Inför Almedalen: penséer om pensioneringen och individen
På Vårdalstiftelsens morgonseminarium fredagen den 8 juli kommer jag att lägga fram tre utmanande förslag till hur vi bättre kan möta att horisonten har flyttat sig på äldreområdet. De förslagen sparar jag till dess.
Men jag vill gärna dela med mig av bakgrundstankar inför mina två andra Almedalen-framträdanden (på SPF, Sveriges PensionärsFörbund, respektive Europeiskaa Socialfonden). Det är förstås jättebra om du vill hjälpa till med kompletteringar och förändringar. Här följer en lista med individperspektiv, i morgon lägger jag ut en lista med arbetsgivarperspektiv och på söndag kommer en med samhällsperspektiv.
Allt gott
Bodil
1. Om pensioneringens och den fixerade pensionsålderns för- och nackdelar för individen
Fördel 1. En ekonomisk bastrygghet. Särskilt viktig om du blir sjuk, rejält trött eller får alltför nedsatta förmågor för att kunna eller vilja arbeta.
Nackdel 1. Inte så få har som pensionärer låga inkomster och små möjligheter till extraförtjänster.
___
Fördel 2. Hela tillvaron blir en enda ”egentid”.
Nackdel 2. Du får ingen hjälp av omvärlden med styrfarten, inte heller med rytmen.
___
Fördel 3. Du har obegränsade möjligheter att ”hjälpa till” och fördjupa/ förnya dina egna intressen.
Nackdel 3. Många pensionärer blir inte efterfrågade överhuvudtaget. En del känner sig utnyttjade
när de blir det: varför är plötsligt mina insatser inte värda något, nu när jag kan mer än någonsin?
___
Fördel 4. Du får en fantastisk möjlighet till omstart och att kanske göra något helt annat än
tidigare. Du kan helt enkelt ta utgångspunkt i vem du är nu.
Nackdel 4. Du kan hamna i en identitetskris – det är förvirrande och krävande när allt inte längre är
kvar i sina givna hjulspår och de gamla skygglapparna inte skyddar längre.
___
Fördel 5. Du har plötsligt en legitimitet att ”bara” flyta omkring – du är äntligen fri!
Nackdel 5. Med obegränsade möjligheter att känna efter förstoras lätt alla obehag. Har hjärnan inga
konkreta bekymmer att sysselsätta sig med, skapar den lätt monster och en orosfylld vardag.
___
Fördel 6. Du har varit med så länge och kan så mycket att du själv både kan och vill ta ansvar för dina
insatser och bedöma deras kvalitet.
Nackdel 6. Du passar inte längre in i arbetsplatsers schemaläggningar och regelbaserade Excelarks-
styrning avsedda att kunna täcka också nybörjaren.
___
Fördel 7. När du lär dig något nytt, har du så mycket i bagaget att utgå från. Det senast tillkomna
kastar därför nytt ljus över det du redan kan och din samlade växelverkande kunskap blir mer och
mer unik för varje år som går.
Nackdel 7. Du blir allt mer ensam om att kunna det du kan och veta det du vet – en nackdel som i vår
tid (delvis) kan kompenseras genom Internets möjligheter till kontakter. Men utan
arbetsgemenskapen och arbetskamraternas sociala tryck tillförs inte arbetsplatsen något av denna
sena kunskap.
Fritt fram för fortsättningar – det blir säkert tio punkter vad det lider…
Eftersom jag nu följer det här med spänning så måste jag också komma med kommentarer:
Nackdel med en åldersmässigt fixerad allmän pensionering är ,utifrån min horisont, att många är trötta långt innan pensionsåldern. Det är som om de tappar fart och tänker:”oh nej, sju år kvar. Hur skall jag orka!” Sedan lättar det ju närmare man kommer mållinjen och till slut tycker man att man skulle nog ha fixat några år till. Utmattningssyndrom förstärks av att man har en fast sträcka tidsmässigt framåt. Det börjar ,trots allt hända åldersrelaterade förändringar i kroppen från 40 och framåt. Men om man fick ta en paus i arbetslivet och komma igen sedan ?! Det är ungefär som när man är på långpromenad. I slutet börjar man tröttna och måste sätta sig för att vila. Efteråt känns det skönt med den där promenaden och man vill göra om den trots att man hade blivit så trött. Tröttnaden har man redan glömt efteråt.
INTRESSANT, Päivi – och det hör faktiskt till det som jag tänker ta upp men inte förrän på fredagen. Då tänker jag faktiskt lägga ett konkret förslag som skulle kunna täcka in också möjligheter till den tidiga flexibilitet i arbetslivet som du flaggar för.
Det skall bli jätteroligt att prata med dig om det här på bloggen – men inte förrän efter den 8 juli.
Allt gott
Bodil, mycket glad över ditt inlägg
Kunskapen som blir unik för att så få av samma generation är kvar på arbetsplatsen kan hanteras på två olika sätt av arbetstagaren/arbetsgivaren: man kan göra dem till pärlor som kan polerar och ger i handledningssammanhang. Man lyfter en erfaren medarbetare högre upp i hierarkin och ger extra bonus utifrån erfarenhet och mogen kunskap. Då används den på ett bra sätt. exempel: inför titlar som seniorlärare eller liknande och äldre psykolog eller mentor eller något liknande. Det finns i nästan alla andra länder kvar förutom i Sverige!
Ett dåligt sätt kan bli det gnället som finns bland de äldre på många arbetsplatser då arbetsgivaren inte vill lyssna på de äldres erfarenhet: så här försökte vi göra redan på 80-talet och det blev inte bra. Liknande kommentarer och negativism gör att både arbetsgivaren och de yngre kollegerna vill snarast möjligt bli av med gnällspikarna.
Spännande att höra vad du kommer med den 8:e. Mycket handlar om om man bygger sinnesbilder av arbetslivet som en raklång sträcka med punkt och slut eller om man gör det till upplevelsecentrum. Jag för min del överlever den här sista tiden i arbetslivet med olika happenings och att jag leker Gunter Walraff (hoppas att han heter så). Lite på låtsas, lite nytt, nya roller, nya utmaningar. Päivi
De två ytterligheter du nämner är ju lite som kommunicerande kärl. De äldre som lyfts fram som polerade pärlor blir sällan så bittra att de gaggar om vad som inte är möjligt nu bara för att det inte var möjligt förr, medan de äldre som inte får komma till sin rätt har lättare att sprida den negativism de med rätta känner.
Päivi – du själv verkar vara en inte bara kul typ utan också en riktig överlevare i arbetslivet. När du tröttnade på din gamla funktion, bytte du helt. Och nu gör du ditt arbete mer drägligt genom att walraffa i egna rollspel inuti ramarna. Bådadera är förstås bra strategier och kanske är det just sådana individuella initiativ som skall till nu när vi alla skall tänka själva. Vi kan visserligen tycka att en sådan variation borde också arbetsgivaren kunna hitta på – och visst: hjälpa till utanför fyrkantsrutorna behöver de absolut öva sig på. Men samtidigt är det nog så att det är vi själva som är de som vet hur det känns inuti oss och vet vad som måste till för att livet skall bli inte bara uthärdligt utan också bra.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil
jag tycker du hittat de flesta fördelar och nackdelar med fix pensionering. En sak som för många i den intensiva arbetssituationen har varit problematisk är att hitta tid att kontinuerligt hålla kroppen levande och i trim, dvs fysiskt träna. Naturligtvis finns alltid små luckor, men tillräckligt stora att vara betydelsefulla kan vara svårt att hitta.Tröttheten gör att de flesta vardagar blir omöjliga, att träna på kvällen är därtill ur kroppsrytm inte särskilt optimalt . I pensionen finns det bättre chans att få in det i schemat där det fungerar bäst.
Detta är kanske en del av dina punkter 2, 3 och 4.
Det mesta går att sortera in under dina punkter, för min del är att kunna läsa tillräckligt länge sammanhängande en fantastisk förmån.
Hälsning
StenÅ
Ja, den tidsmässiga friheten – att slippa ställa klockan (för oss morgontrötta), att ge plats för träning och att kunna exempelvis läsa utan att bli avbruten – är ju en oerhörd tillgång!
Allt gott
Bodil
Självklart borde man få bestämma om man vill fortsätta jobba när man har fyllt 65 och fortfarande känner sig stark! Fördelarna uppväger nackdelarna på alla nivåer som jag ser det, och samhället borde vinna på det. En arbetande 65+are betalar ordentligt med skatt, håller hjärnan aktiverad och är en resurs! Tror att detta kan påverka attityder till äldre.
Själv “fick” jag sluta vid 65, bildade egen firma ( hade ett sådant jobb som tillät det) och fortsatte. Inte tjänade jag så mycket på det, men jag kunde själv bestämma mina arbetstider, hinna träna så mycket jag ville, och framför allt, kände jag att jag behövdes! Ser med spänning fram mot Almedalsrapporter!
Ja, hur många företag som tillkommer i samband med pensionering, varför och till vad, vore nog värt en undersökning i sig. Att få känna att man behövs och att själv kunna styra över formerna – det kan vara värt mycket och passa många!
Allt gott
Bodil
Vad tror du om negativ inkomstskatt i stället för statiska pensionsåldrar? Med ett sådant system kan ju människor besluta när de ska gå i pension, starta företag, omskola sig eller ta en paus för att hämta nya krafter. Negativ inkomstskatt är dessutom hälsofrämjande för medelålders och unga som är sjuka, saknar arbete, eller riskerar att förlora hälsan för att vissa organisationer erbjuder negativa arbetsvillkor – och orsakar stressrelaterad ohälsa – när arbetsutbudet är större än efterfrågan.
Troligen något svårgenomförbart i vår kultur som är så noga med att det skall vara “rättvist” – vad nu det är, när inte ens själva livet är särskilt rättvist. Men visst kan vi åstadkomma så mycket mer och bättre tillsammans om vi inte bara tillåter variation utan också bejakar den.
Allt gott
Bodil
Ja, svårt men inte omöjligt – och ett mer rättvist system är nog svårt att hitta. Jag har studerat nuvarande socialförsäkringssystem och sett såväl forskningsresultat som omprövningsbeslut som indikerar att organisationer som medverkar i försäkringsproduktionsprocessen gör fel i ca 40-80 procent av fallen. När exempelvis bedömningar av identiska ansökningar om ersättning undersöktes gjorde ca 50 procent av beslutsfattarna fel – ungefär hälften avslog och resten biföll. Försäkringssystem som innebär att människor i livets svåraste stunder är beroende av okvalificerade bedömningar medför stress och ohälsa, produktionsbortfall och vårdkostnader, och är en förlustaffär för samhället.
Om vi jämför staten med storföretag som Google, som använder affärsmodellen “freemium”, motsvarar skattebetalarna riskkapitalisterna, som investerar i en infrastruktur och erbjuder gratistjänster för att generera en datatrafik som är förutsättningen för betaltjänster. Personer som inte förvärvsarbetar motsvarar Googles icke betalande kunder, medan betalande socialförsäkringskunder motsvarar Googles annonsörer. Infrastrukturens motsvarighet är exempelvis säkerhet, utbildning och folkhälsa, som är bra förutsättningar för företagande och skatteintäkter. Freemium-modellens motsvarighet hos staten kan exempelvis vara negativ inkomstskatt och frivilliga kompletterande inkomstförsäkringar.
Några “räkneexempel” som illustrerar problem i nuvarande system:
1. Google rapporterade en Q4-vinst på 1,64 miljarder 2009. Försäljningsintäkterna uppgick till 4,38 miljarder. Drygt var tredje intäktsdollar omvandlades alltså till vinst. Hur utvecklas Googles resultat om företaget sneglar på svenska statens finanser och (1) inskränker anställdas frihet att utveckla tjänster och (2) börjar ta betalt för söktjänster?
2. I mellanöstern finns ett giftigt ogräs som ser ut som vete innan axen mognat. En bonde anställer tio personer för att handplocka ogräset, som uppskattningsvis utgjorde ca 2 % av förra årets skörd, innan det mognat. Ogräsrensningen innebär sannolikt ett produktionsbortfall, eftersom plockarna inte kan avgöra vad som är vete och vad som är ogräs. Hur stor avkastning kan bonden förvänta sig per investerad “krona”?
3. Tänk dig att du går på bio och ser en trist och ointressant film som du snart glömmer. Du har investerat 100 kronor och 2 timmar i biobesöket. På vägen hem utsätts du för hot och rånas. Stöldgodset består i 100 kronor och ett bankkort, som du genast spärrar och ersätter, vilket kostar dig 2 timmars arbetstid. Hur stor är förlusten?
Förstår du vad jag menar?
Det nuvarande systemet är ineffektivt och kostsamt – och extremt orättvist. Det är snarast att betraktas som ett lotteri för personer med exempelvis ospecifika diagnoser, som i många fall varken fått vård eller ekonomisk ersättning. Om ett system med inkomstersättning utan prövning vore orättvist finns skäl att ersätta den allmänna pensionen med försörjningsansvar för arbetsföra äldre, men jag förespråkar i stället ett system med ersättning som inte är åldersdiskriminerande. “Fördel 1” som nämns ovan är förstås hälsofrämjande även för småbarnsföräldrar, medelålders utan barn och ungdomar som nu arbetar på stressgenererande ohälsosamma arbetsplatser. Negativ inkomstskatt innebär incitament att förbättra arbetshälsan och ökad produktivitet på en balanserad arbetsmarknad – och vinster som kan finansiera välfärden.
Ja, jag tror att jag förstår vad du menar – och jag tycker själv att det är mycket intressant med samspelet mellan exempelvis den “vanliga” ekonomin och den gåvoekonomi som stora delar av internet vilar på (att vi alla hjälps åt, helt utan att snegla på förtjänst i form av pengar – och att det samtidigt är så oerhört “lönsamt” ändå eftersom man får så mycket tillbaka genom att ge bort).
Svårigheten ligger som i så många andra sammanhang i att system skall vara “rättvisa” och att avundsjukan hela tiden ligger på lur. Det är som om man inte kan tåla olika regler utifrån olika förutsättningar – även om alla brutto hade tjänat på det. Hur man stimulerar system (och människor) till en ökan generositet och vidsynthet och en minskad grad av militant lika-för-alla-bevakning, det är en riktig kungsfråga!
Allt gott
Bodil