40. När ska man egentligen pensionera sig?

Hej,

Jag skrev en del om pensionsålder redan i inlägg 10. Låt mig fortsätta lite på det temat här.

Själv möts jag ibland av frågan ”skriver du fortfarande?”. Den frågan känns nästan lika orimlig som ”andas du fortfarande?” Skriva har jag ju alltid gjort. Skriva är för mig ett sätt att leva och lägga mina tankar utanför mig, så att de slutar snurra runt i huvudet. Då kan där i gengäld bli plats för de nya som pockar på. De gamla tankarna ligger så bra där i datorn – jag vet att de finns och behöver inte hålla på med dem aktivt. Några kan komma att ingå i böcker, brev och föreläsningar, andra behöver bara vila lugnt. För också de som bara är sparade och till synes aldrig kommer till användning har faktiskt hjälpt mig att komma vidare.

Jag pensionerade mig när jag var 67. Det var overkligt. Inte på något sätt ångestfyllt men just obegripligt: ”Bodil Jönsson, pensionär?!” Vem skulle jag då vara och bli? Kan man ens ”vara” pensionär, mer eller mindre som ett ”yrke”, och gå in i en utstämplad grå massa just i den del av livet då människor är som mest olika varandra?

Sådana närmast existentiella frågor djupnar i en omvälvande tidsperiod som denna. Aldrig förr i mänsklighetens historia har plötsligt en 75-åring medicinskt blivit som en 65-åring var i förra generationen. Varken vi äldre själva eller omvärlden hinner omorientera oss till det förändrade äldrelandskapet. Men krassa förslag dyker i alla fall upp: pensionsåldern (i singularis) ska ändras.

Ja, visst kan en del av oss lönearbeta längre om vi så vill. Men varför inte i en så turbulent tid som denna helt enkelt avskaffa den fixa lika-för-alla pensionsåldern och öppna upp för att man själv kan få välja utifrån de rådande omständigheterna när man vill pensionera sig?

Allt gott

Bodil

2 comments on “40. När ska man egentligen pensionera sig?
  1. Amarilio Lami skriver:

    Ja, dagens “lika-för-alla” pensionsålder är orättvis då en utsliten metallarbetare inte orkar till mållinjen, medan ex en politiker, advokat och dy, med glans dansar sig över målstrecket. Och den som inte fullföljer loppet kan förlora uppemot en fjärdedel av sin pension (om vederbörande går vid 61 års ålder). Men som allt annat är det en penningfråga. Det kostar att ha personer i pension. Och den kostnaden kommer att stiga med ökad medellivslängd. Att överlåta till folk att gå i pension lite när de vill är dömt att misslyckas. Men du har fullständigt rätt i att det är tokigt att bunta ihop samtliga yrkeskategorier med samma pensionsålder. Förr, jag vet inte om det fortfarande gäller, hade man varierande pensionsålder för olika yrken. Tror militärpersonal samt lokförare fick pensionera sig 5-10 år tidigare än övriga.

    • bodil skriver:

      Hej,
      Man måste också ställa de enkla frågorna VEM det kostar något för. Människor har under arbetslivet betalat in pensionspengar, dessa har förvaltats och gått till tidigare generationer, och nu är det dagens pensionärer det gäller. Vad som finns tillgängligt för dem hör direkt samman med avkastningen på det arbete som nu utförs av andra. Eftersom avkastningen per arbetad timme vuxit, borde det rimligen räcka till bra pensioner till dagens pensionärer. Jag är väl medveten om att det inte brukar låta så. Inte heller brukar man tala om beroendet av utfallen inom förväntningsekonomin i vilken pensionspengar finns investerade.

      Allt gott
      Bodil

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on