10. Konvivialitet
Hej,
”Konvivialitet” Ă€r inget vanligt ord pĂ„ svenska, men det kommer frĂ„n latinets con, tillsammans, och vivere, leva, och handlar om just detta att vi lever tillsammans. Engelskan har bĂ„de ”convivial” och ”conviviality”, ord som stĂ„r för det vĂ€nskapliga och glĂ€djefulla och gemensamma, inte sĂ€llan i festliga sammanhang.
Konvivialitet handlar om att ta fatt i de trÄdar som binder oss samman med andra och annat. Hur utvecklas den förmÄgan mÄnne med Ären, blir vi bÀttre pÄ att samverka i tillgivenhet och tillit nÀr vÄra hjÀrnhalvor fÄr bÀttre kontakt? Blir du intresserad av att lÀsa lite om konvivialitet, sÄ kan du gÄ vidare till den lÄnga texten hÀr nedan. SjÀlv tycker jag förstÄs att det Àr roligt om du berÀttar vad du eventuellt reagerar pÄ i detta.
Allt gott
Bodil
Konvivialitet
Bodil Jönsson, februari 2014
2013: Första gĂ„ngen som jag mötte begreppet âkonvivialitetâ var i Ivan Illichs âTools for convivialityâ, en bok som kom ut 1973 men som jag inte lĂ€ste förrĂ€n 40 Ă„r senare, alltsĂ„ 2013, detta trots att Illich var ett stort namn för oss som pĂ„ 70-talet var intresserade av lĂ€rande kontra skola och undervisning.  Jag visste helt enkelt inte om att âTools for convivialityâ fanns förrĂ€n Roland Paulsen, en 30-Ă„rig sociolog, tog upp den i ett samtal pĂ„ försommaren 2013 hemma hos Anna och honom, nĂ€r jag berĂ€ttade lite om Isaac-projektet pĂ„ Certec: âdet du talar om lĂ„ter som Illich i âTools for convivialityââ, sa han. Gissa om jag skickade efter boken nĂ€sta dag â och den fanns i öppen bokhandel, inte bara pĂ„ antikvariat. TryckĂ„r: 1973, 1974, 1985, 1990, 2009 (!).
DĂ€refter hĂ€nde det som förvĂ„nar en sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger i livet: nĂ€r nĂ„got nyss skakat om en, dĂ„ som en förstagĂ„ngshĂ€ndelse, dyker det upp igen inom kort. Denna gĂ„ng tog det mindre Ă€n ett halvĂ„r innan jag av Jan Beskow fick âKognitiv psykoterapi och medvetenhetsutveckling â om att leva i konvivialitetâ.
Dessa bÄda böcker har tillsammans lett till att begreppen konvivial och konvivialitet blivit vitala i mitt eget tÀnkande. Han satte mig pÄ spÄret, Roland Paulsen, till att förstÄ hur mycket av mitt Certec-engagemang som relaterar till konvivialitet och redskap för konvivialitet, Àven om jag sjÀlv inte kunde orden pÄ den tiden. Och till att fundera över hur konvivialitet ocksĚprÀglar de vindlingar som mitt liv tagit sedan dess.
SjÀlva orden:
Min latinsvenska ordbok sÀger att conviva/convivo betyder bordsgÀst och att convivium betyder gÀstabud.
Websters sÀger convivial och diskuterar de latinska delarna com och vivere, tillsammans och leva. OcksÄ Webster pekar sedan pÄ det sociala och ger det hela en mat- och dryckanknytning, ja, gör det faktiskt lite festprisseaktigt.
Longmans dictionary sÀger pleasantly merry and friendly.
Enligt Beskow (Astrid Palm Beskow och Jan) och Maria Teresa Miró sker mÀnniskans utveckling
genom nÀra relationer till andra mÀnniskor i en konvivialitet.
Nyckelmeningar:
- Konvivialitet kan beskrivas som en energiladdad hÀr- och nu-process som krÀver uppmÀrksamhet och omsorg för att hÄllas levande.
- Den fÀrgar sjÀlva sprÄket, som karakteriseras av tillit och kommunikativ öppenhet, smÄ behov av försvar och hemlighetsmakeri.
- I samtalet skapas medmÀnniskan.
- Att leva i konvivialitet innebÀr att till fullo acceptera legitimeringen av den Andre som en unik individ och med detta förhÄllningssÀtt som bas skapa en gemensam atmosfÀr för sprÄkligt utbyte mellan det egna jaget och den Andre.
- âVietâ Ă€r en ursprunglig och stĂ€ndig följeslagare till âjagetâ.
Innan jag fortsĂ€tter att citera meningar, mĂ„ste jag fĂ„ infoga den bild som Mattias Christenson gjorde Ă„r 2008 av en text som jag hade skrivit till hans konstprojekt âBildrörâ:
 
- Ansvar och ensamhet: Det Àr endast den enskilda personen sjÀlv som kan genomföra en sÄdan utveckling. För detta behöver hon full frihet att utveckla sig sjÀlv. Men denna utveckling kan endast ske i nÀra, betydelsefulla relationer.
- Det Àr bara den dynamik som baserar sig pÄ tillitsfull gemenskap som öppnar vÀgen för en i det nÀrmaste obegrÀnsad, systematisk expansion av vÄr mentala förmÄga. Det Àr detta öppna, likvÀrdiga sÀtt att relatera, som vi kallar konvivialitet.
- NÀr man lever i gemenskap, som i kÀrleken, Àr den mest primÀra och omedelbara verkligheten inte jaget utan den andre.
- Att leva i konvivialitet Àr att fatta tag i den livstrÄd som binder var och en av oss samman med allting annat. Det Àr samtidigt att vÀrna om den atmosfÀr av tillgivenhet och tillit som upptrÀder mellan samverkande mÀnskliga varelser.
- Konvivialitet har mycket gemensamt med begrepp som trygghet och kĂ€rlek. Men konvivialitet har ocksĂ„ egna sĂ€rdrag… omfattar ocksĂ„ sĂ„dana kĂ€nslor av nĂ€rhet och vĂ€rme, samstĂ€mmighet och tillgivenhet som har förutsĂ€ttningar att spira mellan mĂ€nniskor i största allmĂ€nhet.
- Konvivialitet handlar dessutom om sÀttet att förmedla dessa kÀnslor. Eller som Aaron Beck har uttryckt saken: KÀrlek Àr inte tillrÀckligt. Man mÄste ocksÄ kunna kommunicera den.
Boken âKognitiv psykoterapi och medvetenhetsutveckling â om att leva i konvivialitetâ har starkt fokus pĂ„ en patient â psykoterapeut-relation, nĂ„got som jag inte alls tagit upp hĂ€r. Men jag vill gĂ€rna berĂ€tta om hur jag under lĂ€sningen funderat pĂ„ om konvivialitetsbegreppet kan frĂ€mja en utveckling pĂ„ systemnivĂ„ av vĂ„rden idag. Kan man anvĂ€nda ett fokus pĂ„ en konvivialitet mellan den berörda och hennes nĂ€rstĂ„ende Ă„ ena sidan och vĂ„rd och omsorg Ă„ den andra som en sprĂ„ngbrĂ€da för att ta sig ur det ingenmansland som uppkommit i skarven mellan den vĂ„rd som tappat sin tidigare auktoritĂ€ra legitimitet och den sjuka medmĂ€nniska som inte lĂ€ngre kan bortse frĂ„n sin egenmakt och dess utveckling ocksĂ„ nĂ€r hon Ă€r patient men som samtidigt behöver ett nĂ€ra samspel med den professionella vĂ„rden? Kortare: kan konvivialitetsbegreppet erbjuda en konstruktiv klarsyn i utvecklingen av vĂ„rd och omsorg?
Ivan Illich koncentrerar sig i âTools for convivialityâ pĂ„ hur en postindustriell balans bara kan vĂ€xa fram om dess redskap (teknik, lagstiftning, grundlĂ€ggande samhĂ€llssyn) frĂ€mjar konvivialitet. Boken Ă€r 70-talistiskt civilisations- och teknikkritisk, men den inspirerar Ă„tminstone mig till att tĂ€nka vidare pĂ„ vilka artefakter, vilka mĂ€nniskoskapade yttre omstĂ€ndigheter, som kan stimulera till konvivialitet respektive förhindra den.
Nyckelmeningar:
- It becomes possible to articulate the triadic relationship between person, tools, and a new collectivity. Such a society, in which modern technologies serve politically interrelated individuals rather than managers, I will call âconvivialâ.
- The exclusion of mothers, aunts, and other nonprofessionals from the care of their pregnant, abnormal, hurt, sick, or dying relatives and friends resulted in new demands for medical services at a much faster rate than the medical establishment could deliver. As the value of services rose, it became almost impossible for people to care.
- Only the very rich in the United States can now afford what all people in poor countries have: personal attention around the deathbed.
- More time was used by the entire society for the sake of traffic than was âsavedâ (jfr mina egna berĂ€kningar â man kan lika gĂ€rna cyklaâŠ).
- People need new tools to work with rather than tools that work for them. They need technology to make the most of the energy and imagination each has, rather than more well-programmed energy slaves.
- I consider conviviality to be individual freedom realized in personal interdependence and, as such, an intrinsic ethical value.
- We have almost lost the ability to frame in fancy a world in which sound and shared reasoning sets limit to everybodyâs power to interfere with anybodyâs equal power to shape the world.
- To the degree that he masters his tools, he can invest the world with his meaning; to the degree that he is mastered by his tools, the shape of the tool determines his self-image. Convivial tools are those which give each person who uses them the greatest opportunity to enrich the environment with the fruits of his or her vision.
- Industrial tools deny this possibility to those who use them and they allow their designers to determine the meaning and expectation of others. Most tools today cannot be used in a convivial fashion. (Ivan Illich skulle behövt Anna Perssons exjobb âKĂ€rlek and industrial designâ, jo, det heter sĂ„, utfört 33 Ă„r senare).
- In a consumer society there are inevitably two kinds of slaves: the prisoners of addiction and the prisoners of envy.
- Tools can upset the relationship between what people need to do by themselves and what they need to obtain ready-made.
- The re-establishment of an ecological balance depends on the ability of the society to counteract the progressive materialization of values.
- Schools tried to extend a radical monopoly on learning by redefining it as education.
- âI want to learnâ is translated into âI want to get an educationâ.
- Defense of conviviality is possible only if undertaken by the people with tools they control.
Boken innehÄller ocksÄ ett avsnitt om lagstiftning och hur denna kan driva oss endera mot en ökad konvivialitet eller fjÀrma oss frÄn en sÄdan.
SjĂ€lv funderade jag under lĂ€sningen pĂ„ norm- och förvĂ€ntningsförskjutningar som inte Ă€r lagfĂ€sta men som Ă€ndĂ„ har en starkt styrande inverkan. T ex pĂ„ att mĂ„nga Ă€ldre som nyss var aktiva i sig sjĂ€lva snabbt genom sin pensionering glider in i en förvĂ€ntan pĂ„ att bli âaktiveradeâ â en förvĂ€ntan som ocksĂ„ omvĂ€rlden har pĂ„ dem för att de nu i sin nya roll ska âsköta sigâ som pensionĂ€rer.  Hm.
Hej Bodil!
Tack för en spĂ€nnande text, blev nyfiken pĂ„ begreppet men nog sĂ„ svĂ„rt att uttala. Sista stycket trĂ€ffar huvudet pĂ„ spiken: jag har alltid undrat hur det kommer sig – att en del nyblivna pensionĂ€rer ”glider in i en förvĂ€ntan att bli aktiverade”. Men – alla blir ju inte det – hur förklarar vi det? Ăr vi rebeller av födsla och ohejdad vana?
HĂ€lsningar
Helga
Hej, Helga,
Stort tack för dina reflexioner. Och tappa nu inte taget om konvivialitet bara för att det Àr ett ovant och kanske svÄruttalat ord. Det blir bara bÀttre ju lÀngre man tÀnker pÄ det.
Du fĂ„r börja tĂ€nka i termer av att ”konviva” Ă€r ungefĂ€r som gullviva… Med livet. Medlevandet. Levandet tillsammans.
Och ”vivialitet” Ă€r ju ungefĂ€r som genialitet.
Och strax sitter nog ”konvivialitet” dĂ€r som det mest sjĂ€lvklara bland ord och begrepp.
Allt gott
Bodil
Tack för att jag fick lĂ€ra mig ett nytt ord! đ Innebörden har dessutom blivit vĂ€ldigt pĂ„taglig för mig efter en fallolycka för tre veckor sedan.
Hej, Gunilla,
Varenda dag som jag funderar över konvivalitet, sĂ„ djupnar begreppet. I grunden handlar det ju om vilka miljöer som fĂ„r mĂ€nniskor att blomma upp – tillsammans. Motsatsen Ă€r inte svĂ„r att hitta – den dĂ€r vĂ„ra sĂ€msta egenskaper tar över, i krig, t ex. Men i fredstid kan det existera konvivialitet mellan exempelvis personalen pĂ„ en vĂ„rdboendevĂ„ning och det direkt motsatta en trappa upp.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Konvivialitet ett svÄrt ord men ack sÄ viktigt. Vi behöver mer kÀrlek för att kÀnna tillit och vÀxa som mÀnniskor hela livet. TyvÀrr blir det mindre av den varan i vÄrt prestationssamhÀlle. Vi behöver mer tid för tanke. SjÀlv gillar jag och anvÀnder ditt begrepp TTT tid för tanke för om vi har det sÄ ökar konvivialiteten. Att se det unika i varje mÀnniska, ge mer kÀrlek och fÄ mÀnniskor att vÀxa.
Kul att lÀsa din blogg.
Marie
PS Tack för en bra förelÀsning pÄ Àldreriksdagen
Hej, Marie,
Roligt att du gĂ„r in hĂ€r! Det mesta av det övriga pĂ„ bloggen Ă€r lĂ€ttare att samtala om Ă€n konvivialiteten – men frĂ„gan Ă€r om det finns nĂ„got viktigare Ă€n det? Konvivialiteten handlar om att skapa sĂ„dana förutsĂ€ttningar för varandra att var och en fĂ„r vĂ€xa och komma mer till sin rĂ€tt samtidigt som vi blir mer levande TILLSAMMANS.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Har lÀst om konvivialitet med stort intresse och den gemenskap vi mÀnniskor behöver för att leva vÄra liv fullt ut bÄde i kÀrlek och frihet Ànda tills vi dör. HÄlla oss levande tills vi dör och dÄ kÀnns det ju som ett stort slöseri med mÀnsklig kunskap och erfarenhet om de inte fÄr tas tillvara och fortsÀtta utvecklas och vara delaktig och kunna bidra sÄ visningen hamnar i den dÀr förvÀntan att bli aktiverade. Visst kan mina förmÄgor försÀmras med tiden och jag behöver sÀkert hjÀlp med med ett och annat men det betyder vÀl ÀndÄ inte att mitt mÀnniskovÀrde minskat. Konvivialitet ett sÄnt levande begrepp vi lever med varandra. Tack! Hur gÄr vi vidare?
Hej, Marika,
Roligt att denna gamla kommentar dök upp hĂ€r nĂ€r jag Ă„nyo refererade till konvivialiteten. TĂ€nk – det Ă€r tre Ă„r sedan, nĂ€stan! Undrar hur du gĂ„tt vidare? SjĂ€lv har jag gĂ„tt vidare just pĂ„ arbetets omrĂ„de, vilket mĂ€rks pĂ„ inriktningen pĂ„ bloggen numera.
Allt gott
Bodil
Har lĂ€st Din bok, Tio tankar om arbete. Fann dĂ€r för första gĂ„ngen ordet konvivialitet. Intressant ord, vackert ord och mycket tufft och krĂ€vande ord för den som vill arbeta seriöst med ordet. Det Ă€r lĂ€tt att tycka om ordet nĂ€r det fungerar i ett spĂ€nnande och intressant samtal. Men om man t.ex. ska tala med en grupp medmĂ€niskor, som Ă€r allt mellan kommunister / vĂ€nsterpartister till Sverigedemokrater, om t.ex. livskvalitet – dĂ„ gĂ€ller det att vara bra pĂ„ att fĂ„ alla att vilja förstĂ„ och resonera pĂ„ ett konvivalent sĂ€tt.
Att Ă€lska din nĂ€sta som dig sjĂ€lv – Ă€r ocksĂ„ ett bra ledmotiv.
Med anledning av Dina tidigare böcker, vill jag gĂ€rna ”prata” lite hĂ€r om ett ord som jag avskyr!!! Bakgrund, min farfar var chefredaktör och stor idealist. Startade Exelciorförbundet runt 1900-talet och gav ut en medlemstidning med 30 000 ex per mĂ„nad. Min far var ocksĂ„ chefredaktör och idealist och jag jobbar med kvalitetssystem med tillhörande dokumentation. Vi tre har alla ett ord gemensamt som vi avskyr ordet Ă€r TIDSFĂRDRIV. Att anvĂ€nda livets tid till att bara fördriva tiden??!! Tiden kan anvĂ€ndas pĂ„ mĂ„nga bra och konstruktiva sĂ€tt, men att bara fördriva??
Hej, Maths!
Ja, ”tidsfördriv” har mycket gemensamt med ”sysselsĂ€ttning”: bĂ„da bygger pĂ„ förestĂ€llningen att man ska sĂ€tta sig sjĂ€lv eller andra att ”syssla”. SĂ„ fint att ni i tre generationer delar er kĂ€nsla för tid och för det meningsfulla och att ni har ett sĂ„ bra gemensamt motexempel via ordet ”tidsfördriv.
Du har alldeles rĂ€tt vad gĂ€ller svĂ„righeterna med ”konvivialitet”. Var och en kan fylla ordet med sina egna innebörder – men det Ă€r dĂ€rför inte meningslöst. TvĂ€rtom – har man det som riktmĂ€rke, pĂ„verkas man sjĂ€lv bĂ„de i vad man gör, hur man tĂ€nker och planerar och minns och utvĂ€rderar och i vad man fĂ€ster sig vid. Det Ă€r oerhört viktigt med exempel. NĂ€r jag ansvarar för nĂ„got, tĂ€nker jag alltid: ”hur kan jag medverka till att det blir sĂ„ konvivialt som möjligt?!”
Ett alldeles nytt exempel frĂ„n igĂ„r som verkligen inte var min förtjĂ€nst: jag satt i en panel med Lina ThomsgĂ„rd (red) utifrĂ„n en bok jag medverkat i (”En annan historia”). Medan presentationen pĂ„gick kom jag att tĂ€nka pĂ„ att ”allt detta har ju varit konvivialt!” Och det Ă€r Linas förtjĂ€nst. Hennes initiativ och entusiasm och öppenhet. Hennes förmĂ„ga att genom en medveten form göra spretigheten i boken till nĂ„got som fĂ„r den att lyfta snarare Ă€n att falla platt till marken. Hela grundupplĂ€gget var sĂ„ bra: ”skriv fritt 3 A4-sidor om en kvinna som du menar alla bör kĂ€nna till!” Det var ett lagom omfĂ„ng och det kĂ€nns att alla varit engagerade nĂ€r de skrev. Jag tror faktiskt att medvetenheten om de andras existens pĂ„ samma villkor som de egna fĂ„tt var och en av oss att lyfta oss i hĂ„ret och göra nĂ„got bĂ€ttre Ă€n vad vi annars hade kunnat. De tre av oss som kom frĂ„n lundatrakten och som var med i gĂ„r kvĂ€ll hade inte trĂ€ffat varandra tidigare. Men nĂ€r vi gick dĂ€rifrĂ„n var vi vĂ€nner pĂ„ riktigt – vilket Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n sĂ€kert att man blir nĂ€r man medverkat till en antologi.
”Konvivialitet” hör till det apofatiska: det som finns och som Ă€r viktigt men som vi inte klarar att göra resonerbart (make reasonable) pĂ„ samma sĂ€tt som vi gör med exempelvis fysikens företeelser, begrepp och lagar. Man mĂ„ste ge sig lite tid med det för att förstĂ„ att det inte Ă€r enbart flum. Dess styrka visar sig just nĂ€r man kan hitta exempel. Och i den vĂ€xelverkan som uppkommer dĂ„: för varje exempel blir konvivialiteten i sig tydligare för en sjĂ€lv.
Allt gott
Bodil
Vilken hĂ€rligt klok och klurig tant du Ă€r; vill du ha ett fikon? đ
Jajamensan!
Bodil
Hej Bodil
Jag har under lĂ„ng tid funderat över hur vi kan utveckla principer för vad som Ă€r en social innovation. En innovation ska ju utformas och behöver dĂ€rför bĂ€rande principer som fĂ„ngar det ”sociala” i detta fall. Det jag förstĂ„tt Ă€r att social innovation bĂ€r pĂ„ nĂ„got slags löfte om hĂ„llbarhet. HĂ„llbarhet i sig krĂ€ver tillit precis som konvivialitet gör. Min reflektion över att ha lĂ€st din beskrivning av konvivialitet Ă€r att det kanske Ă€r en av principerna för social innovation? Stort tack för dina djupdykningar
Ja,
Visst hÀnger de samman, den sociala innovationen och det konviviala. Jag ska fundera vidare pÄ det.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil
Tack för snabb respons. Jag Àr intresserad av dina funderingar och hoppas pÄ Äterkoppling snart. Motsatsen eller bara avvikelser frÄn konvivialitet Àr energikrÀvande och hÀmmar god utveckling.
HĂ€lsningar
Hans
Hej Bodil!
Tack för en fantastiskt bra förelÀsning pÄ Falkenbergs strandhotell i november
Jag har lÀst Tio tankar om tid och har kommit halvvÀgs i Tio tankar om arbete. Mycket bra och insiktsfulla tankar, tycker jag. En fröjd att lÀsa!
Jag har en frĂ„ga om konvivialitet och dess anvĂ€ndningsomrĂ„den. Anser du, som nu ocksĂ„ fĂ„r antas vara sprĂ„kvĂ„rdare, att man kan anvĂ€nda ordet i en inkluderande och positiv ledarskapsstil, som fokuserar pĂ„ varje individs styrkor och gemenskapen i arbetslaget? Skulle man kunna mynta begreppet ”konvivialistiskt ledarskap” i det sammanhanget? Om inte annat sĂ„ för att fĂ„ till en ny ledarskapsteori som vrickar tungan
Hej, Jim!
En sÄ fin frÄga. Jag svarar obetingat JA pÄ den!
För mig har konvivialitetstĂ€nkandet hamnat överst pĂ„ mina check-listor. NĂ€r jag ansvarar för en verksamhet/samvaro/arbetsuppgift tĂ€nker jag alltid: ”har jag nu funderat tillrĂ€ckligt över det konviviala i detta?!” Och jag har det ocksĂ„ med mig nĂ€r jag reflekterar över sĂ„dant som genomförts. NĂ€r det gĂ„tt riktigt illa: ”Ja, sĂ„ klart det mĂ„ste gĂ„ sĂ„. Det funkade inte konvivialt!” Alternativt nĂ€r alla liksom lyft sig i hĂ„ret: ”DĂ€r ser man vad konvivialiteten kan utrĂ€tta”!
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Googlade just pĂ„ ordet ”livstrĂ„d” och snubblade dĂ„ över denna – nog sĂ„ intressanta – artikel om Konvivialitet. I min vĂ€rldsbild Ă€r ”livstrĂ„den” det som ett vĂ€sen bĂ€r med sig obruten frĂ„n jordeliv till jordeliv, en trĂ„d som löper ”frĂ„n evighet till evighet”. FrĂ„gan Ă€r dĂ„ hur denna bild kan ses i ett konvivialt perspektiv, dĂ€r flera livstrĂ„dar pĂ„ nĂ„got sĂ€tt interagerar med varandra. Ser med stort intresse fram emot ditt svar!
VÀnliga hÀlsningar Bosse L.
Hej, Bosse,
HĂ€r formulerar du en frĂ„ga som jag inser Ă€r jĂ€tteintressant om man ser pĂ„ vĂ€sen som nĂ„got som Ă„terföds, och pĂ„ en livstrĂ„d som kan bĂ€ra frĂ„n evighet till evighet. SĂ„ lĂ„ngt strĂ€cker sig inte mina tankar – jag har bara funderat över konvivialitet inuti en samtidighet dĂ€r ett vĂ€sens livstrĂ„d bara strĂ€cker dig sĂ„ lĂ„ngt som vederbörande lever.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
tack för fint inĂ€gg. Vem av författarna till boken Kognitiv psykoterapi och medvetenhetsutveckling Ă€r det som skrivit meningen: ”Att leva i konvivialitet Ă€r att fatta tag i den livstrĂ„d som binder var och en av oss samman med allting annat.” som du citerar ovan?
BÀsta hÀlsingar
Magdalena