9. Olika ekonomier
Hej,
Idag omsätter förväntningsekonomin betydligt mer än vad lönearbetet gör. Det omsätts alltså mer pengar utifrån vad vi tror om framtiden än utifrån vad vi faktiskt uträttar på våra arbeten. En märklig utveckling, tycker jag. Numera påverkar förväntningsekonomin också välfärdsförmögenheten, det vill säga de pengar som är avsatta för pensioner och sjukförsäkringar.
Parallellt med löneekonomin, förväntningsekonomin och samhällsekonomin finns det en gåvoekonomi inom vilken man ger utan någon förhandsöverenskommelse om ersättning. Gåvoekonomin har alltid funnits i ideella sammanhang, bland vänner, inuti familjen och i kunskapsvärlden (där man vinner mer, ju mer man ger bort). I dagens internetvärld har det blivit självklart att den som ger bort mest också kan få mest tillbaka – tänk bara på sociala medier och Wikipedia och på betydelsen av att få mest uppmärksamhet eller flest följare. Väldigt mycket på nätet har redan blivit billigt eller rentav gratis och under överskådlig framtid kommer gåvoekonomin att hitta varierande former för samexistens med de övriga ekonomiska systemen.
Vad har du själv märkt av hur förväntningsekonomin påverkar löneekonomin och vice versa? Vad bidrar du med till gåvoekonomin på nätet och vad får du av den?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Jag har inte funderat över ekonomi på det sätt du beskriver (jag ska fundera när jag läst din bok). Men jag har funderat över verksamhetsstyrning och det ligger ju nära ekonomi.
Jag undrar om du har några tankar kring New Public Management – NPM; hur NPM har påverkat den offentliga sektorn?
Jag har läst ett par kapitel i New Public Management – om kunkurrensutsättning, kontrakt och kontroll av Roland Almqvist och gjorde en kort amatöranalys och lade ut på Twitter i slutet av sommaren.
”Enligt NPMkonceptet är medborgaren både kund och ägare inom offentlig verksamhet.
Enligt NPM/management ska politikerna ha makt och styra samtidigt som tjänstemän/chefer ska ha handlingsfrihet.
Som både kund och ägare borde medborgaren ha väldigt stor makt. Det ställer stora krav på den off sektorn.
Den off sektorn är inte van vid detta -> konflikt.
Politikerna har pengarna/makten samt försöker styra den off sektorn.
Tjänstemännen/cheferna försöker utföra det politikerna och medborgarna önskar vilket kan leda till konflikt.
Om konflikt -> tjänstemän/chefer slutar alt riskerar psykisk ohälsa.”
(En fundering, De personer som inte slutar eller drabbas av psykisk ohälsa, vilka är de?)
Jag fick respons av en forskare som ”kan” NPM och har en blogg (https://tskarlsson.wordpress.com/), han svarade:
”Rimligt. Problemet är att konstruktionen medborgaren som ”kund” inte kan ske eftersom stora delar av den offentliga sektorn inte rimligen på ett rättsäkert sätt kan konkurrensutsättas. När det gäller vissa tjänster kan det fungera, men vid myndighetsutövning blir det väldigt knepigt. Om det inte finns flera aktörer att vända sig till blir också kundaspekt rätt meningslös. Det blir en floskel som konsulter säljer in och som den off sektorn glatt köper.”
Regeringen tittar på Tillitsbaserad styrning, antagligen som komplement till NPM. Men undrar om det räcker?
http://www.statskontoret.se/var-verksamhet/forvaltningspolitikens-utveckling/utredning-om-statlig-styrning-av-offentlig-sektor/
Hälsningar Helén
Hej, Helen!
Problemet med dina problem att kunna kommentera tidigare inlägg kan vara löst – jag hittade dina bidrag i skräpposten…
Allt gott
Bodil
Hej Bodil,
Har du läst Staffan Burenstam Linders bok Den rastlösa välfärdsmänniskan: Tidsbrist i överflöd – en ekonomisk studie? Boken gavs ut 1969.
Han resonerar kring produktion, inkomst, konsumtion och tid.
Burenstam Linders egna sammanfattning i korthet av ”den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod” där vi nu drygt 50 år senare kanske kan säga att vi befinner oss:
a) Ett alltmer hektiskt livstempo
b) En tilltagande mängd varor
c) De gamla, som i början av tillväxtperioden saknade husrum och mat, kommer mot slutet av tillväxtmanins utveckling istället att sakna folk som kan ta hand om dem.
d) En egendomlig kombination av tilltagande bundenhet vid varor och tilltagande likgiltighet för varje särskild vara, till följd av låg utnyttjandegrad och snabb omsättning.
e) Allt mindre tid för kultur och njutning.
f) Inkomstnyttan kommer avta utan att våra behov blir helt fyllda; för att ytterligare kunna öka den materiella välfärden kommer ökad uppmärksamhet ägnas åt fortsatt ekonomiskt framåtskridande.
g) Följden av fortsatt ekonomiskt framåtskridande kommer bli ett växande antal oövertänkta beslut.
h) En ny form av ekonomiskt slaveri så att vi raserar vår egen existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.
Burenstam Linder skriver att bokens syfte inte är att beskriva hur ett nytt samhälle kan gestalta sig, men menar att ett krav är ”att nya mål formuleras under frihet genom attitydförändringar inom individen och inte genom politiskt maktspråk över individen”. Detta mål kan leda till en human ekonomi.
Tänk om alla, eller i alla fall väldigt många, plötsligt bestämmer sig för att vilja ha mer tid för annat än ständig ökad produktion (lönearbete), ökad inkomst och ökad (över)konsumtion av varor och tjänster.
Tänk om alla, eller i alla fall väldigt många, väljer att avstå årliga löneökningar till förmån för minskad lönearbetstid och därmed möjlighet till mer tid för annat än ekorrhjulet produktion/konsumtion.
Vad händer då? Frågar jag mig hoppfullt.
Hälsningar
Helén