65. Late bloomers

Hej,

”Late bloomers” står för människor som blommar upp först sent i livet. Blommar ut först då, kommer till sin rätt först då. En sådan beteckning hade inte uppkommit om inte ”late bloomers” varit något exotiskt. Och så var det förr – senblommande människor var tämligen sällsynta . Mer och mer sällsynta ju längre man går tillbaka i tiden. De allra flesta fick ju inte chansen att visa hur de hade kunnat bli som äldre och vilka förmågor de hade kunnat utveckla eftersom de var döda långt dessförinnan. Inte ens för dem som faktiskt blev gamla var chansen särskilt stor att de skulle kunna blomma upp sent. Det fanns så mycket annat som ställde sig i vägen för deras blomutveckling – de  hade ont, var tandlösa, såg dåligt, hörde dåligt, etc.  Det fanns kort sagt för många hinder i vägen, för mycket annat som tog det mesta av orken. Det var bara små rännilar som blev över för den positiva utvecklingen.

Men just nu hör jag ”late bloomers” nämnas än här och än där – utifrån ett (som jag upplever det) nymornat intresse. Själv tänker jag att dessa mängder av ”nya” upptäckter kanske främst speglar att late bloomers numera är tämligen vanliga. Vad om detta i själva verket är en direkt följd av att när man står där med alla sina många årsringars möjligheter, all sin årsrikedom, och samtidigt slipper möta många av de hinder som förr lade sig i vägen – då kan man liksom inte låta bli att fortsätta att blomma? Man kan kanske inte ens låta bli att också utveckla blommor av en ny sort?

Visst vore det synd om inte dessa blommor och alla fröer de sprider kommer till glädje och nytta också i arbetsliv, på universitet och i andra gemenskaper?

Allt gott

Bodil

Publicerad i Okategoriserade
2 comments on “65. Late bloomers
  1. Nina Bendahl skriver:

    Hej!
    Jag är så glad att jag hittat denna blog!
    Jag tänker på alla pensionärer vi ser som engagerat sig i språkcaféer och som god man för ensamkommande flyktingbarn. Fd lärare m fl som helt plötsligt får hamna i centrum av en hel hop människor som med stor iver vill lära sig och där de får bli den första länken till umgänge med Svenskar.
    Min mamma, 75 år, har alltid haft ett stort språkintresse. Som hon har levt upp tack vara språkcafeerna bland dessa människor som höjer henne till skyarna. Tala om late bloomer!
    Nära oss bor ett pensionerat lärarpar som varje torsdag arrangerar matlagning hemma i sitt stora hus som fylls av samtal och skratt till ömsesidig glädje.
    I arbetslivet borde vi också kunna ta tillvara denna kunskapsresurs bättre. I tider då andra har svårt att hinna med handledning och introduktion är väl de som varit med längst en superresurs.

    Hälsningar
    Nina

    • Margit Holmberg skriver:

      Hej, jag känner igen mig som pensionerad lärare, 72,sfi-vikarie, volontär för nyanlända,aktiv farmor. Efter 7 års deltidsvårdande av strokedrabbad make är jag glad att ändå ha ork och energi kvar.Hälsningar Margit

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on