Om haiku

Hej,

Barbro Nilsson, människan bakom denna sommarbloggens alla haiku, har försett mig med ett utdrag ur en artikel av Kaj Falkman om haiku som publicerats i DN. Barbro förstod säkert av mina frågor att jag är en sådan där tycker-om-haiku-person som saknar egentliga baskunskaper. Var så god, här kommer lite smått och gott om haiku:

”Bo Setterlind var en haikupionjär som inte brydde sig om att räkna stavelser:

 Skuggan
dansar för sin blomma
som är död.

 Just bildens betydelse framför formen har varit den främsta anledningen till stavelseräkningens bortfall. Avgörande måste vara att orden bygger den bild som bäst uttrycker det väsentliga i upplevelsen.

En fåordig haiku med en träffsäker bild, skriven av Kjell Landås:

Sommarens luft
Övervintrar i en badboll

Haiku är framför allt visuell, både när det gäller den diktade bildens klarhet och textens rum på papperet. Ju färre ord, desto större energi hos varje ord.

Den främsta anledningen till haikuns internationella utbredning är att haikubilden är konkret och kan förstås överallt. Den visar företeelser som alla känner igen eller kan föreställa sig. Abstraktioner är inte välkomna i haiku.

Haiku beskriver en upplevelse i naturen eller i mänskliga sammanhang. (Japaner gör åtskillnad mellan haiku, som behandlar naturmotiv, och senryu, som behandlar mänskliga relationer, aktualiteter med mera, ofta präglade av humor.)

Torr och utblommad
får hela balkongsommaren
plats i en plastsäck
            Ingrid Eklund

Rusar till telefonen:
Månförmörkelsen börjar om
            Tre minuter!
Hon frågar: Var?
            Den ryske poeten Zinovy Vaymans

Haiku liknar humor i den meningen att båda innehåller en överraskande poäng.

Den traditionella japanska haikun ska innehålla årstidsord och fånga universum i tre rader, kvadraten, triangeln och cirkeln.

Haiku har så litet utrymme, att den inte har rum för diktaren, brukar japaner säga med ironisk anspelning på jagets utbredning i västerländsk poesi. Haikuns jaglöshet upplöser gränsen mellan människan och naturen. Dikten ska visa, inte bevisa. Det visade ska vara så tydligt, att diktarens känsla av upplevelsen framkallas hos läsaren utan att den utsägs.

Metaforer betraktas som en belastning och en utvikning från den koncentrerade närvaro som kännetecknar haikubilden.

Månen, trädets eviga blomma,
Lyser i natt
Ensam på grenen.

Denna dikt av Bo setterlind skulle enligt haikudiktarens mening vinna på att ”trädets eviga blomma” utgick, för då skulle sista raden visa blomman som en överraskning utan att den tidigare utpekats.

Likheter behöver inte uttryckas som liknelser:

Kraftledningarna
Spända i köldens rike
Norr om all musik
                 Tomas Tranströmer

Läsaren kan se framför sig kraftledningarna som stumma tonlinjer utan att det sägs ut. När metaforer används i haiku bör de förefalla naturliga, vara antydda eller djupt begravda i texten.

De största grupperna haikudiktare i Japan uppges vara ungdomar och äldre kvinnor. Äldre kvinnor har erfarenhet och tid för haiku. Ett exempel:

Fågelsträck
över ålderdomshemmets
eftermiddagste
                Tamamo Yamao”

Visst gav väl detta en spännande orientering?

Allt gott

Bodil