Almedalsförslag
Hemma igen – alltid lika skönt!
Till mina tre Almedalen-seminarier kom det en väldig massa människor med många kloka tankar. Ibland tror jag faktiskt på att en lavin är på gång. Och bloggen har slagit i (det gamla) taket med över 300 inloggningar per dag, och … Ja, vi får se vart det barkar hän.
Nu skall jag sansa mig, här i det milda Skåne-regnet, klappa katterna och fundera på om kanske hammocken är den bästa platsen att varva ner på. Men först vill jag lägga ut ett dokument med de tre förslag som jag lade fram och som fick en förstadiskussion i Almedalen. Jag lägger dem som en “sida” (finns i vänsterspalten) så att de inte försvinner i det allmänna bloggsamtalet. Dessa tre förslag tror jag nämligen förtjänar att utvecklas och förädlas.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil och alla andra,
Jag har bara skummat genom dina tre förslag. Jag måste säga att de känns väldigt teoretiska mot bakgrund av Reinfeldts raka besked. Håkan Juholt har också flaggat för att pensionsåldern måste höjas. Jag hörde åldern 69 nämnas.
Jag skulle hellre vilja flagga för att inte behöva gå om man nu absolut vill fortsätta att jobba.
Sedan är det här med pengar förstås där jag försökt förstå förslaget om negativ beskattning?
Hur man än vänder och vrider på det är det inte enkelt att hitta en rättvis metod. Också är det galet att prata om äldre från 50 år och uppåt då det skulle innebära alla mellan 50-100! Det är ju stora delar av befolkningen. Jag tror att alla, ung som gammal, måste bli mer flexibel när det gäller att söka jobb. Visst kan man öka uppfinningsrikedomen med olika kurser och happenings och det gör faktiskt arbetsförmedlingen och de privata aktörerna redan. Det gäller att man i sina tankar slutar tänka på långa tjänster och stabilitet. Det är fult att kalla någon för hoppjerka för det måste vi bli allihop. Också behövs det olika fasta anställningar. Men samtidigt är det skönt att det finns fackföreningar.
Det är så otroligt mycket politik i den här frågan så man kan inte förvandla den till filofi.
Visst finns det fortfarande arbeten som bara är pina och pest! Hur skulle de ha försvunnit!
Men framför allt har du med dina tankar kommit och hjälpt många som har känt sig förbisedda och degraderade när de blivit pensionärer. Det är väldigt existentiellt att alla är vi lika inför döden. Du tar inget med dit du går, som det heter. För några är det svårare än för andra. Det beror väl lite på vilken samhällsställning man har haft. Titta bara på Mauds tårar.
Han som paratade om hantverksyrken och kunnande som håller på att försvinna: Det är det som gör mig ledsen. Folk kan inte ens sticka längre. Men så är det ju. Vi har också sett det.
Ja, det här kanske inte var några upplyftande åsikter men du har många som hejar på dig.
Jag tror mera på att det är en fin konst att kliva åt sidan och gå i undantag så unga kan ta över. Tidpunkten kan variera. Alla behövs fast på olika sätt i detta rollspel som kallas för livet.
Jag tar nu lite semester här i sörmlands hettan och skall hämta ena katten från blomrabatterna där den ligger på den svala jorden. Plockade vinbär idag framför en 87-årig granne. Passade på att fråga henne om vad hon tycker om pensionsåldern höjs. Hon tyckte att äldre var så olika starka. Några orkar för evigt och andra börjar ta slut tidigt. Så är det ju.Sedan bjöd hon mig på kaffe och visade sina akvareller.Vi skvallrade lite om en annan granne, 77 år, som hade hittat tillbaka till sin ungdomskärlek. Nu ränner hon på nätterna på PRO-danser och väcker mig när hon kommer sent.
mvh Päivi.
Hej, Päivi,
Ja, som du säger börjar det ju komma upp en del åtminstone nästan-raka “besked”. Fast själv tror jag inte det är läge för några quick-fix som “lösningar” på den s k äldrefrågan. Den går mycket djupare än så och berör också unga och medelålders. Jag tror vi behöver på-djupet-samtal i åtminstone tio år om vad vi kan ha varandra till i olika åldrar under de nya förutsättningar som råder och utvecklas. Och efter tio år har vi kanske så vant oss vid ett levande samtal att det blivit till en självklarhet.
De fantastiska förkämparna för folkpension i början på 1900-talet och ATP i början på 1960-talet hade sina erfarenheter att utgå från – nu är det vi som får försöka komma underfund med våra och ta ansvar för dem så långt vi förmår.
Mina ansatser kan kanske förefalla onödigt filosofiska, men det jag vill med dem är att vara med och mejsla fram några fixstjärnor att arbeta mot. Sedan klarnar det säkert under resans gång. Eller som han sa idag, gotlänningen: “jag är ju sjöman – det är klart att man måste ta ut kursen, sedan får man justera det hela vartefter.”
Jag hade en gång en lärare som var så stygg att jag var rädd för henne, och jag minns inte att hon hjälpte mig att lära mig nåttttttt. Men en gång sa hon något som jag undrade mycket över, och då borde jag förstås ha frågat vad hon menade, men eftersom jag var rädd för henne vågade jag inte. JUST DÄRFÖR HAR JAG ALDRIG GLÖMT DET. Vad det var hon sa´? Jo, att “det är så olika individuellt!” Och där stod jag och var en 12-13 år och tänkte att det är väl så självklart att det är olika individuellt så det kan inte ha varit det hon menade… Men vad menade hon då, och varför sa hon då så? Och menade hon kanske något som jag inte förstod?
Uttrycket satte sig fast inuti huvudet på mig och det har dykt upp många gånger under de 55 år det funnits där – och varit mig till stor hjälp. När jag träffar någon som jag tycker mest är konstig, så hindrar “det är så olika individuellt”-attityden mig från att stänga av och stänga ute. I stället kan jag riktigt känna hur nyfikenheten vässas och intresset växer: “javisst ja, det är så olika individuellt, så kan man ju också se det!” Dina när exempel visar ju alla just detta – det blir fel när man gör rutor och tabeller av individer.
Likväl: på samma gång som “det är så olika individuellt”, så finns det mönster i kulturen och i tidsandan som ändrat sig nog så rejält. Och det är dem som jag tycker att vi skall försöka fånga.
Allt gott
Bodil
Tack Bodil för ett inspirerande seminarie i Almedalen.
Jag lyssnade med stort intresse (fredagförmiddag) och tycker att dina 3 förslag är intressanta. Äldrelärande som du tar upp känns viktigt. Vi måste fortsätta lära fast på olika sätt. Jag har alltid gillat att lära mig nya saker och det vill jag gärna fortsätta med. Sent i livet skrev jag en masteruppsats i aktionslärande(59 år)och det var mycket utvecklande. Mina examinatörer jämförde några av oss lite äldre studenter med yngre studenter och sa att vi äldre skrev på ett annat sätt. De yngre var mer flexibla i att tänka nytt. Vi äldre var mer bundna av den erfarenhet vi hade med oss. Jag har funderat på det. Det är naturligtvis så och det är inget negativt med det. Vi har provat mycket under vårt liv och lägger ihop och omprövar våra erfarenheter på ett nytt sätt när vi får inpulser utifrån. Vi anpassar våra gamla kunskap till det nya och får andra insikter. Så gör vi hela livet och när vi blir äldre har vi mycket erfarenhet att relatera till.
Att göra longitudiella fallstudier i forskningssammanhang för att komma åt andra faktorer tror jag också är viktigt.
Ett Horisontråd eller vad vi nu skall kalla det hoppas jag att maktens män och kvinnor sätter till. Det behövs.
Jag hoppas du fortsätter med det du är bra på, att tänka och inspirera oss andra. Du har en given plats i ett Horisontråd.
Hälsningar
Carin
Tack för det, Carin!
Det där med yngre och äldre studenter och doktorander har jag ganska så mycket erfarenhet av. Inte så sällan har jag sagt att man t o m borde ha olika benämningar på de examina som studierna leder fram till. För det är ju något helt annat med en 25-åring som likt ett fullblod har vittring på möjligheter att bidra till framtiden (genom att utbilda sig för den, t ex) och en 55-åring som känner hur hon kan bidra till framtiden (den egna och andras) genom att knyta ihop säcken, berika den existerande kunskapen med hur den framstår när man bär med sig mycket erfarenhet, etc. I dagens läge är det dessutom så att också hon kan ha ett lååååååångt liv framför sig.
Jag hoppas du kan och vill vara med och hjälpa till. Själv får jag så många tillrop om att fortsätta att utveckla, fortsätta att gå före. Mycket roligt och smickrande. Men jag är faktiskt bara EN, och jag värnar ganska så starkt om balansen i mitt liv. Samtidigt kan jag inte undgå att starkare än de flesta märka hur tiden är mogen/ övermogen för initiativ till förnyelse av äldreområdet.
Och det är klart att vi skall klara det – men det behövs att vi är många som hjälps åt!
Allt gott
Bodil
Grattis Bodil! Tror att det är ett skred som du fick uppleva i Almedalen. Lavinen kommer …
Som initierare är du värd allas <3 och en välbehövlig avkoppling i vilgungan med katt-whispering.
Bland dina tre förslag tror jag att punkt två är enklast att börja arbeta med och kan också tjäna som en kunskapsutvecklande sammanställning och paketering för de andra två. Men ta det 8|
<3 = ett hjärta
8| = smiley i solglasögon
Soliga hälsningar /G
Ja, nu är det så, åtminstone för mig, att nu får detta ligga till sig. Och bloggen har fått många nya besökare, så jag hyser ingen oro för att samtalet skall stanna av.
Allt gott
Bodil
Jag kanske skall ändå förtydliga att jag inte på något sätt vill förminska betydelsen av det du nu skapar. Men det filosofiska kan ofta leda till något väldigt grymt. Titta bara på Hitler som hämtade det mesta från de stora tyska tänkarna, trodde han.
Så det gäller att ha tungan rätt i munnen i sådana här diskussioner också.
Jag kom att tänka på att man med införandet av allmän pension ville något gott. Man ville att de gamla skulle få vila och slapp slita i slutet av sitt liv. Nu skulle man få njuta i stället av frukterna .
På samma sätt har man befriat barn från barnarbete. Nu skulle de få växa upp och hinna leka. De funktionshindrade har fått sitt aktivitetsbidrag för att slippa bli illa behandlade och inte behöva ställas inför för svåra uppgifter.
Men det som ni som gått i pensionen säger är att det inte är roligt. Ni känner er utanför. Ni känner att livet har mist sin mening. Där någonstans tror jag att det är dags att vända skeppet. Barn vill tillhöra det vanliga livet. De lär sig mest när de är med och inte undanstoppade i något bollhav medan föräldrarna gör viktiga saker. Funktionshindrade vill verkligen inget annat hellre än få vara med på sina villkor. Och nu har vi alla 40-taliser som säger att de inget hellre vill än att fortsätta få vara med! Det här måste vi smälta. Jag som är 50-talist är bara trött och undrar om jag orkar hela vägen medan den 20 år äldre grannen är ute och dansar på nätterna. Jag har kanske ålderskrämpor. De kommer och går. Jag trodde att livet var roligare än lönearbete. Det är där det skaver.
Men vila nu färdigt i hängmattan och tänk på annat. Då brukar de bästa ideerna pluppa upp. Det är så hjärnan arbetar i det dolda.
mvh Päivi.
En av fördelarna med de skarpa förslag kan vara i faggorna är att det då kommer fram hur många det är som VILL ha erkännande och vara efterfrågade och behövda men samtidigt HA KVAR de privilegier som det ligger i att inte ligga i selen på samma sätt som innan. Det kommer att bli många inre konflikter och många mellanmänskliga också.
För min egen del ryggar jag naturligtvis inte så sällan inför om jag kanske bidrar till att ställa till med en massa elände. Jag försöker gissa mig till vilka effekterna kan bli av skrivna eller uttalade tankar, men efter ett led eller två måste jag förstås erkänna att det vet jag faktiskt inte. Och det är faktiskt både skönt och självklart och ändrar egentligen ingenting. Jag är ju inte ansvarslös bara för att jag inte kan förutse effekterna efter 1-2 led: i botten har jag den grundläggande tron på människan att om något som var rätt till en början efter ett tag skenar iväg i fel riktning, så kan vi både se det och modifiera det.
Sommarkram
Bodil
Hej!
Gillar iden om ett “Horisontråd”. Du borde bli en bra ordförande för ett tvärvetenskapligt råd med inslag av lekmän!
Många av oss äldre har arbetat i 40 år eller längre. Vi har upplevt en tid med stora förändringar och krav på nya kunskaper. Vi har ett perspektiv som yngre inte har, vi kan peka på förändringar som har skett , hur de har inverkat på våra jobb, och hur vi har kunnat integrera nya kunskaper med “gamla”.
Att inte enbart hoppa på det nya, utan värdera det,sätta in det i “gamla” sammanhang. Många erfarenheter och kunskaper är värda att föras vidare, och vem ska göra det om inte vi som har varit med?
Att förändra attityder till åldrande är viktigt. En hel del av synen på äldre tror jag beror på en slentrianmässig användning av språket.
Vad kallar man människor som har slutat sitt arbetsliv? Journalisten som ställer frågor till folk på stan redovisar svaren +foton av personerna med yrkestitlar. Har man slutat arbeta benämns man som pensionär. I tidningsartiklar kan man läsa om åldringar eller gamlingar: “Kränkte åldringar, nu är de (personalen) tillbaka på jobbet.” DN 2011-07-08. Vilka associationer väcker orden åldring och gamling? Inte tänker man i första hand på vitala personer som fortfarande kan göra insatser i samhället. Åldring och gamling har blivit negativt laddade ord, ord som innebär utgifter för samhället.
Men glädjande nog kan man i DN på debattsidan den 9 juli läsa:Möjligheten att påverka våra mogna medborgares hälsa är stor.
Ett helt annat ordval. Läs gärna inlägget som är skrivet av Sineva Ribeiro, vårdförbundets ordförande.
” Ett system liknande MVC och BVC för seniorer skulle leda till en effektivisering av vården och ge stora hälsovinster för en ansenlig del av befolkningen.” Nog skulle ett sådant system kunna bidra till forskningen ang. det som är friskt och kan utvecklas hos äldre.
Till sist ett utdrag från DN 2011-07-08: Den bästa förberedelsen inför framtiden ligger i att investera i en utbildning av hög kvalitet – inte bara för barn och unga, utan för människor i alla skeden av livet.” Skrivet av Håkan Juholt och Ed Miliband ordf. Labour Party.
Det skulle vara intressant att höra herrarna utveckla den tankegången och ge konkreta exempel!
Ja,
Jag tror de menar vad de skriver, Juholt och Miliband, men jag är ändå inte övertygad om att de tänkt igenom det hela så att de utsträckt det “livslånga lärandet” till att också gälla för andra sidan pensionsstrecket.
Överhuvudtaget är många av diskussionerna kring äldreområdet påtagligt nymornade – och så måste det förstås bli om man skall börja peta i ett kollektivt missförstånd som blivit större och större under ett par decennier nu. Samtidigt kan just det vara vitaliserande och roligt – det finns ju så många möjligheter.
Allt gott
Bodil