Inför Almedalen, pensé 3 om pensioneringen och samhället
Här kommer så den tredje listningen av perspektiv på pensioneringens och den fixa pensionsålderns för- och nackdelar. De två föregående har tagit individens respektive arbetsgivarens perspektiv. Nu är det dags för samhällets.
Allt gott
Bodil
3. För- och nackdelar ur samhällsperspektiv med pensionering och fix pensionsålder
Fördel 1. Det är enklast så. Är du 65 eller 67, så är du det, och då skall du pensioneras. Punkt slut. För att det skall vara ordning och reda i systemet skall alla människor gå från 100%:ig arbetsförmåga ena dagen till 0 %:ig arbetsförmåga från och med nästa dags morgon
Nackdel 1. Man förlorar en väldig massa på en sådan fyrkantighet – i kunskaper, kompetens, arbetsstyrka, skatteunderlag, mm. Man beklagar idag att den reella genomsnittliga pensionsåldern ligger långt under 65 år – och givetvis är alla förbättringar av godo som minskar utslagningen. Men allas lika värde uppnås inte genom att försöka stöpa alla i samma slev oberoende av förutsättningarna. Att faktiskt förhindra någon som kan och vill fortsätta arbeta att göra det bara för att hon/han uppnått en viss ålder är ett oerhört samhällsslöseri.
Fördel 2. Att gamla pensioneras minskar ungdomsarbetslösheten.
Nackdel 2. När det blir arbetskraftsbrist, finns det ingen eller onödigt dålig flexibilitet.
Fördel 3. Man kan tänka i stordriftstermer – det blir billigare med de gamla för sig och de unga för sig.
Nackdel 3. En obligatorisk ålderssegregation har kraftiga negativa effekter. När gamla inte får lov att vara med, vare sig på arbetsplatser eller i tongivande politik, ökar fördomarna mot de äldre samtidigt som de själva blir understimulerade, åsidosatta och undersysselsatta. Detta ökar i sin tur sjukligheten vilket drar större resurser.
Fördel 4. ??? Jag kan faktiskt inte hitta framsidan på det mynt vars baksida nedan beskrivs som ”nackdel 4”.
Nackdel 4. Det är som om samhället inte förmår att dra nytta av den oerhörda utvecklingen av levnadsålder och livskvalitet för äldre som samhället självt varit med om att skapa. Det finns en ny potential i alla dessa betänkta livserfarenheter som nu många kan bidra med långt upp i åren utifrån sina årsringar och dessas inbördes växelverkan.
Fördel 5. Samhället är ju också arbetsgivare – och i den rollen har det alla fördelar som redovisats ovan under ”2. Ur arbetsgivarperspektiv.”
Nackdel 5. Samhället är ju också arbetsgivare – och i den rollen har det alla nackdelar som redovisats ovan under ”2. Ur arbetsgivarperspektiv.”
Välkommen att städa i listan och förlänga den!
Trots att jag börjar ta ett enormt utrymme på sin Blogg så tar jag chansen att påverka. För samhället skulle det förstås vara bara en endaste stor fördel om alla som kan fortsätter att jobba in i det sista! De största förändringarna vore det för arbetsgivarna och de tveksamma fördelarna för majoriteten i nuvarande pensionsåldrarna. Märk väl att många vill gå redan i förtid. Man kanske vill göra något annat i sitt liv än städa hotell, diska på en restaurang, klippa andra hår eller jobba på lager. Fast jag har haft så stimulenrande arbeten kan jag också sucka ibland: är det det här som är livet, är det därför jag lever! Jag återkommer i mina tankar tillbaka till det hysteriska konsumtionssamhället som vi lever i och som i sin tur ger samhället skatteintäkter för att finansiera ett artificiellt omhändertagande av olika åldergrupper(barnomsorg, handikappomsorg, äldreomsorg ) och som också ger arbete och skatteintäkter. Jag vet inte vad PRO eller LO tycker om dina tankegångar.
Lycka till !
Sluta för allt i världen inte att skriva här – det var ju det som var själva poängen! Att vi skulle kunna mötas i långa tankesträngar och att initiativföreträdet inte skulle ligga hos mig.
Själv är jag egentligen ingen bloggare och utifrån hur få vi är som skriver här hade jag kanske lagt ner den här bloggen vid detta laget om det inte var för antalet människor som läser. Varenda dag är det sisådär 50 eller fler som är här och botaniserar runt – och dagens summasiffran är faktiskt 6000. Det ligger ju en stor kraft i det också – man kan lyssna/ läsa och tänka till utan att för den delen behöva säga något/ skriva något.
Så jag fortsätter ett tag till och blir bara glad om du också gör det! Och andra med, förstås. Det fina med en blog är ju bl a att man inte hindrar andra genom att själv ta plats – så som det exempelvis är i ett vanligt gruppsamtal.
Allt gott
Bodil
Hej igen,
Vad jag är orolig för är att moderataledda regeringen får vind i segeln med sina tankar om en ensidig arbetslinje när du framför dessa punkter. Jag är en grönavågare och alternativmänniska från 70-talet och det känns som att livslinjen skulle vara ett bättre alternativ. Men visst skulle de som vill få jobba fram till 100-års dagen om de så vill. Det kan väl inte finnas några hinder. Man kan i slutet förlora sin anställning ungefär som man nu förlorar körkortet när det inte går längre. Men för den skull får det inte bli att man förlorar rätten till sin intjänade pension! Det här måste du vara noga med när du pratar med politikerna. De filosoferar inte utan pratar pengar.
För mig är livet fortfarande mycket mer än arbeta. Jag vill hinna med många spännande saker. I dag har jag fått veta att jag får barnbarn för första gången! Jag har mycket att hämta i det sammanhanget då jag har fyra barn. Så jag kommer ju inte att sitta på ett kontor tills jag blir hundra med en mobil i handen och en bärbar på knäet. mvh Päivi. ps. jag är en skrivare och till mig måste man säga om man vill ha lite mindre textmängder. Jag brukar få en följande kommentar: Gud så långa mail du skriver!
Päivi,
Jag tar tacksamt emot alla varningar. Och också din omsorg om hur jag skall vara noga när jag möter politiker som “inte filosoferar utan pratar pengar.” Min bild är dock inte riktigt den – de flesta som engagerar sig politiskt är enligt min erfarenhet mer tankeinriktade, mer filosofiska, än vad folk är mest.
Fast jag har ändå egna varningar i överflöd mot varendaste tanke jag tänker: jag vill ju ta ansvar för mina tankar, och hur kan inte den här tanken missbrukas?! Och den här. Och den här. Samtidigt vet jag att det inte går att tänka så. Som författare har jag vant mig vid att varenda läsare läser in sin mening i varje stycke. Och det finns alltid de som upplever sig läsa också sådant som aldrig funnits i mitt huvud och inte heller skulle kunna ta sig in där.
På något sätt har jag försonat mig med tanken att man måste hålla på och hålla på och hålla på. Visa hur blommorna i den tankebukett man står för hänger ihop -och samtidigt vara med och utveckla både de egna blommorna och buketten OCH berättelsen om hur de hänger samman.
Så FINT att du har fått veta att ett barnbarn är på gång. Vilken stor dag i ditt liv! Själv minns jag fortfarande den dagen, ja, t o m var jag var när jag fick veta det – fast det snart är 20 år sedan.
Allt gott
Bodil
Hej, Jag påpekar detta med pengastyrning i besluten då vi har i allt för färskt minne hur sjukskrivningsreformen blev! Vissa är väldigt tacksamma att man får rehabilitering tillbaka till arbetslivet och för andra blev det bara så fel.
Nu hörde jag att alliansregeringen har i DN debatt uttryckt att de skall titta närmare och utreda framtidsfrågor som bland annat att en allt större delen av befolkningen är äldre.
Det låter både spännande och hotfullt. Spännande som en möjlighet för dem som vill att arbeta efter 67 och hotfullt när man har sjukreformen i färskt minne.
Hoppas att du får ingå i en sådan framtidsgrupp!
Päivi.
Tack för det – men jag vill inte ingå i någon politisk framtidsgrupp. Det är helt enkelt inte mitt sätt att vara eller arbeta. I stället försöker jag att påverka via människorna själva. Det kan se ut som om det är indirekt men egentligen är det kanske det mest direkta av alla sätt: att börja i människan och sluta i människan?
Politiskt tycker jag att det allvarligaste är att vi äldre liksom inte finns med på kartan (lyssna till partiledares huvudtal på jakt efter “gammal” eller “äldre” så skall du få höra). Och dyker vi ändå upp någon enstaka gång är det uteslutande som problem som skall åtgärdas. Att det finns en ny potential i ett samhälle med många äldre, en gnistrande glimrande guldgruva, en skatt för själva kulturen som kommer att få en stor och aktiv framtidspåverkan – det är fortfarande politiskt oupptäckt.
Allt gott
Bodil
Ja, jag lyssnar just på Reinfeldts tal! Jag vet att du inte har gjort det medvetet men nu blir det som om den här bloggen och din bok hade varit de bästa lobbyister för honom! Ingen kommer undan politiken, som Marie Bergman och senare Fredriksson sjunger. Pivi
Jag får väl också lyssna på det talet!
Annars är det väl med detta som med allting annat: tiden tänker men den handlar inte. Det måste människorna göra.
Allt gott
Bodil
Bodil skriver att vi äldre inte finns med på den politiska kartan utan som problem som behöver åtgärdas. Visst är det så. För några dagar sedan läste jag i en dagstidning en artikel som med stora svarta rubriker utmålade en framtid när åldringarna blir både fler, och hemska tanke, också äldre! Hur ska vi ha råd!
Jag har börjat samla artiklar som handlar om äldre,problem och attityder, och det ska bli intressant att följa utvecklingen!
Ting tar tid, men man kan bara hoppas att politiker och andra beslutsfattare lyssnar på dig, Bodil,och alla andra som på olika sätt försöker ändra på föråldrade attityder. Artkeln i DN häromdagen borde väcka många.
Jo, nu finns vi plötsligt i allra högsta grad på den politiska kartan efter statsministerns tal i Almedalen. Men vi finns där fortfarande inte som en nyupptäckt guldgruva utan som ett problem som behöver åtgärdas. Hm.
Allt gott
Bodil