God Jul!
Det är så mycket som kroppen, inte bara intellektet, minns. Det märks extra tydligt så här till jul: hela minneskedjor rasslar ju till stup i kvarten. Visst handlar somliga om enskilda händelser, men förbluffande många är rent fysiska. Det känns konstigt – men fint. Inte så lite fint. Och på många sätt bättre och bättre år för år.
Tänker jag så här i en benvilarpaus dan före dopparedan. Trött kan man bli – det är ju rent obegripligt vad vi människor kan hitta på att göra inför en högtid. Och dessutom uppskatta resultatet: gotta oss åt trevnaden och varandra, sätta i oss all denna mat och dryck, tindra inför julklapparna och sova all denna julesömn. Ja, det här blir bra.
God Jul på dig!
Bodil
God Jul till Dig Bodil!
Och fortsättning med ett gott nytt år där jag hoppas att få deltaga i den gemenskap som denna bloggen skapar.
Sista meningen i din hälsning bådar gott ” Ja det här blir bra.” Så talar en sann optimist och jag sällar mig gärna till dem.
Roland i Lyckeby
Nytt år, nya ock många överraskningar väntar, som jag själv kanske bidrar med eller som kommer till mej. Läser ditt inlägg ang.Julen ock minneskedjor. Jag var i förrådet för att ta upp julgrejor (som så många gånger tidigare)Har sett ock tittat på julgranskulor efter mina föräldrar.Det var de första de skaffade vet jag. små runda med en inbuktning, dekorerade.Sedan blev dom ”moderna” ock köpte sådana ”vanliga” Jag har sparat de gamla, ock nu i år öppnade jag kartongen med dessa gamla kulor. Blev sittande i förrådet länge. Jag kände sådan värme, mindes, Det blev en fin stund i förrådet! Önskar dej Bodil ock alla ett bra alldeles nytt år.
GOD FORTSÄTTNING på helgandet och hela det nya året!
Påmindes nyss, läsande en inläggspassus av dig i närheten av denna, om kära gamla granar som jag vänslats med. Vi hade en gammal jättestor sådan skapelse – med fantasieggande rotverk ovan jord, som stod vid vägkanten intill mitt barndomshem Alebo. Den ingav mig oerhörd respekt, mystiskt anstruken i mig – liksom minnet av den gör än i dag. Denna Väldiga Varelse fälldes cirka 1957 p g a risken att den vid stormvind menligt skulle falla över tätnande trafikens fordonsförare. Kvistiga grenar i årsringarnas barnsliga bakgrundsteckning påverkar nog våra livsattityder mer än vi oftast är medvetna om medan vi mer NU-präglade än nostalgiskt bakåtblickande söker förmedla våra erfarenheter in i framtiden. Även våra trädvänner hänger envist med oss, evighetsklara – kanske. Titta gärna in på min auroranyårsblogg, där jag i går lade in en ganska Hyltebruk- och pappersmassakritisk klagoskrift: i morgondagsinriktad skepnad. Nås genom klick på mitt namn här ovan – tror jag. Många välgångsönskningar från kes.