08. Den förändrade dokumentationen
Det är välkänt hur historieskrivningen varit begränsad till kungarnas, rikemännens och krigens. Historiker har fått lägga mycket jobb på att hitta källmaterial från vanliga liv i civil vardag, och det har inte varit lätt i de ständiga snedfördelningarna. Det finns så mycket mer dokumentation av och om män än av och om kvinnor. Likaledes dominerar de få rika över de många fattiga. Och så har alltid tidens värderingar bestämt vad som skulle tas upp – i gamla husförhör var man exempelvis noga med att skriva om arbete, gudstjänstutövande och dödsfall men behandlade inte överhuvudtaget de vårdinsatser som bedrevs i hemmen.
Jag funderar på hur annorlunda detta kommer att vara för de framtida historiker som blir intresserade av vår tid. I dag är det ju så många som hela tiden skriver så mycket om just sin vardag. Kvinnor skriver mer än män. Och man skriver främst om sin egen vardag. Äldre skriver gärna om sina liv och om släktens.
Det historiker framöver kan få problem med blir nog snarare överflöd på dokumentation än brist. Det krigiska kommer inte att dölja det civila, männen inte att skugga kvinnorna och rikedomen inte att överskyla fattigdomen.
Allt gott
Bodil
Hej, Bodil,
Jag läser en bok om 1800- talets Japan: Den sista konkubinen. För ett tag sedan läste jag Sparvmolnet, samma tid samma plats (är inne i en sorts ”japansk period”).
Jag tänke på hur denna otroliga grymma hierarki, sätt stt se på LIV och livets värde, och så ingrodda strikta regler för allt och alla påverkar hela nationer utan att man märker det. När försvinner denna påverkan? Om man liksom ”växer ur det” som nation, eller om det finns inuti en och påverkar beteende, liv, hela samhälle och allt 150 – 200 år efter.
Hur lång tid tar det innan man ändras om man växer upp i en kultur och aldrig påverkas direkt utifrån. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Om man t.ex. tar japaner, så verkar de så ”moderna”, så amerikaniserade, tekniska och blablabla, men om de verkligen är såna eller om vi vill se dem på detta viset, vad vet vi om det?
Jag tänker på att som ickesvensk ser jag en del saker som en svensk inte är medveten om, om jag jämför. Precis som man ser på mig hur annorlunda jag är under ytan, trots att jag har bott här dubbelt så länge som i mitt eget land och omsorgsfullt lagt svensk puts på hela mig. Hur mina barn födda här inte är ”genomsvenska”, för jag ser vad de har snappat upp av mig.
Det skulle kunna vara en lång förklaring – jag skriver det, för jag kom att tänka på om den ”nya” historia blir en ”riktig” historia eller färgad på ett annat sätt: när det är så många som skriver det – om det inte blir ”akademisk” historia, för hur många av arbetarklassen (eller hur ska man benämna folk som inte läser vid Universitet) skriver sina ”memoarer”?
Snöiga hälsningar
Jitka
Hej,
Ja, det här är ett stort område. Och det handlar inte bara om vad vi visar varandra och själva upplever till vardags utan också om vad som sker vid alla dessa undantagstillstånd. Sådana finns inte bara under krig eller krigsliknande förhållanden utan vid allehanda katastrofer och också i övrigt starkt avvikande förhållanden, även de starkt glädjefyllda.
Det kan hända att vi kan fostra oss till en ganska så uniform vardagsdräkt men att vi – när det händer något PÅ RIKTIGT – kanske likväl är mycket olika varandra i tolkningar och reaktioner.
Sånt är nog själva livet.
Allt gott
Bodil
Hej igen Jitka.Det du skrivit i sista kapitlet ang. akademisk/universitet kontra arbetarklassen-(ditt uttryck) vill jag svara på. Jag ser INGEN skillnad mellan dessa människor! Jag Jitka, föddes på landet verkligen.I en liten by med några gårdar.Min Far var skogvaktare, så jag följde ofta med honom när han skulle göra något ”lättare”. Vid 11-års ålder flyttade vi till en ”stad”. Jag var en blyg flicka som lekte med dockor. Med tiden sågs det av lärarna att jag hade ”bra” betyg i skolan. Sattes på interatskola ock pluggade. Gifte mej ock fick 2 barn.Blev änka i tidig ålder när barnen f.f. var små. Kämpade på! Kände att jag ville ha ett yrke ock visste också vad. Därav min Akadem/universitetutbildn. MEN.. jag är samma Birgitta i grundvärderingarna som den flickan jag var som bodde i en liten by på landet. Men med den styrka ock f.f. envishet det krävdes att ensam ta hand om flickorna ock samtidigt utbilda mej ock ha ett väl fungerande hem, kanske jag med åldern därtill blivit mera noggran med livsinnehållet. VET mycket väl att YTA kan dölja mycket.Både positivt o negativt.Därför är det oerhört viktigt för mej att aldrig ”döma hund efter håret” Men så fortsätter på det du skriver om dig själv: Du skriver att du ”lagt svensk puts” på dig. VARFÖR? Ditt sätt (som jag tolkar det) är Rakt! Ärligt!ock Härligt som får mej att le, småskratta ”tänker” nu är Jitka uprörd..Sluta putsa! Var den du är! /Birgitta
Hej, Birgitta,
det är så härligt att diskutera! Det hade varit roligt att kunna göra det i verkligheten (om du bor i Skåne skulle det kunna ordnas på något sätt?)
Jag menade inte alls att se ner på ”arbetarklassen”. Jag trivs med folk om jag har något gemensamt med, inte beroende på om de har någon utbildning eller inte eller vilken klass de tillhör, dumt att säga. Jag kan inte det här överklasspelet och vill inte lära mig. Vad det är vi har gemensamt spelar ingen roll. Det är personkemin.
Jag är dotter till en ensamstående mamma som arbetade på fabriken hela sitt liv, och det är självklart väldigt djupt rotat i mig. Det jag menade var att man kanske inte har lust att skriva. Att man ser saker på sitt sätt och ibland tror man att man ser dem så att säga fel, för det brukar man få höra ”mellan raderna”. Att man tror att ”myndigheten” = den utbildade – måste se dem ”bättre”. Jag vet inte om du förstår vad jag menar exakt. Man anpassar sig efter vad man liksom hör mellan raderna och blir på sätt och vis osäker om man ser saker rätt.
Eller så har man hör hela sitt liv att man inte kan stava. Så skriver man inte. Jag har en svensk vännina som aldrig skriver mail, jag å min sida tycker inte om att ringa. Jag vet varför (=min brytning ger fel signaler som jag inte tycker om, vilken försvårar att få vad jag vill få, medan jag skriver mycket bättre). Så jag har inte tänkt på varför hon föredrar att ringa. Häromveckan sa hon något förläget att hon stavar dåligt.
Det var exakt det jag menade, fast när man skriver så tolkar läsaren mycket lättare på ”sitt eget sätt”. När man pratar kan man rätta till det direkt när man ser på kroppspråket att den andra ”tolkar”.
Det jag menade med ”svensk puts” är, att om jag inte lägger en sorts klassputs / svensk puts / puts efter behov, så kan jag inte vara med. Det kan vara en av orsaker att invandrare har så svårt att integreras i samhället – man måste helt enkelt assimileras till en viss nivå som man själv kan godta och som man kan leva med, och ju mer assimilerad man är, dessto lättare har man. Att få jobb, att få vänner, att klara sig. Assimileras även klassmässigt. Vi har ett ordspråk ”Den som vill leka med vargarna måste yla med dem”.
Den svenska putsen har underlättat för mig väldigt mycket. Problemet med det är, att den ramlar av mig i stora flak när jag bli entusiastisk, upprörd, ”har rätt”, ser något på ett annat sätt. Då har jag inte alls lust att vara svensk. Att tala i termer ”kanske”, ”lite”, och andra såna fina svenska uttryck. Jag talar och skriver ju svenska utan problem (stavfel här beroende på att jag inte läser efter mig och mina tjocka fingrar skriver ibland som de vill).
”Mitt sätt” är ett mycket passande sätt i miljöer där man har såna ”lagom” problem. Just för att jag kan formulera mig och så tar jag bort den svenska putsen ”lagom” så kan jag lösa en del genom att jag säger det. Rakt på sak, utan kanske och lite, och folk tar det. Men då måste jag vara så svensk så jag vet ”hur lång jag får gå” så jag inte försötr mer med det raka sättet. Detta har passat i arbete med invandrarna. Det är ju också språk, men att man hör det den andra säger (=kanske, lite) som inte alls betyder kanske, lite, utan omedelbart nu och helt och hållet. Så man hör något annat och tolkar det på sitt sätt, trots att man kan svenska.
Oj, jag kunde diskutera massor! Och det är också osvenskt – jag har mycket att säga så tjatar jag….
Hälsningar
Jitka
PS. Vad jag ville säga kort,(som blev så långt) var att: det är inte någon examanina som gör en människa DET ÄR LIVET/Birgitta
EXAKT.
Håller helt och hållet med.
Jag tänkte på stavningen och ordförrådet. Att man drar sig för att skriva när man är osäker på att man skriver korrekt.
Jitka
Gränslöst ytligt ordflöde lär ju här och där prägla nätets kommunikation kring vad som KÄNNS viktigt att förmedla. Ska man döma efter vad som tycks vilja dominera nuets vardag, även för en gamling, så finns nog risk för att massmediernas globaltäckande kändiskult kan komma att speglas också i framtidens återgivande av vår underhållande men långtifrån alltid bilda(n)de kultur. Nyligen hörde jag en framtidsforskare påstå att vi allt mindre tror på demokrati och rättvisa. I stället börjar en syn på oss själva som ansvarsbefriade jagkroppar, typ robotar, vinna terräng. För att tekniskt perfektsträvande utvecklas till vår samtids uttråkade historieskrivare?
Men det tror inte (=VILL INTE)
kes
Ungefär som det förr inte fanns någon dokumentation om kvinnors göranden och tänkanden, kan det idag ha slagit om till att kvinnor överfyller nätet, främst med kortsiktigheter men också annat med djupare innehåll. Detta skickar sedan i sin tur både kvantitativt och kvalitativt en signal till framtidens människor om vad vi främst har ansett viktigt att samtala om. Vilket givetvis inte behöver överenstämma med vad vi tycker är viktigast i livet.
Olika nätforum passar olika bra för kommunikation av olika djup. Som du märker här, kan man i en vanlig WordPress-blogg nå ganska djupt, ”bara” genom att som i vår här strukturera samtalet längs 10 olika huvudriktningar och sedan numrera inläggen efter dem. Men det gav sig verkligen inte av sig självt – det krävdes åtminstone 3-4 månaders ganska planlöst bloggande och sedan mycket funderande innan jag kom fram till de tio riktningarna.
Skälet att jag satsade krut på¨det var att jag är beroende av att ha en struktur att hålla mig till för att på så sätt komma vidare mot ett ökat djup. De som inte har det intresset och behovet bloggar förstås på ett helt annat sätt – och det kommer också framtidens historiker att märka.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil och ni andra!
Här snubblar jag in idag och tycker att temat är intressant.
Anar att historisk metod kan användas även när källmaterialet är rikare men att frågeställningar måste vässas och att andra samhällsvetenskaper blir ännu viktigare för studier av vår tid.
Som arkeolog jämföra jag med hur arkeologi används som metod när även vi jobbar med historisk tid. När källmaterialet är rikare blir frågeställningarna andra/mer spetsade och att jobba tvärvetenskapligt är helt nödvändigt.
En spännande fråga är vilken/vilka vetenskapsgrenar blir viktiga när framtiden ska studera oss. Vilket perspektiv kommer man att anlägga? Psykologiskt, filosofiskt, sociologiskt…?
Ja nu har jag spånat lite här för ämnet är högintressant. Ska kolla runt för att förstå bloggens upplägg och inriktning
hälsar Lena
Hej, Lena!
Bloggen följer axlarna 1-10, specificerade i de permanenta ”sidorna” till vänster i bloggfönstret. Jag numrerar alla mina inlägg med en (eller flera) av siffrorna 1-10, och sedan följer kommentarerna detta.
Så intressant liknelse, den med hur arkeologer byter metod när de arbetar med senare tiders kvarlämningar och alltså har ett mer rikhaltigt material att tillgå. Har du någon bra litteratur att föreslå mig som belyser det du skriver om andra, mer spetsade och disciplinoberoende frågeställningar? Eller vill du själv utveckla det lite mer här?
Allt gott
Bodil
Med risk för att bli tung ska jag försöka klarlägga 😉
Arkeologi jobbar med materiella lämningar oavsett tidsperiod. Metoden byts inte. Tvärtom tolkas händelser och skeenden alltid utifrån ting och lagersekvenser inte utifrån skrivna dokument. Det är metoden.
När arkeologin jobbar med historisk tid handlar det inte om att bekräfta redan kända förhållanden. Det handlar om att ta fram ny kunskap med hjälp av arkeologisk metod. Sådant som inte framgår av skriftliga dokument eller där skrifterna beskriver ett skeende ensidigt/tendentiöst. Men när vi jobbar med historisk tid sätts resultaten också in i det sammanhang som bygger på dokument dvs på historisk forskning.
Jag antar att framtida historieskrivning baseras på en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad, att det finns en allmän uppfattning om en given epok, tex vår tid här och nu, och att historikern inte är ute efter att bekräfta redan kända förhållanden. Jag antar därför att framtida forskning spetsar frågorna och väljer bland källorna (tex bland sociala medier) för att nå fram till ny kunskap.
Ja så ungefär tänker jag lite snabbt. Men som sagt temat är högintressant och tål nog att fördjupas en hel del 🙂
Det var inte alls tungande, tycker jag. Och det kan inte sägas ut ofta nog att forskningens uppgift är att ge just ny kunskap – antingen det handlar om något gammalt eller något samtida.
För er del är det rimligt att när källorna i historisk tid blir mer diversifierade, måste både källkritiken och källförståelsen utövas utifrån olika discipliners förståelse av sitt OCH utifrån en gemensam, en ny, som kan kräva andra frågor. Hur det kommer att bli framöver är en fråga som stannat kvar i mig – och tydligen i dig också. Kul!
Allt gott
Bodil
Bodil! Detta ”ärende” hör inte hemma i förändrad dokumentation, men jag skulle önska att du ville DEFINIERA ordet Överbeläggning!Överbeläggning i bemärkelse av överbelägning på sjukhus.:Alltså Pat. i korridor, undersökn.rum, osv.5 st. på en sal för 4 osv. Mitt problem: Jag blir ”galen” när jag läser att SKL. startade sitt överbeläggningsprojekt (som vår hälso/sjukvårdsdirektör)varit projekt ledare för. det tog 1:ETT ÅR!!! attför dem att definiera vad överbeläggning betydde!!! ETT ÅR!! Det är för mej ORIMLIGT!! Jag har kämpat i så många år innan jag gick i pension ang. (i mitt tycke) att man lade tid på så mycket fel saker SAMTIDIGT som vårt länssjukhus RASAR!! Kan du svara Bodil är jag tacksam. (eller är jag bara alltför stridslysten??)/Birgitta
Hej, Birgitta,
Det hela beror på att man inte förmår vara tydlig med VEM SOM SKALL HA TOLKNINGSFÖRETRÄDET att bestämma vad som är överbeläggning. Vi har det svårare med sådant i Sverige än i andra länder beroende på att vi historiskt haft en triangel kring sjukvården: patienten, professionen och samhället. I andra länder har det mer uppenbart varit ”bara” patienten – professionen. När så förändringen skedde under senare fjärdedelen av 1900-talet och framåt att patienten blev allt mer empowrad, kunde man rimligt lätt byta riktning på relationen patient-profession så att min hälsa och mina levda sjukdomar mer uppenbart var mina, inte professionens. Den förändrade maktbalansen ledde till att många pilar fick byta riktning.
Men när det finns en triangel är det tre relationer som dessutom inte är oberoende av varandra, och förändringen blir inte bara trög utan går lätt i stå – som exempelvis när man vill komma åt överbeläggning eller en journalföring med elementära tillmötergående av krav att allt skall finnas tillgängligt på samma sätt. Spänner man sin örnblick i det hela, beror tillkortakommandena på att man inte klarar att bli tydlig i VEMS ögon det är som skall granska och VEMS rationalitet som skall råda.
Tänker
Bodil
Åter till Bodil. Min tolkning: Inskriven Patient som vårdas på en vårdplats som inte uppfyller kraven på utrustning ock bemanning som säkerställer Patientsäkerhet, bemanning ock arbetsmiljö! detta är vanligt ”sunt” förnuft.Skrivet av mej på 30. min! Har jag FEL Bodil??
Nej, det är klart att du har rätt!
Vad jag försökte beskriva var bara varför så mycket inte sker inom sjukvården, trots att det är så alldeles uppenbart självklart för alla som kommer i närheten av det att ”så kan det bara inte vara”! Ändå kan det uppenbart det när olika system med olika logiker blandas samman till en enda gröt.
Allt gott
Bodil
Bodil, jag kan tyvärr inte sluta tjata! Jag skulle vilja att socialstyrelsen,tittade på detta ”enda” exempel, som just exempel. om hur byråkrati kan gå till. ETT ÅRS utredning av SKL. som tar 30 min. av en ”liten”sjuksköterska att se. Socialstyrelsen är redan inkopplad ock ”vårt” sjukhus är MYCKET dåligt på 70 punkter! Jag kan tyvärr inte sluta engagera mej trots att jag slutat mitt arbete. Jag ser förfallet ock alla Pat. anmälningar.Det är så synd! Jag skulle vilja skriva till Barbro Westerholm, hon verar vara en klok kvinna. Jag brinner för detta att försöka ”väcka”- ändra på politiker o tjänstemän! Men stångar huvudet blodigt!!
Så klart att du inte skall sluta engagera dig – gör man det, är man illa ute! Visst kan du skriva till Barbro Westerholm, men det är en lååååååååååång väg att gå via en enskild riksdagsman. Socialstyrelsen är lite närmare men ändå så långt ifrån. Det är förstås sjukhuset självt eller landstinget/regionen som kan ta fatt på det hela inom rimlig tid, och det är också där OCH i det grötiga treparts-sjukvårdstänkandet som knutarna finns.
Allt gott
Bodil
Hej!
Visst ska man engagera sig.
Har skrivit till olika ministrar om olika ämnen (olika vård i olika landsting, om högkostnadsskyddet, om skillnaden i min pension i jämförelse med högavlönade riksdagsmän och deras pensioner m.m.) och får alltid vänliga svar men jag vet inte om det har påverkat de styrande i samhället. Kanske det gnager någonstans så det kan bli en eftertanke.
Skickar med ett prov på hur jag skrivit.
Hälsningar och Glad Påsk.
Roland i Lyckeby
Till Socialministern.
Avs.
Roland Janicke
Stärkelsev. 1 A
37162 Lyckeby
Om Högkostnadsskyddet.
Hörde att det finns förslag att höja högkostnadsskyddet för mediciner på grund av att andra kostnader i samhället har stigit sedan det ändrades sist.
Då har förslagsställaren tänkt lite baklänges.
Högkostnadsskyddet är ju till för att skydda de som har svårt att betala höga kostnader för sin medicin.
Om andra kostnader i samhället har ökat är det ju ännu viktigare att sänka gränsen för medicin-kostnaderna.
Jag är snart 75 år och har låg pension och hög hyra så jag har svårt att klara ekonomin.
Lyckligtvis är jag inte i behov av dyra mediciner men har många släktingar och vänner som behöver ständig medicinering för att ha livskvalite’.
De talar ofta om hur dyrt det är och fasar för en höjning av högkostnadsskyddet igen.
Jag förstår att ni som har en månadslön som är ungefär hela min årsinkomst har svårt att fatta hur vi pensionärer tvingas leva.
Försök sätta er in i vår situation och ge oss inte högre kostnader.
Med vänlig hälsning
Roland
Vad gäller på papper tryckt dokumentation har det då och då förekommit mediereportage om att mycket av materialet i arkiven blivit av allt modernare=sämre kvalitet. Så till den grad att dess möjliga tydbarhet i framtiden ifrågasatts. Än mer har farofanan höjts för digitalt lagrad informations chans till överlevnad efter svåra katastrofer. Kanske slipper vi ett totalt krig, men det har varnats för cyberrymdsattacker som utplånar datalagrad information (eller väl valda delar av den) och gör vår nätdokumenterade samtid till ett okänt hål i historieskrivningen. Under ganska lång tid har jag inget hört om uppdatering av sistnämnda riskscenariet – att alltså vår befintlighet utplånas vad gäller skriftliga avtrycksbevis, och därvidlag är ospårbar för framtida historiker.
??!… för det sätter
kes
kes
Jo, visst är det så, både vad gäller papperskvalitet, tryck och det digitala, och det av olika skäl. Men det finns ju så MYCKET, så framtiden skall säkert få sitt – men utan det urval som tidigare varit inbyggt.
Allt gott
Bodil
Hej.. brukar inte ha för vana att skriva och höra av mej till ”någon” när jag hört ”någon” prata på radio:) Men idag måsta jag faktiskt få göra det.. Under min långa skogspromenad idag(påskdagen) så hade jag pluggat in hörsnäckor och hade radio värmland p4 på… Elfving möter…När jag gick där i skogen och hörde hur du pratade..både log jag och pratede för mej själv.. samt fick några aha.. JAg kan undra OM någon såg och hörde mej.. i såfall undrade de säkert vad det var för toka som gick där och aha- ade:).. Blev såå hänförd ibland att jag t.o.m. glömde bort min hund som var okopplad…och stannar ofta för att nosa.. fick dock med mej hunden hem… Måste få säga.. vilket språk du har och vilka ord.. jag njöt hela timmen.. inget alltså..inget precis i varje mening.. sen allt det här om tiden..ja jag har ingen kunskap OM vem du är.. men nu blev jag mycket nyfiken..såå nu goooglas det lite på Bodil Jönsson.. tack du härliga människa för ett fantastiskt underbart härligt program.. det tog avstamp imej och kommer att få mej att fundera mer på min framtid.. och hur det kan se ut framöver.. och.. oj det var mycket du sa som fått mej att undra och fundera.. tror bestämt jag ska höra om programmet.. tack..Pia i Arvika..
Så fint att du kände att du kunde ha det sagda till något!
Och tack för din återkoppling om både innehåll och språk. Du pekar samtidigt på min styrka och min svaghet – jag säger ganska så mycket med få ord och på kort tid. Det gör ju att fast lyssnaren/ läsaren måste tänka till själv, ger jag henne/ honom inte så stor chans att göra det medan jag håller på. Så BRA då att det går att lyssna igen. Och alla böcker finns kvar och kan läsas i ens egen takt och i eget urval.
Allt gott
Bodil
Vad roligt med alla människor, som engagerar sig – Du Bodil, Pia,som hittade till bloggen, Roland, som berättade om hur han skrivit till ministrar för att ge en bild av, hur vi vanliga människor kan ha det och alla er andra, som det är fint att kunna läsa
Jag är så glad,att jag kan gå in på sidan och på så sätt få lite kontakt med många intressanta tankar. Nu ska jag försöka hitta radioprogrammet, som Pia ”talade” om.
Bästa hälsningar
Marianne