06. When I am 69
Nu är jag 69, och en god vän till mig sa “har du tänkt på att det är sista gången du fyller något som börjar på ‘6’?” Det hade jag ju inte precis gjort – däremot har jag undrat över hur det känns att fylla 70. Inte med någon särskilt åldersnoja – jag har bara just undrat.
Plötsligt erinrade jag mig att samme vän tyckte det var väldigt konstigt när jag fyllde 60 – hur kunde jag vara så gammal (det hör till historien att han är 3 år yngre…), det kunde väl inte stämma?! Därför frågade jag honom nu: handlar inte din fråga om att du som de flesta andra i dag är felinställda på tio år? Alltså tänker på dem i motsvarande ålder i förra generationen när du säger “60” eller “70” och inte har hängt med i hur ålderdomen för vår generation inte bara ökat i längd utan också blivit framskjuten med tio år.
Han tänkte efter och höll faktiskt med – det skulle kännas helt OK om det var 60 jag blev nästa gång, inte 70. Hm. Själv tänker jag i detta som i mycket annat att det kan vara viktigt att försöka relatera det nya äldrelandskapet till sig själv. Både detta med att 70 nu kan vara som 60 då och att det är som om det kommit till en generation till. För det har det ju gjort, helt konkret, också för mig – det kan hända, ja, det är t o m troligt att jag för mitt äldsta barnbarns barn kan bli det som min farmor var för mig.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Och jag blev 75 i förra veckan.
Det är inte alls farligt att bli 70, jag vet.
Nu tänker jag på hur det blir när man börjar bolla med siffrorna.
När jag var 5 år var inte du född.
Dina tankar om vad man kan bli för de senare generationerna och vad man kan ge och få av varandras erfarenheter är ju intressaant.
Mina barn och barnbarn kom till mig på en liten fest till födelsedagen.
Det var äldste sonen som är 40 år till yngsta barnbarnet som är 4.
Ett stort åldersspann och många olika erfareheter bara inom min familj.
Födelsedags-hälsningar från
Roland i Lyckeby
Grattis i efterhand på 75-årsdagen!
3×25, det är allt lite speciellt. Och det är som du säger en stor nåd att få vara med om alla dessa generationer.Ibland kan jag få för mig att detta att vi kan få se våra barnbarn växa upp och bli vuxna är den största av alla hittillsvarande åldersförändringseffekter.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Intressant tanke att dela upp tiden i 3 delar.
Med lite ojämna gränser har jag tänkt i 25-årsperioder.
Första halvan av 25 var det barndom och skola och senare att hitta en plats i yrkesivet.
Jag drabbades av polio när jag var 17 år så det blev en lång tid på sjukhus i stället för yrkesutbildning.
Det tog några år av sökande med att prova olika jobb och jag levde ett boehemiskt(men roligt)liv på olika platser.
De senare 25 åren var det byggnadsarbete i olika former,
bilda familj uppfostra 3 barn.
Nu har jag snart varit (aktiv) pensionär den senare tredjedelen.
Att få tillgång till erfarenheter mellan generationer är väldigt berikande.
Jag hoppas att jag får vara lika viktig samtalspartner för mina barnbarn som min Morfar(född 1877)var för mig.
Vänliga hälsningar
Roland
Ja – och mitt i detta skymtar tanken att det kanske finns en tredjedel till (sett från 75-årsnivån, alltså): den mellan 75 och 100.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Oj vad du skräms!
Bara 25? jag som har såå mycket ogjort.
Hälsningar från livsnjutaren ( Wallenbergare med gräddsås, potatismos och gröna ärter och ett glas rött från Australien på Söndags eftermiddagen )
Roland i Lyckeby
Hm,
“Ja, må du leva uti hundrade år” kan ha ändrat sig från overklig saga till hot – men då får vi väl ändra på visan, då. Och förresten är det ju inget som säger att inte de närmaste 25 åren blir mer innehållsrika än vad något 25-årsintervall varit tidigare.
Allt gott
Bodil