03. Äldre och kreativitet (1)
Genom kontakt med Lundapsykologen Ingegerd Carlsson har jag börjat fundera lite mer över äldre och kreativitet. Tankarna myllrar så mycket att jag väljer att numrera detta första inlägg om “Äldre och kreativitet” med en 1:a, just för att markera att det kommer fler. Och jag har inte den blekaste aning om hur många det kommer att bli.
Till en början: det är intressant att se hur nära förknippade strömningar i forskning är med tidsströmningar i samhället. Förr var det entydigt – om gammal, så icke-kreativ, och detta gällde både i vardagslivet och i forskningsfrågorna och-svaren. I min halländska hemby på 40- och 50-talet fanns det exempelvis EN enda man om vilken man sa´: “ja, du förstår det är inte mycket med honom. Han är en SÖKARE. Men han är bra med djuren…” Det sågs alltså som något suspekt och negativt att vara nyfiken och kreativ trots att man var VUXEN – då borde man verkligen ha stillat sig. Och att en GAMMAL människa fortfarande skulle kunna vara sökande, lärande och kreativ – nej, där fanns en definitiv gräns.
Rester av den sortens tankemönster finns förstås kvar och kan visa sig också i vår tid. När exempelvis konstnärer långt upp i åren fortfarande söker sin identitet, har recensionerna inte sällan något kritiskt eller beklagande över sig, “tänk att inte ha kommmit längre – gamla människan!” Men i takt med att allt fler äldre börjat visa upp en glädjefull kreativitet, ändras också attityderna. Vilket öppnar för fler äldre att utveckla sin kreativitet vilket i sin tur ändrar attityderna… Och så är spiralen igång.
Motsvarande förskjutningar inuti forskningen har skett på flera områden: medicinarna VET nu att också gamla människor får nya hjärnceller (det kunde de inte föreställa sig för femton år sedan), och psykologerna har börjat utveckla en mer positiv syn på äldre och kreativitet. De ser inte längre bara förvittring och sönderfall utan Vygotskijs gamla ord om att alla har en potential för kreativitet har plockats fram i ljuset igen. I valet mellan föreställningarna “Peak and decline” å ena sidan och “Life span development” å den andra börjar nu tron på den livslånga kreativiteten att öka vilket leder till mer spännande forskning i den riktningen. Vilket i sin tur leder till ökad förståelse av hur kreativiteten kan yttra sig på andra sätt sent i livet jämfört med tidigare.
Längre än så tänker jag inte gå i detta första inlägg – jag vill först invänta era reflexioner. Jo, bara en sak till: ju mer kreativ en människa är enligt psykologernas mätningar, desto med positiv förefaller hon vara gentemot att bli gammal. Inte så konstigt, kanske: att kunna hantera förändringar (som exempelvis åldrande) och också göra något bra av dem har en nära koppling till kreativitet.
Allt gott
Bodil
PS: Och nu drar det också igång kliniska försök på människor att med hjälp av stamceller försöka bemästra makuladegeneration, dvs de förändringar i gula fläcken som hindrat så många gamla människor från att se skarpt, kunna läsa, etc. Djurförsöken är mycket lovande – det här verkar rentav “lätt” jämfört med andra tillämpningar av stamcellsforskningen. Oerhört roligt – och det blir bara bättre om man ser initiativet som ännu ett exempel på den pågående trenden: det som skapar problem för gamla människor har hamnat i fokus på ett nytt sätt, samtidigt som man mer bejakar de möjligheter och tillskott som äldre kan medverka till. DS
Hej Bodil,
Ett intressant ämne du tar upp! Det finns så många aspekter på det och jag tänker att det också hänger ihop med vårt lärande. Tror vi, att vi också som gamla kan lära något så befordrar det utvecklandet av vår kreativitet.
Det finns en hel del äldre som börjat skriva om sina liv. Man behöver formulera sig om åren som gått, syna dem i lugn och ro – och det är nu man har tiden. Jag tror det är oerhört värdefullt för en själv, att genom skrivandet både komma närmre sig själv och få distans till sig själv. Samtidigt är det definitivt ett uttryck för skapande och några av texterna blir till och med böcker, även om jag ser själva skrivandet som det allra väsentligaste. (Det finns en förening som heter Liv i Sverige och de har tagit fasta på just det självbiografiska skrivandet och många av de manus som kommer till dem, kommer från 65+are. Föreningen läser alla manus och ger respons som man kan ha nytta av om man sedan vill gå vidare.)
Jag hoppas din nya öppning ger många kommentarer, för det finns oerhört mycket att säga om detta. Jag återkommer!
Bästa hälsningar
Petra
Hej,
Och jag återkommer som sagt också med fler inlägg om mina egna tankar om äldre och kreativitet – jag vill bara först invänta några av era.
Tack för dina inledande – ja, visst är det så att man både skapar och omskapar sina minnen när man skriver ner dem. Och att det också kräver sin kreativitet.
Allt gott
Bodil
Hej Petra,
Ja,när man formulerar sig tvingas man se tydligare vad som hänger ihop, vad som motsäger något annat och vad som inte har ett dugg med det andra att göra. Det finns kaos som är verkliga kaos, men det finns också sådant som bara verkar som kaos eftersom det blandat ihop sig i en enda röra. Skrivandet kan vara ett väldigt bra sätt att DELA UPP – mening fogas till mening, och en helhet blir det till sist, men vägen dit handlar om att förmå sig till att hitta delarna så tydligt som möjligt.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Du skriver ” äldre börjat visa upp en glädjefull kreativitet” och där visar ju du med att starta en blogg att vi gamla (bra att du vill avdramatisera det ordet) fortfarande kan, vill och skall vara med.
Jag har fått glädjen att vara med i Senoren Möcklö samhällsförenings (där jag tidigare varit sekreterare) arbete med torp-inventering m. m. på orten just för att jag är så gammal att jag börjar bli en av de sista som har kunskap om en del av det som funnits.
Trots att jag helst ser framåt (med min medfödda nyfikenhet) tycker jag att det är bra att de yngre vill ta vara på historien och att jag får lämna bidrag till det.
Petra skriver ”det finns en del äldre som börjat skriva om sina liv” och då är det ju bra att skriva en egen blogg och få andras synpunkter på sitt skrivande.
( Min heter Möcklöminnen.)
Hälsningar från ett dimmigt Lyckeby och
Roland.
PS. Hör just nu på lokalradion att det i dag (27/10) är 30 år sedan den ryska ubåten gick på grund här i skärgården. Jag bodde nära och var där och fick ta närbilder på den innan området blev avstängt. DS.
Hej, Roland
För 31 år sedan när jag hade en kurs i ellära för blivande civilingenjörer berättade jag om hur det i hamninloppen ligger stora strömslingor som är till för att ge en puls om mycket järnskrot (läs: en u-båt) passerar och på så sätt lokalt påverkar det jordmagnetiska fältet.En nyfiken student frågade om dimensionerna på de slingorna, jag visste inte men en annan som gjort militärtjänst inom marinen visste vem inom försvaret som visste.
OK, jag gick ifrån de ivrigt arbetande studenterna och gick och ringde till denne. I hans ställe svarade någon annan som tyckte det var intressant med en påringning från en teknisk högskola och dessutom från en kvinnlig fysiker. Så jag fick ett direktnummer och ringde till den berörde.
Det blev alldeles tyst i luren när jag hade framfört mitt ärende. Sedan kom korsförhöret: “VEM ÄR DU? VARFÖR RINGER DU HIT? VARIFRÅN HAR DU FÅTT DETTA NUMMER?” Etc. Jag blev lite sur tillbaka och sa bara att vill du inte svara, så är det OK, men du behöver ju inte vara så otrevlig för det.
Några veckor senare berättade en flicka från Blekinge vad jag hade ställt till med. Den berörde experten höll tillsammans med en grupp på att prova ut ett nytt system för detektering av u-båtar. Och så ringer jag och frågar om en urgammal teknik – men han kunde ju inte gärna tro något annat än att jag VISSTE att denna hemliga operation pågick och att det var därför jag ringde…
Ack ja – världen är full av sammanträffanden. Och när senare U137 gick på grund tänkte jag ibland att det var kanske mitt fel… Fast jag visste att jag inte gärna kan ha påverkat det.
Så många minnen som kan triggas när man blir gammal!
Allt gott
Bodil
PS: Detta är ett “svar” på ett inlägg av Roland där han tog upp just 30-årsminnet av U-båtshändelsen. Ibland hamnar inte “svaren” i direkt anslutning till kommentarerna, och då kan det kännas lite förvirrat. Men det är bara att leta vidare tills man ser vem som svarat vem… DS