05. Äldre är inte stora vuxna

Hej,

Den här veckan har jag faktiskt bloggat på ett annat ställe, http://www.de-mest-sjuka-aldre.se/aldrevard/bodil-jonsson-aldre-ar-inte-stora-vuxna/ och där bl a  skrivit om hur det förr var så att man såg barn som SMÅ VUXNA och behandlade dem därefter (som ”vuxna” är ju inte barn särskilt framstående)). I vår tid har man nu kommit så långt att barn får vara BARN. Men får GAMLA/ÄLDRE vara just GAMLA/ÄLDRE bedöms vi bara som om vi vore STORA VUXNA?  Det är nog så att normen för medelålders tillämpas också på oss. Läs gärna.

I övrigt går ansökningstiden till ”Uppdrag Kunskap” ut i morgon, så jag återkommer i nästa vecka och berättar mer.

Allt gott

Bodil

2 kommentarer på “05. Äldre är inte stora vuxna

  1. Har precis tänkt i samma banor kring de likheter du skriver om barnperspektivet (som på senare tid förändrats i vårt samhälle) och synen på äldre. Ser med spänning fram emot det nya perspektivet på åldrande och ålderdom som nu måste förändras! Och jag tror att det är helt rätt generation som nu kommer att förändra vår syn på detta!

    • Hej, Linda!
      Intressant att du fäster dig vid detta – för många glider det bara förbi trots att formuleringen ”Äldre är inte stora vuxna” är nog så skarp. Troligen handlar oförmågan att greppa substansen i att man inte ser åldrandet som en livslång utveckling utan bara som ett förfall som inte får erkännas. I stället är gamla människor ”vuxna” och förblir ”vuxna” genom att medelåldersnormernas fana hålls högt – det är som om idealen i 30-50-årsåldern cementeras till att förblir ideal fram till döddagar.

      Vad gäller huruvida vi är rätt generation eller ej som nu så smått börjar formulera något annat – det kan man ju diskutera. Men en tjej i 50-årsåldern som jag arbetat länge tillsammans med brukar söga: ”Det är bra, Bodil, bara fortsätt hålla på med det (”det”= den nya sortens åldrande i denna nya tid), så är det löst tills jag blir gammal.” Så är det förstås inte – varje generation måste säkert ta sitt, också vad gäller förändringar i själva åldrandet. Men åtminstone i just detta kan vi vara ögonöppnare och vägbanare: inte ens åldrandet förblir ett och det samma från den ena generationen till den andra. Vi i min generation, vi blir gamla vi också – men på ett annat sätt än tidigare. Och ser därför andra perspektiv.

      Allt gott
      Bodil

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.