02. Seniordoktorander?
Hej,
FÄr jag prova en idé pÄ dig?
PĂ„ universiteten har vi numera dels unga doktorander som gĂ„r in i forskarstudier direkt efter sin grundutbildning, dels mĂ€nniskor bortemot de 50 som redan har en stor kompetens utifrĂ„n sitt arbetsliv men nu vill prova vad det blir av deras erfarenheter om de utmanar dem och utvecklar dem i ett mer teoretiskt sammanhang. De unga fĂ„r samma titel som de Ă€ldre, de blir ”doktorer” (filosofie, medicine, teknologie, teologie, etc dr), men egentligen Ă€r examensbeteckningen missvisande för de ungas och de Ă€ldres doktorerande fyller olika funktioner.
De unga har framför sig ett lÄngt arbetsliv (utanför eller inuti universitetet), dÄ de förhoppninsvis fÄr nytta och nöje av sina forskarÄr. De Àldre har dÀremot inte sÄ mÄnga Är pÄ sig att sjÀlva dra nytta av sin doktorandtid, men den kunskap de utvecklat i sina avhandlingar kan bli till stor direkt nytta för andra genom att den i bÀsta fall i sig förenar arbetslivserfarenheter med forskningsstrukturer.
Vad om det framöver skulle kunna finnas ocksĂ„ en tredje kategori, seniordoktorander  – mĂ€nniskor som efter sin pensionering satsar egen tid pĂ„ att forskarutbilda sig (och kanske ocksĂ„ egna pengar pĂ„ att fĂ„ handledning) ? Vad skulle det dĂ„ vara för mening med det?! Jo, seniordoktoranderna skulle för egen del ha chansen att knyta ihop den kompetens och de yrkeserfarenheter som de har helt bakom sig och samtidigt fĂ„ vara med om hur de sjĂ€lva genom sin avhandling lĂ€mnar ett vĂ€rdefullt bidrag till sin omvĂ€rld.
Vad tror du om det – för de berördas egen del och för kulturens/samhĂ€llets ?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Du skriver ”vĂ€rdefullt bidrag till sin omvĂ€rld”. Min spontana tanke Ă€r att det som jag sjĂ€lv anser Ă€r ett vĂ€rdefullt bidrag till omvĂ€rlden sannolikt inte alls kommer att uppfattas sĂ„ av omvĂ€rlden. Jag erfar att man uppfinner hjulet gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng.
Men att vara seniordoktorand Àr sÀkert inspirerande och hÀlsobefrÀmjande för seniordoktoranden sjÀlv. Efter ett lÄngt yrkesliv som lÀkare har jag efter pensioneringen stimulerat mig med att skaffa mig en helt ny akademisk utbildning i dataprogrammering. PÄ köpet har jag fÄtt hjÀrngymnastik och god trÀning i logiskt tÀnkande.
Ett annat sÀtt att knyta ihop den kompetens och de yrkeserfarenheter som man har bakom sig Àr att skriva böcker som i bÀsta fall kan fungera som kurslitteratur för kommande generationer.
Trevlig helg!
Gunilla
Hej,
Fast jag menar faktiskt just ”vĂ€rdefullt bidrag”. Det som publicerats i forskningssammanhang gĂ„r att hitta för den intresserade. Att det sedan alltid finns mĂ€nniskor som inte letar efter det som gĂ„r att hitta – det finns förstĂ„s, det ocksĂ„. Men genom en avhandling/ en bok har man i alla fall givit sin kunskap till samtidskulturen och framtiden, och det tycker jag Ă€r stort. Jag Ă€r ju lite insnöad pĂ„ betydelsen av det immateriella.
Tack för tillönskan om en trevlig helg. SĂ„ blir det sĂ€kert fast det blir rörigt – BokmĂ€ssan i Göteborg liknar inte nĂ„got annat!
Allt gott
Bodil
Ja, dÄ har man i alla fall finasieringen klar. Det Àr vÀl det som Àr det stora dilemmat i tidigare Är. Jag har varit pÄ vÀg flera gÄnger att söka till forskarutbildningen inom psykologi men man mÄste bevisa att man har finansieringen klar- samtidigt som man inte fÄr jobba mer Àn halvtid. De vill ju ocksÄ numera att man klarar av sin avhandling i tid och det fÄr inte dra ut pÄ tiden. I det fallet Àr det ett risktagande för institutionen dÄ Àldre har en tendens att bli sjuka eller till och med avlida i en större omfattning Àn yngre. Utbildningsplatser kostar ju. Nej, nog tycker jag som Gunilla att en vÀrdefull bok om sina erfarenheter under sitt arbetsliv Àr mer realistiskt. Sonen forskar precis pÄ Karolinska samtidigt som han lÀser till lÀkare. De söker assistentpengar hela tiden. Det Àr nog den mest osÀkra branchen. Jag hÄller inte med Gunilla om att man uppfinner hjulet gÄng pÄ gÄng. Lite bÀttre Àn sÄ Àr det faktiskt. Det borde vara det mer inom medicin Àn inom psykologi. DÀr (inom psykiatrin)hÄller man precis pÄ med ett paradigmskifte som Àr helt revolutionerande. Lycka till pÄ bokmÀssan, Bodil! Vi kanske ses dÀr nÀsta Är. mvh PÀivi
Jo, nog har forskningsfinansiering blivit till en stor stötesten, men det Àr ÀndÄ inte den som Àr vare sig forskningens kÀrna eller ÀndamÄl. Det Àr i stÀllet att generera NY KUNSKAP. För mÀnskligheten ny kunskap. Jag tror mig veta att det skulle somliga seniordoktorander kunna göra. Inte TROTS ATT de Àr gamla utan just GENOM ATT de Àr gamla i denna nya tid som Àr vÄr.
Att det sedan Ă€r oerhört krĂ€vande – det Ă€r en annan sak. För att doktorera mĂ„ste man vara inte sĂ„ lite besatt – det Ă€r inget 8-timmarsjobb utan mĂ„ste fĂ„ engagera hela ens jag. Samtidigt ger det ett överflöd av mĂ„l och mening, just eftersom man Ă€r besatt av sin uppgift.
Allt gott
Bodil
Trevlig idĂ©! Kanske lĂ€ttare att utveckla begreppet ’senior forskare’ som Ă€r vidare, Ă€n att placera in det hela i en akademisk karriĂ€rtradition. Tror ocksĂ„ att genom vishet kan inspiration fĂ„ större utrymme. đ /Göran
Ja, det Ă€r ju inte sĂ„ viktigt vad det heter – men jag menade Ă€ndĂ„ inte sĂ„ lite allvar med just ”-doktorand”. Till doktoranders rĂ€ttigheter hör kurser och handledning som tillsammans kan lĂ„ta en Ă„tminstone ana sig till det gigantiska kunskapsbygget och dess struktur. Och det Ă€r just ett MĂTE mellan detta och en nyfiken och besatt gammal mĂ€nniskas kunskaper och erfarenheter som jag menar kan bli nĂ„got alldeles nytt. I kanske en inte sĂ„ liten skala? Jag fĂ„r en massa vilda hugskott a la grekiska akademier…
Allt gott
Bodil
Ăr inte det lite farligt att dra alla ”gamla” över en kam eller hur det Ă€r man sĂ€ger. ”Gamla Ă€r visa och har en klokhet ,unga Ă€r oerfarna och dumma osv.” Att vara meriterad till att forska skulle du vilja ha en kvot att man helt enkelt Ă€r ett antal Ă„r. Pratar du inte lite mot dig sjĂ€lv dĂ„? Eller Ă€r detta ett av mina missförstĂ„nd? Jag tycker att man kan ta bort Ă„ldersgrĂ€nsen för att fĂ„ komma in pĂ„ forskarutbildning och att man sedan gör en individuell beprövning av alla som man gör nu. Ibland undrar jag om man inte generaliserar för mycket om att ha levt ett visst antal Ă„r och utifrĂ„n det vara pĂ„ ett visst sĂ€tt vad gĂ€ller klokskap, vishet osv. Det beror vĂ€l pĂ„ vad man har erfarit och vilka livssituationer man har varit med om och hur man har tagit hand om det och velat lĂ€ra sig ut av det. Jag tror inte att Ă€ldre tjĂ€nar pĂ„ att bli glorifierade, eller mystifierade pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet. Detta Ă€r för generaliserande.I det gamla Grekland var det mĂ€n som hade ordet och makten och röstrĂ€tten.Utanför det systemet var kvinnor, slavar, utlĂ€nningar och barn. I det nya Grekland hĂ€nder det saker som gör att hela den finansiella vĂ€rlden hĂ„ller andan just nu. Ja, det var mina Ă„sikter för den hĂ€r gĂ„ngen. PĂ€ivi
Nej, nej, nej – forskning i akademisk bemĂ€rkelse har aldrig varit nĂ„got för alla – och givetvis skulle det bli en ytterligt begrĂ€nsad andel av Ă€ldre mĂ€nniskor som skulle vilja och ocksĂ„ kunna bli seniordoktorander om möjligheten fanns. Men idag pĂ„ BokmĂ€ssan stĂ€lldes för första gĂ„ngen frĂ„gan till ett auditorium, och ungefĂ€r 1 av 10 rĂ€ckte upp handen pĂ„ frĂ„gan huruvida de skulle vilja bli seniordoktorander. Det var sĂ„vĂ€l unga som gamla med i den gruppen. Detta sĂ€ger förstĂ„s inget om vilka som i skarpt lĂ€ge skulle kunna och vilja – men jag vet i alla fall nu att det kan vara en tanke som kan falla i god jord.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Din ide’ om seniordoktorander, tror jag, tĂ„l att utvecklas.
Kanske inte precis doktorand utan mera som medhjÀlpare, mentor eller kunskapsbank.
Det finns sÀkert mycket dokumenterat och numera med tillgÄng till IT mycket lÀttare att hitta, men den personliga kunskapen Àr vÀldigt betydelsefull.
DÄ kommer det ju in att överföra erfarenheter till nya generationer.
De yngre har ju redan ( symboliskt ) provat att uppfinna hjulet igen och kanske hittat förbÀttringar men nÀr hjulet Àr bra behövs ingen vidare utveckling och det Àr dÄ seniorerna kan leda nya forskare in pÄ andra banor genom att veta och tala om att det har jag provat, det gÄr inte att göra mera dÀr, det Àr bÀttre att lÀgga tid och arbete pÄ annat.
Det fĂ„r givetvis inte hindra att nya ide’er fĂ„r prövas pĂ„ ett okritiskt sĂ€tt och med hjĂ€lp av de kunskaper som finns.
Det Àr samma förhÄllande som inom hantverksyrken dÀr de Àldre Àr en viktig resurs med vetskapen om att, det gÄr, eller det gÄr inte.
Jag har ju (tyvÀrr kanske) bara begrÀnsad erfarenhet av den akademiska vÀrlden (3 terminer pÄ YTH ) men mycket skiftande yrkeserfarenhet och har sjÀlv varit lÀrling och vet hur bra det Àr att fÄ direkt kunskap frÄn de som har tidigare erfarenhet.
Det handlar inte om (som PÀivi skriver) att glorifiera seniorerna utan bara om att tillvarata kunskapen pÄ ett jÀmn-bördigt sÀtt.
DÄ kanske det Àr lÀttare att fÄ bli kallad doktorand och arbeta frÄn de förutsÀttningarna.
Hela detta som jag har skrivit nu Ă€r ju liknande tankar som de du tolkar med âjag Ă€r ju lite insnöad pĂ„ betydelsen av det immateriellaâ i ett tidigare svar.
Sensommar-hÀlsningar frÄn
Roland i Lyckeby.
Hej,
Jag tror att dina YTH-erfarenheter kommer vĂ€l till pass i detta sammanhanget. NĂ€r YTH var som bĂ€st, var det ju just ett möte mellan olika kunskaper som tillförde bĂ„da parter nĂ„got. Men avsikten dĂ€r gick inte lĂ€ngre Ă€n sĂ„ – och det var stort nog och gjorde förhoppnoingsvis att de som fortsatte i sina yrken efter en YTH-utbildning blev Ă€nnu bĂ€ttre pĂ„ vad de gjorde.
Att utveckla idĂ©n om seniordoktorander och sĂ€tta den i system handlar inte frĂ€mst om mĂ€nniskor som sjĂ€lva skall tillbaka till yrkeslivet utan om sjĂ€lva kunskapsutvecklingen – till gagn för kulturens totala kunskapsmassa. De tilltĂ€nkta bĂ€rarna av denna nya kunskap Ă€r givetvis seniorerna sjĂ€lva men framför allt andra och yngre mĂ€nniskor.
Allt gott
Bodil
Hej Roland,
Du har flera gĂ„nger pĂ„ olika sĂ€tt föreslagit och önskat att kunna ge vidare av det speciella kunnandet som du har. Det Ă€r verkligen trĂ„kigt om man inte hittar forum till detta. Min egen före detta man Ă€r oerhört hĂ€ndig och han verkligen lider nĂ€r han mĂ„ste vid nĂ„gra sĂ€llsynta tillfĂ€llen anlita fackfolk som sedan gör ett halvdant jobb. Jag har fĂ„tt höra mycket om unga killar med hög musik och ett dĂ„ligt resultat. Jag förstĂ„r den frustationen verkligen. Han Ă€r född i smĂ„lĂ€nskt bondesamhĂ€lle dĂ€r det var naturligt och livsviktigt att lĂ€ra ut vidare till nĂ€sta generation. Man valde dem som hade handlaget och sĂ„ lĂ€rde man ut alla sina finesser frĂ„n grunden.Numera Ă€r inte kunskapen nĂ„got sĂ„ statiskt. ĂndĂ„ mĂ€rker jag att min föredettas elektronikkonstruktionskunnande Ă€r mycket efterfrĂ„gat fast han lĂ€rde sig det mesta pĂ„ 70-talet pĂ„ Ericsson.
Jag har ocksÄ sjÀlv fÄtt erfara nÀr vÄr bostadsförening har anlitat mÄlare hur det kan bli nÀr det fattas den dÀr erfarna gamla mÄlaren och en ung kille med ringar lite hÀr och var plogar genom grÀsmattan med skyliften och sÄgar ner vegetationen för att kunna köra runt med skyliften . Sedan visade det sig att killen var en elev och handledaren var pÄ ett annat arbete. Det kostade 200.000 för föreningen med lite mÄlning av detaljer med denna skylift. Det Àr den moderna formen av lÀrlingsarbete.
Men annars Àr det sÄ annorlunda inom arbetslivet numera. Alla skall vara sina egna lÀrare frÄn början och lÀra sig frÄn grunden. Inom psykologyrket har vi en tid innan legitimationen dÄ vi arbetar under handledning. Efter det vill vi ha betald handledning av nÄgon som Àr mer erfaren Àn vi en gÄng i veckan som arbetsgivaren ansvarar för.
Jag menade med glorifieringen av gamla , jag tror att ni alla fattade det: vi skall vÀl inte starta nÄgon religiös rörelse runt gamla. Den tiden Àr vÀl förbi att den Àldsta vet alltid bÀst och man bara nickar och bugar framför byns Àldsta. PÀivi
Kom ocksÄ att tÀnka pÄ att de som Àr inne i arbetslivet Àr heterogena i sitt kunnande sÄ det finns folk frÄn 18-67 i bÀsta fall pÄ samma arbetsplats och det Àr klart att det finns en hel del lÀrande frÄn Àldre till yngre. Du vet ocksÄ Bodil att handledarna till doktorander Àr oftast vÀldigt erfarna och kan komma med det som du hade tÀnkt dig av seniorsdoktorander. Det finns inte heller nÄgon pensionsgrÀns till handledarna utan de kan ge stöd enda till döden. Samtidigt Àr det de ungas uppgift att ifrÄgasÀtta och se egna lösnigar och lÀra sig av det. DÄ tÀnker jag pÄ min utbildning i Stockholm till psykolog dÀr lÀrarna ,handledarna och inriktningen var sÄ psykodynamisk. Tron pÄ Freud var fortfarande stark och som du kanske har mÀrkt (skratt) sÄ Àr jag rÀtt sÄ ifrÄgasÀttande och obekvÀm av mig. Det var inte lÀtt att ha en annan Äsikt om den psykodynamiska skolan. Analytiker var ocksÄ helst Àldre och pensionerade. Jag har hört flera kompisar vara med om hur deras analytiker har dött. Till och med har det hÀnt under analystimmen -analytikern var inte tyst och tillbakadragen pga intensivt lyssnande utan för att han hade dött.
Jag tror inte pÄ din idŽŽe Bodil! DÀr kommer jag i mina tankar in i det som du inte vill höra talas om- att det Àr dags att dra sig tillbaka och ge plats till andra ocksÄ i de sammanhangen. Framför allt Àr det dags att hitta pÄ nÄgot nytt! Jag tror inte att det finns sÄ mÄnga som efter sin pensionering skulle vilja Äterkomma till sin arbetspalts och ge rÄd.Ingen Àr ersÀttlig fast man tycker att man har vÀrdefull kunskap. Det har alltid nÄgon annan ocksÄ. Ha en hÀrlig vecka i MedelhavsvÀrmen som de har lovat Ät oss, PÀivi.
Hej igen!
PÀivi, du och jag har sÄ olika bilder i huvudet av det hÀr. Det handlar INTE om att komma tillbaka till sin arbetsplats och ge rÄd och INTE om att stÀlla sig i vÀgen för nÄgon annan och ta plats. Det handlar om att tillvarata förmÄgor och om att alla skall kunna vara med om att utveckla kunskap, inte bara sin egen utan ocksÄ kunskapEN, den gemensamma kunskapen. Och sÄ vÀl kÀnner jag min egen f d universitetsmiljö att jag vet att vi som handledare inte alls hade den kunskap som vad de hade som kom in i verksamheten exempelvis som industridoktorander. DÀremot kunde vi som forskarhandledare hjÀlpa till i deras kunskapsutveckling.
Vad gÀller det dÀr att efter sin pensionering hitta pÄ nÄgot nytt, sÄ handlar faktiskt mitt förslag just om det. INTE att gÄ tillbaka till sin arbetsplats utan att pÄ alldeles nya sÀtt och under alldeles nya former bearbeta det man redan har i huvudet.
Ett av mina rĂ€ttesnören brukar vara att man inte kan veta förrĂ€n man har provat (jag vet inte om det Ă€r naturvetaren eller bara min mĂ€nskliga erfarenhet som kryper fram i det). Ibland har jag t o m skĂ€rpt det till att sĂ€ga ”DONÂŽT TRY – DO IT!” för att markera att det Ă€r genom att GĂRA som vi kan fĂ„ veta. Givetvis under iakttagande av all möjligt omsorg om varandra och all möjlig försiktighet.
Allt gott
Bodil
Hej !
NÀr jag lÀser PÀivis svar hÀr om att det Àr trÄkigt att jag inte har hittat forum för att föra just mina kunskaper vidare, sÄ för min egen del har jag (delvis) hittat det.
Det Àr som cirkelledare för ett STORT antal studiecirklar.
Ett utmÀrkt sÀtt att samla och föra kunskap vidare.
(TyvÀrr har statsbidragen minskat de senare Ären sÄ kurserna tenderar bli sÄ dyra att mÄnga inte har rÄd att deltaga.)
Nu ser jag inte bara det personliga kunnandet utan kunskap i allmÀnhet och dÀr tror jag att Bodil och jag Àr inne pÄ samma tankar.
Jag vill för allt i vÀrlden inte tillbaka till arbetslivet ( mest av hÀlsoskÀl ) men samtidigt kunna bibehÄlla och kanske öka min kunskap och det viktigaste av allt, kunna dela med mig.
Bodils rĂ€ttesnöre âman kan inte veta förrĂ€n man provatâ Ă€r ju alldeles rĂ€tt och dĂ„ kommer det om att prova igen eller veta att det Ă€r provat, som kanske Ă€r lĂ€ttare att fĂ„ reda pĂ„ av en som har personlig erfarenhet av att detta har jag provat.
En annan sak som jag lÀser ( kanske tolkar fel) i PÀivis svar Àr hennes synpunkt att utseende , hög musik och antalet ringar hÀr och dÀr skulle ha med yrkeskunskapen att göra.
Jag har tagit till mig ungdomskulturen som ibland , Àven mitt tycke, ser hemsk ut.
Har en son som ser ut som den vÀrsta huligan med rakat huvud och stora tatueringar men trots det en duktig yrkesman som blivit handplockad till sitt senaste jobb och trÀnare och lagledare för ett lag som kvalar till SM just nu.
Nu blev det personligt igen men bara för att jag har lÀrt mig att se mÀnniskan och inte utseendet i första hand.
Nu har dimman lÀttat över Lyckeby (kl. 10.30) sÄ nu ska jag ut i det fina sensommarvÀdret.
HÀlsningar frÄn
Roland
Hej Bodil!
SĂ„ glad jag blev att du fĂ„ngade upp ”min” idĂ© i Eslöv förra veckan. Jag Ă€r förstĂ„s ödmjuk nog att inse att jag inte Ă€r den förste som tĂ€nkt sĂ„!” Aktiverad i din skarpa hjĂ€rna och med ditt nĂ€tverk kan det garanterat bli nĂ„got av. Universitet och forskning har aldrig och skall inte vara nĂ„got för alla. Vi har alla olika talanger och kunskapsomrĂ„den och det gĂ€ller att hitta sĂ€tt att fĂ„ de som önskar att utvecklas vidare OCH att samtidigt kunna bidra att utveckla ny kunskap till gagn för samhĂ€llets utveckling eller bara till gagn för oss mĂ€nniskor, att kunna göra det.
Hade vi som art inte kontinuerligt strÀvat efter det nya, att ta ett steg till, att utmana invanda förestÀllningar hade vi inte haft sÄ stora konkurrensmöjligheter att finnas kvar som art. Det Àr pÄ nÄgot sÀtt det som definierar oss, tÀnker jag. Samtidigt som vi förmÄr att tÀnka förmÄr vi att oxÄ att göra. SÄ kombinationen Àr en enorm styrka! Nej jag Àr inte av Äsikten att all utveckling Àr av godo bara för att det Àr utveckling. Man försöker och hamnar pÄ villospÄr men Àven det Àr ett resultat. Vi mÄste fÄ gÄ fel, tÀnka fel och vi mÄste fÄ chansen att Àndra oss och andra. Det Àr ju sÄ en kultur pulserar vidare.
Det finns inget hot i att forskning inte gĂ€ller för alla, det Ă€r en möjlighet. Avdramatisera forskningen! Ăr man bra pĂ„ att tĂ€nka, fortsĂ€tt att göra det, Ă€r man bra pĂ„ att snickra, fortsĂ€tt att göra det. Det Ă€r ju hela vitsen! Jag har börjat att tĂ€nka pĂ„ det sĂ€ttet för att jag dels ser sĂ„n frustration i mĂ„nga Ă€ldre mĂ€nniskor, de har en patos, de vill mer, de kanske inte fick chansen dĂ„ de var unga. FörstĂ„s har jag tittat nĂ€ra mej i början…min egen mor hade blivit en brilliant forskare om hon hade fötts in i en annan familj som hade haft rĂ„d att skicka henne till skola. NĂ€r hon fick chansen som Ă€ldre fanns det inte nog med kurser hon kunde gĂ„ och hon debatterade flitigt. Jo, hon bidrog men jag kĂ€nde hennes frustration att fĂ„ bita tag i nĂ„got riktigt utmanande och veta att man gjort nĂ„got som andra kunde fĂ„ nytta av eller ta tag i och utveckla vidare.
Till sist tycker jag t.o.m. att det Àr OK om det bara stimulerar den som gör det, blir seniorforskare. Varje mÀnniska som Àr lycklig och fÄr göra det han/hon trivs med kommer att ÀndÄ pÄverka sin omgivning, som ringar pÄ vattnet sprider sig kÀnslorna och tillfredsstÀllelse tror jag.
Vi riktar blicken mot de seniora nĂ€r det handlar om riskvillighet, att ekonomiskat bidra att utveckla nya idĂ©er, bli seniora riskkapitalister. Man har ingen försörjningsbörda lĂ€ngre, man behöver inte ha sĂ„ stora sĂ€kerhetsmarginaler lĂ€ngre utan vĂ„gar satsa. Vi anvĂ€nder Ă€ven seniorer som rĂ„dgivare, mentorer mm. Varför skulle vi begrĂ€nsa seniorerernas aktivitetsram? Samma ”riskvilliga” kunnande person kanske kan göra stor skillnad i forskarvĂ€rlden och dĂ„ menar jag inte bara att kunna finansiera sin egen forskning. Kanske kan de unga doktoranderna prestera Ă€nnu mer dĂ„ de Ă€ldre de möter Ă€r pĂ„ mer lika nivĂ„ i den akademiska hierarkin. Som ung mĂ„ste man ju vara rĂ€tt tuff för att stĂ„ upp mot sin handledare och professor. Det Ă€r ju inte bara den akademiska titeln som stĂ„r pĂ„ spel, det Ă€r hela livet. Att dĂ„ ha en annan erfarenhet att dryfta med… Wow!
Hej, Ann-Marie,
Javisst var det ditt inlĂ€gg i Eslöv som fick mig att sĂ€tta lite fart pĂ„ att lansera ”seniordoktorander” – Ă€ven om jag haft idĂ©n ett slag (utifrĂ„n kombinationen att gamla mĂ€nniskor fortfarande lĂ€r sig/ fortfarande Ă€r formbara, att de ofta har mycket ork över och att de gĂ€rna – som din mamma – vill ha nĂ„got med mĂ„l och mening i att göra, ibland mer för andras skull Ă€n för sin egen). Framöver skall jag fortsĂ€tta att dĂ„ och dĂ„ stĂ€lla den frĂ„ga till stora auditorier som nu för första gĂ„ngen stĂ€lldes pĂ„ BokmĂ€ssan: ”om möjligheten finns, tror du dĂ„ att du skulle vilja bli seniordoktorand?!” Redan svaret pĂ„ den för ju utvecklingen framĂ„t.
Jag gillar SĂRSKILT dina meningar: ”Vi riktar blicken mot de seniora nĂ€r det handlar om riskvillighet, att ekonomiskat bidra att utveckla nya idĂ©er, bli seniora riskkapitalister. Man har ingen försörjningsbörda lĂ€ngre, man behöver inte ha sĂ„ stora sĂ€kerhetsmarginaler lĂ€ngre utan vĂ„gar satsa. Vi anvĂ€nder Ă€ven seniorer som rĂ„dgivare, mentorer mm. Varför skulle vi begrĂ€nsa seniorerernas aktivitetsram? Samma âriskvilligaâ kunnande person kanske kan göra stor skillnad i forskarvĂ€rlden och dĂ„ menar jag inte bara att kunna finansiera sin egen forskning.” Du fortsĂ€tter dĂ€refter att utveckla vad detta kan betyda för deras unga meddoktorander – och det Ă€r sĂ€kert rĂ€tt och bra, men framför allt skulle seniordoktorander kunna bidra till sjĂ€lva Kunskapen med stort K.
JUST eftersom de Ă€r gamla kan de VĂ GA att tĂ€nka NYARE. Med Ă„ldern följer för inte sĂ„ fĂ„ mĂ€nniskor en ny kombination av ödmjukhet och sjĂ€lvsĂ€kerhet. De ”risker” de tar Ă€r egentligen inte större Ă€n andras mĂ€tt med deras egna mĂ„tt – de har ju varit med om sĂ„ mycket och kĂ€nner sig sjĂ€lva sĂ„ vĂ€l att de inte har sĂ„ mycket att förlora om de skulle göra bort sig. Det har de liksom rĂ„d med… Och det Ă€r sĂ„ viktigt, för allt framgĂ„ngsrikt nytĂ€nkande krĂ€ver (som Kant sa utifrĂ„n sjĂ€lvaste Upplysningen) inte bara förstĂ„nd utan ocksĂ„ BESLUTSAMHET och MOD.
Det var roligt att trĂ€ffa dig i Eslöv och roligt att möta dig hĂ€r. FortsĂ€tt gĂ€rna det hĂ€r samtalet om du vill – pĂ„ lite sikt skall det hĂ€r kunna bli RIKTIGT bra!
Allt gott
Bodil
KĂ€ra Bodil,
du förlĂ„ter sĂ€kert tilltalet…
Jag rÄkade se FrÄga doktor dÀr du talar om din nya bok (nu stÄr titeln pÄ önskelistan till Tomten). Och sÄ rÄkade jag hitta din blogg, som jag lÀgger till favoriter och ska lÀsa senare.
Och sÄ rÄkader jag igÄr tala just om detta med pensioneringen. Jag vill inte vara pensionÀr. Jag vill göra nytta. Jag har hittat ett sÀtt ÀndÄ, men jag vill vara med i sammanhanget.
Du och jag Ă€r födda samma Ă„r. Jag blev ocksĂ„ ”avklippt” frĂ„n mitt jobb. Du vet sĂ€kert vad jag pratar om – jag har inga problem med att fylla tiden. Men jag har, som du, fortfarande sĂ„ mycket att ge. Jag har erbjudit mig att hjĂ€lpa till pĂ„ min gamla arbetsplats(gratis), men inte ens det tas emot. Det verkar som om man tĂ€nker som PĂ€ivi: man verkar rĂ€dd att det skulle bli en sorts konkurens.
Jag har alltid drömt om att doktorera inom det som jag fortfarande Ă€r helt besatt av. Det blev aldrig av med 4 barn, inte haft tid. Nu Ă€r barnen vuxna, jag har tid och en del kunskap som jag skulle vilja utveckla och göra nĂ„got med. Jag har gett ut 2 lĂ€roböcker pĂ„ Gleerups och Studentlitteratur och vill gĂ€rna hĂ„lla i fortbildning inom Ă€mnet – men jag har inget ”namn” och sĂ„ Ă€r jag ju pensionĂ€r…. SĂ„ jag tas inte pĂ„ alvar, har jag en kĂ€nsla.
Ja, absolut. Det skulle vara jÀtte roligt att fÄ vara med i en forskningsgrupp och kanske seniordoktorera. Inte för att fÄ nÄgon titel eller doktorshatt. Bara för att fÄ tillgÄng till KUNSKAP och bidra med det man kan. Att utveckla nÄgot tillsammans med andra och berika varandra.
Och för PĂ€ivi: jag har inte lĂ€st alla dina inlĂ€gg. Men vad Ă€r det för fel pĂ„ att bidra med kunskap, oavsett hur gammal man Ă€r och oavsett vilket yrke man har? Det behöver inte handla om nĂ„gon konkurenss – gedigen kunskap inom olika yrken kan man ju föra vidare? Och den som vill sticka och brodera fĂ„r ju göra det – ingen senior doktorand sĂ€tter ju stopp för det?
KÀra hÀlsningar till dig, Bodil. Jag hade gÀrna kÀnt dig nÀr vi var unga och jag bodde i Lund.
Man blir alltid mycket yngre, nÀr man ser dig pÄ nÄgon förelÀsning!
KÀmpa pÄ!
Jitka
Hej, Jitka,
En av de fina egenskaperna hos kunskap Ă€r just att man kan bĂ„de kan fĂ„ den och bidra med den – men aldrig passivt. Att ”fĂ„” kunskap: Ă€ven den kunskap som finns fritt tillgĂ€nglig som information mĂ„ste var och en ERĂVRA – och ingen kan gĂ„ i vĂ€gen för den andra, kunskapen rĂ€cker Ă„t alla och blir bara större ju fler som vill vara och kan vara med. Att ”ge” kunskap: det gĂ„r ju aldrig att stĂ€mpla in nĂ„got i andra mĂ€nniskorss huvuden eller kroppsliga förmĂ„gor, var och en mĂ„ste alltid bidra sjĂ€lv. Men det Ă€r fantastiskt att kunna bidra till kulturens samlade kunskapsmassa och ibland ocksĂ„ agera lĂ€rare, mentor, underlĂ€ttare, samtalspartner – vi kan göra mycket för varandra nĂ€r det gĂ€ller bĂ„de aha-upplevelser, genvĂ€gar och att orka ta sig igenom den snĂ„riga.
TĂ€nk vidare, Jitka: OM du skulle bli seniordoktorand, inom vilket omrĂ„de skulle du dĂ„ vara? Att mejsla ut forskningsomrĂ„den kan vara mycket spĂ€nnande – och det Ă€r garanterat SVĂ RT, för man mĂ„ste bestĂ€mma sig. Inte bara för att vara intresserad i största allmĂ€nhet utan för att vara intresserad av nĂ„got speciellt!
Allt gott
Bodil
Tack för svaret.
Jag vet EXAKT vilket omrÄde jag skulle vilja forska inom.
SprĂ„kinlĂ€rning och sprĂ„kutveckling. BĂ„de invandrare och infödda. Jag har ju sjĂ€lv fĂ„tt lĂ€ra mig svenska i vuxenĂ„lder och sedan haft tur och tillfĂ€lle att fĂ„ arbeta med det i mĂ„nga Ă„r. Jag har lĂ€rt mig enormt mycket av mina elever i alla Ă„ldrar frĂ„n smĂ„barn till ganska gamla, varierande sprĂ„komrĂ„de och kulturer. Och det Ă€r sĂ„ spĂ€nnande och hela tiden lĂ€ra sig mer och upptĂ€cka nytt med varje person man möter – att det inte Ă€r sĂ„ enkelt som att tro att det som fungerar med den individen ska fungera allmĂ€nt för alla.
Möte med mĂ€nniskor och kulturer, hur det berikar var och en, vem man skulle blivit om man inte mött alla och just DEN – ömsesidigt.
Varför kunde jag inte göra det nÀr jag var ung?
För att jag inte trodde att jag skulle klara det sprÄkligt. Inte för min egen bristande svenska, utan för att kunna jÀmföra hur man uttrycker sig i olika Äldrar.
Att jag dĂ„ trodde att jag var ”för gammal för att börja.”
Men det Àr jag inte nu. Nu har jag en lÄng erfarenhet pÄ köpet.
Det var egentligen dĂ€rför jag har blandat mig i diskussionen. Dina ”Ă„rsringar” – vilket fantastiskt uttryck du har kommit pĂ„!
TACK!
Jitka
Hej,
BRA BĂRJAN, Jitka! Jag tĂ€nker försöka vidareutveckla och förankra tanken pĂ„ Seniordoktorander sĂ„ att den kanske rentav blir genomförbar, sĂ„ fortsĂ€tt du att fundera utifrĂ„n den skiss du gav. Det förefaller troligt att den Ă€r framkomlig och att du just vet nĂ„got utifrĂ„n dina samlade och betĂ€nkta erfarenheter som skulle kunna leda till spĂ€nnande forskningshypoteser.
Allt gott
Bodil
Hej igen,
Jag tycker absolut att man skulle inrĂ€tta ”senior doktorand tjĂ€nster” hĂ€r och dĂ€r.
Jag har lÀst olika kurser lite dÄ och dÄ under mitt arbetsliv, pÄ olika sÀtt och olika saker, som jag ansÄg intressanta. PÄ kurserna trÀffade jag bÄde folk som lÀste direkt efter gymnasiet och folk, som hade varierande antal arbetsÄr i bakgrunden. Intressanta utbyte, kan du förestÀlla dig.
En av kurserna ordnades för lÀrare i svenska för invandrare. DÀr satt bara lÀrare, som hade arbetat i ett antal Är, vissa av oss ganska lÀnge. Vi ville kunna mer för att förstÄ bÀttre. Man arbetade (som tur var) mycket pÄ distans, men vi hade ett antal trÀffar under kursens gÄng. Men dessa trÀffar leddes av en ung doktorand, som aldrig hade varit ute i arbetslivet, men som kunde sin teori. Fast vi hade provat oss fram i praktiken och upptÀckt, att inte alla teorier tolkas korrekt av folk, som har lÀst dem, och inte minst inte fungerar pÄ samma sÀtt i praktiken med alla individer med varierande kulturell bakgrund, som de inte har provats pÄ tidigare. Inte alla teorier om sprÄk faktiskt Àr allmÀngiltiga, vilket man inte kan lÀsa sig till (t.ex. pÄ mig har bara fÄ funkat, och jag Àr inte ensam).
Stackars doktoranden…. Han kunde ju sin sak, han hade sin uppgift och han hade förberett sig och sina lektioner mycket noggrant.
SĂ„ kan de bli.
HĂ€lsningar
Jitka
Hej, Jitka,
Ja, det Ă€r tyvĂ€rr mĂ„nga icke-möten som blivit resultatet av tillfĂ€llen dĂ„ praktik skulle möta teori. Men det Ă€ndrar inte att vi alltid HOPPAS pĂ„ att det skall fungera – och NĂR det fungerar kan det bli blĂ€ndande bra. För bĂ„da parter.
DĂ„ tĂ€nker jag att ett intressant sĂ€tt ju kan vara att praktik och teori konfronteras med varandra i en och samma mĂ€nniska. En seniordoktorand med lĂ„ng erfarenhet frĂ„n ett visst omrĂ„de som har till UPPGIFT att sĂ„ bearbeta sina erfarenhetsbaserade kunskaper att dessa kan sĂ€ttas in i ett vetenskapligt sammanhang utifrĂ„n vetenskapens alla krav pĂ„ begreppsbildning, vetenskaplig kontext, och dĂ€r sĂ„ Ă€r tillĂ€mpbart validitet och reliabilitet och objektivitet och ……… Det Ă€r en hĂ„rd process – men oj, sĂ„ bra det kan bli och vilken nytta det kan göra bĂ„de inom den rena kunskapsvĂ€rlden och för den tillĂ€mpade kunskapen.
Allt gott
Bodil
Till Roland:
Ja, jag har en otrolig misstro mot personer med ringar över ansiktet och tatueringar.PÄ det sÀttet Àr jag gammal. Om det ocksÄ kombineras med sjÀlvlysande arbetsklÀder och tatueringar placerar jag personen i ett fack. Men jag som Àr frÄn arbetarklassen har en vÀldig respekt för yrkeskunnande och yrkesmoral. Jag försökte med mitt exempel om en liten bostadsförening med tvÄvÄnings fyralÀgenhetshus lyfta att det finns en marknad för kunniga hantverkare i dessa om de vill ha en nisch och göra jobbet smÄskaligt, skonsamt, kvalitativt.
Seniorsarbetsförmedlingarna kanske kunde nischa sig lite mer till hantverkskunnande.
Visst kan Bodil och du prova pĂ„ nya vĂ€gar. Jag undrar bara varför det bara gĂ€ller det snett akademiska vid universiteten? Ănnu mer har andra yrkesgrupper behov av att lyfta det lĂ„ngvariga kunnandet och göra det till ngt extra, bl annat hantverksyrken. Nu har lĂ€rarna Ă€ntligen fĂ„tt en karriĂ€rstrappa. VĂ„rdlĂ€rarna Ă€r en typisk karriĂ€rsvĂ€g till sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och liknande. Jag blir nog enbart en glad pensionĂ€r med en stickning eller brodering i handen nĂ€r det blir dags. Kanske att jag skriver en roman men inga faktaböcker. PĂ€ivi
Hej !
Bodil du Àr absolut inne pÄ rÀtt vÀg med seniordoktorander och dÄ kommer det ju till att som pensionÀr fÄ det ekonomiska att ha mindre betydelse.
KÀnner att jag behöver förklara lite bÀttre vad jag menar med att överföra min kunskap.
Det handlar i första hand om mitt hantverk som jag Àrvde av min Far, att smida en spik, ett beslag till en sele, krympa pÄ en jÀrnring pÄ ett trÀhjul m. m. som inte behövs i dag men en viktig del av den gamla kulturen.
Att jag sedan svarar att jag delvis har hittat annan överföring genom att vara cirkelledare för studiecirklar handlar mera om hobby och konsthantverk.
Exempel: dokumentering av den gamla dialekten pÄ ön Senoren i Karlskrona östra skÀrgÄrd som gav resultatet en liten skrift som sÀljs av hembygdsföreningen, min egen hobby med att slipa och polera stenar att göra smycken av, mÄlning med olja och akvarell, kulturell matlagning med deltagare frÄn 5 olika lÀnder, mÄnga terminer med vinprovning, 5 konsthantverk,( min stenslip, keramik, sidenmÄlning, decopage och blomsterarrangemang), m. m.
Just nu förbereder jag en cirkel med att splitsa rep och slÄ knopar som jag lÀrde mig i ungdomen vid arbete pÄ mudderverk och bogserbÄtar.
Det Àr roligt att vara senior och fÄ intresserade deltagare i cirklarna och som dessutom lÀr mig mycket nytt.
HÀlsningar frÄn
Roland i Lyckeby
PS. Lyckeby Àr det nya namnet pÄ den gamla Danska staden LyckÄ som svar till en som frÄgat. DS.
Hej,
I senaste numret av tidningen Vi finns det en bra artikel som utmanar kunskapssamhĂ€llet och huruvida vi verkligen kan ”mer” nu Ă€n dĂ„ och vem i sĂ„ fall ”vi” Ă€r och vad vi kan. Men att den samlade kunskapsmassan ökat, det kan man inte ifrĂ„gasĂ€tta, inte heller att det kan vara en av vĂ„ra uppgifter att öka den.
Jag Àr tillrÀckligt luttrad efter 46 Är som anstÀlld pÄ universitet och dessförinnan 3 Ärs grundutbildning för att veta att universiteten förstÄs inte har ensamrÀtt pÄ kunskap utan att mÄnga andra verksamhetsgrenar kan ha nytta av senior-kunskapsutvecklare. Men det Àndrar inte pÄ nÄgot sÀtt att universiteten utifrÄn sitt speciella uppdrag har ett sÀrskilt ansvar för den del som Àr deras.
Ja, sÄ klart, Ann-Marie, Roland, m fl (ni Àr Mà NGA som hör av er pÄ mÄnga olika sÀtt) att vi med tiden skall hitta former för detta.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Nu har jag fÄtt en kick igen.
Eftersom jag gÄr pÄ hjul numera (rullstol) sÄ Àr jag sÄ isolerad att jag blir uppladdad med statisk el. Och nÀr jag ska trycka pÄ hissknappen kommer jag mot plÄten och fÄr en urladdning pÄ 10-40 m. m. och dÄ piggnar jag till igen och dÄ kommer Äter tankarna om seniordoktorander.
Att kĂ€nna sig vĂ€lkommen till sin gamla arbetsplats och sĂ€ga âjag hade en teori som jag inte hann prova innan bĂ€st före datumet gick ut, kan vi ta det tillsammans nu?â
Vilka möjligheter det skulle ge till den samlade kunskapen som bÄde du och jag vÀrnar om.
Vi som har vÄgat vara nyfikna har sÀkert en hel del oprövat.
Jag har fÄtt den förmÄnen av gamla arbetskamrater som blivit yrkeslÀrare att fÄ komma till deras nya arbetsplats pÄ skolan och visa delar av det jag Àr bra pÄ.
Ingen Jante hÀr, det finns saker jag varit och Àr bra pÄ.
HÀlsningar frÄn ett sensommar-vackert Lyckeby och Roland.
HĂ€ftigt!
Det Àr ju sÄ att TTT, Tankar Tar Tid.
Man kan ha mĂ„nga oprövade gamla idĂ©er – men man kan ocksĂ„ ha idĂ©er frĂ„n olika Ă„rsringar som liksom gifter ihop sig nu och bildar en ny idĂ©. En idĂ© som visserligen förutsatte de tidigare men som man Ă€ndĂ„ inte fĂ„tt till. Och som Ă€r en helt annan Ă€n de tidigare.
Jag log Ă„t din avladdnings-chock och tĂ€nkte pĂ„ ett av barnbarnen som var med pĂ„ BokmĂ€ssan. Han var vĂ€ldigt trött nĂ€r han Ă„kte hemifrĂ„n, Ă€nnu tröttare nĂ€r han kom till Göteborg och inte ens BokmĂ€ssan fick honom att komma loss. PĂ„ lördagskvĂ€llen gick vi pĂ„ Liseberg, och han var fortfarande mest trött – det kan bli sĂ„ nĂ€r man Ă€r 12 Ă„r. Men nĂ€r han Ă„kte ”Balder” som Ă€r en bautabautabergochdalbana – DĂ fick han liksom sin avladdnings-chock, och sedan var han pigg hela söndagen ocksĂ„!
Allt gott
Bodil
Hej!
Ett vÀldigt intressant förslag. Jag gillar det extra, dÄ jag inom nÄgra mÄnader kommer att gÄ i förtidspension. Jag har bÄde fil. kand. examen (matte, fysik och företagsekonomi) och bergsingenjörsexamen frÄn 70-talet. Att doktorera var ett av mina s.k. utopi mÄl, som genom för mycket arbete aldrig kunde tas upp till ytan under min aktiva yrkeskarriÀr. Nu öppnar sej nya möjligheter efter min förtidspension i mars nÀsta Är. Du har givet mej en hint som jag ska försöka anamma och ta mej an.
Trevlig sommartid!
Per
Hej, jag Ă€r utbildad geolog med över 30 Ă„rs erfarenhet… Under de senaste tvĂ„ Ă„ren Ă€r jag intresserad av min familjhistoria – det fanns kĂ€nda författare, advokater och andra stora figurer i den ryska historien. Har redan tvĂ„ publikationer. Gillar den hĂ€r idĂ©n att vara seniordoktorand i humanitĂ€r vetenskap, men jag vet inte hur man ska börja … NĂ„gra rĂ„d?
Tusen tack,
Olga
Se svar per mail!
Allt gott
Bodil