Just därför!

Jag har börjat hänga upp mig på alla dessa sammanhang där man säger “ÄVEN OM man är över 90, kan man få ett glas vin till maten” (Sveriges Radio, P1) eller  “TROTS hög ålder och eventuell sjukdomsbild, har en människa rätt till upplevelse, förståelse och rätt till att bli sedd och lyssnad på.” (kommunal verksamhet).

Finns det någon som har RÄTT till ett glas vin till maten, är det människor över 90 – det är ju så självklart att det är obegripligt att det ens behöver omnämnas. Och varför skulle rätten till upplevelser, förståelse, existens, återkoppling för äldre diskuteras i termer av att “TROTS hög ålder och eventuell sjukdomsbild har man rätt till…”.

Hjälp gärna till med fler sådana exempel på områden där hänvisningar till ålder utifrån “ÄVEN OM” eller “TROTS” borde bytas ut mot ett  “JUST EFTERSOM”!

Allt gott

Bodil

16 kommentarer på “Just därför!

  1. Hej Bodil!
    Tankar kring hög ålder.
    Jag har några år kvar till den ålder som du skriver om, över 90, (15 år kvar till 90) men jag kommer på tankar om min mor och hennes sista tid.
    Hon brydde sig inte alls om att åren gick och att hon åldrades.

    Hon blev över 91 år och var fullt aktiv in i det sista.

    Onsdagen var hon med PRO-s sångkör och sjöng på äldreboende ( hon sa själv ”sjöng för de gamle”) och på Torsdagen var hon på läsecirkel , Fredagen fick hon en stroke och somnade in för alltid på Söndagen.

    När hon varit på läsecirkel sa hon till mig ”jag börjar se så dåligt så jag har svårt att läsa för de gamle och Magnus (han var nog ett tiotal år yngre) han stakar sig när han läser så det är svårt att hänga med”.
    En gång skojade jag lite med henne och sa ”de gamle, är de mycket äldre än du ?” och då sa hon ”nu ska du inte va sån” och så kom hennes roade leende.

    Där kommer, ”JUST EFTERSOM” hon var så oförändrad var det ingen som ifrågasatte att hon skulle vara med i gemenskapen och att hon tog ett glas likör till kaffet när hon var på kalas och gärna tog emot påfyllning.

    Sensommarhälsningar
    från
    Roland i Lyckeby.

    • Hej Roland,

      Där är det igen, det där främlingskapet: “de gamle”. Kanske är det något djupt mänskligt i kategoriserandet – en 1-2-åring med ytterligt begränsad vokabulär behöver inte ha haft sittvagn så länge för att peka på barn i liggvagn och säga “baby!”

      Det som gjorde att din mor såg “de gamle” som en GRUPP som hon inte hörde till handlade nog om skillnaden mellan att å ena sidan som hon VARA aktiv och självgående och å andra sidan lämna initiativföreträdet till andra och BLI aktiverade av andra.

      Allt gott

      Bodil

  2. Hej igen!
    Ja, det finns mycket att göra när det gäller fördomar och språkbruk som avser vad vi äldre får och inte får göra. Jag är så innerligt less på att man framhåller äldreboenden progressiva och framåt som låter “brukarna” få ett glas vin till maten och hör och häpna, en liten snaps!
    Vi som har uppnått mogen ålder ska naturligtvis få bestämma vad vi vill och inte vill äta och dricka.
    Självklart ska man behandlas lika på restaurang oavsett ålder.
    Hur massmedia skriver om äldre har stor betydelse för att fördomar ska befästas eller överges.
    Förra veckan läste jag i DN den 5 augusti följande:” Äldre damers ständiga bråkande om vem som ska bjuda är en relik från det gamla bondesamhället.” Det gäller två damer i 70-årsåldern som båda vill bjuda den andra på en båtresa. Fredrik Strage, skribenten fortsätter, “En av mina genusintresserade vänner tror att detta beror på att många äldre kvinnor har varit hemmafruar och försörjts av sina män”. Strage vet tydligen inte att antalet förvärvsarbetande kvinnor steg kraftigt under 60- och 70talet. Jag och många med mig känner inte igen oss. Han fortsätter:”Kanske hjälper bråken äldre kvinnor att få lite dramatik i sina stillsamma liv”.
    Man tar sig för pannan och vet inte om man ska skratta eller gråta. Har lust att svara honom, men har inte kommit mig för än. Man behöver inte leta länge så hittar man liknande journalistiska grepp.
    Sensommarhälsningar!

    • Hej,
      det ser ut att jag fyller bloggen med alla superba åsikter, som bubblar över när jag läser retroaktivt.

      Att äldre kvinnor bråkar: ja, varför gör “man” det?

      Jag leder ideelt 4 grupper vattengymnastik. Det har jag gjort, själv stående i vattnett och tränande, i 17 år. Mest kvinnor, alla sjuka, 2 diagnoser får vara med. De flesta i pensionsålder, en stor del rätt hög ålder.

      När jag började, var jag själv “ung” (i förhållande till dem). En del har gått bort, vi andra har åldrats tillsammans.
      Det har slagit mig åtskilliga gånger, hur “osvenskt” en del beter sig: Bråkar om enligt mig löjliga saker, kämpar om “nyckelmakt” = får ansvar för nycklen och närvarolistan…., “kräver” olika saker som, ja, de inte har rätt att kräva av mig – nej, jag vill inte gå in på det.
      Jag har funderat över, vad det är som gör att de reagerar så. De flesta har inte varit hemmafruar, de har ett yrkesliv bakom sig. Kan det vara så, att en stor del inte har något “viktigare” för sig? Att de saknar en sorts betydelse i livet, detta yrkeslivet, letar efter någon mening, letar efter möjlighet att “vara viktiga” på något sätt? Jag vet inte mycket om dem, vi träffas bara i detta sammanhang. Trots att föreningen ordnar olika aktiviteter, vill jag inte delta, för jag vill inte bli indragen i ovanstående. Jag vet inte, om de har något annat att sysselsätta sig med, eller om de orkar, för de är ju inte friska.
      Man JAG vill inte bli sån. Klarar jag att hävda mig mot att bli en sån “gamling”?
      Ja, jag hoppas i alla fall att jag gör det.

      Jitka

      • Hej, Jitka,
        Ja, jag tror att du klarar dig – för din hjärna förefaller att kunna hålla igång också utan det formella arbetslivets stimuli.

        Det är ju så att våra hjärnor behöver aktivitet. Finns det ingen – t ex om du sitter och tomglor alltför länge ut över ett oföränderligt hav – kommer hjärnspökena: man “ser” saker som inte finns.

        Råkar vi å andra sidan ut för en förälskelse är det den och BARA den som finns. Och möter vi en oerhörd omvälvande sorg, finns det reglage för det också: det är som om vi ställer ner känsligheten, det kan liksom inte göra mer än ONT. Och i det läget märker man överhuvudtaget inte livets småttigheter; långt mindre reagerar man på dem. Men det är inget beständigt tillstånd – när sorgen så sakta klingar av, börjar man åter lägga märke till allt det småfuttiga.

        Det kan hända att aktiviteten för några av dem i vattengympagruppen är det enda avbrottet i en i övrigt hänselselös tillvaro. Och då är det klart att det blir jätteviktigt hur de där upplever sig bli sedda.

        Allt gott

        Bodil

  3. Hej,

    Jag kan egentligen inte kommentera det du skriver på annat sätt än med ett “hm”. Så då gör jag det. Hm.

    Och det “hm”:et står för att det här måste vi inte bara reagera mot utan också betänka på längden och tvären. Det är inte bara att skribenten har “fel” i sin föreställningsvärld – det finns också ett starkt främlingsskap inbyggt när man som han kan tala om andra människor i grupp på det abstrakta sättet.

    Allt gott

    Bodil

  4. Läser dagligen DN och UNT och har börjat klippa ut artiklar som handlar om äldre. Varje vecka presenteras matsedel för skolorna och matsedeln för de äldre i UNT.Skillnaden mellan matsedlarna är stor. I skolan kan man välja mellan tre olika rätter, varav en är vegetarisk.Varje dag finns det salladsbord,hårt bröd och dryck. Det är gott om färska grönsaker och frukt som gör att maten ser läcker och aptitlig ut.Äldrematen består till stor del av stuvningar och gratänger, all mat serveras i sås. Inga färska grönsaker eller frukt, men man kan få kräm eller saftsoppa till efterrätt. Mjukt bröd. Jag är medveten om att många äldre har svårt att tugga. Men det finns ingen valfrihet för äldre som fortfarande har tänderna i behåll, och som kanske är vana vid annan kost.
    Jag har haft mailkontakt med kostchefen och fått veta att äldrematen är ca dubbelt så dyr som skolmaten per/portion. Svårt att förstå.I princip ska pensionärer få äta i skolan för 42 kr, men kostchefen kände inte till att det förekom. “Det blir så krångligt med kuponger och redovisning”. Det finns en pensionärsrestaurang där man kan äta för samma pris, men där har man äldrematsedeln.

    Varför lägger man äldreboenden långt från butiker och samhällsservice? frågar en man på insändarsidan i UNT. Ja, det kan man ju fråga sig i synnerhet som i hans kommun finns betydligt attraktivare tomter att tillgå. Att bara ha tallstammar att titta på kan inte vara särskilt stimulerande. Måste man ha färdtjänst till butiker osv blir det ännu värre.

    Lyssnade på P1 i morse, ett program där lyssnarna via mail eller direkt i telefon kan diskutera olika frågor. En kvinna, 78 år, berättade att hon av sin vårdcentral hade blivit nekad att komma till sjukgymnast. “Vi tar inte emot patienter som är äldre än 65”, blev svaret.

    Visst är ovanstående exempel på äldrediskriminering! Något för DO?

    Till sist en positiv sak. M-magasin, en tidskrift som vänder sig till “mogna kvinnor” skriver i sista numret flera sidor om “den fjärde åldern”. “Vår sifferålder och vår hälso-och mentala ålder är osynkade. Länge har vi talat om tre åldrar. Den första, ung och lärande.Den andra, arbetande och närande.Den tredje, äldre och tärande.Nu får vi nog förändra detta och klämma in en fjärde ålder som inträffar någonstans mellan 60 och 85.”
    Jag ser att du, Bodil, ska medverka vid en Finlandskryssning som M-magasin anordnar. Lycka till!
    Ljumma höst?kvällshälsningar!

  5. Hej,

    Intressant jämförelse du gör mellan skolmaten och “äldrematen”. Skolmaten behöver finnas där på platsen, I skolan, men för äldrematen är det främst slentriantänkande som vidmakthåller ett begränsande ett lite tag till. I min bok skriver jag:

    “9. Hur kan teknologin och designen bli bättre äldreanpassad?
    Svaret är egentligen bara ett: använd fantasin. Den existerande fantasilösheten underminerar många möjligheter och får negativa konsekvenser. Ett inledande exempel: hur kommer det sig att det fortfarande år 2010 kan göras till en stor nyhet att kostnaderna för mat för äldre är så olika i olika kommuner?

    Alla vet hur man efterhand tröttnar på maten i personalmatsalen eller konferenshotellet eller vad det vara månde. Det samma gäller givetvis också för äldre människor, och de skulle inte behöva vara så hänvisade till utbudet av äldremat som vad de är i dag, vare sig menymässigt eller kostnadsmässigt. I tätorter skulle de genom existerande bredbandsspridning och täthet mellan lunchställen enkelt kunna välja sin mat från kanske tio eller fler restauranger och själva kunna väga kostnad mot matglädje. Hur man skulle arrangera exempelvis transporter och betalning är logistikproblem som är till för att lösas, och i det skulle det kunna finnas många intressenter. Det hela skulle inte behöva bli dyrare än dagens ”äldremat”. Ändå uppkommer inte ens ett sådant enkelt trendbrott av sig självt i äldresammanhang, främst eftersom det där finns för få människor som tänker i individuella tekniska lösningar.

    Att inte fler äldre tagit saken i egna händer kan delvis bero på deras egna erfarenheter av en teknikutveckling med ständiga uppgraderingar och så kallade förbättringar. Dessa blir lätt till försämringar om man inte hela tiden vill ägna sig åt tekniken i sig. Det kan kännas som om någon elak människa går omkring och byter ut det väl inarbetade i den verktygslåda som man så mödosamt har byggt upp. Som gammal har man visserligen all tid i världen men ändå märkligt lite eftersom mycket av det man vill göra tenderar att ta längre tid. I det läget prioriterar man hårdare, då vill man inte lägga sin energi på själva verktygslådans förnyelse utan på det man egentligen vill göra…

    MAT upptar en viktig plats i många äldres liv, och snart kommer det att slå igenom många nya logistiska lösningar som inte kräver så många förvaltande mellanled. Vi har ju så OLIKA preferenser vad gäller mat. Gemensamt har vi egentligen bara att vi alla TRÖTTNAR PÅ också det godaste vi vet om vi får det för ofta. Vi kan också tröttna på kryddorna, sättet att lägga upp maten,… – vi behöver helt enkelt VARIATION.

    Allt gott

    Bodil

  6. Lyssnade till Ring P1 idag när jag körde genom vackert landskap och hajade verkligen till när jag hörde Janne Josefsson avsluta sin radiovecka med att förklara att nästa vecka kommer Sverker Olofsson att vara programledare för Ring P1: “… en gammal man visserligen, men ung i sinnet.”
    En tolkning kom direkt till mig:
    “det är förstås synd att han är gammal, men det kanske kan gå bra ändå eftersom han är ung i tänkandet.”
    Jag blev så fruktansvärt kränkt å mina egna och alla andra 65+ares vägnar!
    Helmi Jönestam

  7. Hej, Helmi!
    Det kan vara svårt det där vad man lägger i orden. Det är många som räds för ordet “gammal” eftersom det förefaller ha synonymerna “inskränkt, trögtänkt, efter-sin-tid, sorgsen, grå, inte-längre-bidragande till något”. De vill inte vara gamla, inte heller bli gamla utan i stället stället vara “unga” i betydelsen “kvicktänkta, glada, färgstarka, framåtdrivande,…” Den som lite trotsigt säger “man är väl så ung som man känner sig” har tagit till sig det språkbruket med hull och hår. “Så pigg som jag känner mig, kan jag ju omöjligt vara “gammal”!” För varje gång som orden används så, blir “ung” ännu lite finare och “gammal” ännu lite mer avskräckande.

    Jag håller med dig om att det var tramsigt av Janne Josefsson att säga som han gjorde. Men för att ändra hans och andra medelålders eller yngre människors språkbruk och associationer behöver framför allt vi gamla själva sluta upp med att associera våra positiva delar till det “ungdomliga” i oss och de negativa och degenererade till det gamla i oss.

    Allt gott

    Bodil

  8. Hej igen!
    Vet inte riktigt om du förstod hur jag tänkte. Jag reagerade inte inför ordet “gammal”, det är ett hedersord för mig. Jag reagerade för “men…” och för associationerna till det unga. Hade JJ till exempel sagt “gammal och full av erfarenhet och kloka tankar” så hade jag jublat.
    Hälsningar Helmi

    • Jo, jag förstod – jag vet att DU ser att ett byte från “men” till “och” faktiskt gör hela skillnaden. Och det är ju just det som hela denna “Just därför”-strängen handlar om: inte “trots” utan “just därför”, inte “men” utan “och”.

      Att jag valde att i min kommentar till ditt inlägg veckla ut mig handlade ´bara om att jag inte tror att Janne Josefsson ändrar sitt språkbruk om inte också DE FLESTA GAMLA MÄNNISKOR SJÄLVA slutar att hänföra allt positivt i livet till att de är så “unga” eller “ungdomliga” och allt negativt till att de är så “gamla”. De uttrycker sig faktiskt ofta precis som Janne Josefsson.

      Allt gott

      Bodil

  9. Ja, det var just precis valfriheten när det gäller mat som jag syftade på när jag skrev mitt förra inlägg. Det verkar som om man tror att äldre vill ha mat som man känner igen, men tänker då inte på att spännvidden i ålder är + – 35 år när det gäller pensionärer. Och maten betyder ju så mycket, den ska reta aptiten, eftersom många äldre är undernärda, den ska smaka och dofta gott och vara aptitligt “förpackad”.
    Glömde också skriva att många av råvarorna som ingår i skolmaten är ekologiska. Det är möjligt att så är fallet med råvaror i äldrematsedeln, men det har jag inte fått någon klarhet i.

    Hörde på Dagens Eko i bilen idag. Intro: When I´m sixty-four. (Beatles). Johannes Ekman tog upp hur vi som är 65+ representeras i bl.a media och riksdag. Trots att vi utgör en så stor del av befolkningen är vi nästan osynliggjorda i TV. I riksdagen är vi inte heller så många, och, påstod JE, är inget politiskt parti intresserat av att ändra på rådande förhållanden. Även på det här området räknas inte erfarenhet och kunnande. Trist, tragiskt. men bra att missförhållandet tas upp, förhoppningsvis till diskussion!

  10. Fast sociala rörelser av den typ som nu väller fram bland oss äldre kommer att råda bot på det här! Med “äldrematen” blir det förstås så att en del av oss själva kommer att se till att vi får all möjlig variation – och när vi väl mejslat fram sådana möjligheter (som garanterat inte blir dyrare än det befintliga), kommer de möjligheterna också att erbjudas dem som hitintills varit beroende av det samhället kollektivt erbjudit.

    Politiskt: om den här rörelsen håller i sig (och det tror jag den gör), så kommer det inte att finnas något parti som inte (för sitt eget bästa) om ett år eller två ändrar på sin snedrepresentation. Skulle till äventyrs inget av de etablerade partierna fatta nåttttttttt av denna massrörelse, så kommer det förstås att uppkomma ett “äldreparti”. Men det hoppas jag att vi slipper, för det skulle inbjuda till en polarisering mellan ung och gammal, och det tror jag inte gagnar någon.

    Allt gott

    Bodil

    • Hej,

      Du får fortsätta att läsa, så att du kommer åt de många OLIKA sätt som den här websiten fungerar på och som ligger bakom att den faktiskt är just “utmärkt”. Tack för att du säger det.

      Allt gott

      Bodil

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.