05. Efter 65 – inte bara pension
Hej,
Nu har jag läst Ds 2011:42, “Efter 65 – inte bara pension”. Något skall man ju ha att roa sig med…
Ds 2011:42 är en gedigen rapport där en sifferbitare har mycket att hitta. Det jag främst sökte var hur många som arbetar efter 67 års ålder och hur mycket de arbetar. År 2009 hade 25% av kvinnorna i åldern 66-70 arbetsinkomster och 34% av männen. Arbetsinkomsterna utgjorde dock bara 3% av kvinnoernas och 6% av männens totala inkomst (fast dessa båda sista siffror gäller för alla 66+).
Det hela är alltså inte så lätt-tolkbart, men rimligen är det så att flertalet av dem med arbetsinkomster efter 66 får dessa som ersättning för mindre uppdrag. Jag skall försöka få fatt på hur detta utvecklats under 2010 och 2011, för det sker förändringar hela tiden.
Hur som: när jag läste den här rapporten, tänkte jag att kanske blir det ändå inte någon generell förändring av pensionsåldern? Den varierar ju redan så kraftigt att det knappast är lönt med generella åtgärder. Exempelvis var det (bland personer födda 1943) bara 54% som hade förvärvsarbete som sin huvudinkomst vid 61-63 års ålder och hela 33% som var förtidspensionärer.
Allt gott
Bodil
PS. ”Ds” står för ”Departementsserie”, dvs alla ”Ds” är utredningar från något av regeringskansliets departement. Man kan skicka efter sådana (jag trodde först det var gratis eftersom försändelsen inte åt följdes av någon faktuta, men den kom nu en vecka senare eller så. 190:- inklusive frakt) på order.fritzes@nj.se . Och om du är intresserad, finns det förstås mycket mer att hämta i Ds 2011:42 än det jag tagit upp här. DS
Hej,
jag har beställt ett ex. därför att jag vill se om det finns någon statestik om avtalspensionärer. Förhållandevis många där jag jobbade (tjänstemän, läkemedelsindustrin) som är lika gamla som jag, men ffa 5-15 år äldre som gick i avtalspension. Några frivilligt, andra mer eller mindre tvingade. Vet att det gäller även andra industrier. Men kommun, landsting och statligt? Vore intressant att se hur det ser ut landsövergripande. Jag hoppas det går att utläsa något om detta.
PS. Nja, gratis var det inte. 160:- har jag fått besked om att det kostar.
Re: 05. Efter 65 – inte bara pension.
Nej just det – inte bara pension. Det finns annat,nytt, obeprövat att vara nyfiken på. Och varför “förvärva” i meningen av ekonomiskt inbringande förvärvsarbete? När den formen av arbete har avslutats – av byråkratiska regler – det är då vi kan börja arbeta med förvärvslivets erfa som kuliss, bakgrundsmusik. Vi behöver det tidsperspektivet för att äntligen upptäcka allt det andra som vi inte “hade tid med” tidigare. Jo, det är så. Jag vet. Av egen erfa. “Jag har spelat upp scener för att praktiskt visa nhur vi (omedvetet) tänker och hur det egentligen är – utan pekpinnar, utan prestige, men däremot med humor, glada kommentarer och massor av “varför tänkte jag inte så tidigare”.
Jag personligen är tacksam för att jag fått möjligheten till detta andra liv efter den sk pensions-åldern av många kallad tiden som tillbringare. Vi bringar tiden i en annan rörelse än den vi hade tidigare. Vi tillbringar nutiden med vidare perspektiv till glädje för oss själva och förhoppningsvis till glädje och kanske nytta för vår omgivning.
Hej,
Du har förstås rätt – om nu arbetslivet är något som man bara skall “tillbringa”. Mitt ideal bygger i stället på att arbetslivet tillåter och uppmuntrar människor i STÄNDIG UTVECKLING och att det sedan också sprider sig en insikt i att människans utveckling fortsätter LIVET UT. Det blir så mycket man missar i onödan om det ena (tillvaron i arbetslivet) måste vara det ena och det andra (tillvaron som äldre) måste vara det andra.
Allt gott
Bodil
Hej,
jag måste och vill hålla med Bodil.
Diverse arbete måste bli utfört, för vi alla behöver resultat av det (mer eller mindre, det finns självklart sysselsättning och “sysselsättning”.
Det finns folk som arbetar för att man behöver klara ekonomin. Punkt. Hade de inte behövt betala det ena och det andra, hade de säkert slutat tillbringa sina dagar på platsen, där de ska utföra något som de inte finner givande.
Sedan finns det andra, som har haft tur. Som älskar sitt arbete och varje dag lär sig något nytt och spännande. Förutom att de ger av sig själv till andra, med glädje. Som ser vad de åstadkommer och till vilken nytta. Som berikar omgivningen på olika sätt och trivs varje dag. Som inte tillbringar sina dagar på någon arbetsplats i väntan på att tillbringa dem någon annanstans i väntan på – pensionen? döden?så de slipper att tillbringa dem på arbetsplatsen?
Och sedan finns det denna gråa skalan, som har lite av det ena och det andra.
Jag har inte tillbringat mina dagar på några arbetsplatser. På varje arbetsplats har jag VARJE DAG, förutom att göra nytta och få en slant för det, fått nya impulser. LÄRT MIG NYA SPÄNNANDE SAKER. Blivit påverkad och förändrad i många möten,som jag aldrig skulle uppleva på något annat sätt. Fått impulser att göra en massa.
Med det menar jag, att jag har gjort mycket mer under mitt arbetsliv, hunnit med massor, än jag kommer att ha en chans att göra nu, när jag är “ledig”. Och självklart menar jag, att eftersom jag har lärt mig och utvecklats så tänker jag inte sluta med det bara för att jag inte har någon arbetsplats att gå till (där jag inte har tillbringat mina dagar, utan utvecklats och gjort nytta).
Hej,
jag har nu läst ut The Mature Mind av Cohen och kommit till s.111 i min omläsning av din bok När horisonten flyttar sig. Trådar har knutits ihop. Frågorna är fler.
Cohen skriver bl.a. om The INNER PUSH, den kraft/längtan (som jag tolkar det) som får/driver människor att välja/följa en ny väg efter pensioneringen. Förverkliga något de inte haft tid eller möjlighet till tidigre – eller inte ens visste att de ville. Jag tror att jag själv har en ganska stark INNER PUSH som har styrt mig genom tillvaron, inte minst arbetslivet. Dock, den har egentligen aldrig talat om för mig vad jag vill, utan snarare vad jag inte vill. I brist på mognad, som jag ser det i skrivande stund. En omognad som i första hand beror på min uppväxt och personlighet. Jag har alltid haft hyfsade jobb, 30 år i privat industri (kemi-labb) och därefter 10 år som utredare i ett statligt verk. Vart 10:e år har jag tagit ett sabbatsår. Det första sabbatsåret läste jag kemi på univ. i tanke att komma vidare. Och blev tillfrågad om jag var intresserad av en doktorandtjänst. Jag tackade nej och har aldrig ångrat det. Smickrad av frågan? Visst! Men jag kände mig bara inträngd i ett hörn. Nu, 35 år senare kan jag tänka att det till en del kunde bero på att jag inte vill ta ansvar för andra människor, typ chef. Men nog än mer på att jag vill ha så mycket som möjligt av min tid till att läsa alltmöjligt. Läste sen Antikens kultur och samhällsliv på halvfart och kvällstid (och var den enda som hade läst Iliaden och Odyssen). Sökte mig sen till litteraturhistoria, på halvfart. Ett dödsfall i familjen fick mig att komma ohjälpligt efter. Naturligtvis kunde jag ha börjat om ett/några år senare, men så blev det inte. Och nu när jag verkligen har tid lockar det inte alls. Blir alltmer sparsmakad i mitt läsande av Litteratur. I de tester jag gjort (kurser i arbetet) vilken typ jag är i en grupp, blev alltid svaret att jag är analyserande, strukturerad och verklighetsförankrad, en som bidrar till att hålla gruppen på mattan. Hursomhelst, jag blev med åren alltmer uttråkad av mitt jobb och kände att tiden bara rann i väg, vilket tog mer kraft än min arbetsuppgift. Valde därför att gå i pension så snart jag kunde, och ge plats till min själ. Det blev samma år som jag fyllde 62 (fyller 66 i år). Jag förberedde mig under ca ett år. Räknade på ekonomin (den lilla höjning av pensionen varje år som räknades fram i prognosen blev i verkligheten sänkningar fram till i år). Jag meddelade arbetsgivaren ett halvår i förväg och hann gå parallellt i 3 månader med min efterträdare. Roliga och givande månader! Var tröttare än jag var medveten om (även av hädelser i mitt privatliv). Och det tog betydligt längre tid än jag räknade med att hitta lust/energi igen. Ett år efter jag slutade blev jag tillfrågad av min senaste arbetsgivare om jag ville jobba 1-2 dagar i veckan under ett år. Tackade ja och kallade mig extraknäckande pensionär. Ett arbete som krävde min erfarenhet och noggrannhet, men inte tankemöda i avseendet att lösa problem. Jag fick helt själv bestämma vilka dagar och hur mycket jag jobbade varje dag: Uppgiften var att ta hand om en viss typ av ansökningar som kom in under en vecka. Gissar att det var en typ av arbete som skulle passa många många pensionärer. Man har kontakt med arbetslivet/gamla arbetskamrater/fikasnacket, använder sina genom åren förvärvade kunskaper och (inte minst?) tjänar en extra slant. (Själv fick jag råd att byta till en ny bil istf en begagnad. Tilltalar mitt behov av flärd!)
Min INNER PUSH så, jag vill tro att den driver mig att mogna som människa. Den människa som är Jag – och som jag fortfarande inte känner till fullo, som fortfarande överraskar. Som lever för och av sin nyfikenhet. Och kontakt med andra människor. Det senare måste/behöver jag utveckla mer. Det förra har jag idag inga ambitioner att “styra upp”, utan det får fortgå som tidigare, med tid för eftertanke och summering. Sedan påfyllning i den takt och riktning som är min, och som jag i nuet oftare inte vet än vet. I växelverkan.
Läste igår under 10. Existentiella perspektiv här på bloggen. Spännande!
Jag var 11-12 år och satt i solen med benen dinglande utanför i fönstret till mitt rum på andra våningen i huset där vi bodde. Plötsligt fylldes jag av en känsla att vara ETT med allt omkring mig. Träden, grönskan, djuren i hagen. Jag hade inte längre någon kropp eller några tankar som tänkte si eller så. (Absolut närvaro?) Sen den dagen har det varit självklart för mig att människan varken står över eller är skild från Skapelsen. Och jag har aldrig trott på att Gåtan skulle vara löst i och med den eller den kunskapen. 2 äpplen + 2 päron är måhända 4 frukter, men i övrigt har vi bara lösa pusselbitar (som jag ser det), smarta och spännande, men absolut inte slutgiltiga. Inte alls! För mig är Gud människans skapelse till tröst. Tyvärr också synnerligen missbrukad som täckmantel vid förtryck och utdömande av “andra”.
Hej, Gun!
Det är så stort det du skriver att jag omöjligt kan kommentera så här rakt upp och ner – och det behövs ju inte heller, det får komma lite då och då. Men så mycket kan jag säga som att jag är glad för att du också läst Cohens bok och genom den ytterligare fördjupat din respekt för din “inner push” och vad den håller på att göra med dig, nu och framöver.
Allt gott
Bodil
Jag tycker din och Cohens bok kompletterar varandra väl. Det jag inte minst tycker om med din bok är att den mellan raderna väcker så många tankar om det svenska samhället, vilket blir till en inre parallell-läsning.
En annan för mig mycket läsvärd bok om åldrande/vara människa är Power of the Five Elements, The Chinese Medicine Path to Healthy Aging and Stress Resistance av Charles A. Moss, MD.
I sammanhanget även Min stroke av Jill Bolte Taylor (som står i tur i omläsningskön). Vad/vem är detta Jag som inom henne iaktar förloppet av hennes egen hjärnblödning? En alldeles speciell plats i hjärnan? Kombinationen av flera platser?
Hej,
Reagerade när jag läste ovan namnet Jill Bolte Taylor, att jag hört henne på “TED” : http://www.ted.com/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight.html
bland 7,394,930 andra som också sett hennes tal. Fascinerande!
Tack Folke,
jag är en av dem som sett hennes tal. Väl värt att se om.
Ja, så fantastiskt mycket det finns att fylla en tillbringare med! Och som också kan spillas över på andra.
Hej,
Intressant debatt! Detta med att tillbringa, kanske kan översättas med uttrycket “att bara vara”? Jag måste erkänna att jag varit lite avundsjuk på folk som klarar av detta, dag efter dag.
Men det är inte så, att jag hela tiden måste vara aktiv och upptagen, men jag söker balans mellan meningsfull tid och avkoppling/hobby etc. Det senare är ju också meningsfullt, men ett sätt att definiera meningsfull tid kan var att man är till för någon annan. Mina tankar kretsar kring vad man bäst kan använda sina årsringar till. Några exempel:
– Ideellt stödjande aktiviteter
– Vara konsult inom ett specialområde
– Skriva artiklar eller bok
– vara utbildare/mentor
– … (Vore intressant om andra vill fylla på!)
Många av dessa aktiviteter bygger på lust att vara till nytta, och det kan vara problem med att finna arenor där man kan ägna sig åt det man önskar.
Jag återkommer och till diskussioner om hur man skall se sin tid som “pensionär” – vi kanske bör ändra denna titel, eftersom den endast andas en fas i livet, med passivitet. Vi borde presentera de fördelar vi har som vi byggt upp med hjälp av alla årsringar. Vad är vi bra på? Hur kan detta användas i samhället, så att vi inte blir en grå massa med före detta personer. Vi bör kunna bygga upp en bild av oss, så att “bäst före datum” ligger framåt i tiden hela tiden. Ständigt lärande, att utvecklas och användas till meningsfulla aktiviteter med klara mål bör vi försöka utveckla.
Detta kanske låter för ingenjörs-mässigt (?), och det bottnar nog i att jag är ingenjör! Men nyttan av att diskutera dessa viktiga frågor är att ha olika utgångslägen.
Hur skall vi marknadsföras?
Ja, det är (förstås) bara fantasin som sätter gränser.
Jag vill samtidigt vädja till dig att inte be om ursäkt för eller försöka gå runt din ingenjörsmässighet! Tvärtom, den behöver odlas, också på detta området. Det fina med att vara ingenjör och söka lösningar är bl a att man får TYDLIG OMLÄXA om lösningen inte svarar mot det existerande problemet. Ibland tänker jag att många “lösningars” största funktion ligger i att de just hjälper till med problemdiagnosen.
Allt gott
Bodil
Hej.
Tack för din förståelse! 😉
Men jag försökte förebygga eventuella synpunkter på att man är som ingenjör alltför fyrkantig och ser kanske på verkligheten ur ett alltför enkelt svart/vitt perspektiv. Jag skall sluta be om ursäkt för det!
En annan ådra jag har, är att jag söker konkreta handlingar och resultat, och att man kommer till kärnan av problem (=möjligheter)
Fortsättning följer!
BRA, speciellt detta att “fortsättning följer”.
Vi får nog räkna med att det här blir en lång process.
Allt gott
Bodil
Hej, Folke,
du ska inte be om ursäkt för något! Man är som man är, och det fina med det är att MAN HAR RÄTT ATT VARA DET (fast så svårt att genomföra). I mitt fall skulle jag spendera hela mitt liv på att be om ursäkt för att vara det ena eller det andra, för att inte passa in – men det är ju dessa katter och hermelinerna som rör till och förändrar. Fast i vissa fall underlättar det ju inte direkt samvaron….
I alla fall. Diskussionen är jätte intressant. Det är svårt att sätta ord på allt man vill säga, ofta missförstås det eller misstolkas. Vi har ju så olika erfarenheter och utgår ifrån “sitt tänkande” när vi tolkar andras tankar.
Jag håller absolut med dig att man kan göra allt möjligt och få en massa nya ideer och sätta igång något. Och jag provar. Och provar. Och provar. Och lyckas. Och misslyckas. Och får börja. Och får vänta (fast just det sista har jag sååååååå svåååååårt med!)
Men är man en sån 65+ som inte har de rätta kontakter vill det ju nästan till mirakel för att komma in någonstans. Senast på mitt provande fick jag svar “OJ! Vad kreativ du är! Här ligger vi i lä…” och det var för 2 månader sedan och det har inte hänt något och ska jag vänta eller ska jag tjata på dem eller ska jag förstå att de har mycket att göra eller… vad ska jag? Hur ska jag fixa det på ett annat sätt? (Bodil SKA INTE KÄNNA SIG TRÄFFAD, det handlar om något helt annat)
Eller är det just för att jag är den dära katten eller hermelinen eller något som de på ett diplomatiskt sätt avfärdar för jag verkar för ivrig – för att slippa krångla till det? Men jag tänker inte ändra mig, har jag då stängt alla dörrar?
Det är roligt att grubbla runt HUR man ska vara som pensionär. Jag planerar absolut inte att bli ödmjuk och vänta med mössan i handen. Men om det krävs av omgivningen – har man något annat val, om man hör till den dära gråa massan som det förväntas av att ödmjukt ta emot utan att kräva och utan att käfta?
Jätte kul att fundera runt.
Jitka
Av intresse?
http://www.e24.se/pengar/din-ekonomi/sa-lange-ska-du-arbeta_3302537.e24