0209. Olika lärpotentialer i olika åldrar

Hej,

Präglingen från Piaget är fortfarande stark vad gäller utvecklingsstadierna i lärandet. Dessa förläggs till barndom och ungdom och sedan är det hela liksom slut. Inte heller Erik Eriksson som faktiskt beskrev utvecklingsstadier också för människans medelålder gjorde något annat med åren efter 50 än att klumpa ihop dem till ETT stadium.

Jag kan inte låta bli att associera till hur man förr klassificerade människor med utvecklingsstörning utifrån deras  ”intelligensålder”. Utan att hejda sig ens ett ögonblick kunde man säga om en 50-åring att han var på en 2-årings nivå. Det var som om man inte förstod att en association till en 2-åring  för att beskriva en 50-åring främst förde tankarna fel. På motsvarande sätt är det idag som om man inte förstår bättre (låt vara utan att säga ut det) än att låta alla individer stanna senast vid 15-åringens/ 20-åringens ”intelligensålder”.  Överkursen att en 80-åring kan ha lärpotentialer som inte ens en 60-åring
har göre sig garanterat inte besvär vid en sådan
förblindning.

Rimligen kommer detta att förändras under 2000-talet. Det finns nu ovedersägliga bevis för att hjärnan förblir plastisk och nybildande HELA livet och att förmågan till tankar och känslor likaledes fortsätter att utvecklas. Det är dags att börja leta efter det lärande som knappast kan
ske förrän man är ÖVER en viss ålder (jämför de olika inlärningsfönster som diskuterats för olika förmågors
utveckling under skilda barndoms- och ungdomsintervall).

Samtidigt: har vi inte förväntningar på ett sent lärande,kanske vi missar chansen att göra något av möjligheterna när de väl kommer?!

Så här på årets allra första dag tänker jag att det finns
mycket att begrunda och mycket att göra också under år 2012.
Bäst att lägga på ett kol – det är ju skottår så året är en
dag kortare… Eller om det nu var en dag längre för att också den 29 skall få plats?! Ja, den kan behövas, den också, för att få föreställningarna om oss samtida äldre att bättre motsvara verkligheten.

Gott Nytt År på er!

Bodil

13 kommentarer på “0209. Olika lärpotentialer i olika åldrar

  1. Kloka ord som vanligt Bodil! I mitt arbete som lärare upplever jag ibland att det är hopplöst att leda även unga människor i sitt lärande men jag är då övertygad om att det främst ligger i deras egen ”vilja” mer än i oförmåga till själva inlärningsprocessen. Det är alltså attityden och viljan till lärande som är det viktigaste – inte var i livet vi befinner oss.

    • Absolut.

      Och VAD de vill lära sig, vad DE tycker är viktigt att kunna – i motsats vad vi äldre tycker de borde kunna.

      Men de ska leva i en ny värld. Där det behövs andra kunskaper. Där de måste arbeta på ett annat sätt än vi har behövt.

      Och vem har rätt?

      Min åsikt är, att alla kunskaper är nyttiga. Men om jag måste välja, så tar jag det, som jag har någon nytta av, som jag tycker är roligt att kunna, som jag i stundens hetta blir besatt av – och då tänker jag inte alls på hur andra runt mig ska bedöma det.

      Jag kan göra det, för jag slipper bli bedömd. Ungarna kan inte göra det (borde inte), för de har betyg att tänka på.

      Och vem säger att t.ex. grammatiska regler, som jag skriver prov på, är ensensen för mitt framtida liv? Ja, lärarna. För de har läroplan att hålla sig till. (Fast har man tolkat den rätt?)

      Men klart – om barnen inte får sitt smörgåsbord och blir tvingade till att äta även de rätterna, som de avskyr, hur lär de sig att välja rätt?

      Jitka

  2. Naturligtvis är det så, att när vi får möjlighet att som vuxen studera, efter att jobbat sen 14 års ålder, så är det så mycket kunskap vi saknat på livets stig, att vi SUGER I OSS allt som ni fått gratis. Detta har inget med intelligens att göra. Bara om motivation.Så vi ”gamla” kan lära oss mycket.
    MVH Marita

    • Ja, inte så sällan kan ett sug efter lärande vända upp och ner på hela tillvaron. För en del av oss går det aldrig över.

      Allt gott

      Bodil

  3. Man lär så länge man lever. Men lever man länge så sitter det man lär sig på äldre dar inte alltid kvar så länge! Naturligtvis kan jag bara svara för min egen del.
    Rune, snart nittio.

    • Hej, Rune,
      En uppriktig och viktig fråga: om du tänker på det som du lärt dig de senaste 10 åren – kan du komma på vad det är som du glömmer bums och vad det är för karaktär på det som du minns längre? Finns det något från de senaste tio åren som du tror sitter bergfast – och vad är i så fall det för minnen?

      Allt gott
      Bodil

  4. Hej Bodil!
    Hur skall jag försöka besvara dina frågor?
    Efter ett par dagars funderande så har jag kommit fram till följande:
    Det är skillnad på vad jag skulle vilja kalla tekniska kunskaper och minnen från kontakter med människor.
    Till det förstnämnda räknar jag min dator och andra hjälpmedel som vi har nu för tiden for kommunikation. Och det är här som jag tycker att saker som jag lärt mig (i regel av mina barnbarn) försvinner fort.
    Så mycket nytt av betydelse har inte hänt för mig de senaste tio åren inom det här området, om jag bortser från en digitalkamera.
    När det gäller kontakter med personer så är det helt annorlunda. Här kan jag komma ihåg samtal som vi har haft, några t o m till viss del ordagrant. En del är förknippade med tråkigheter, men andra är bara intressanta och positiva.
    Det är roligare att tänka på de senare, och då blir det nya bekantskaper som jag fått och alltid kommer att minnas. Personer som jag har stor glädje av att ha fått kontakt med!
    F ö så läser jag en hel del och försöker att följa med vad som händer i tiden. Allt glömmer jag inte bort, så det finns nog en del lärpotential trots åldern.
    Rune

  5. Hej alla,

    Det är svårt att diskutera, hur man lär sig i olika åldrar. DELVIS tror jag, att det beror på att som Bodil säger är det inte utforskat:
    Att man bara tar över ”gamla slutsatser” och sprider ”ja men han är ju så gammal, man glömmer… osv.” För det är ju unga forskare som forskar på oss gamla (eventuellt). Och vi kanske säger och menar något annat vad vi inte lär oss. För vi utgår ifrån, att alla fattar ju att alla lär sig på olika sätt, och de unga har ännu inte kommit så långt som vi.

    Rune skriver, så som Petra tidigare i en annan diskussion om hur hennes ”gamla” deltagare inte kommer ihåg, när de lär sig att arbeta med dator.

    Jag skrev där, att samma gäller även unga. Det jag lär mig glömmer jag snabbt, om jag inte använder det. Det vill säga att om jag lär mig av mina barnbarn göra något på datorn, kommer hem och vill försöka och inte kommer ihåg = det handlar inte om att jag är 65+, för det var exakt samma sak för mina tonårselever. Eller mina akademikerkollegor i skolan. Men jag vågar inte, för min erfarenhet säger till mig att jag kan eventuellt göra med något med datorn och ta bort det ena och det andra (vilket unga inte grubblar så mycket över, det ”fixar sig” ju).

    Innan jag kom till Sverige kunde jag ryska. Vi läste ju ryska i skolan, men JAG och just mina klasskamrater hade tur (som vi inte fattade då, för vem ville lära sig ryska i en öststat…). Vi fick en ingödd RYSKA som lärare. Hon kunde inte tjeckiska. Sedan fick vi en lärare, som studerade i Moskva och som var besatt av rysk litteratur. Så när vi tog studenten, den som ville (och det var jag bl några få) talade obehindrat ryska, läste ryska böcker i original och skrev långa texter).
    Ja, och idag kommer jag ihåg azbuka. Jag kan läsa texter på ryska, förstår tidningsartiklar och ev. klarar att läsa en bok, men det mesta har jag glömt. För jag har inte använt det. Samma sak gäller mina tekniska kunskaper – jag läste till gymnasieingenjör på distans ”hemma”, men dels har jag avskytt det, blev tvungen för jag fick inget annat jobb, dels fick läsa till något annat när jag lyckades att komma ur det tekniska.

    Och de unga i skolan: de läser glosor till förhöret och en vecka senare kommer de knappt ihåg. De läser till prov, och några månader senare kommer de inte ens ihåg, att ”vi har haft det”.

    Med detta vill jag säga: Hur lär man sig? Ja, det finns en del teorier som man använder vid undervisning. Man får en del erfarenhet som lärare. Man forskar.

    Vi lever med många myter. Man får svårare att minnas med åldern. Kan det vara så, att man kan så mycket, att man liksom inte minns /inte har samma behov att minnas/ inte har samma efrarenhet=grund till att minas det nya, som unga minns lättare för de har en annan grund=en annan erfarenhet?

    JAG minns nya saker, som jag bygger på min ”gamla” kunskap, ”gammal” erfarenhet, försöker hitta anknytning till det jag redan kan.

    Häromdagen ojade jag mig framför en parkeringsautomat, där det stod att man skulle stoppa in sitt betalningskort. Jag som har jobbat med språk tolkade det på flera möjliga sätt, för automaten tog himla lång tid på sig, har jag tryckt fel? Har jag stoppat kortet fel? Är det rätt kort? (möjligheter till tolknibngen fanns) – som kön bakom mig tolkade enligt mitt 65+ utseende (kärringen fattar inte den nya tekniken). Så kom den otålige unge mannen och tryckte på alla möjliga knappar för att påskynda processen.

    Fel hade vi båda två. Automaten tog tid på sig för att reagera, för den var trasig och fungerade fel. Kön bakom mig tog en slutsats: tanten kan inte.
    Dessutom var det fredag kväll, det stod inte på den, att man inte ska betala efter kl. 18… Det stod på en gammaldags skylt vid infarten.

    Men JAG, 65+, gick därifrån med en skamsen känsla. Jag lär mig aldrig. Kön fick bekräftat: de gamla… lär sig aldrig….
    Men det var inte samma sak som jag tänkte: VAD jag inte lär mig.
    Forskning, på andra grunder.

    Hälsningar
    Jitka

  6. Nu är det jordmån för nytt lärande, både för oss själva och samhällsnivån om vi ska tro på Folkhälsoinstitutet. Där råkade jag läsa att 2012 har utsetts till ”Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna”. Året ska också ”öka vår medvetenhet om att äldre människors insatser är en investering”.
    Ja, Bodil, du var i vanlig ordning ute i god och rätt tid. Jag tror ju inte att själva Europaåret förändrar någonting om vi inte själva drar våra strån till stacken genom vårt sätt att förhålla oss till omvärlden och livet.
    Men, Bodil, borde det inte vara ett bra tillfälle för några spektakulära aktiviteter utifrån tankarna och ídéerna i din bok? Vi ska väl inte vänta på Socialdepartementets sk ”samordning”

    • Hej, Helga, och tack för din observans!

      Jo, jag är i allra högsta grad medveten om EUs äldreår och tänker försöka påverka åtminstone den svenska inriktningen på alla möjliga sätt, inledningsvis främst genom Vårdalstiftelsen.

      Allt gott

      Bodil

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.