de 4-5 som kanske är på väg.
Jag hoppas att några av Norrköpings-deltagarna vill gå in här och diskutera just släktforskningsperspektiv på detta att bli gammal i en ny tid. Så kan ju vi andra haka på…
Allt gott
Bodil
Hej!
Har suttit i helgen och läst gamla brev från min farmor, från 1937 till hennes död 1960. Jag får veta saker jag inte visste om min släkt, och inte minst får jag veta hur farmor såg på sina barn och barnbarn. Åsikter, synpunkter, litet rall och litet gnäll. En syster till min pappa bodde i södra Sverige, de andra i Ådalen, så därför skrevs det brev fram och åter. Det är också många brev från en faster, som skrev till sin syster.
Ett fantasieggande material för mig som skriver på en roman som utspelar sig i Ådalen under 1900- talet.
Men hur blir det sen? Mail, facebook,sms och twitter…
Jag skriver en del långa privata mail, och får också ibland, jag har tagit för vana att skriva ut dem på papper i alla fall, men inte är det som att ta ut ett handskrivet brev ur ett kuvert.
Släktforskning är ju inte bara årtal och kyrkböcker, man vill ju veta mer om dem som finns bakåt. Hur ska vi bevara våra “liv” åt kommande generationer?
Hej, Anne-Sofie,
Långt tillbaka fanns bara det muntliga och en och annan grottmålning. Våra samtida kommunikationsformer är alltmer på väg mot det dokumenterat hörbara och det dokumenterat synbara, dvs den omväg som det dokumenterat skriftliga faktiskt innebär håller på att förlora i makt. Och mitt i allt detta får du och jag och några till lov att leva våra liv! Fantastiskt.
I denna mellanperiod uppvisar vi lite olika beteenden. För mig själv kan vissa brev bara skrivas för hand. Och det riktigt viktiga skriver jag för hand med en reservoirpenna vid en sekretär. Då känns sambandet mellan hjärnan och handen.
Allt gott
Bodil
Jag tror fortfarande att för men är det inget nytt att ha dessa fyra åldrar. De har haft det länge. För kvinnorna är det däremot något som har kommit nu. De orkar allt längre och har till och med gått om männen i livslängden. Tidigare sade man att kvinnor levde längre för de var hemmafruar ( 1900-talet). Undrar om de inte lever ännu längre för att de också förvärvsarbetar.
Jag såg precis på Tv att Kungliga Bibl i Stockholm skall börja arkivera internetmaterial. Jag undrar också om inte det är möjligt att lagra mail någonstans för kommande generationer?
Jag har precis tömt mina byrålådor på brev. Jag har hafy stora buntar brev från min 20 -år äldre syster, mina föräldrar osv från hela den tiden jag bott i Sverige (37 år) och skickat dessa till systerns barn och liknande som minnen. Jag hittade också brev som min syster har skickat till mig som mina föräldrar skrev när jag var liten 1954. Väldigt spännande.
Jag har själv släktforskat och i det sammanhanget hittat ett brev av en släkting som hade blivit beodrad till sörmland från norra savolax i början av 1600-talet. Min släkt både på mammas och pappas sida var svedjebrukare. Den här mannen hade kommit till Öknabo härad ,Tveta järnbruk för att arbeta som kolare. Det roliga är att han skrev till kungen för han önskade sig ett torp för sig och sin familj i Finland. Han hade fått fallandesjukan, epilepsi och frun hade dött. Han behövde ta hand om sina tre barn som var kvar i norra Savolax i Pielavesi. På grund av det arkiverade brevet till kungen vet jag alltså att en släkting på min mammas sida arbetade och bodde här- öknebo härad är nämligen Södertälje-Järna där det fortfarande finns en gård som heter just Tveta med Tveta kyrka osv. Så jag kan säga numera att mina släktingar har bott här före mig. Päivi
Sådant är säkert intressant – det blir en levandegjord historia med anknytning till en själv och som man själv varit med om att leta fram och pussla ihop. Ändå är jag mest intresserad av själva tankeexperimentet: vad om faktiskt en släkting långt långt bakåt i släkten hade grundläggande personliga egenskaper liknande mina. Hur hanterade hon sina möjligheter, hur löste hon sina problem? Och vad kan jag lära mig av det och inspireras till av det?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Först måste jag tacka Dig för ett mycket intressant föredrag och de tänkvärda åsikter Du delade med Dig till oss på Släktforskardagarna i Norrköping. Jag var där!
Tekniken går ju snabbt framåt och är en stor hjälp för oss släktforskare, men tyvärr blir det många mail istället för “riktiga brev” mellan vänner, men man kan ju styra det själv.
Jag har en väninna (klasskamrat sen 56 år tillbaka) vi skriver ENDAST brev per “snail-mail” medan andra vänner lämnar kortfattade besked per email, men de viktiga breven sker per snail-mail.
En del vänner skriver dock sina levnadsberättelser per e-mail, men då sparar jag dem i mappar på datorn, som jag allt som oftast kopierar ner på en CD, för att på så sätt bevara dem för eftervärlden.
Jag är dock fullt medveten om att det, inom en kanske snar framtid, inte går att läsa dagens CD, men sker det inom min levnad,(är 70 år) så får jag följa med och ändra till gångbart media, annars ingår det i mitt testamente hur sönerna ska hantera mina CD med brev och även hela min släktforskning, som hunnit bli omfattande.
Bl.a. hittade jag, i Australien, handskrivna brev från min farmor i 9 års ålder i slutet av 1800-talet, till sin morbror boende down under.
Breven har jag nu i original, efter att ha hittat släkten på andra sidan jordklotet, men givetvis har jag scannat in breven och bevarar också dem på CD.
Jag skulle vilja uppmana yngre människor att starta med släktforskning. Tänk så mycket de har till skänks – tänk 2 tidigare generationer minst, som kan berätta.
Varma hälsningar till Dig Bodil och till alla släktforskarvänner!
Det är många instanser från Riksarkivarien och nedåt och många enskilda människor som brottas med detta med beständigheten. Tänk bara på alla våra digitala bilder – det är inte nog med att det elektroniska lagringsmediet kan vara opålitligt på riktigt lång sikt, det gäller också på halvlång sikt för utskrifterna som snabbt föråldras. Jag tänker att det kanske vore roligt för dig att läsa om vad jag skrivit om “The long now”, i min bok och här på bloggen. För dem gäller INTE snabbt och billig utan bara bra och långsiktigt hållbart.
Det vore också roligt om du funderade lite över det jag skrivit under sidan “09”, sidorna finns i vänsterspalten för att de inte skall försvinna ur bilckfältet och med sidorna vill jag spänna upp det 10-dimensionella rum där jag hoppas att samtalet framöver skall kunna föras. Jag skriver där bl a om hur – under en viss period av livet – framför allt mormors- och barnbarnsgenerationen har ett ömsesidigt intresse av själva berättelsen: vi gamla är inne i en del av livet då vi VILL berätta, barnbarnen i en då de VILL fråga och lyssna. Under barnbarnens första tio år kan det därför grundläggas just en berättelse-relation med far- och morföräldragenerationen.
Allt gott
Bodil