Vår beredskap är god!
Vår beredskap är god! Så sa Sveriges statsminister 1939 då världen stod inför sitt andra stora krig. Beredskapen var allt annat än god, men stora delar av Sveriges befolkning kände Tillit och Trygghet. Därmed mådde man bättre och kände sig också som en del i denna ”goda beredskap”.
När nu Folkhälsoinstitutet, och även statsministern säger samma sak, fast om Coronaviruset, ”Vår beredskap är god” , så är tilliten lägre, tryggheten likaså. Kompetens och bedömningsförmåga ifrågasätts och media tävlar om att misstänkliggöra de som är satta att leda just vår beredskap.
Jag ser tre möjliga scenarion för Coronavirus i Sverige.
1. Vi får ett måttligt utbrott som snabbt saktar in och ebbar ut. Trevligt men osannolikt.
2. Vi får en spridd epidemi, ungefär som ett vanligt influensaår. Ganska sannolikt.
3. Vi får en stor epidemi, som ett besvärligare influensaår. Fullt möjligt.
Oavsett vilket av dessa utfall vi får så är det inget som talar för att detta kommer att leda till mycket värre följder än om det varit vår ”vanliga” influensa. Den allra viktigaste aktören som bestämmer mest är – viruset! Hur det än går kan vi vara säkra på att det finns få länder i världen där det är tryggare att befinna sig än Sverige. Lite synd då att så många människor far så illa av rädsla och otrygghet. I stället för att känna att vår beredskap är god.
Hej, Åke,
Nyss hemkommen från USA, precis innan Trump stängde dörren inte bara inåt utan också utåt. Kunde inte ens resa hem via Kastrup för vidare befordran till Sverige eftersom också Danmark precis hade stängt sina gränser så att vi inte var välkomna att ens nudda dansk mark och ta tåget direkt till Sverige inne på flygplatsen och i övrigt låta bli att beblanda oss med något danskt. Hm.
Tror inte det bara är detta plus jet lag som nu gör mig förvirrad. Snarare handlar det om det obegripliga i att det som alldeles nyss var rätt – största möjliga samspel mellan nationer, helst globalt – så plötsligt har slagit om till en prioritering av starkast möjliga gränser. Trots att man nu som allra mest hade behövt hjälpas åt. Smittan kan vi ju ändå inte hindra genom att frysa ut varandra. Möjligen går den att fördröja lite om man stänger in sig, men vilken är den egentliga faktiska skillnaden på ett halvårs sikt?
Vilket är det egentliga hotet Hotet med stort ”H” som får mänskligheten att agera så? Det kan knappast vara viruset och dess härjningar i sig – de verkar ju vara tämligen harmlösa för de flesta drabbade och ”bara” skapa situationer som vi kan hjälpa varandra att ta sig igenom rimligt lätt.
Handlar det här om en primitiv rädsla av typ någon av de klassiska fobierna? Nej, jag tror inte att ett primitivt samhälle skulle reagerat så. Snarare är väl det här en civilisationsåkomma – att vi fått svårt att acceptera något som kan drabba alla. Och som både gemene man, de professionella och experterna på alla nivåer inte förmår ta till sig som ett faktum att leva sig igenom på vardagsnivån utan i stället känner sig manade att handla utifrån en generaliserad ångest. Utan särskilt rationella skäl.
Börsen rasar, företag stänger, butiker töms och samhället går på knäna. Hade kanske allt detta kunnat undvikas (och kan det undvikas i framtiden) med en annan gemensam beredskap att när en pandemi drar fram är ”lösningen” att försöka leva sig igenom den under större (läs: obs, inte mindre) samverkan?
Allt gott
Bodil
Håller helt med! Vi har väldigt god beredskap och vården i Sverige är fantastisk!
Håll i och håll ut så kommer det bli bra till slut 🙂