09. Berikande skillnader
Snart är det nytt år, och här sitter jag och undrar över hur lite jag vet kvantitativt om skillnader mellan generationer, också för tid som varit.
De äldres genomsnittliga ekonomiska överläge finns väl dokumenterat, så också den bedövande underrepresentationen i demokratiska församlingar. Vad gäller ekonomin är variationen inom äldregruppen så stor att medelvärdet kanske egentligen är ointressant, men vad gäller underrepresentationen demokratiskt har jag inte tidigare funderat över om kanske
också denna har en stor variation.
Men så är det uppenbarligen vad gäller nämndemän i våra domstolar. Dessa är politiskt tillsatta och ofta “överåriga”, t o m pensionärer, enligt den massmediala beskrivningen. – Jag har tidigare på denna bloggen refererat till Cohen, The mature mind, och jag får lust att göra det
igen. Speciellt till hans beskrivning av “developmental
intelligence” som den mogna integrationen av tankeförmågor,
emotionell intelligens, bedömningsförmåga, sociala förmågor
och livserfarenhet. Är det inte just det som våra domstolars
juridiska kompetens behöver tiiföras av lekmännen – och är
inte just därför en överrepresentation av äldre av stort
positivt värde?
En sådan diskussion kan förstås svårligen tas när det inte är detta som är den sanna bakgrunden till överrepreaentationen. Den handlar i stället om att
domstolsuppdrag är svåra att förena med yrkesarbete och om
att pensionärer har tid. Hm.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Vill tacka dig för alla dina inlägg som ger mig och säkert många fler massor att tänka på och fundera över.
Gott Nytt År och med förhoppning om nya inlägg som ger oss tid till eftertanke.
Gott Nytt År önskar Berit
Gott Nytt År själv, Berit!
Det är många som är här – jag kollade precis för att kunna ge dig en alldeles aktuell siffra och den säger att det är 34 165 sedan bloggen började. Så visst skall vi fortsätta att ge varandra både tankar och eftertankar under 2012.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
detsamma gäller ju t.ex. med att: föräldrarrollen är svår att kombinera med yrkesarbete. Då speciellt ensamma mammor (och pappor naturligtvis)Det är bra om föräldrarrollen,under småbarnsåren, får lika hög status som domstolsuppdrag, osv.
Det du skrev på sidan 09 om generationsrelationer, skillnader mm.Om att vi måste respektera olikheterna mm. Om
bl.a.likviditet mm. borde vara ett intressant område att diskutera nu, när familjesammankomsterna varit många?
En tanke….om någon vill haka på?
mvh Marita
Jag menar naturligtvis Alienation!(inte likvidation, hade tankarna på annat)
ds
Hej, Marita,
Tidigare idag skrev jag om att jämfört med att få vara rimligt frisk och få bli gammal HÄR och NU, så bleknar det mesta. Resten bör vi kunna hjälpas åt med – fast givetvis mycket, mycket mer inkännande än vad vi gör idag.
Allt gott
Bodil
Ja Bodil,
Håller med 110%, och förstår vad du menar.
När jag kom hem efter julfirande hade jag 2 meddelanden som väntade.En väninnas tvillingsyster krampade och hade åkt ambulans akut till sjukhuset. Hon hade en tumör i höger hjärnhalva, och något hopp gavs inte.
I Göteborg fick min väninna veta för 3 veckor sen, att hon hade en tumör i ena njuren, som måste opereras bort.Hon var hoppfull, för man kan ha ett bra liv med en njure. Nu hade hon kallats till operation, och jag har inte hört något ännu. Frisk den ena minuten och cancersjuk den andra……så skört livet är.
Och vad jag vet, så har man inte kommit på orsakerna till cancer än? Vad beror det på att så många jag känner drabbas av denna sjukdom? Är det stress? Sorg? Vällevnad? Har funderat mycket angående detta och hoppas det forskas mycket.
mvh Marita
Hej Bodil!
Svaret på din fråga om nämndemännen (tycker jag) är väl att det är det som är den stora fördelen med systemet med nämndemän , att det är personer med annan kunskap än den rent juridiska som får vara med och döma. Att det (av olika orsaker) har blivit äldre som är nämndemän är kanske bara bra, där kommer ju in en kunskap från ”livets hårda skola” som gör att de ser på ett annat sätt än enbart jurister. Det kan ju vara en bra plats för oss över-åringar som fortfarande tycker om att vara med.
Marita ställer många frågor om det som många forskare håller på med, orsaken till cancer.
Jag vill inte bagatellisera cancer men tycker att jag vill hjälpa till att avdramatisera själva namnet som skrivs med stora bokstäver på löpsedlarna när någon ”kändis” drabbats.
Är själv en opererad överlevare av tarmcancer sedan över 8 år. Vi är faktiskt många som blivit botade med olika behandling. Jag fick nästan en halv meter tarm borttagen, nästan hela ändtarmen och en bit tjocktarm och en skarv som gjorde att jag inte behövde stomi-påse. En tid efter var det mycket besvärligt men nu ser jag det nästan som en parentes i livet. En föreningskompis opererades för samma diagnos samma vecka och hon är också botad.
Jag passade på att fråga läkaren som opererade mig vad han trodde om orsaken till att jag fått den sjukdomen, eftersom jag tycker att jag levat ett hälsosamt liv, ätit normal mat, brukat men inte missbrukat alkohol, aldrig rökt , eller annat som räknas som riskbeteende.
Han trodde inte på något speciellt beteende , men talade om att ytan i tarmsystemet är över 250 kvadratmeter och som ersätts hela tiden genom förnyelse av celler. En störning av den processen , av någon (okänd ) anledning , kan vara början på en tumör och ju fortare det avbryts är chansen att botas större.
Detta är ju ett område som forskas mycket och överlevnaden ökar men det finns ju fortfarande stora luckor i möjligheten att lösa gåtan.
Förstår mycket väl att det jag skriver inte är till tröst för dem som får en sådan sjukdoms-diagnos men att det ofta finns ett hopp, även om jag vet att det verkar hemskt just då.
Nu ser jag fram emot och hälsar alla ett Gott Nytt År
från
Roland i Lyckeby.
Hej,
Det finns ganska så mycket som visar att man kan påverka sitt immunförsvar så att de olika vita blodkropparna blir bättre på att hålla undan både infektioner och cancerceller, men därtill kommer de statistiska variationerna som är minst sagt omfattande. Så det är bara att fortsätta att leva så sunt man vill och kan – men samtidigt veta att det inte ligger någon total hälsogaranti i det…
Allt gott
Bodil
Hej Roland, och Gott Nytt År själv, och till alla andra också.
det du skriver ang. nämndemän håller jag med om. Pensionärer har ett helt liv av erfarenheter+ mer tid, så de har därför en värdefull uppgift här.(detsamma gäller ang. att stötta småbarnsföräldrar mm liknande uppgifter).
Ifråga om cancer är det bra om det avdramatiseras (trots allvaret), och bra att det gick bra för dig.
Min kusin, som var hälsan själv, fick en slags skelettcancer. Han fick det nya med seamceller, men inget hjälpte.
Jag tror att ju mer man diskuterar cancer, både positivt och negativt, desto mer avdramatiseras området. förr innebar ordet död, men så är det inte längre.
MVH. Marita
Oj, nu blev det fel igen (suck)
Det var stamceller jag menade, ej steamceller.
kanske beror det på mina 2 stroke, men vadå, vi med de problemen, måste väl också få delta i samhällsdebatten?
DS
Jag har roat mig med att läsa på ett nytt tjeckist forum (nå, nytt för mig, det har funnits i minst 10 år). Det är mest unga mammor som diskuterar olika teman=sina egna inlägg, något bekymrar dem, eller rådgör med varandra. Först diskuterade jag med mammorna, som lever i andra länder, hur man ska göra med språk osv, men sedan började jag läsa.
Jag kom till ett inlägg, som handlade om… pensionärer.
Jag har skrivit här någonstans tidigare, hur bra vi har det, vi som bor i Sverige. Vi kan sitta tryggt vid våra datorer och diskutera, hur vi skulle kunna förändra det ena och det andra. Vi kan göra det, oavset hur höga våra pensioner är, för VI KLARAR OSS, trots att vi får dra ner på det ena och det andra. Vi har sjukvård, vi får hjälp, när vi inte själva kan, trots att det finns mycket att klaga på.
När jag läste diskussionen så blev jag ännu djupare övertygad om, att JAG gjorde rätt för snart en halv sekel sedan. Diskussionen handlade om, hur många gamla inte ens hade mat för dagen, utan stal mat i varuhus. Det upprörde mig djupt in i märgen, att gamla, som hade levt och slitit, inte ens kan äta sig mätta. Men det, som upprörde mig ännu mer, var, hur lite de yngre kvinnorna fattade – folks inställning till ålderdomen.
Av alla som deltog var det 2, som försökte förklara, hur OMÖJLIGT det var för dessa gamla att förändra livet. De kunde inte byta lägenhet mot en med lägre hyra. Det finns inga. I vissa fall far det helt omöjligt, för de bodde i privata hus. (praktiska möjligheter obefinltiga). Att flytta ihop flera gamla i en tvåa? Att komma till ett äldreboende? Att flytta till sina barn???? Att ORDNA ALLT detta, när man är 80? Och att de riskerade att bli vräkta och hemlösa – EN FRUKTANSVÄRD TANKE!! när de inte längre kunde betala hyran.
Det var en lång diskussion som gjorde mig så sorgsen, för dessa gamla har INGET VAL. Att de skulle diskutera något sånt som vi gör här är att diskutera i ett annat Universum. Det gör det så överflödigt – ja, jag bor här. Jag känner mig pigg och kry, så jag skulle kunna arbeta några år till. Jag vill… det ena och det andra, och skulle klara det. Nu. Kanske inte om 10 år. Och mycket annat.
Men jag bor här. Jag har haft det bra. Jag kommer att ha det bra. Jag kan finna lösningar.
Men de kan inte.
Och jag skäms. Både för mig själv, att jag har det så bra och vill ha det ännu bättre, och för dessa unga mödrar, som inte fattar – jag vill inte säga, att de saknar empati – det är så TYDLIGT att de över huvudtaget inte förstår, vad det handlar om. För de är inte där i livet och de har ingen egen erfarenhet.
Jitka
hej Jitka,
mycket intressant info du tar upp här och som fler av oss bortskämda svenskar behöver läsa. Skicka vidare detta inlägg till PRO och SPF:s insändarsidor.
Mvh Marita