11. Nu när valen stundar
Hej,
Så här inför valen 2014 blixtrar det till ibland: allt fler partier har kommit på att 25% av väljarna är om inte sista-gångs-väljare så åtminstone över 65 är. Pensionärer har alltså strategiskt sett blivit till en minst sagt viktig grupp, avsevärt mycket större än första-gångs-väljarna som brukar ägnas stor uppmärksamhet.
Ett skäl till att de äldre inte uppmärksammades så mycket förr var att de politiskt inte var särskilt påverkbara. Men det är de nu – rörlighet över parti- och blockgränser hör till vardagen också för äldre. Så vad kommer då att ske fram till september? Somliga äldrevinklingar kommer säkert att vara 1) rena plånboksfrågor, dvs det kommer att levereras ett och annat köttben till pensionärerna för att de gruppegoistiskt till synes ska få sitt. Andra kommer att handla om 2) äldrevård och äldreomsorg – oerhört viktiga områden. Bara man inte låter dem helt överskugga det glädjande i att merparten av äldre människor numera är friska, inte sjuka. En tredje äldrevinkling kan komma att handla om 3) själva representativiteten och det närmast obegripliga i att man i Sverige i stort sett ställer en åldersgrupp på 25% utanför politiken, dvs pensionerar bort människor på samma sätt där som i arbetslivet.
Vad mer kan då komma av specialsatsningar på äldre? Är det tänkbart att något politiskt parti också kommer på att människan ändrar sig med åren på ett mer grundläggande plan, också som politisk varelse? Man är inte bara egoist eller gruppegoist, man vill inte bara sina egna barn väl (och sina barnbarn ännu mer väl) utan befinner sig rent allmänt i en livets payback-time. Man har fått så mycket, fått vara med om så mycket, att man gärna vill ge något tillbaka. Ja, man vill helt enkelt få lov att bidra. Vilket politiskt parti kommer att satsa på att ge 4) bättre förutsättningar för äldre att just få bidra? På alla möjliga sätt: formellt och informellt, betalt och ideellt, regelbundet och oregelbundet. Det behövs nya tankar, system och strategier för att inte i onödan snöpa dessa möjligheter som var nästan obefintliga nns förr men som nu livets pay-back-time öppnar för många av oss inom de 25%:en. Vi uppfattas fortfarande som ”undantag” – när får man politiskt upp ögonen för att undantagen är på väg att bli regel?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Jag instämmer helhjärtat i ditt inlägg. Tyvärr tror jag dock inte att något av partierna kommer att profilera sig på pkt 4. Det politiska tänket är inte mogen för det och saknar en verktygslåda för vår tid, det märks även på andra framtidsämnen som ex miljö och livskvalitet. Det känns alltmer som att vi som vill förändringarna måste gå i bräschen genom handling som påverkar attityder – i den ordningen!
Inför valrörelserna tänker jag ofta: vilka politiska beslut under min långa levnad (73) har verkligen på djupet förändrat mitt liv? Då kommer jag fram till att plånboksfrågorna har haft marginell betydelse men utbildningsreformerna på 70-talet haft en helt avgörande inverkan på hela mitt liv. Det är väldigt längesedan politiken skapade sådant.
God kväll!
För att allt du skriver under punkt 4 ska bli en verklighet så krävs det av alla oss som ingår i de 25%:en att vi ställer KRAV!
Att vi framför dessa åsikter ofta och gärna högt! Politiker inom alla områden tycks vara helt ovetande eftersom inget har gjorts.
Vi måste alltså se till att vi hörs!
Utanförskap talas det ofta om men aldrig i samma mening som äldre/sjuka.
Ha det så bra!
/Agneta
Hej, Agneta,
Krav kan vara bra, alldeles utomordentliga, men bland de politiska termerna kan ”krav” aldrig stå för det hela. Än viktigare är att också denna del av livet ingår i beslutsunderlag utifrån verkligare och sannare beskrivningar och förhållningssätt än dagens. Där behöver vi hjälpa till, för yngre och medelålders kan inte själva rucka de föreställningar om ålderdomen som snurrar runt och som är baserade på schabloner från en annan tid.
Allt gott
Bodil
Det du skriver om gruppegoism är kanske det som är problem.
Jag har alltid röstat på samma parti – parti som ställt på första plats SOLIDARITET. Min åsikt är att om vi är solidariska med dem som har det svårast så blir det bättre för dem – och vem vet när det blir ”min” tur att behöva att någon ställer upp för mig. Man behöver varandra och det handlar om ålder och kunskap som kanske ”min” grupp inte har.
Jag vet inte om jag kan förklara det med så lite ord.
Jag tycker att om partierna lovar det ena och det andra, anpassar sig till vad de har snappat upp hos några andra för att få deras väljare, så är vi ute på hal is. Väljarna flyter hit och dit, röstar på någon som har gett bättre löfte, och sedan blir det ändå ingenting, för alla löften är beroende av hur många av dem själva röstar för att genomföra sitt löfte. Om tillräckligt många är emot så det lovade benet blir inte av. Pengarna satsas på något annat, för ”min” grupp kanske. Valfrihet orsakar att ingen får tillräckligt mycket så att det blir bra. Välfärden smulas sönder i små smulor som vi beroende får när något blir över.
Mitt parti som jag alltid har röstat på har blivit mindre och mindre solidarisk, kanske just för att få sina väljare anpassar det sig till mångas åsikter. Det blir likadant och grått, det som var speciellt – att ALLA ska ha det bättre, inte bara de som har råd, blir lika grått och geggigt som alla andras löfte.
Jitka, jag kan bara hålla med dig. Och inte heller jag tror att människan är så inskränkt att hon vinner på kortsiktiga fläskben till den egna gruppen det närmaste valet. Marknadsekonomin har lett till grundläggande missförstånd långt utanför ekonomins områden. PÅ det ekonomiska området kan en rejält tyglad marknadsekonomi ha sina fördelar. Men utanför detta får den förfärande konsekvenser.
Allt gott
Bodil
Tyvärr tror jag att frågorna som berör de 25 % av befolkningen som du talar om inte kommer att belysas i någon högre grad alls, vilket kan komma att gynna mer extrema partier.
Men för att ansluta till pay-back time, jag skulle vilja att man såg på allt det oavlönade arbete som görs av personer mellan 60 – XX år. Vilka tar hand om barnbarn, gamla föräldrar, är engagerade i olika föreningar, arbetar som guider, telefonrådgivare med mycket mer? En stor del av civilsamhället bärs upp av ideellt arbetande personer, som ofta är över 60 år. Det är dags att på allvar se detta och uppvärdera detta. Och dags för oss som är över 60 att sträcka på ryggen och själva se hur viktiga vi är!
Jag kan bara hålla med, Katarina.
Allt gott
Bodil