10. Ett julevangelium i förundrans tecken
Under en intensiv höst har det då och då glimmat till en förundran inuti mig. Fast varje gång har det bara blivit just en liten glimt – sedan har förundransridån dragits ner och det vardagliga åter tagit över. På kö där framför ridån har det stått nästa uppgift och nästa och nästa, alla med krav på att utföras, och en sådan tillvaro är ingen bra kuvös för en förundranstillväxt.
Fast till det fina med förundran hör dess starka integritet. Det är bara skenbart som den har gett upp gång på gång under höstens lopp. I stället har den bidat sin tid för att nu så här lagom till jul markera att “nu är det dags att släppa fram mig!” Det här är vad den försöker säga:
Sant är att det är obegripligt stort att just VI – de generationer som lever nu – får vara med om att horisonten flyttar sig, dvs om den djupaste kärnan i denna blogg. Inga generationer före oss har som gamla så kunnat utveckla vare sig sitt tänkande, sitt kännande eller sina förmågor. Inga individer i generationer före oss har hunnit få så många årsringar och så stora möjligheter till integration, både inuti sig själva och utåt med omvärlden. Inga generationer före oss har fått uppleva en ny äldrehälsa, att åldersåkommorna kommer tio år senare än förra generationens och att det då finns tidigare oanade medicinska och teknologiska möjligheter.
Fast för att på riktigt förstå innebörden i allt detta kan vi inte bara fortsätta att harva runt i det som om det vore en utveckling vilken som helst. Vi behöver också släppa fram det svindlande och det förundransvärda – stå alldeles stilla och bara låta oss genomsköljas av det oerhörda i att få tillhöra genombrottsgenerationerna för ett nytt äldreblivande. Detta innehåller ett evangelium som behöver spridas, för ännu har vår samtid inte vaknat upp och börjat förundras över det – så som den förundras över Higgspartiklar och hastigheter snabbare än ljusets. Men själv, så fysiker jag är, menar jag att både Higgspartiklar och rörelser snabbare än ljusets kan slänga sig i väggen jämfört med den oerhörda nyheten om äldrehorisontsförflyttningar i just vår tid.
Ett egentligt julevangelium skall vara ljust och jublande och gärna också innehålla ett glädjefullt tack. Och det kan gärna detta profana också få göra:
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
…..
– och nu också denna i tidigare epoker otänkbara ålderdom!
God Jul 2011!
Bodil
Hej,
håller med att vi måste stanna upp ibland och låta det vidunderliga i att tillhöra Livet genomströmma oss i all sin enkelhet och komplexitet. Att tillåta oss att bara finnas till. Inte fråga varför och varthän. Bara glädjas. Förundras. Resten av tillvaron kommer ändå, vare sig vi vill det eller inte. Och vi har det verkligen förspänt att kunna ta oss dessa stunder. Inte bara vi lite äldre. Utan alla som vågar hoppa av marknadskrafternas tsunamivåg ett ögonblick. Vill jag i alla fall tro :).
God Jul!
Gun
Hej Bodil,
Den förundran jag kände redan i “mer om det existentiella”, var som en aha-upplevelse.Så att detta är budskapet, som är det viktigaste, är jag övertygad om. Att vi nu har chansen att leva längre, gör att det finns chans, även för alla oss som är uppväxt i dysfunkionella familjer, att ställa “saker” tillrätta, så att “det” inte följer oss i hur många generationer som helst.Det är ju först nu vi ser sambanden.
Så trådarna kan dras åt många håll.
Dessa tankar kom efter dagar med syskon, syskonbarn, barn och barnbarn i huvudstaden.
Detta budskap vill jag skicka vidare och önska GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
mvh MARITA
Tack söta för dina texter och din forskning. Jag såg dig nyss på Kunskapskanalen och du får sagt dina ord oavsett vad intejuvaren(?)har för vinkel eller ärende. Allt Gott & Allt Nytt!
abb
GOD JUL
till er alla
önskar
Jitka
HEJ!
En ovanlig julhälsning.
I början av 1970-talet gick jag en teknisk preparand-kurs på AMU-center i Ronneby.
Då läste jag svenska tillsammans med många invandrare.
Innan jul skrev vi God Jul på svarta tavlan på våra respektive språk och det blev 17 olika.
Jag tänker på det nu och vill härmed hälsa till Bodil och alla bloggläsare.
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR.
Roland i Lyckeby.
GOD JUL!
God fortsättning, Bodil!
Delar din förundran när jag läser Vårdalstiftelsens lista “42 idéer för bättre vård och omsorg kan bli verklighet” med temat Åldrandets utmaningar(http://www.seniorbloggen.se/skribenter/seniorbloggen/42-ideer-for-battre-vard-och-omsorg-kan-bli-verklighet). Kan inte se någon idéskiss som speglar nytänkande i din bok eller denna blogg.
Försöker kommentera där men ‘modereringen’ har tagit ledigt.
/Göran
Hej, Göran,
Bra att du tar upp Vårdalstiftelsens behov att förnya sitt stöd till äldreforskning. Vi får nog försöka hjälpa till lite grand, för detta har många bottnar. Även för en forskningsfinansiär som i grunden har en positiv inställning till ett paradigmatiskt skifte finns det hinder:
1. Var finns de i grunden förnyande forskningideerna?
2. Hur kan de formuleras så att de går djupare än de rena hugskotten?
3. Var finns de granskare som är tillräckligt djärva och insiktsfulla för att våga satsa på det nya? Och som har tillit till att det nya är utvecklingsbart?
Vi får arbeta lite med det här, tror jag. Och inte så lite. Har du förresten läst Cohen, The Mature Mind? En MYCKET bra bok!
Allt gott
Bodil
Vore skoj att arbeta kring detta. Får börja själv med att läsa Cohens bok – beställt den.
Din 1. Varför inte göra en enkät och skicka lite worldwide?
Din 2. Ett teoretiskt och ett praktiskt hugskott som fördjupas – kan det vara nå’t
Din 3. Stött på två namn: Lars Göran Nilsson, SU, och Lars Backman, KI.
En pigg frilansande journalist,Henrik Ennart, som skriver i SvD kanske kan vara av intresse som vägplog.
/Göran
PS. 🙂 Nu har min kommentar lagts in.DS
Även jag har beställt boken :).
/Gun
Så roligt!
God läsförnöjelse
Önskar
Bodil
Hej,
nu har det lugnat sig på julfronten, allt blev som det alltid har varit, med en familjejul som ordnats av en inte alls så gammal mamma, alla blev barn på nytt…. Så roligt och så tacksamt.
En del Skype och telefonkontakter har jag också hunnit med. Med mina gamla vänner lite varstans.
Det blev lite som när man en gång i tiden gick med den stora magen och såg bara magar överallt. Nu har man blivit 65+ som läst den flyttande horisonten, och då lägger man märke till ett och annat ang. 65+.
Några gamla väninnor har fått och opererats för bröstcancer, genomgår cellbehandling mm.
Några har blivit hospitaliserade för ett och annat allvarligt.
Jag har haft tur. Hoppas det håller i sig för några kommande år till. Vilket jag önskar alla i min vänkrets och alla här att inte glömma.
Men så har jag tänkt på vilken tur man har att man lever just här:
Min vännina, en holländska, som har levt i Australien sedan 1967, har ingen pension. Hon har också arbetat hela sitt liv tills hon blev 60. Jag förstår inte systemet med pensionäring i Australien – man tar på något sätt ut en mindre engångssumma och sedan är det slut. Vad ska hon göra om hennes man går bort? Vi diskuterar inte detta, det är inte min sak att fråga.
Hon blev alvarligt sjuk vid ett besök hos sin son i Chicago. Hur klarar man DETTA ekonomiskt?
Vår gemensamma väninna, också holländska, änka, som också har arbetat hela sitt liv, pensionär, blev allvarligt sjuk och hjärtopererad på en resa i Peru. Hur klarar man DETTA ekonomiskt.
Jag skulle kunna skriva en lista på händelser under detta året, kvinnor och män i min vänkrets, jämngamla med mig plus minus ett par år, som blev ställda i situationer som de inte har räknat med.
VILKEN TUR, ATT VI LEVER JUST HÄR.
Jag önskar alla här
ett FRISKT NYTT ÅR 2012,
och många friska år till.
Allt annat ordnar sig, om man har hälsan.
Nyårskramar
Jitka
Hej, Jitka,
Jag kan bara hålla med. Att få 1) VARA FRISK, 2) FÅ LEVA JUST NU och 3) FÅ LEVA JUST HÄR – det är en trefaldighet som gör allt annat till småkrusningar på ytan.
Allt gott
Bodil