125. Kan detta bli ett nytt steg mot direktdemokrati?

Hej,

Den representativa demokratin har f n stora problem i många västländer. De majoriteter som eventuellt går att skapa balanserar ofta kring 50% och vid nästa val blir det inte sällan majoritetsbyte med allt vad det innebär av tvära kast och kortsiktighet i en tid som skulle behöva det motsatta. Knivseggsbalansen tenderar i sig att leda till en polarisering snarare än en samverkan – det är så svårt att “vinna” att det blir lite som i ABBA-låten: “the winner takes it all”.

Kan vi verkligen inte bättre än så – är det rimligt att 51% ska bestämma över de 49%:en? “Vi” mot “Alla de andra” är allt annat än konvivialt (jfr tidigare inlägg om konvivialitet på denna blogg). Lars Stelling har uppmärksammat mig på att det nu kan finnas nya förutsättningar för en direktdemokrati, och jag har börjat botanisera på pol.is. Gör gärna det du också! Direktdemokrati/ folkomröstningar har tidigare lidit av svagheten att de bara fungerar för JA/NEJ-val och alltså inte kan ge någon vägledning i vitala öppna frågor. Nu kan ett system byggt på artificiell intelligens hjälpa till så att också öppna frågor som ventileras av många kan leda fram till ställningstaganden/ lösningar som känns acceptabla, rentav bra,  för det stora flertalet.

Själv skulle jag gärna vilja se vad som kunde växa fram utifrån den superöppna frågan: hur vill vi ha det med lönearbetet framöver?

Allt gott

Bodil

PS. Också inuti den representativa demokratin bör rimligen en AI-stödd direktdemokrati i vitala framtidsfrågor kunna ge en god vägledning. DS

6 comments on “125. Kan detta bli ett nytt steg mot direktdemokrati?
  1. Lars Stelling skriver:

    Ju bättre vi samarbetar, ju fler som drar åt samma håll i en allt komplexare värld, ju större möjligheter får vi att skapa ett samhälle där alla kan få det bra. Ett problem är att vi vid tvister av gammal vana automatisk börjar tänka i riktning av vinnare och förlorare
    . Detta är ju dessutom något som faktiskt vårt nuvarande demokratiska system ideligen uppmuntrar oss till genom det exempel som de politiska partiernas ständiga kamp om att vinna utgör. På sikt kan vi kanske hitta processer som gör att vi lättare kan sammanjämka våra olika intressen t.ex. med hjälp av pol.is, men till dess borde vi börja med att kräva bättre sammanjämkning genom krav på större majoriteter för politiska beslut än de 50 % som idag gäller. Enkel majoritet splittrar, underblåser, inte dämpar, motsättningarna. Ju större majoriteter vi kan (tvinga oss att) skapa, ju närmare kommer vi målet: Välfärd för ALLA, tills vidare för åtminstone så många som möjligt.
    Lars Stelling

  2. Bodil Jönsson skriver:

    Hej, Lars! Målet kan vi vara överens om, men vägen är knepig. Det är troligen inte framkomligt att kräva av politiska partier att de konsekvent inte får nöja sig med 50% majoritet.
    Det skulle underlätta mycket för själva tänkandet om det gick att ge exempel via pol.is (jag jobbar på det) eller om du kunde berätta lite här vad man faktiskt GJORT i denna riktning på Taiwan. Jag har letat efter resultat där men haft svårt att hitta fram.
    Allt gott
    Bodil

  3. Lars Stelling skriver:

    Hej Bodil,
    Om ett modernt samhälle skall fungera måste vi på något sätt bli överens (>> 50 %) om hur vi skall lösa de intressemotsättningar som uppstår.

    Verkligheten visar att man kan ifrågasätta om vårt nuvarande system med valda representanter dvs. politiker och enkel majoritet kan vara det rätta i dagens mediavärld. Ja t.o.m. om det principiellt har möjlighet att kunna skapa den nödvändigt breda samsynen överhuvud taget.
    Vi måste tänka nytt och bredare och allvarligt och systematiskt undersöka vilka olika andra möjligheter som kan tänkas för att skapa en bred (demokratisk) samsyn på våra samhällsproblem och deras lösning. Utan sådan samsyn lär inte ett modernt samhälle kunna överleva.
    Pol.is är ju ett försök. Sveriges Radios program om detta tidigare i år är den bästa informationskällan jag t.v. hittat. Har inte lusläst nätet men en del finns där, har jag sett.
    Lev väl
    Lars

  4. Lars Stelling skriver:

    Hej Bodil

    I kampen om tillvaron visade det sig att de av våra föregångare som kompromissade/samarbetade inom dåtidens kommunikationsområde – flocken – överlevde bäst .Våra gener för flocksamvaro anrikades.

    Skulle det inte spara oerhörda lidanden (och kanske rädda människans liv på jorden) om vi innan det blir för sent, snarast lärde oss att vi för att överleva måste kompromissa inom dagens kommunikationsområde dvs. globen?.Lätt att konstatera att förmågan till väsentliga kompromisser saknas helt hos dagens politiker.
    Lev väl.
    Lars

    • bodil skriver:

      Hej, Lars,
      Ja, det har ju kommit många biologiska rön de senaste decennierna som visar att empati och bättre samspel i det långa loppet, dvs evolutionärt, kan vara överlägsna den rena brutala egoismen. Samtidigt finns det många exempel i nutid på att utfallen av konkurrensen mellan filantropi, egoism och kompromissvilja varierar.

      Om detta är vi helt överens. Däremot håller jag inte med om den sista meningen. Visst matas vi journalistiskt och i sociala medier med vassa exempel på ständiga omnipotenta, kompromisslösa politiska handlingar. Men det ger inte hela bilden. Snarare leder det till en verklighetsförfalskning i klass med den som fått oss att tro att tillståndet i världen är lika dåligt idag som på 1960-talet (eller rentav försämrats). Så är det ju inte, jfr Hans Roslings Factfulness.

      Det skulle behövas en Factfulness också på politikens område. Min bild är att majoriteten av dagens politiker dag ut och dag in enträget arbetar med just detta att åstadkomma kompromisser. Att vi inte får veta det beror på att det inte svarar mot någon sensationslystnad.

      Sedan vore det förstås alldeles utmärkt om denna majoritet började använda pol.is och motsvarande som stöd för att hitta fler och bättre kompromissvägar.

      Allt gott
      Bodil

  5. Lars Stelling skriver:

    Hej Bodil,
    Politikerna kompromissar säkert men så länge de inte vill göra det längre än till 50 %, vilket väl är uppenbart, betyder det att deras beslut inte tar nämnvärd hänsyn till åsikterna hos närmare 50 % av medborgarna. Därför är det inte underligt att så många av dessa känner sig bedragna på resultaten av (dagens utformning av) demokrati och söker efter andra alternativ.
    Visst är det så oerhört mycket som blivit bättre under perioden efter Andra Världskriget men mycket tack vare medvetandet under denna period om de avskräckande och därmed konfliktåterhållande fasorna under detta. Nu försvinner minnena allt mer och vi har, som vi klart ser, hamnat i en tid med konflikteskalerande allt mer splittrande nationalistisk propaganda åtföljd av allt fler konfliktskärpande åtgärder. Konsekvenserna är redan på väg bli skrämmande. Något intresse för väsentliga (>> 50 %) politiska kompromisser, hävdar jag, kan man inte hitta. Något exempel? I samhället för övrigt finns så vitt jag uppfattar det, en helt annan förståelse för breda nödvändiga konfliktlösande kompromisser.
    Lev väl
    Lars

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.