11. Foto
Hej,
Har du tänkt på vilken skillnad det gör att kunna se på ett foto av den man skriver till? Det kan vara nästan hur litet som helst, men man ska kunna se ögonen.
I Internets barndom hörde jag till pionjärerna med kurser på nätet. Bandbredden på den tiden var nästan ingen (kursdeltagarna hade modem på 14,4 kB/sekund …). Hur då skapa känslan av en närvarande föreläsare? Video var otänkbart – det drog på tok för stor bandbredd. Intressant nog visade det sig att det räckte att streama ljudet och ha en stillbild på föreläsaren som lades in då och då växlande med andra bilder. Likheten med en vanlig föreläsning blev plötsligt stor, och kommunikationen blev en annan, en som handlade om närvaro. Givetvis såg vi också till att det kom upp stillbilder på alla deltagarna så snart de gick in i ett forum, lämnade in uppgifter eller ställde en fråga.
På denna blogg som ska handla om tid, tillit och trygghet i dagens samtid och speciellt i vårdens, började jag fundera på vad det skulle göra för skillnad om vården hade använt ett sådant gränssnitt. När man möts öga-mot-öga behövs självklart inget foto. Men vid alla de tillfällen då en läkare eller sjuksköterska eller sjukgymnast sitter med alla data framför sig om en viss patient och funderar över vilka mått och steg som nu bör vidtas – vad hade det gjort för skillnad om hen också såg ett foto på den berörda patienten? Såg att denna var en Någon, inte en Vemsomhelst?Kanske genom fotot kom ihåg mer från förra konsultationen? Hur skulle fotot påverka tankarna hos vårdpersonalen, hur skulle det påverka dialogen läkare-patient över nätet alternativt situationen när någon vårdpersonal förbereder sig på en senare öga-möt-öga-dialog?
Själv vet jag att jag som patient skulle tyckt om att veta att jag via ett foto och inte bara via mina värden hade funnits på näthinnan hos den som funderade över insatser kring just min hälsa. Och jag kommer ihåg hur jag som föreläsare, kursansvarig och examinator inte bara bemötte studenterna på ett annat sätt genom att de fanns på bild utan också tänkte annorlunda om både dem och vad jag kunde göra för dem. De blev snabbt faktiska individer, kom jag på, när jag insåg att jag inte bara satt där med deras senaste inlämningsuppgift. Jag kom samtidigt ihåg vad de hade presterat innehållsmässigt på den förra stora inlämningsuppgiften vilket gjorde att jag kunde återkoppla på ett annat sätt än vad jag annars hade gjort. Kort sagt: individen framför mig blev longitudinell. Och det åstadkommer man inte så lätt om det handlar om grupper på 50-100.
Allt gott
Bodil
En bild – – –
Javisst Bodil! Och med dagens journalsystem vore det hur enkelt som helst. Vinsterna vore dubbla. Jag SER min patient varje gång jag öppnar journalen. Du som patient VET att jag ser Dig när vi har kontakt. Alla tvivel om ”kommer han verkligen ihåg vem jag är” kunde försvinna. Vi har ju nu möjlighet till skypeliknande bildsamtal med rörlig bild också i sjukvården. Många tror att det är en stor förbättring. Det är det om min patient vill visa upp något,till exempel ett hudutslag, men för alla samtal med människor där man redan har en relation är den rörliga bilden ofta ett störmoment som man väljer bort. Men en bild. Som man kan se i ögonen – –
Javisst vore det bra!
Hej, Åke,
Då hade jag alltså rätt i min förmodan att inte ens ni kan se någon bild direkt på en patient?
Men att du både själv skulle tycka om det för egen del och dessutom tror att det i största allmänhet skulle vara bra för verksamheten?
Hurra! – då kommer du säkert att se till att det blir så.
Tekniskt är det ju numera hur lätt som helst – en mobilbild vid nästa besök.
Men jag gissar att era journalsystem kan utgöra hinder, dock sådana som är till för att övervinnas.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Jag skulle verkligen tycka det var underbart att se en bild på min patient när jag förberedde mig inför nästa besök!
Jag ska undersöka om det skulle vara både möjligt och tillåtet! Vi får ju lagra bilder på dina hudförändringar så det borde vara möjligt! Men säker kan man inte vara – sekretessbestämmelser har lagt många hinder för god vård!
Många hälsningar
Åke