11. Teknisk och mänsklig assistans
Hej,
Jag har inte skrivit så mycket på den här bloggen om det som egentligen varit och är ett huvudtema i mitt professionella liv – naturvetenskap och teknik. Perspektivet i detta sammanhanget blir förstås hur vi människor alltid först och främst försöker KLARA oss. Gärna på egen hand (jämför treåringens ”Kan själv!”) och om det inte går, exempelvis på grund av åldersrelaterade förändringar med hjälp av andra och/eller med hjälp av teknik.
Somlig teknik är så invand (glasögon, t ex) att ingen hävdar att det är bättre med mänsklig assistans än med teknisk – att det alltså vore bättre att någon annan såg åt dig än att dina glasögon hjälper dig att se. Attityder till det något nyare, typ datortekniken, är mer dubbla. Och går man in på rollatorer med GPS eller exoskelett som stöd för kroppen och gången eller robotar för matning eller dusch är attityderna inte sällan starkt avståndstagande. Fast detta gäller oftare för omvärlden än för de berörda själva.
Jag vill väldigt gärna ta upp sådana trådar här och hoppas att det kommer många exempel som vi kan vrida och vända på.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Nu kom det upp ett ämne som är synnerligen aktuellt för mig.
Får först förklara lite varför.
Jag drabbades av polio när jag var 17 år (1954) och blev svårt skadad men blev rehabiliterad till ett normalt liv efter långvarig vård på Vanföreanstalten i Helsingborg.
Den tiden var nog att försöka ”kan själv” så mycket som möjligt.
Jag blev så bra att jag har kunnat arbeta i krävande arbeten, bergborrning , byggkran-körning m. m.
Efter 30 år kom skadorna tillbaka (postpolio) så de 3 senaste åren är jag helt beroende av rullstol, liten manuell inne och eldriven s. k, elmoppe ute och har nu bara rörlighet i en arm.
För att kunna leva ett någorlunda normalt liv har jag haft lätt att ta till mig hjälpmedel.
Det som du nämnde ”glasögon” är ju vanligt men jag behöver så mycket mera nu och då kommer ju andra krav.
Jag följer utvecklingen på hjälpmedel och då ser jag nu att det finns nästan otroliga nya robotar m. m.
Jag tror att rullstolar och andra närliggande hjälpmedel är lätt att börja använda men jag är tveksam till att bli matad av en robot.
Vet ju av erfarenhet att bli matad är det svåraste jag blivit utsatt för.
Det har varit duktig personal med vana av att göra detta men det är ändå svårt att få det att fungera bra med rätt takt lagom stora tuggor m. m. och att få det av en robot är nog svårt för en som försöker leva efter”kan själv”.
Omvärlden ser nog på annat sätt när hjälpmedel ska väljas.
Ett exempel är när jag skulle ha rullstol och var på ”Leva och fungera-mässan” och hittade en rullstol som har en mellanaxel och drivringar på bara en sida och det var ju perfekt för mig som bara kan använda en arm.
Jag ser ju många som kör med en arm och styr med foten men det behövs inte.
Det var svårt att få arbetsterapeuten att förskriva en sådan som jag provat och valt men med lite envishet och nästan lite hot om att läsa lagen om fritt val av hjälpmedel fick jag den och den har givit mig stor frihet.
Du nämner datorteknik och det har jag haft som hobby i många år och även en tid som yrke i slutet av mitt arbetsliv och det ger ju mycket hjälp i olika sammanhang, bl. a. till att uträtta bankärenden i stället för de snart obefintliga kontoren.
Hoppas att vi kan få trådar som du skriver vi kan ”vrida och vända på”
Hälsningar
Roland i Lyckeby
Att åldras i främmande land
Alltfler äldre invandrare vårdas inom den kommunala omsorgen. Mötet mellan olika kulturer leder ibland till problem. Med en bättre förståelse för varandras kulturer, vanor och traditioner skulle många vardagssvårigheter kunna undvikas. Att åldras i främmande land belyser på ett lättfattligt sätt några av de kulturkrockar som ofta uppstår inom vården. Boken ger läsaren en klarare inblick i skillnaden mellan hur svenskar ser på vård och omsorg, och det synsätt som råder i andra delar av världen. Sverige är idag ett mångkulturellt land, med många olika religioner och språk. Så kommer det att förbli, därför behövs ökad kunskap om likheter och olikheter. Anna Melle har själv utländsk bakgrund och ger i boken sina personliga reflektioner av mötet med det svenska samhället. Hon har arbetat som tolk i många år, och är dessutom en flitigt anlitad föreläsare i ämnet.
Hej Bodil!
Jag har läst Din bok ”När horisonten flyttar sig” Mycket intressant och lärorik. Jag skulle vilja gärna komma i kontakt med Dig för att diskutera ämnet ”Att åldras i främmande land” som handlar om äldre människor med en annat etnisk bakgrund.
Vänliga hälsningar,
Anna Melle 0737336744
http://www.annamelle.com