Att inte skrämma de unga

Hej,

Efter en föreläsning nyss kommenterade en modig ung kvinna: ”vet du, jag blir nästan rädd. Det kommer att ta SÅ lång tid för mig innan jag hunnit göra så mycket, hunnit tänka så mycket, hunnit genomskåda så mycket som ni har gjort. Det känns nästan som att jag skulle behöva bli gammal i förskott för att hänga med. Och det vill jag ju inte heller!”

Medan det vanligaste kan vara att unga känner främlingsskap inför gamla och inför att själva i sinom tid bli gamla, slog det alltså här åt andra hållet: hon hade faktiskt fattat att det kan finnas så många poänger med att vara gammal att hon blev lite rädd utifrån sin ungdom.

Skarpt! Därmed gav hon ju också mig chansen att försöka reda ut hur jag menar att unga skall försöka vara bra på att vara det de är och har och kan (snabbhet i detaljlärande, oförskräckthet, fysisk och psykisk ork, mer öppna sinnen, sina erfarenheter och sina förväntningar) och vi gamla skall vara bra på det vi är och har och kan kan (sammanhang, erfarenhet, mål- och meningsinriktning, bättre kombination tankar-känslor, andra erfarenheter, andra förväntningar) och så ge varandra chansen att leva och kanske rentav arbeta TILLSAMMANS i en ömsesidig tillit där vi kan dra nytta av varandra och ha roligt ihop.

Att utveckla tänkandet kring generationssamverkan nu och framöver kan höra till det absolut viktigaste.

Allt gott

Bodil