Livslängd
“Den gamla goda tiden” var inte särskilt god, vare sig för barn, unga, medelålders eller gamla. I Sverige var under medeltiden andelen “äldre” (över 60 år) bara några få procent och bland dessa dominerade männen. Kvinnorna hade oftast dött dessförinnan i barnsängar eller av undernäring. Under 1500-talet – 1700-talet ändrades förhållandena. Fortfarande var det ungefär lika få som blev gamla, men bland dem var det nu kvinnorna som var flest. Visserligen utgjorde de många barnafödslarna fortfarande ett dödshot, men krigen tog så väldigt många män, dels direkt på slagfälten, dels i farsoter och svält.
Vilken skillnad mot i dag när andelen äldre tiodubblats. Det är få som dör i krig. Det är få som dör i barnsängar. Och kvinnor lever genomsnittligt längre än män, trots att de dubbelarbetar mer. En av många spännande teorier om varför det är så säger att det längre livet skulle kunna vara en effekt av att kvinnor vårdar mer än män. Den emotionella återkoppling som man får i vård- och omsorgssammanhang skulle kunna fungera som något av ett livselexir. “Vårdfällan” är då inte främst en fälla utan bakgrunden till ett längre liv.
Ja, inte vet jag – men tanken är intressant. Inte minst för att den samspelar så nära med direkta upplevelser i stunden. Tänker jag som just nu har en veckas sommarlovskollo för några barnbarn. Visst, det är fullt upp. Men samtidigt är livet så starkt och enkelt och tydligt och – ja, det är fullt av lycka. Och fullt av just återkopplingar.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Vill kommentera dagens text. Jag tror att det är just detta, med direkt återkoppling från patienterna, som gör att vi inom vården orkar fortsätta. Jag tror också att det kan vara tanken på avsaknaden av denna feedback som skrämmer oss vårdpersonal inför en pensionering.Vem är/ blir jag då? “Att ge är ju att få dubbelt tillbaka.” En baksida av att identiteten ofta är kopplad till yrkesrollen.
Sen får vi hoppas att detta du nämner om längre liv för de inom vården, även gäller för oss män som har sin dagliga gärning där.
Hälsn
Lennart S
Ja, om orsakssambandet stämmer, så borde det ju gälla också för män…
Så bra det blir då för alla pappor som numera är mer med sina barn än vad pappor var förr. Och alla far- och morfäder. Dessutom skulle ju den utökade närheten mellan många barnbarn och deras far- och morföräldrar över lång tid kunna medverka för båda könen till en ytterligare förlängs levnadstid.
Allt gott
Bodil
Hej!
Att få positiv återkoppling på det man gör och därmed känna tillfredsställelse och kanske rent av lycka över att göra ett bra arbete, måste väl gälla inom de flesta yrken, inte bara inom vården? Vetskapen om att man gör någon glad med sina handlingar
är nog den största njutning man kan känna.
När man åldras får man ett annorlunda perspektiv på tillvarons mysterier. Man räknar ut hur många år som har gått, och hur många det finns kvar, mänskligt sätt. När man är ung är man odödlig, med stigande ålder förstår man klarare att livet har en bortre
gräns.
Det påstås att de flesta människor lever i framtiden utan att njuta av nuet. Det kanske är så. Men jag tänker mig att alla människor är fastlåsta i nuet, eftersom
framtiden består av en massa nu som byggs på varandra, alltså att framtiden bara är en illusion.
Jag har själv passerat pensionen (68).Trots att mitt yrkesliv var vad man kan önska sig, har jag aldrig känt en större lycka än när jag insåg vad det vill säga att få disponera min tid själv efter eget behag. Att bara få finnas utan krav på rutiner
är något man måste få uppleva för att kunna förstå.
När jag läser dina inlägg, Bodil, så tror jag mig förstå att det är så du också
känner. Jag är mycket fascinerad av ditt fabulerande om tiden, och hoppas att du
kommer med flera lägesrapporter eftersom tiden går.
Hälsningar Viggo.
Hej, Viggo,
En engelsk epidemiolog, Michael Marmot, skriver i sin bok ”Statussyndromet” om hur livslängden bestäms av var i hackordningen man upplever sig vara inuti den egna gruppen (bland arbetskamrater, grannar, familj, etc). Hela FYRA ÅR i livslängd skiljer mellan den som är överst och den som är nederst. Materialet är bearbetat så att det inte handlar om vem som har råd att gå till läkare, bo bra, etc, utan är renodlat till att bara analysera vad den egna positionen i den egna gruppen har för betydelse.
Den rent sociala effekten att vara uppskattad visar sig alltså ha lika stor effekt på livslängden som vad summan av alla hjärt- och kärlsjukdomar har. Detta gäller världen över och i alla grupper. Så visar exempelvis ett kuriosaexempel i Marmots bok att den som vinner en Oscars-statyett i genomsnitt lever längre än den som ”bara” nominerats…
Detta hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden diskuteras sällan i medicinska sammanhang där hela uppmärksamheten läggs på exempelvis virus och bakterier, cancer, influensor, hjärtåkommor och livsstilssjukdomar. Varför den upplevda sociala positionen har så stor betydelse är inte klarlagt, men en hypotes är att ju högre upp i rangordningen man befinner sig, desto bättre utvecklas immunförsvaret.
I den här bloggens speciella sammanhang blir det då extra viktigt att undvika att som pensionär få för sig att man inte längre är någonting värd och därför inte har något att komma med som är av värde för någon annan.
_—-
Tack också, Viggo, för din uppskattning av mina tidstankar. Du kan känna dig alldeles trygg i att jag kommer att fortsätta med dem – jag tror helt enkelt inte att det går att sluta när man väl börjat.
Allt gott
Bodil