Vem är ditt ”jag”? Mer om idem och ipse.

Hej,

Jag fick en fråga som löd: ”vet vi då inte vad vi gör, vad vi mår bra av och vad vi inte mår bra av? Bygger vi så tjocka murar för att skydda oss att vi går vilse i det liv som borde vara enkelt? Gör kanske både vi själva och samhället livet till något onödigt svårt som står i strid med människans natur? Freud talade om att människan vantrivs i kulturen, i allt det som vi införlivat som bör, skall och måsten. Blir det så när många vill vara duktiga att vi ställer alltför höga krav, knäar under dem, bränner ut oss och i vår iver att duga förvandlas till tomma skal utan mening och innehåll i våra liv?”

Allt det uppräknade kan vara en anledning till svårigheter att få fatt på sitt kärnjag, sitt idem, och dess samspel med alla de olika bilder av oss (alla ipse) som vi förmedlar till omvärlden. Men det kan också vara så att om man isolerar sig, ständigt sätter sitt ljus under skäppan och alltid är lågfärdig, så kan i stället just detta bidra till skyddsmurarnas höjd.

Troligen måste man hela tiden arbeta på att försöka ta hand om inte bara andra utan också sig själv. Och då inte bara bry sig om sitt utseende och sina ägodelar utan också om sitt inre. Jobba med att försöka få fatt på det – samtidigt som det hela tiden förändras. Ett sådant arbete kräver att de yttre förutsättningarna är sådana att man inte helt tömmer ut sig men inte heller helt stänger sig inne. Det där förkättrade ”lagom” är nog inte så dumt i detta sammanhanget heller – det är ett tillstånd där man har goda marginaler åt alla håll och just därför har råd att utveckla sin klarsyn, inte bara utåt utan också inåt. 

Vill du veta mer hur jag tänker om detta, så kolla gärna vad jag tidigare har skrivit om idem och ipse här på bloggen och i boken ”Tid för det meningsfulla”.

Allt gott

Bodil