Almedalen hettar till
Nu har jag lyssnat till Fredrik Reinfeldts tal och insett att mina listor (publicerade här i förra veckan som ”penséer”) kommer att vara lite kul att ha med sig till Almedalen. Och ännu roligare är faktiskt att jag på fredagen tänker lägga tre förslag – att efteråt förstås också publiceras här.
Allt gott
Bodil
Jag som är invandrad från ett land som var med om kriget på 1940-talet där min pappa också var med som 28- åring medan mamma var på flykt från bombningarna på olika ställen med sina två första barn kände en riktig aha-upplevelse när jag lyssnade på Reinfeldt. Det är inte för att svenskarna skulle ha ätit på ett vettigare sätt eller levt ett sundare liv som gör att det finns just så många svenskar som närmar sig 90-100 år! Övriga världen och Europa har ju förlorat ett par generationer på grund av kriget.
Så det som händer i Sverige nu kommer att vara förebilden för det som händer i övriga Europa med dem som är födda ett par generationer senare.
Det är alltså inte så konstigt om lokförarna i Frankrike protesterar om de inte får gå i pension vid 55 eller varför grekerna protesterar när man inskräner deras pensionsrättigheter.
Här handlar det mer om att politiken och pensionsreformen måste anpassas till den nya verkligheten.
Reinfeldt för fram att man måste jobba högre upp i åldrarna för att få råd med pensionerna. Jag tänker i stället som jag tänkte när jag trotsigt stannade hemma längre med mina barn än de flesta i min omgivning:pensionspoängerna får inte styra mitt liv! Jag skall hinna med annat också än att jobba. Nu kanske inser man att det inte är så bråttom med att lämna en ettåring till förskolan. Läroprocesser kan man ha hemma också. Man kanske också inser att man behöver inte jobba ihjäl sig vid 40 . Man skall räcka länge och man skall förnya sig. Jag såg ett inslag i lokala nyheter på TV i går där man intervjuade en rektor för en privatskola i Stockholm. Hon är 86 år vilket man av någon anledning berättade på TV. Hon ville fortsätta med diciplin och använde många ord som inte längre existerar i läroplanen. Det gäller att de som är kvar i arbetslivet sent lär om och gör nytt. Inom barnpsykiatrin är det mer en regel än undantag att psykiatrikerna jobbar efter pensionsålderns inträde. De har också varit de största stötestenarna för att ny kunskap skulle få praktiseras . Det finns alltså vissa fenomen som man måste titta närmare på inför att fler stannar kvar längre inom arbetslivet.
Ja, nu väntar jag på dina förslag. Sedan får det bli semester. mvh Päivi
Ja, förändringar i tänkandet kring vem ”äldre” är och vad det innebär att vara 70, 80 eller 90 år kommer att påverka också unga och medelålders. Hela livsförloppet. I många olika riktningar, bl a så att man inte vill jobba ihjäl sig som småbarnsförälder – och inte heller anser sig behöva det.
Ett uppbrott från den syn på pensionering som lades fast dels 1913, dels 1960, är nu på gränsen till övermoget. Samtidigt kommer en förändring att leda till många spänningar och många misstag i vilka enskilda människor kommer i kläm. Erfarenheterna från sjukförsäkringsreformen förskräcker, så nu gäller det verkligen att människor engagerar sig på djupet.
Jag lägger ut mina förslag på fredagkväll.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Lite blandade kommentarer, kanske virrig med årens rätt (ha ha)
När jag ser att du hade väntat mera aktivitet på bloggen håller jag inte med.
Jag tycker att fem tusen besök på så kort tid är ett bra resultat.
(Har haft en blogg i snart 2 år och inte haft mera lite över 2600 besök.)
Det tar tid för många att hitta bloggen och sedan gav du själv ett bra svar när du skrev TTT det tar tid, dels att hitta något att skriva om och att formulera kommentarer till de tidigare inläggen.
För mig har det inte varit lätt att börja skriva igen efter att slutat skolan 1950 efter sjunde klass i folkskolan och arbetat mest i hantverksyrken där det inte varit något behov av att uttrycka sig i skrift.
När jag läser ”vad tiden gör med oss” tänker jag att det är viktigt att styra vad vi låter tiden göra med oss.
Vi kanske tittar på klocka och almanacka och upplever att tiden går fortare ju äldre man blir.
Nu är det ju inte så, men vi använder tiden på ett annat sätt.
Samtidigt tror jag att det viktigt att inte låta antalet år (snart 75 för mig ) ta över för mycket av sättet att tänka.
I vissa fall kan man av olika omständigheter inte styra vissa tider själv ( i mitt fall är jag beroende av en del hemtjänst på grund av att jag har rörelsehinder) då är det tider som ska passas på ett annat sätt än när jag var nybliven pensionär och hade friheten att inte ha arbetstider att passa.
I ”vi lär som vi lever” har jag en del tankar om att överföra kunskap mellan generationer.
Min Far lärde mig en hel del om att skärpa och härda stenverktyg (det var han känd som mästare på) och det skulle vara roligt att föra den kunskapen vidare. Då fordras någon som är villig att lära, tid för inlärningen och kanske det viktigaste av allt det ska finnas ett behov annars är ingen intresserad.
En annan tanke jag fick var när jag läste vad Greta Thore’n skrivit om äldres boende och omsorg.
Det är viktigt att inte låta samhället köra över oss när det gäller val av boende,vård och omsorg.
Jag vet att inte alla orkar vara uppkäftiga på grund av ålder, sjukdom och i vissa fall uppfostran, men jag vet av egen erfarenhet att det ofta är lättare än man tror att få gehör för egna krav och önskningar.
Hälsningar från Lyckeby.
Roland
Hej, Roland,
Ja, visst är det MÅNGA blogg-besök – vid det här laget har det dessutom blivit 7 000 och de tre senaste dagarna har inneburit besöksrekord med 200-300 per dag. Det jag efterlyste var ”bara” att jag så gärna skulle vilja veta mer om många andras tankar på det här området. Men visst, Tankar Tar Tid, och sedan tar det dessutom tid att formulera sig.
Viktigt det du skriver om att det måste finnas behov – och att ingen kan skriva den andre på näsan vad han behöver. Men det finns så många beroendesammanhang där människor anpassar sig och där livet snävas in alldeles i onödan.
Allt gott
Bodil