Om sjÀlva bloggen
Titta, titta – hĂ€r kommer ett inlĂ€gg som inte Ă€r numrerat 1-10, ett onumrerat inlĂ€gg om bloggen i sig!
PĂ„ sitt sĂ€tt Ă€r det inte sĂ„ lite motsĂ€gelsefullt att jag har en blogg. Jag hör till de mĂ€nniskor som brukar försöka undvika smĂ„prat – jag Ă€r semieremit, gillar tystnad, eftertanke, ostörd koncentration. Ă r 2005 valde jag att i en liten folder om Dag Hammarskjölds ”VĂ€gmĂ€rken” skriva om ”Tystnadens vila”. De medverkande författarna skulle  utgĂ„ frĂ„n nĂ„got utdrag ur ”VĂ€gmĂ€rken” och det var givetvis ingen slump att jag fastnade för
”Att âumgĂ„sâ â och tala blott dĂ€rför att konventionen förbjuder tystnad. Vilket exempel pĂ„ la condition humaine: att frottera sig mot varandra för att skapa illusionen av samhörighet och kontakt. Tröttande för övrigt, som all inadekvat anvĂ€ndning av vĂ„rt vĂ€sens resurser. I det lilla formatet ett av de mĂ„nga sĂ€tt pĂ„ vilka mĂ€nskligheten med framgĂ„ng fungerar som sitt eget gissel â i den andliga dödens helvete.”
Ord och inga visor – i en annan sprĂ„klig drĂ€kt Ă€n min egen men Ă€ndĂ„ med formuleringar som kom mig sĂ„ nĂ€ra att jag undrade om det fanns nĂ„got att tillĂ€gga. Det gjorde det, för Ă„ren hade gĂ„tt och jag började mitt inlĂ€gg med:
”Idag Ă€r tystnaden en Ă€nnu större bristvara Ă€n den var dĂ„. UmgĂ€ngestalandet pĂ„ den tiden var en vĂ€stanflĂ€kt jĂ€mfört med nuets stĂ€ndiga mobiltelefonpratande, SMS:ande, mailande, chattande â den samtidiga överalltvaron skapad blott dĂ€rför att tidsandan förbjuder nĂ€rvaro och hĂ€rvaro. Illusionen Ă€r dyrköpt â den frĂ€mjar visserligen tillgĂ€nglighet, snabbhet och korttidseffektivitet men den Ă€r (nĂ€stan) oförenlig med koncentration, eftertanke och lĂ„ngsiktig hĂ„llbarhet.”
Och hĂ€r sitter jag nu 2012 med en blogg!  Den underminerar inte vare sig min nĂ€rvaro eller hĂ€rvaro i livet utan snarare förstĂ€rker den.En sĂ„dan tur att jag hade med ett ”(nĂ€stan) oförenlig” i formuleringen ovan…
Det kan alltsĂ„Â fungera, bara man hittar balansen mellan smĂ„pratet och det djupgĂ„ende.  Det Ă€r nĂ„got med den sociala friktionen som Ă€r sĂ„ vĂ€rdefullt. Möten med mĂ€nniskor behöver ju inte handla om att ”frottera sig mot varandra för att skapa illusionen av samhörighet och kontakt.” – de kan i stĂ€llet leda till att man hjĂ€lper varandra att slippa stelna i förestĂ€llningar, fördomar, förnöjsamhet och en massa annat pĂ„ ”för”.  Ja, att helt enkelt hĂ„lla sig levande pĂ„ djupet.
Och sjĂ€lv vill jag ju inte glassa omkring pĂ„ ytan â jag vill vitaliseras av den dĂ€r (upplevda) blĂ€ckfisken som vid mötet med andras tanke- och kĂ€nslovĂ€rldar slĂ€nger in sina armar i mig pĂ„ jakt efter existerande fragment. Det Ă€r den som binder nya tankebuketter som jag inte visste att jag hade inuti mig. Ja, som jag faktiskt inte hade – för det Ă€r ju stor skillnad pĂ„ delarna och alla de helheter som kan skapas av dem. Helheter som sedan vid ett annat tillfĂ€lle kan fungera som delar i en ny helhet.Â
UngefÀr sÄ fungerar bloggen för mig. Hur funkar den för dig?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
”… binder nya tankebuketter, som jag inte visste att jag hade”. Egentligen Ă€r det ett svar pĂ„ hur din blogg har fungerat för mig. Nya tankar om den tid som Ă€r vĂ„r, kommer dĂ„ och dĂ„ till mig och sen kan jag binda ihop dem till en diskussion, ett resonemang, ett eget tyst privat tankeförrĂ„d. Jag reagerar starkare Ă€n tidigare pĂ„ det som kĂ€nns otillbörligt, det som brister i respekt för gamla. I sĂ„dant har kĂ€nslorna blivit starkare, Ă€ven om annan form av kĂ€nslighet kanske försvagas med Ă„ren. Jag tror jag lĂ€ttare ser om vad som hĂ€nder med gamla i vĂ„r tid, bĂ„de av det positiva och av det vi skulle vilja slippa.
Bloggen gjorde sitt för att jag ville starta Horisonten-cirklar. OcksÄ de ger tankar till buketter att dela med sig av. TÀnker att nÄgot nytt ÀndÄ kommit igÄng, nÄgot som pÄ sikt kan Àndra synen pÄ gamla. KÀnner mig rÀtt optimistisk.
Helmi Jönestam
SĂ„ BRA! Alltihop!! SĂ€rskilt det dĂ€r med optimism – för det Ă€r ju ur den som det konstruktiva kan komma.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Tankebuketter – – – -.
Sociala friktionen.
FörstÄr inte hur du kan hitta sÄdana speciella och tÀnkvÀrda ord ?
Tankebukett. Att jĂ€mföra ett virrvarr av tankar med en bukett. NĂ„gra vackra blommor som förhöjs av att blandas med nĂ„gra enkla strĂ„n eller ax som ger ett helt nytt intryck. Det Ă€r nĂ€stan sĂ„ jag blir romantisk och det Ă€r inte vad jag Ă€r kĂ€nd för av dem som kĂ€nner mig vĂ€l. Den gamle realisten har visst mjuknat. đ
DÄ har denna bloggen blivit bandet som kan hÄlla ihop min bukett.
Sociala friktionen Àr nog den bÀsta beskrivningen av det jag saknar mest efter att ha lÀmnat arbetslivet och minskat ner den dagliga kontakten med andra mÀnniskor.
Att âhĂ„lla sig levande pĂ„ djupetâsom Ă€r sĂ„ viktigt.
âBalansen mellan smĂ„pratet och det djupgĂ„endeâ skriver du.
För mig Àr smÄpratet lÀtt att hitta bland de andra gubbarna vid ljugarbÀnken pÄ varuhuset men det djupgÄende saknas nÀr jag inte lÀngre kan diskutera med arbetskamrater eller föreningskamrater.
Det Àr sÀkert dÀrför mina tankar kommer med pÄ denna bloggen ibland.
HĂ€lsningar
FrÄn Roland i Lyckeby
Hej Roland,
Den klassiska varningsskylten ”VĂ€garbete pĂ„gĂ„r” brukar förvarna om bekymmer. Men nĂ€r vi sĂ€tter upp den inre skylten ”UTVECKLING pĂ„gĂ„r”, sĂ„ Ă€r det mer som GLAD-skylt Ă€n aom varning.
TÀnk vad vi fÄr vara med om!
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Det Àr i mötet med andra vi blir synliga, har nÄgon (eller flera?) sagt.
Sedan jag lĂ€ste din bok, och det jag lĂ€st hĂ€r pĂ„ bloggen, har min syn pĂ„ att bli gammal đ breddats och fĂ„tt ett annat djup.
Ăn viktigare har varit att jag pĂ„hejad kunde bygga skyskrapor. Jag har lĂ€nge försökt hitta tillbaka till detta sprĂ„kflöde inom mig, som fanns dĂ€r för 20-30 Ă„r sedan men av olika skĂ€l nĂ€stan helt tystnat. Det krĂ€ver mycket ensamtid och avspĂ€ndhet för att ”pladdra pĂ„” med den lĂ€tthet som det jag skrev pĂ„ Alla HjĂ€rtans Dag. Jag tĂ€nker nu försöka skriva en lĂ€ngre text utifrĂ„n detta ”flow”, som inte ska styras nĂ€r det pĂ„gĂ„r – men som tvivelsutan behöver ses över nĂ€r det satt punkt (för dagen). Det finns ingen syssla/ inget arbete som gör mig sĂ„ tillfreds som att kunna ge utlopp för/ skriva ner detta tankeflöde. Som idag har en annan mognad (mer livserfarenhet) Ă€n för 20-30 Ă„r sedan.
Och inte utan att jag kÀnner en viss valfrÀndskap nÀr jag lÀser bloggen.
Varma hÀlsningar
Gun
Hej, Gun!
Och tro mig: dina skyskrapor ligger dĂ€r i min ”Roligt att göra”-hög – jag tĂ€nker roa mig med att stĂ€lla samman dem och sitta och fundera över helheten. Den högen Ă€r ingen slavdrivare; den bara finns dĂ€r som en glad pĂ„minnare om att det finns mycket om hörnet…
Ja, det Ă€r klart att bland dem som söker sig till denna blogg finns det en övervikt för mĂ€nniskor som sjĂ€lva tycker om att tĂ€nka och skriva. Ja, som kanske inte kan lĂ„ta bli det. Och det behöver vi ju inte förhĂ€va oss över – men heller inte sĂ€tta under skĂ€ppan. Det Ă€r mycket som kommer fram hĂ€r som har svĂ„rt att komma fram pĂ„ annat sĂ€tt – och som garanterat inte hör hemma i small-talk-vĂ€rlden eller SMS:andet.
Visst Ă€r det roligt att fĂ„ sin syn pĂ„ att bli gammal bĂ„de breddad och fördjupad just nĂ€r man sjĂ€lv Ă€r dĂ€r? Det finns ju hela tiden en ”försöksperson” med en: en sjĂ€lv. Och det Ă€r mycket som vi kan inspirera varandra till att kĂ€nna efter och prova. För man kan ju inte veta förrĂ€n man har provat.
Allt gott
Bodil
Det Ă€r alltid intressant att lĂ€sa tĂ€nkande mĂ€nskor bloggar, som din. Den Ă€r ju inte ”smĂ„pratig”. Ofta Ă€r bloggtexter mera eftertĂ€nksamma Ă€n annat man skriver pĂ„ nĂ€tet. Ofta, men inte alltid förstĂ„s. Jag orkar inte lĂ€sa bloggar som Ă€r som inlĂ€gg pĂ„ Facebook – som jag inte hör till och inte vill höra till heller. Detta eviga smĂ„pratande, detta stĂ€ndiga uppdaterande av allt ovĂ€sentligt man gör under dagen, who cares? Tydligen ganska mĂ„nga, eftersom det Ă€r sĂ„ populĂ€rt.
NĂ€r jag gick i pension tyckte bĂ„de icke pensionerade OCH pensionerade före detta arbetskamrater att NU skulle jag börja fejsboka, för att hĂ„lla kontakten och Ă„terfĂ„ kontakt med gamla borttappade vĂ€nner. Men jag bryr mig faktiskt inte om det! Jag skriver mail (suck, gammaldags brev borde det vara, men sĂ„nt blir inte av i dagens vĂ€rld, tyvĂ€rr) dĂ€r jag i lĂ€ngre formatet ”uppdaterar” mina vĂ€nner om vad som pĂ„gĂ„r i mitt liv, och lika vĂ€l fĂ„r jag till stĂ„nd en diskussion med dem den vĂ€gen. Utom, tyvĂ€rr, med dem som Ă€r vĂ€ldigt aktiva pĂ„ Facebook, för de tycks inte hinna svara pĂ„ vanlig e-post. Men det Ă€r deras förlust, anser jag. Jag blir mer och mer sparsmakad nĂ€r det gĂ€ller mina vĂ€nner, de som inte orkar hĂ„llas kvar fĂ„r vĂ€l trilla bort dĂ„.
Tystnaden har liksom för dig alltid varit mitt favoritljud. Jag har aldrig haft radio eller TV eller ens musik som bakgrundsljud i vardagen. Om jag lyssnar, sÄ lyssnar jag.
Men jag Àr hejare pÄ smalltalk! Och jag Àlskar att prata! Med bekanta och obekanta. Som journalist har jag alltid varit störtnyfiken pÄ mÀnskor, och kommer nog att vara det till min död.
SĂ„ det ena utesluter verkligen inte det andra.
Hej, Christine,
”Det ena utesluter verkligen inte det andra” – sĂ„ Ă€r det i den bĂ€sta av vĂ€rldar för den som tycker om bĂ„de tystnad och smalltalk, bĂ„de koncentration och tillgĂ€nglighet! Och konkurrensen mellan dem fĂ„r man ju försöka leva med; det Ă€r med detta som med det mesta annat i livet: det fĂ„r bli en kompromiss.
MEN – det ena har en sĂ„dan tendens att breda ut sig pĂ„ det andras bekostnad. Konkurrensen sker inte pĂ„ lika villkor och garanterat förskjuts den över tid. Tystnaden skulle behöva kulturminnesmĂ€rkas i denna mobiltelefonstinna vĂ€rld, sĂ„ ocksĂ„ de handskrivna breven i facebooktiden (jodĂ„, jag skriver brev för hand ibland. Men de krĂ€ver att jag sĂ€tter mig vid sekretĂ€ren (!), tar fram reservoarpennan (!!) och fina brevpapperet (! ! !) ). Handskrivna brev skriver jag bara om det handlar om nĂ„got riktigt viktigt – om sĂ„dant kan det Ă„ andra sidan vara omöjligt för mig att maila. Mailkommunikationen Ă€r en sĂ„ BRA form för direktkontakt mellan mĂ€nniskor (tycker jag, alltsĂ„…) – inte sĂ„ staccato som SMS, inte sĂ„ publik som bloggen. PĂ„ Facebook Ă€r jag nĂ€stan inte alls – det Ă€r nĂ„got med mig som gör att jag helt enkelt inte passar i den formen.
Samtidigt Àr det ju mycket intressant med alla dessa kommunikationsformer som Ästadkommer tidigare otÀnkbara kombinationer mellan talet i all dess flyktighet och skriften som var bokstavligen huggen i sten pÄ runstenarna. TÀnk vad vi fÄr vara med om!
Allt gott
Bodil
Ja hej igen, Bodil,
du har sÄ rÀtt sÄ rÀtt, i att i konkurrensen mellan tid&tystnad och smalltalk och allmÀnt bludder sÄ har bluddret tendensen att ta över och tyvÀrr tror jag inte vi kan göra nÄgot alls Ät det. Vi kan bara gÄ in i tiden&tystnaden sjÀlva, om vi har den möjligheten. Och Ätminstone jag har det, speciellt nu som pensionÀr.
Annars apropÄ handskriva riktiga brev sÄ skriver jag aldrig sÄdana numera, av omsorg om den som skall lÀsa brevet. Min handstil har blivit allt olÀsligare med Ären, Àven för mig sjÀlv. FÄr liksom kramp i handen bara av att ta i en penna. Tycker sjÀlv att det Àr jÀttesynd.
Skriver dock halvriktiga brev en gÄng om Äret, nÀmligen julbrev till alla s.k. julkortsvÀnner (vilket alltsÄ betyder att alla fÄr likalydande brev pÄ ett ungefÀr och de Àr lagom allmÀnt hÄllna för att passa Àven avlÀgsnare bekant-vÀnner.) Dem skriver jag pÄ datorn, med stor omsorg dock. Och printar ut.
Jag undrar vad vi kan göra för att fÄ K-stÀmpel pÄ Tystnaden? PÄ riktigt, liksom?
Hej, Christine!
Jag hörde pĂ„ sin tid till dem som pĂ„verkade SJ att skapa mobiltelefonfria kupĂ©er – sĂ„dant kan man göra i det lilla. Men i det stora finns det inte en enda sĂ„ stor tystnad att den kan slĂ€cka ut ett enda bakgrundsbrus. Jo, tekniskt förstĂ„s: man kan brusreducera sig inuti lurar dĂ€r man bli av med det mesta ovĂ€sendet runt omkring genom att det inkommande ljudet fasvĂ€nds och denna signal lĂ€ggs ovanpĂ„ det inkommande… Och sĂ„ kan man gĂ„ in i vĂ€l ljudisolerade miljöer – men dĂ€r Ă€r det ofta svĂ„rt att vara.
Och sÄ finns alla denna fantastiska natur dÀr det ju sÀllan Àr tyst (fÄgelkvitter, nÄgot som prasslar i löven, vindens ljud i trÀdkronorna, vÄgskvalpet mot stranden)men dÀr man ÀndÄ kan kÀnna sig tyst innesluten i det stora lugnet.
Intressant, förresten, att det nÀstan alltid Àr det mÀnniskogenererade ovÀsendet (inklusive den mÀnniskogenererade tekniken) som stör oss, inte de ljud som uppkommer pÄ annat sÀtt!
Allt gott
Bodil
PS. ApropĂ„ julbrev och julkort: vad tycker DU om de dĂ€r julkorten pĂ„ vilka det bara stĂ„r ”GOD JUL önskar Lisa”? Som man fĂ„r ett likalydande en gĂ„ng om Ă„ret utan ett enda annat ord till. Man vet inte hur Lisa mĂ„r, om hon flyttat och har ny adress, om hon blivit Ă€nka, mormor eller gift om sig. Det enda man fĂ„r veta Ă€r att Lisa lever. Om man nu rĂ„kar komma ihĂ„g Lisa, eller fatta vilken Lisa det gĂ€ller.
Jag tycker det Àr helt onödig kommunikation.
Mja, det sista hÄller jag med om: jag blir alltid lite generad nÀr jag inte vet vilken Lisa det Àr.
Men sjĂ€lva gesten i sig stör mig inte, snarare tvĂ€rtom, men det kan ju bero pĂ„ att jag Ă€r en sĂ„dan dĂ€r vĂ€n-av-julen. Jag ser det som sĂ„ att det finns nĂ„gon dĂ€r ute som pĂ„minner dig om att ni faktiskt har eller har haft en relation, om ock aldrig sĂ„ vag, och sĂ„ skickar hon eller han ett kort en gĂ„ng om Ă„ret som en pĂ„minnelse. Dubbelriktad, för rimligen har ”Lisa” tĂ€nkt att nu skall jag skicka ett kort till Christine – och du i din tur pĂ„minns om Lisas existens. Visst Ă€r korten pĂ„ sitt sĂ€tt intetsĂ€gande – men de gör ju inget intrĂ„ng, de stör inte, de bara finns dĂ€r, en vĂ€nligt sinnad mĂ€nniska liksom vinkar till dig pĂ„ avstĂ„nd.
Allt gott
Bodil
Sorry men jag tycker att din blogg bara Ă€r ytligt poserande. BlĂ€ckfisk som ska kasta in armarna i dig. Du skriver som en pretentiös blondinbella. Jag tycker du Ă€r totalt opersonlig. Du gömmer dig bakom en mur av ord. Jag slutade blogga för jag orkade inte hĂ„lla pĂ„ varje dag men jag skriver mycket pĂ„ flashback.org jag heter JizzieJinx eller förut BabyPink. Mina kommentarer Ă€r mĂ€nskliga och öppenhjĂ€rtliga. LĂ€s sĂ„ fĂ„r du se. Okej det hĂ€r Ă€r menat som konstruktiv kritik om din blogg – inte dig.
Tack för att du berÀttar!
Jag tror inte ett ögonblick att man kan jĂ€mföra det ena med det andra utifrĂ„n vad som i sig Ă€r mest mĂ€nskligt eller mest öppenhjĂ€rtligt – men vĂ€l att den ena nĂ„r fram till nĂ„gra och andra nĂ„r fram till andra. Ibland bestĂ€mmer vi oss blixtsnabbt för vad och vem vi vill ta in, ibland mĂ„ste vi ha lĂ„ngt tid pĂ„ oss innan vi kommer underfund med varandra – och ibland kan vi t o m Ă€ndra oss.
Men egentligen Àr det inte det som Àr grejen hÀr utan hur vi eventuellt kan nÄ fram till varandra med tankar om att bli gammal i en ny tid.
Allt gott
Bodil
Vet du vad, Elsa Lovisa Brattlund?
Det Àr fantastiskt bra med Äsikter.
TÀnk vilka möjligheter att utvecklas! Att bli berikad. Att fÄ en tankestÀllare. Att bara fÄ sÀga sin Äsikt och ha rÀtt till att ha den, utan att bli straffad för den.
Fast inte sÀllan gör man totalt bort sig, nÀr man yttrar Äsikter om nÄgot som man inte Àr insatt i.
Olika generationer diskuterar pĂ„ olika sĂ€tt. Ibland Ă€r det helt omöjligt att diskutera ”mellangenerationellt”, vilket Ă€r enormt sorgligt. Vi har mycket att ge varandra, men dĂ„ mĂ„ste man ha tĂ„lamod att lyssna (lĂ€sa), trots att det Ă€r mĂ„nga ord och man orkar inte ta sig igenom dem.
Kanske Ă€r det sĂ„, att en generation Ă€r van att yttra sig opersonligt, för allt behöver inte vara personligt. MĂ„nga saker Ă€r sĂ„ allmĂ€ngiltiga – men det förstĂ„r man först nĂ€r de gĂ€ller ocksĂ„ en sjĂ€lv.
Kanske Àr det sÄ, att mÄnga saker förstÄr man först, nÀr man sjÀlv har upplevt dem. Oavsett Äldern.
Kanske Àr det sÄ, att den som har levt under samma tid /i samma kultur / samma samhÀllsklass osv förstÄr = har samma intresse / eller bara VET samma saker. DÄ fÄr plötsligt orden en helt annan innebörd och vikt.
Ăr det inte synd, att man inte har lĂ€ttare att förstĂ„ varandra?
NĂ„gon klarar inte att lĂ€sa ”tjocka böcker” – man tycker att det Ă€r för mĂ„nga onödiga ord.
En annan lÀser de tjocka böckerna JUST för att man beundrar hur författaren leker med orden och sprÄket.
Ăr det inte toppen, att man har olika smak och tycker om olika saker?
Ăr det inte fantastiskt, att folk har hittat ANDRA MĂJLIGHETER att anvĂ€nda medier?
SÄ delta dÀr du hittar det du söker. Bry dig inte om det dÀr du inte hittar det du krÀver.
Och tĂ€nk: Att det finns en blogg, dĂ€r man RESPEKTERAR varandras Ă„sikter! Att man inte direkt hoppar pĂ„ Ă€garen av bloggen eller dem, som bidrar – och kvĂ€ver dem i skydd av anonymitet med sine EGNA ENDA RĂTTA Ă SIKTER.
En underbar resten av dagen
önskar
Jitka
LĂ€st vad du Elsa Lovisa Brattlund skriver pĂ„ Flashback – och förstĂ„r att du inte gillar den hĂ€r bloggen:
Postat av JizzieJinx
”FörstĂ„r hur du menar men det kĂ€nns jĂ€vligt absurt att anvĂ€nda invandrares ekonomiska utsatthet som ursĂ€kt för ett kriminellt beteende. Vad har ekonomi med vĂ„ldtĂ€kt och mord att göra? Ăr det okej att bryta sig in hos en pensionĂ€r, misshandla och rĂ„na denne pĂ„ allt den Ă€ger för att man Ă€r ekonomiskt utsatt? Det kanske Ă€r orsaken, det och en fet jĂ€vla kulturkrock. Hur som sĂ„ anvĂ€nds det idag som en ursĂ€kt och det Ă€r jĂ€vligt fel. Det daltas lite för mycket med kriminella, oavsett ursprung.
Den stora invandringen bör stoppas, straffen bör bli hĂ„rdare, livstid borde införas och dömda invandrare borde utvisas. Det Ă€r min Ă„sikt.”
TACK för att du följde upp, Göran – det gjorde inte jag.
Jag Àr helt enkelt inte tillrÀckligt nyfiken pÄ bloggar-i-största-allmÀnhet och garanterat inte pÄ den refererade-i-synnerhet ser jag nÀr du Äterger vad den innehÄller.
Egentligen förstĂ„r jag ju inte ens detta att jag sjĂ€lv har en blogg. För (som jag skrev i sjĂ€lva inlĂ€gget) jag hör ju till de mĂ€nniskor som brukar försöka undvika smĂ„prat â semieremit, gillar tystnad, eftertanke, ostörd koncentration,… ĂndĂ„ hade jag förhoppningar pĂ„ denna blogg – och de infrias faktiskt, ofta med rĂ„ge.
Allt gott – och tack igen!
Bodil
Hej, Göran och andra,
Och detta och och Äldern kunde man gissa sig till redan nÀr man lÀste flickans nick. RÀckte med en av dem, den andra bara bekrÀftade.
Ăr det lönt att stĂ€lla upp pĂ„ nĂ„gon sorts diskussion med folk med dessa Ă„sikter? Och det skulle behövas det skulle behövas det skulle behövas – men folk med liknande Ă„sikter har sina Ă„sikter incementerade och Ă€ndrar dem inte, det spelar ingen roll hur och vad man försöker. Det Ă€r det som Ă„r sĂ„ tragiskt. Det andra Ă€r, att vi ”gamla” med erfarenhet inte sĂ„ ofta anvĂ€nder dessa medier, dĂ€r vi kan sprida vĂ„ra / andra / annorlunda Ă„sikter, sĂ„ folk Ă„tminstone lĂ€ser dem, ibland (tur att hon hittade bloggen, ibland fastnar ett frö nĂ„gonstans…)
Folk som mobbar varandra med hjĂ€lp av olika bloggar, Facebok, chat. Hur ska man Ă€ndra dem? Och det ska man, för vad blir det av oss alla om allt blir ”OK” att sĂ€ga, att angripa verbalt alla som tycker annorlunda, och de som backar för verbala angrepp bereder vĂ€gen för Ă„sikter som vi inte vill lĂ„ta bli ”allmĂ€nna”, Vi som tycker ”hon kan inte bĂ€ttre” lĂ„ter dem att ta över. NĂ€r det Ă€r under vĂ„r nivĂ„ att sĂ€nka sig sĂ„ lĂ„gt att man försvarar sig, att man försöker förklara, visa…
Det Ă€r den andra sidan av Internet. Den anonyma, dĂ€r man vĂ„gar, dĂ€r man kan vara ”stor”, dĂ€r man kan visa vĂ€rlden, sĂ„ra andra….
DEN TIDEN
Ă€r dyr.
För dÀr lÀr man sig ingenting. Utom att i vÀrsta fall bli elak mot andra, att sÄra och skada med ord.
SĂ„n vill inte jag vara.
Jitka
Hej,
Jag vet inte om ni vet att och hur jag kan utöva censur pÄ denna bloggen?
Det kan jag först och frĂ€mst genom att varje kommentar frĂ„n en ny bloggare hamnar hos mig för godkĂ€nnande innan den publiceras. SĂ„ skedde alltsĂ„ med ”Elsa Lovisas”, och jag slĂ€ppte igenom den. Tyckte det var uppfriskande med lite rĂ„skĂ€ll. Inser efter Görans inlĂ€gg att jag kanske borde ha kollat upp hennes lĂ€nkar och dĂ€refter bara slĂ€ngt alltihop – men det gjorde jag alltsĂ„ inte. Ă ena sidan, Ă„ andra sidan – jag har inte svĂ„rt att se för- och nackdelar.
Censurloppet Ă€r emellertid inte kört för jag kan ocksĂ„ i VARJE LĂGE ta bort vad som helst som redan finns pĂ„ bloggen. Den möjligheten har jag heller inte utnyttjat (Ă€n sĂ„ lĂ€nge) vad gĂ€ller Elsa Lovisa-kommentaren. Titta bara vad den möjliggör för information om min censurmaktstĂ€llning. Den hade jag annars nog missat att sprida. (Den öppnar ocksĂ„ för att om exempelvis nĂ„gon av er nĂ„gon gĂ„ng vill fĂ„ borttaget nĂ„got ni sjĂ€lva skrivit pĂ„ bloggen, kan ni bara kontakta mig).
Mot att Elsa Lovisas kommentar blev publicerad talar bl a tidsinsatsen, denna gĂ„ng inte bara min utan ocksĂ„ era andras. Tiden, tiden, alltid denna tiden.. Genom hela livet fĂ„r vi jobba pĂ„ för att inte drĂ€nkas och drĂ€nka oss i skröfs. Standardregeln SISO (Shit In, Shit Out) Ă€r skarp och den gĂ€ller bara alltför ofta. Men den Ă€r inte obönhörlig. Man kan ibland ta ”Shit In” – och det kan leda till ett GOTT resultat i stĂ€llet för Shit Out.
För egen del kĂ€nner jag mig rĂ€tt fĂ€rdig nu med diskussionen kring detta – trots att jag inte har bestĂ€mt mig för om det hade varit mer ”rĂ€tt” att refusera kommentaren Ă€n att slĂ€ppa fram den. SĂ„dant kan vara JĂTTEviktigt – men inte Ă€r det vĂ€l det i det hĂ€r fallet?!
Allt gott
Bodil
Hej, Bodil,
nu tycker jag inte att DEN HĂR TIDEN VAR DYR.
För att reagera pÄ detta kan lÀra nÄgot nytt.
Diskutera kring hur man kan anvĂ€nda medier = i detta fall just blogg – pĂ„ olika sĂ€tt beroende pĂ„ Ă„lder. Givetvis framgĂ„r det inte alls hur gammal deltagaren Ă€r. Man kan utgĂ„ ifrĂ„n nick. Just i detta fall sĂ€ger sprĂ„ket inget om det.
Men man fÄr en tankestÀllare. Vilken skilnad det Àr vad folk skriver i en diskussion och hur man skriver det. Vad man kan Ästadkomma med en sÄn diskussion.
Ofta Ă€r det sĂ„ att vi Ă€ldre inte deltar i diskussioner i chatt eller blogg, för ”vi kan inte”. SĂ„ vi vet inte hur ungdomarna för sĂ„dana diskussioner. Det som jag har antydd i ett annat inlĂ€gg – hur mycket TID t.ex. lĂ€rarna Ă€r tvungna spendera pĂ„ att lösa elevernas ”fritidsaktiviteter” frĂ„n Facebok, SMS och andra ”Ă„siktsutbyte”, dĂ€r man mobbar varandra. För det pĂ„verkar skolaktiviteter – nĂ€r eleverna brĂ„kar, mobbar varandra,sĂ„rar. Det pĂ„verkar sjĂ€lvkĂ€nslan av den som inte Ă€r sĂ„ stark som t.ex. du – av den som blir utsatt.
Kanske ocksÄ hur ungdomarna blir utsatta för farligheter pÄ chatt, dÀr folk utger sig för yngre och stÀmmer trÀff eller lockar till att ta foto av olika slag som missbrukas osv. DÀr satt vi pÄ förelÀsningar om hur enkelt det Àr = ocksÄ tid, som inte var DYR.
SÄ jag tycker att den hÀr diskussionen VAR viktig och det var bra att du slÀppte igenom inlÀgget. Man fick sig en tankestÀllare om man inte insÄg makten innan.
Att Ă€ven en givande diskussion kan styras till ”skit” om man inte ingriper.
Ha en bra dag
Jitka
Ja, det Ă€r just det – att ”vi Ă€ldre inte deltar i diskussioner i chatt eller blogg.” Jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att det frĂ€mst handlar om att vi inte ”kan” – det kan i stĂ€llet vara för att det kĂ€nns frĂ€mmande, onödigt, tidsödande, lite smĂ„löjligt, lite barnsligt.
Just dÀrför Àr det ju alldeles utmÀrkt att det bevisligen gÄr att hitta en form som mÄnga lÀser. Hittills har hÀr varit 43 260 besök!
Allt gott
Bodil
Jag kÀnde till den dÀr möjligheten till censur/ borttagande av kommentarer som bloggÀgare (heter det sÄ?) har. Och som gör det möjligt för seriösa bloggar att finnas. För tyvÀrr Àr det vÀl sÄ att de annars skulle drÀnkas av allt möjligt dravel och hat.
En censur, vill jag pÄstÄ, som frÀmjar bÄde demokrati och öppenhet.
Ja,
Och FĂRE mig finns det ett ALLDELES utmĂ€rkt spam-filter dĂ€r det mesta av elĂ€ndet samlas.
Allt gott
Bodil
Herreduminskapare. Hur kan man skriva ”ytligt poserande…. Du skriver som en pretentiös blondinbella.” och sen pĂ„stĂ„ att det Ă€r ”konstruktiv kritik”? Hur gammal Ă€r du egentligen, Eva Lovisa Brattlund? Jag menar: nĂ€r jag var barn fick jag lĂ€ra mig att inte sĂ€ga saker som sĂ„rar. I mina öron lĂ„ter det dĂ€r ungefĂ€r som tonĂ„rsflickors facebookmobbande.
Jag tycker om Bodils blogg just för att den Àr som den Àr, ett eftertÀnksamt sÀtt att verbalisera vad en mÀnska som tÀnker mycket just pÄ de hÀr sakerna kommer fram till. Ofta just i presens, har jag en kÀnsla av. Det Àr inte fÀrdigtuggade tankar utan de utvecklas hela tiden.
Tack Bodil.
Hej,
Som alla andra mĂ€nniskor behöver jag förstĂ„s Ă„terkoppling. Inte sĂ„ mycket pĂ„ vem jag Ă€r (det tror jag att jag vet – och förresten tycker jag inte det Ă€r sĂ„ sĂ€rskilt intressant lĂ€ngre) utan pĂ„ de senaste tankegĂ„ngarna. I presens, som du sĂ€ger. Den första Ă„terkopplingen kommer redan i skrivögonblicket – ”jasĂ„, var det sĂ„ jag tĂ€nkte?!” Och sedan Ă€r det ju oerhört intressant att se inte bara hur andra reagerar och vidareutvecklar och nyskapar utan ocksĂ„ VAD det Ă€r som andra reagerar pĂ„ – och vad de inte reagerar pĂ„.
Jag har nyss gĂ„tt igenom bloggen och sett att det enda inlĂ€gget som inte en enda kommenterat var det som handlade om att det rimligen Ă€r skillnad pĂ„ att bli gammal som kvinna och att bli gammal som man. Det var ju OCKSĂ intressant – i somliga sammanhang Ă€r det som om genusperspektiven kommer först. Men hĂ€r gör de uppenbarligen inte det.
Allt gott
Bodil
…. för det var nog att jag skrev det pĂ„ ”fel” stĂ€lle?
Möten med mĂ€nniskor behöver ju inte handla om att âfrottera sig mot varandra för att skapa illusionen av samhörighet och kontakt.â â de kan i stĂ€llet leda till att man hjĂ€lper varandra att slippa stelna i förestĂ€llningar, fördomar, förnöjsamhet och en massa annat pĂ„ âförâ.
Jag upprepar stycket, för det Àr det jag vill stödja och reagera pÄ.
Det har hÀnt saker i mitt liv under de senaste Ären (precis som i alla andras liv).
De har egentligen inget med nÄgon speciell Älder eller pensionÀring att göra. Det skulle kunna ha intrÀffat för 40 Är sedan eller om 20 Är.
Man kan ta itu med det pĂ„ olika sĂ€tt. LĂ€sa lĂ€mplig litteratur, delta i grupper och diskutera, gĂ„ i terapi, studera pĂ„ kurser…
Jag har hittat – som sĂ„ mĂ„nga andra – mitt sĂ€tt.
Jag har inte lust att sÀtta mig med en grupp mÀnniskor jag inte kÀnner och öppna mig för dem och diskutera saker som jag egentligen inte tycker de har med att göra.
Men att diskutera och byta Ă„sikter, att förstĂ„ nĂ„gon annans stĂ„punkt – att förstĂ„ att allt behöver inte alls vara sĂ„ som JAG ser det dĂ€r jag stĂ„r – det berikar mig, det hjĂ€lper mig pĂ„ olika sĂ€tt att se, att jag inte Ă€r ensam, att det hĂ€nder andra, att det gĂ„r att lösa, att man klarar det ena och det andra. Snabbare Ă€n om jag grubblar mig igenom sjĂ€lv.
Till det vill jag inte ha snabba, ogenomtĂ€nkta, ofta elaka och kritiserande repliker, som tom utger sig för ”konstruktiv kritik”.
Jag behöver byta tankar pÄ en nivÄ, som GER mig nÄgot.
Bland sÄdana blogg Àr det Bodils blogg. Jag ser att det finns mÄnga andra som har levt som jag och som funderar över samma saker som jag. Som inte förlöjligar det som jag anförtror hÀr.
Jag lÀser och ibland skriver i andra blogg:
* blogg om svenska som andrasprÄk;
* blogg som tillhör en mamma med 2 autistiska söner om hennes vardag – en samlingspunkt för mammor till barn som inte har en vanlig vardag som vi andra, utan en tuff 24 timmars dygn, varje dag, utan avlastning – och de stödjer varandra och pushar, för mer kan de inte göra, dĂ€r de vĂ„gar grĂ„ta, för alla fattar vad de handlar om, en dag Ă€r det en som orkar lyfta, en annan dag Ă€r de andra.
* tjeckiska blogg, dÀr kvinnor diskuterar tema som bekymrar dem: hur klarar man den anstrÀngda ekonomi, ge varandra tips för billiga matrÀtter, rÄd om vad man har rÀtt till och hur man kan ordna det.
* andra tjeckiska blogg, dĂ€r man diskuterar familjelivet: Att allt Ă€r inte guld som glittrar, utan att alla har sitt, att det Ă€r kvinnan som drar det tungsta lasset, stĂ„r för sina barn i vĂ„tt och torrt… hur man löser det nĂ€r hon inte orkar hĂ„lla familjen och plötsligt stĂ„r hon dĂ€r med 2 – 3 ungar ensam – praktiska rĂ„d hur man gör med barnen som mĂ„ste bo hos pappa som…, hur man ordnar pappersarbete vid skillsmĂ€ssan, ekonomin osv osv.
Och ofta tÀnker jag: tÀnk sÄ bra jag har det!
Vad jag har lÀrt mig under den senaste tiden, sedan jag har upptÀckt detta!
Det handlar inte bara om Bodils blogg. Det Ă€r alla möjliga, som jag började lĂ€sa och delta i JUST FĂR att jag hittade Bodils. Att jag gav mig tid att fatta, att det inte BARA handlar om snabba repliker och kommentarer, utan TANKAR.
Alla dessa blogg har berikat mig. De har gjort en snÀllare mÀnniska av mig.
Och jag bryr mig inte om HUR man skriver dem. Vilka regler – uppsatta eller inte uppsatta – man följer
eller ska följa. Det Àr den som Àger bloggen som avgör hur man vill skriva. Om det inte passar en sjÀlv , ja, dÄ slipper man lÀsa och delta, eller hur?
Genom att SKRIVA och dela med sig blir bördan lite lĂ€ttare att bĂ€ra. Inte bara för ”MIG”, utan för andra, som ser, att vi fĂ„r stöd, att andra har det likadant eller liknande, att ingen gĂ„r igenom livet som en dans pĂ„ rosor.
TÀnk vilket bra (och billigt) medie det Àr!
SĂ„ diskussion pĂ„ blogg, som Ă€r i stort sĂ€tt mycket anonymt, Ă€r inte att angripa varandra för en annan Ă„sikt. Det Ă€r helt enkelt att byta Ă„sikter med lite lĂ€ttare tyglar – man kanske vĂ„gar lite mer Ă€n nĂ€r man stĂ„r dĂ€r mitt emot varandra, man kan gĂ„ lite pĂ„ djupet, man kan ofta förklara vad man egentligen menar, vilket kan försvinna i ”det verkliga mötet”.
Det Àr blogg för mig.
Inte snabba rader, dÀr jag hoppar pÄ nÄgons Äsikt /eller person, för hÀr har jag möjlighet att göra det anonymt.
En underbar vÄrvecka till er alla, som skriver hÀr
Jitka
Hej, Jitka!
”Alla dessa blogg har berikat mig. De har gjort en snĂ€llare mĂ€nniska av mig.”, skriver du.
Ja, visst blir man rikare inuti nÀr andra tÀnjer och drar och överraskar en frÄn sitt hÄll! Och generösare. Och dÀrmed ocksÄ gladare.
Jag överfalls ofta av den kĂ€nslan: ”javisst, sĂ„ kan det ocksĂ„ vara, sĂ„ kan man ocksĂ„ tĂ€nka…”
”TĂ€nk vilket bra (och billigt) medium det Ă€r”, sĂ€ger du. Ja, rĂ€knat i kronor och ören. Men rĂ€knar man i all den tid som vi lĂ€gger ner pĂ„ att försöka vidareutveckla tankar tillsammans pĂ„ denna blogg, sĂ„ Ă€r det ju jĂ€tteDYRT. Men det har man ju rĂ„d till i tankens gĂ„voekonomi, för dĂ€r kan ju alla vinna. Mer och mer, ju mer man ger bort.
Allt gott
Bodil
Dyrt och dyrt…
Skulle jag
* delta i kurs
* köpa böcker i Àmnet
* terapi
* deltagit i fester
* annat
plus köra dit, sĂ„ hade det blivit dyrare…
Och hĂ€r kan jagf slippa kamma mig, hoppa till spisen och röra i grytan, stoppa tvĂ€tten, svara i telefon….
OCH FORTFARANDE VARA MED!
Fast det Àr jÀtte kul att trÀffas!
Jitka
Visst har du rĂ€tt i att det finns annat som Ă€r dyrare…
Men jag tar alltid varje chans som bjuds att lyfta upp hur HYGGLIGA de allra flesta mĂ€nniskor egentligen Ă€r och hur GĂRNA vi hjĂ€lps Ă„t, bara redskapen Ă€r rimligt bra.
Visst finns det exempel pÄ motsatsen pÄ nÀtet, typ porr, bedrÀgerier och allmÀnt lureri. Men det finns OCKSà sÄ mycket fint, jag sÀger bara:
Kolla wikipedia – ideellt, ideellt!
Kolla specialinriktningar typ slĂ€ktforskning – oerhört mycket sker ideellt!
Kolla alla communities upptill olika datorprogram – ideellt, ideellt och ofta sĂ„ att man fĂ„r svar inom en timme om man lĂ€gger ut en frĂ„ga.
Och kolla den hÀr bloggen och allt viktigt vi samtalat om hÀr, som hjÀlpt oss framÄt var och en och ocksÄ utvecklat en och annan alldeles ny tanke.
Det Àr sÄ fint.
Allt gott
Bodil
Ja, jag hÄller med dig.
Det jag tĂ€nker pĂ„ att det finns flera sidor av allt. Ăven mĂ€nniskor. De som söker sig till sidor som du talar om och har nytta av det som bjuds. SĂ„na som Ă€ven jag har anvĂ€nt till att fĂ„ mer kunskap, att utvidga vĂ€rlden. Och dem som jag har talat om – som jag har haft av den mĂ€nskliga sidan i diskussioner dĂ€r folk strĂ€cker ut handen, lyfter, hjĂ€lper med omtanke, kunskap, eller bara finns dĂ€r nĂ€r den andra Ă€r ensam.
Och sÄ finns det den andra sidan, som du ocksÄ har nÀmnt. Och sidor, dÀr folk trampar pÄ en som ligger, sÄrar, förolÀmpar, mobbar, sprider lögner om varandra. Hur lÀtt det Àr att förstöra för nÄgon, som inte kan eller vet hur man ska försvara sig. Inte Àr lika verbal, inte vet om att det finns, men Àr utsatt i alla fall. DEN tiden Àr dyr. Till ingen nytta.
Att utveckla nĂ„got tillsammans, att lĂ€ra sig av varandra, att stĂ€lla upp… – det Ă€r inte dyrt. Det Ă€r vĂ€rt all den tid man lĂ€gger pĂ„.
God natt
Jitka
Hej Bodil,
Mycket av det som skrivits pĂ„ denna bloggsida (Om sjĂ€lva bloggen) gör mig betĂ€nksam. Kanske har jag lite svĂ„rt att förstĂ„ varför du inte censurerade Elsa Lovisa Brattlund direkt, du har ju den möjligheten. I vĂ€rsta fall hade du fĂ„tt ett upprört mejl frĂ„n henne – men so what! Du har en bra blogg, men du kan aldrig rĂ€kna med att alla ska bete sig anstĂ€ndigt pĂ„ den, att alla ska respektera intentionerna med den, att ingen ska angripa dig personligen. Det hör till spelets regler.
Som jag förstĂ„tt bloggen ska den visa och analysera hur det Ă€r att vara gammal i vĂ„r tid och helst komma fram till strategier för hur vi kan komma vidare, för att ge ocksĂ„ gamla en sjĂ€lvklar plats i det samhĂ€lle vi lever i. Att vi inte tĂ€nker pĂ„ samma vis om mĂ„l och strategi Ă€r inte svĂ„rt att förstĂ„. Vi Ă€r alla unika och det Ă€r fantastiskt. Men om nĂ„gon trĂ€der in pĂ„ bloggen och tycker att den Ă€r ”ett ytligt poserande” av ”en pretentiös blondinella” sĂ„ har den personen ingenting att göra dĂ€r. LĂ„t henne bli en svart fĂ„gel som snabbt flyger förbi, men hon ska inte stanna och locka oss bort frĂ„n vĂ„rt huvudspĂ„r. För jag tror, att det Ă€r det hon vill.
Jag kan förstÄ, att man som bloggansvarig tycker att alla Äsikter mÄste fÄ komma fram. Utan andras tankar kan man sjÀlv inte utvecklas, man mÄste fyllas pÄ. Men det som ELB skriver Àr ingen pÄfyllnad, det Àr ett angrepp inte bara pÄ dig, utan pÄ oss alla hÀr pÄ bloggen och handlar mycket lite om att dela tankar om att bli gamla i en ny tid.
BÀsta hÀlsningar
Helmi Jönestam
Ja, jag ser det samma som du men lÀt ÀndÄ detta passera eftersom det kan vara undantaget som bekrÀftar regeln. Det visar oss t ex hur BRA vi normalt har det nÀr vi kan prata med varandra utan störningar.
Jag lovar att jag skall ha höjt garden och sÀnkt acceptanströskeln nÀsta gÄng sÄdant hÀnder.
Allt gott
Bodil
Bra rutet, Helmi!
Ha en skön vecka allihop. HĂ€r utanför mitt fönster Ă€r det -5 grader, ganska grĂ„tt, men jag tĂ€nker hĂ„llas inomhus idag och sköta alla mĂ„sten och halvmĂ„sten per telefon, för jag Ă€r förkyld. Och det Ă€r ocksĂ„ en del av lyckan med att vara pensionĂ€r. Man behöver inte stiga upp i ottan för att slĂ€pa sig till jobbet med tjockt huvud och rinnande nĂ€sa. Man KAN faktiskt vira in sig i tjock filt i favoritlĂ€nstolen med Bodil Jönssons ”NĂ€r horisonten flyttar sig”.
Andra böcker jag rekommenderar för oss som blir/Àr Àldre och vill lÀsa kloka tankar och ta del av nÄgon annans livsmod Àr Merete Mazzarellas böcker, speciellt dem hon skrivit nu pÄ Àldre dar. Vad hon skrivit hittar ni till exempel hÀr: http://www.sets.fi/Author.php?id=204
Med lite snoriga, men varma hÀlsningar
Christine
Tiden har pĂ„ sistone rusat med, och förbi, mig mer Ă€n vanligt – inte hunnit att runt hörnet upptĂ€cka denna avdelning förrĂ€n nu. Trots allt mycket bra att ”elakt korthuggna” ELB fick avreagera sig i den hĂ€r bloggens större och generösare begreppsbox. Ny i bloggvĂ€rlden frĂ„n 8/2 detta Ă„r (tendens att vĂ€l mycket vilja skĂ€mma bort mig i ensamhets tysta lugn) har jag formligen mĂ„tt illa Ă„t den skadeglatt otĂ€cka ton som epidemiskt tycks ha utbretts pĂ„ sina hĂ„ll. Med bedrövligt begrĂ€nsa(n)de tanke- och kĂ€nsloramar. Dylikt har jag ej sĂ€llan mött pĂ„ livsvĂ€gen: i dagens ytliga medievĂ€rld tyvĂ€rr allt vanligare, Ă€r jag rĂ€dd. DĂ€rför bra att vi hĂ€r synat ett exempel pĂ„ fenomenet i sömmmarna. I stĂ€llet för att gömma, glömma osv som Ă€r sĂ„ vanligt i just DEN korttĂ€nktare begreppsdimensionen. Redan vid uttrĂ€det pĂ„ nĂ€tet för ca ett Ă„r sen var jag nĂ€ra att gĂ„ med i Facebook, men kĂ€nde obehag nog för att hejda mig pĂ„ tröskeln. Tack och lov! frĂ„n
Ganska glad Kerstin Elisabeth
Tja Bodil Jag jobbar pÄ en grundsÀrskola som elevassistent och har precis upptÀckt dina barnböcker . De Àr fantastiska skulle gÀrna vilja att fÄ kontakt med dig .
Hej,
Det Àr inte jag som Àr den Bodil Jönsson som skriver böcker för barn.
Allt gott
Bodil