01.09. Ă rsringar OCH generationsrelationer
Se hÀr ett litet adventsinlÀgg som bryter mot bÄde novembermörkret och blogg-ordningen.
Novembermörker
SjĂ€lv tycker jag att novembermörkret Ă€r tungt. Mina inre spanare letar dĂ€rför stĂ€ndigt efter uppmuntran. Jag fick en sĂ„dan hĂ€romdagen dĂ„ jag hörde hur en dansk författare (missade namnet) hade skrivit: âĂ ret har 16 mĂ„nader: November, december, januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, november, november, novemberâ⊠Ja, sĂ„ kan det faktiskt kĂ€nnas. I veckan som gick, den 22 november, tĂ€nkte jag pĂ„ att nu Ă€r det EN HEL MĂ NAD till vintersolstĂ„ndet, den dag dĂ„ jag har fest eftersom Ă„ret dĂ„ vĂ€nder. Nu skall det gĂ„ en hel mĂ„nad till dĂ„ det skall bara bli mörkare och mörkare. Det Ă€r faktiskt segt.
Samtidigt kom jag dÄ att tÀnka pÄ almanacksdiagrammet som jag gjorde en gÄng för lÀnge sedan över solens upp och nedgÄng. Man kan i det följa hur relationen mellan de mörka och de ljusa timmarna Àndras dag för dag och se hur förlÀngningstakten av natten/ dagen varierar. Den Àr snabbast kring höstdagjÀmning och vÄrdagjÀmning, men mÄnaden före och mÄnaden efter vintersolstÄnd respektive sommarsolstÄnd Àndrar sig inte solens upp- och nedgÄng lika mycket. Det kommer alltsÄ inte att bli sÄ hemskt mycket mörkare nu, men det gÀller ÀndÄ att stÄ ut. Först en mÄnad till vintersolstÄndet och sedan en mÄnad till i ungefÀr samma mörker, innan det bleka februariljuset börjar göra sig gÀllande.
 01.09. à rsringar OCH generationsrelationer
Du kan ju inte gĂ€rna ha missat hur jag via rubriksiffror pĂ„ mina inlĂ€gg försöker markera anknytningen till âsidornaâ, de tema som finns i vĂ€nsterkanten pĂ„ bloggens förstasida. Det tĂ€nker jag fortsĂ€tta med (för det mesta) men hĂ€r kommer som ett avbrott en klockren kombination av hur Ă„rsrings- och generationsperspektiv kan haka i varandra.
Det brukar man mest tĂ€nka pĂ„ i slĂ€ktrelationer â det Ă€r dĂ€r som man kontinuerligt har de lĂ„ngvariga kontakterna, ofta med flera generationer pĂ„ rad. Men det finns Ă„rsrings- och generationsperspektiv ocksĂ„ för de mer sporadiska kontakterna. TĂ€nkte jag nĂ€r det kom ett mail efter en förelĂ€sning i veckan:
âRiktigt roligt att se dig igen. Och tĂ€nk att du faktiskt inte blivit mer gammal Ă€n vad du var första gĂ„ngen vi trĂ€ffades. Vilket fick mig att börja fundera över att du var yngre dĂ„ nĂ€r vi trĂ€ffades i september 1985 Ă€n vad jag Ă€r nu. Vilket ju inte kan vara möjligt egentligen nĂ€r man tĂ€nker pĂ„ det eftersom du var gammal dĂ„ och det Ă€r i alla fall inte jag nuâŠ
âŠ
En annan sak som slog mig nÀr du pratade var att jag nog aldrig tÀnkt att jag ska kunna bli gammal. Det var en lite besynnerlig insikt;-)
âŠ.
NĂ„gra av Ă„rsringarna i mig krökte och buktade sig lite nĂ€r jag Ă„kte hem frĂ„n förelĂ€sningen, och jag insĂ„g Ă€nnu en gĂ„ng att jag tycker vĂ€ldigt mycket om dig;-)â
Ja, Ă„rsringarna lever sina liv med oss bĂ„de individuellt OCH genom att de flĂ€tar in sig i alla vĂ„ra relationer. Vi kunde inte veta det dĂ„ nĂ€r Bodil 43 knöts ihop med X 21 att detta ocksĂ„ skulle leva kvar i Bodil 69 och X 47 â liksom hela kedjan av de ibland intensiva, ibland sporadiska kontakterna dĂ€r emellan.
SĂ„ det kan finnas skĂ€l att dra nytta av Ă„rsringsmetaforen inte bara för att fĂ„ fram sammanhang i vars och ens individuella inre utan ocksĂ„ som tankestöd för insikter i hur vi hakar i varandra gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng.  Och vad det gör med oss. Ja, det longitudinella gör skillnad, sĂ„ egentligen var kanske detta ett 01.09.03 âinlĂ€ggâŠ.
Mjuk och fin adventstid önskar jag dig!
Bodil
Hej Bodil !
TÀnker lite pÄ det dÀr med mörkret.
Vi lever ju i ett lÄngsmalt land. Vi hÀr i söder har i all fall lite ljusa dagar Àven nu pÄ vintern.
Jag har aldrig varit i norra Sverige pÄ vintern men upplevt midnattssol nÄgra gÄnger nÀr jag turistade i norr pÄ 60-talet.
Jag kan tÀnka mig att det mÄste vara tungt att leva dÀr nu nÀr det inte Àr ljust pÄ flera veckor.
Brukar prata lite om skillnaden pÄ ljuset med min syster som bor i HÀlsingland nÀr jag ringer till henne och det Àr ju ÀndÄ bara i mitten av Sverige.
Satte upp ett par el-ljusstakar med timer ( i gÄr) till advent men jag tror jag fÄr lÀgga till lite pÄ den ljusa tiden.
Lite om rubrikerna.
Jag brukar alltid kolla pĂ„ âsenasteâ bĂ„de inlĂ€gg och kommentarer nĂ€r jag gĂ„r in pĂ„ bloggen. DĂ„ fĂ„r jag med det som har förĂ€ndrat sig sedan jag var med sist.
Lite om Ă„rsringarna.
Mina Ärsringar har blivit mycket bredare de senaste Ären. Nu strÀcker de sig över mÄnga kalenderÄr. Jag har inte sÄ stora förÀndringar pÄ mitt levnadssÀtt sÄ de pÄverkar pÄ sÄ kort tid som kalenderÄr.
Ănskar ocksĂ„ till alla pĂ„ bloggen en lugn och fin advent frĂ„n ett stormigt Lyckeby.
Roland
Jo, visst bör man alltid tÀnka pÄ dem som kan ha det vÀrre. Fast nÀr det Àr snö i norr och inte snö hÀr, sÄ har de det faktiskt ljusare Àn oss, trots deras relativa avsaknad av solljus.
Intressant med dina bredare Ă„rsringar. Ser du kanske rentav 5-Ă„rsintervall eller 10-Ă„rs?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Vet inte om detta har med det du tĂ€nker om generationsaspekter, men…….
Efter en intensiv ”SOVAĂVER” vecka, med bror och brorsdotter, sen med son och dotter, har jag Ă„terigen blivit pĂ„mind om: Att mina generationsminnen inte behöver vara de 100& rĂ€tta för oss alla. VĂ„ra minnen Ă€r olika och det Ă€r inte nĂ„gon bra orsak för konflikter. Vi mĂ„ste acceptera att vĂ„ra minnen Ă€r olika. Jag minns, ser bilder mm. och allt kĂ€nns som den ”enda sanningen”. SĂ„ Ă€r det inte, och det Ă€r svĂ„rt att acceptera………???
MVH. Marita
Kanske blir det lĂ€ttare om du tĂ€nker pĂ„ att hjĂ€rnforskarna alltmer börjar se hur detta ATT MINNAS har stora likheter med ATT PLANERA. OcksĂ„ minnena Ă€r nĂ„got som vi skapar, var för sig i vĂ„ra egna huvuden. Men sĂ„ klart att vi har ett sparat material som vi utgĂ„r frĂ„n nĂ€r vi komponerar ihop vĂ„ra berĂ€ttelser som vi Ă€r ĂVERTYGADE om Ă€r just sanna minnen… Och redan det materialet kan skilja sig mellan mĂ€nniskor som varit med om ”samma” sak – det kan finnas sĂ„dant som du fĂ€ste dig vid dĂ„ men som andra inte mĂ€rkte alls. DĂ„ kan det förstĂ„s överhuvudtaget inte finnas med i deras minnen.
Roligast Ă€r det att botanisera i varandras olika minnesbilder om man inte lĂ„ter det leda till konflikter (sĂ„dana Ă€r egentligen meningslösa, för det minne som Ă€r rĂ€tt för dig behöver inte vara rĂ€tt för nĂ„gon annan) utan i stĂ€llet till ömsesidig nyfikenhet. TĂ€nk att vi lever i ”samma” vĂ€rld men Ă€ndĂ„ upplever den sĂ„ olika. Vusst Ă€r det spĂ€nnande?
Allt gott
Bodil
Och Bodil, jag tycker det Àr helt klart hur sambandet Àr mellan rubriksiffror, senaste inlÀgg och senaste kommentarer Àr DS,
BRA! Och det tror jag gÀller för alla som Àr hÀr över lÀngre tidsperioder. Men det finns mÄnga som bara Àr hÀr lite dÄ och ibland (vid det hÀr laget har bloggen passerat 30 000-strecket), och för dem Àr det kanske inte sÄ sjÀlvklart. SÄ jag fÄr vÀl lÀgga in en sÄdan blÀnkare ibland.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Tidsperspektiv Ă€r nĂ„got som fascinerat mig alltid. Jag har en kompis som bara Ă€r 20 Ă„r Ă€ldre Ă€n jag, som nu Ă€r 63 (jag, alltsĂ„, han Ă€r 83). Hans pappa var född 1863! Pappan var alltsĂ„ mycket gammal nĂ€r min kompis föddes som första och enda barnet. Dvs. idag, 2011, har jag en kompis vars farsa föddes i mitten pĂ„ 1800-talet! Strax efter Krimkriget, ungefĂ€r. SĂ„nt ger en perspektiv pĂ„ tiden. VĂ„r tiderĂ€kning blir inte sĂ„ gammal pĂ„ det sĂ€ttet – bara nĂ„gra generationer sen Kristi födelse, liksom.
Och november ja. Tidigare brukar jag inte bekymra mig sÄ mycket om Ärstiderna, gillar vÄren mest och hösten sen och sommar och vinter Àr ungefÀr lika roliga med olika nöjen vardera. Det var alltsÄ innan jag blev pensionÀr. Men nu, sen jag blev pensionÀr frÄn och med maj i Är, sÄ tycker jag att november Àr HEMSK och jag har vÄnda över att jag bara har ett mycket begrÀnsat antal somrar kvar framför mig.
November Àr i och för sig hemskare Àn vanligt i Är. Vi hÀr i Finland har haft snö i november ren tvÄ Är i rad, men nu Àr det bara plusgrader och regn och grÄtt och mörkt och FY.
Suck.
Hej, Christine,
Ja, din kompis familj utmanar verkligen vad vi brukar mena med en ”generation”. Upplever du att han har ett annorlunda förhĂ„llningssĂ€tt till tiden genom det?
Det kan sĂ€kert vara sĂ„ att vĂ„rt ljusberoende ökar med Ă„ren – kanske i takt med att vĂ„ra ögon blir allt sĂ€mre pĂ„ att ta in ljus? I varje fall pĂ„verkas min egen grundstĂ€mning negativt av allt detta mörker.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil, i svaret till Roland, frÄgade du om,ang. breda Ärsringar, om han ser i 5-Ärs eller 10-Ärsintervall. Pga att jag ser mitt liv i klart 10-Ärsintervall blev jag nyfiken över varför du frÄgade.
MVH Marita
Hej, Marita,
Nej, frÄn min sida var det inget speciellt med 5- och 10- Ärsintervallen. Jag tyckte bara det var intressant att fÄ ett hum om bredden pÄ Rolands tidsringsband.
Allt gott
Bodil
Nej, inte han, tror jag. Men jag har via honom och hans familjehistoria fĂ„tt ett annorlunda förhĂ„llande till tiden. Den har blivit liksom mera relativ. Och det kĂ€nns pĂ„ nĂ„got sĂ€tt bra. Liksom jag gillar att titta ut i rymden och se mig sjĂ€lv som en liten fis i vĂ€rldsrymden. Fast jĂ€mförelsen sĂ€kert haltar nĂ„got…
Ja, inte sÄ sÀllan Àr det skönt att hitta bÄde samhörighet och vila i det anonymt storskaliga!
Allt gott
Bodil
Hej Bodil !
Inte lÀtt att svara pÄ hur (breda) mÄnga Är mina nuvarande Ärsringar omfattar.
Jag tycker nÀrmare 5 Àn 10.
Vet i alla fall sÀkert att det var fÀrre Är nÀr jag var yngre, ibland var de riktigt smala.
Christine skriver om sin kompis som Àr 83 Är och vad samtal med honom kan ge för tidsperspektiv.
DĂ„ minns jag nĂ€r jag frĂ„gade min morfar som var född 1877 (blev 88 Ă„r och hade ett outtröttligt tĂ„lamod med en frĂ„gvis unge, som andra sa om mig) om han mindes nĂ„gon som var född pĂ„ 1700-talet och han svarade âjag tror jag minns flera men jag vet en sĂ€kert, jag har pratat med Holgers far och han var sĂ„ gammalâ, jag minns inte Holger men hans barn och de var jĂ€mngamla med mina förĂ€ldrar.
Har önskat, men för sent, att jag haft det svaret inspelat pÄ band.
HĂ€lsningar
Roland i Lyckeby.
Jo,
Visst kunde det varit fint om det fanns inspelat – men DU har det ju inspelat i dig. SĂ„ lĂ€nge du finns, sĂ„ kĂ€nner jag alltsĂ„ NĂ GON (dvs dig) som har haft muntlig kontakt med nĂ„gon som kĂ€nde nĂ„gon som var född pĂ„ 1700-talet. Och det blir ju en speciell historia, den som förmedlas via en levande mĂ€nniska.
Med de nu Ă€ndrade demografiska förhĂ„llandena kommer det inte att bli sĂ€rskilt uppseendevĂ€ckande med nĂ„gon som blir över 100 som i sin barndom pratade med sin farfarsfar som var över 100 som i sin tur etc…. – dvs det som kan överföras via muntlig tradition mellan levande mĂ€nniskor kommer att tĂ€cka ett lĂ€ngre tidsspann.
Allt gott
Bodil
Jaa, du Roland. Det Ă€r mycket man Ă„ngrar att man inte tog vara pĂ„ i sin ungdom. Min farfar tillbringade mĂ„nga mĂ„nga Ă„r i Sydafrikas gruvor i slutet pĂ„ 1800-talet och början pĂ„ 1900-talet. Han kom bara hem emellanĂ„t för att laga barn. Och min pappa Ă„ngrade sig hela livet att han som ung inte lyssnade pĂ„ sin pappas afrikahistorier. Men dĂ„ nĂ€r farfar skulle ha berĂ€ttat, dĂ„ var pappa inte intresserad. Nog vet man ju hur det Ă€r: pappa och mamma de berĂ€ttar nu alltid nĂ„nting frĂ„n sin barndom och ungdom, vem skulle orka lyssna…
Hej, Christine,
Men det finns en intressant generationskombination och det Ă€r den mellan smĂ„/halvstora BARN Ă„ ena sidan och FAR/MORFĂRĂLDRAGENERATIONEN Ă„ den andra. Barnen tycker om att lyssna pĂ„ berĂ€ttelser och de Ă€ldre tycker om att berĂ€tta. Och det Ă€r precis vad som behövs: tvĂ„ parter som SAMTIDIGT har tid och lust att lyssna respektive att berĂ€tta.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Tack för ditt svar ang. olika minnesbilder. Att se det skrivet svart pÄ vitt, (det som jag lÀnge funderat runt) gör att jag kan inta en annan utgÄngspunkt NU, i diskussioner. Det blev klarare.
MVH Marita
Fint, detta att ”Det blev klarare”. Det kan vara sĂ„ ibland att man kan ha nĂ„got med sig som en aning men utan att riktigt fĂ„ fatt pĂ„ det. Och sĂ„ plötsligt Ă€r det spikklart, kanske med hjĂ€lp av nĂ„gon annan, kanske för att det bara lyser till inuti en.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
november Àr faktiskt min favoritmÄnad. Det Àr hÀrligt att krypa upp i soffan med en hög böcker och en kopp kaffe medan det blir mörkare och mörkare.Och sÄ bryts det hela plötsligt genom att alla adventljusstakarna tÀnds.
Ja, minnen Àr olika. Samma för lÀnge sedan avlidna morfar eller mormor kan framstÄ som helt olika personer för olika yngre slÀktingar.
Hej,
SĂ„ BRA att det kĂ€nns sĂ„ för dig – och inte som ett enda nerĂ„t-tjack. Visst hjĂ€lper ljuspunkter av alla de slag till för att beveka de mörka makterna: det eventuella (!) solljuset mitt pĂ„ dagen, levande ljus och adventsstjĂ€rnor morgon, eftermiddag och kvĂ€ll. Och diktstrofer som den att
”I hela vĂ€rlden finns det inte ett enda sĂ„ stort mörker att det kan slĂ€cka ett enda litet ljus”…
Allt gott
Bodil
Hej!
Ja. Man kan ocksĂ„ plocka fram nĂ„gon av Karlfeldts höstdikter ”Mörkt Ă€r ditt tempel och lĂ„gt dess valv Allhelgonadag”. Lite hĂ€rligt och kusligt.
Hej, Bodil,
Äterigen ett inlÀgg som passar överallt och ingenstans.
Precis hemkommen frÄn KYRKAN (ja, jag har varit i kyrkan, första gÄngen sedan sonen var dÀr pÄ skolavslutning i sexan för sÄ dÀr, ja, mÄnga Är sedan).
Det fanns en anledning till, att jag satt dĂ€r ikvĂ€ll. IM hade Lucia dĂ€r, och sedan kyrkkaffe i församligshemmet, och jag hjĂ€lpte min bĂ€stis med försĂ€ljning av IM saker. Förresten, bykören var fantastisk, dĂ€r upptĂ€ckte jag tvĂ„ nya Helen Sjöholm, fast BĂTTRE! Vilken klang!
I dennna by har jag nu bott i 36 Ă„r. Jag tittade pĂ„ de Ă„ldrade ansikten och försökte komma ihĂ„g, vem av dem jag kĂ€nde och varifrĂ„n. Men en del av dem kĂ€nde mig: Det Ă€r ju du som mĂ„lar Ă€gg! (Ja, men sista gĂ„ng jag mĂ„lade Ă€gg var för ca 20 Ă„r sedan… Jag har sedan dess gjort en helt annan karriĂ€r i trakten, men det kom ingen ihĂ„g).
I alla fall. NĂ€r vi drack kaffe, satt jag vid ett bord med tvĂ„ damer i högre pensionsĂ„lder, som gnabbades hela tiden (du vet – sĂ„na dĂ€r i ett av mina senaste inlĂ€gg tĂ€nkte jag).
Men dÀr misstog jag mig. Damerna presenterade varandra: Hon Àr svÀrmor till min dotter. Och hon Àr svÀrmor till min son.
BĂ„da tvĂ„ var mycket aktiva i IM, och likasĂ„ damen pĂ„ min andra sida. Vi började prata lite, och OJ sĂ„ mycket gemensamt vi hade! SĂ„ mycket har jag inte skrattat pĂ„ lĂ€nge. Hon som satt pĂ„ min vĂ€nstra sida frĂ„gade, varifrĂ„n jag kom, osv osv, sedan sa jag, att jag hade en dotter i Ăsterrike, och sĂ„ sa hon: DĂ€r bodde jag i 10 Ă„r efter kriget. HjĂ€lpte till med fĂ„ngarna frĂ„n Mathausen.
Det gnistrade till i min överfulla hjĂ€rna: Jag började berĂ€tta en rolig historia om en fd arbetskamrat pĂ„ Amu, som blev till pĂ„ detta stĂ€lle, och som fick namn ….. (Contribution, förkortat till Con). Innan jag hann komma till namnet, sa damen: …. heter Contribution, förkortat… Och skrattade.
TĂ€nk att jag trĂ€ffade mamman till denna kvinnan. Och det slog mig att hon mĂ„ste vara jĂ€tte gammal. Fast hon hade hĂ„r naturfĂ€rg, egna tĂ€nder… Och det var hon. 92 Ă„r! SvĂ€rmor till hennes dotter var ett par Ă„r yngre. Damen pĂ„ min andra sida var 87.
Vi fann varandra direkt allihopa, inklusive min bÀstis, som Àr ordförande och som givetvis kÀnde dem. Cons mamma, helt klar i huvudet, arbetar för flickorna i Zimbabwe. KÀnner personligen en av presidenterna (namnet har jag glömt).
SÄ vad dÄ gammal. Alla 3 damer bor hemma pÄ egen hand, reser hit och dit och fyller sitt liv med det ena och det andra.
Jag som kÀnde mig nere i eftermiddags pga Äldern.
Nu har jag fÄtt Nya förebilder.
HĂ€lsningar till alla ”gamlingar” hĂ€r
Jitka
Fint, Jitka,
Och förpliktigande – för vi Ă€r ju i vĂ„r tur förebilder för andra.
Allt gott
Bodil
Wow!
Jag har klarat att sÀtta in bilden!
Och sĂ„ vet du, att jag inte ser ut sĂ„ hĂ€r….
Fint att du inte ger dig!
Bodil