5. Robotisering
Hej,
Mycket snart står vi inför en situation där många av de gamla jobben kommer att skötas av robotar som kommunicerar med andra maskiner, ibland med och ibland utan inblandning av människor. Denna omstöpning blir så omfattande att vi redan nu bör lägga mycket krut på att tänka igenom vårt förhållningssätt till begreppet ”arbete” och den roll vi vill att det ska spela i vår framtid. Det är ingen poäng med den framvällande robotiseringen om allt fler genom den hamnar i ett utanförskap och om vinsterna snarare underminerar än bygger upp det gemensamma. Men rätt hanterad kan den föra mycket gott med sig: öka den egna mänskliga tillväxten, minska de nuvarande utmattningseffekterna av ett alltför slimmat arbetsliv, etcetera.
Kan du föreställa dig en robot som arbetskamrat eller rentav vän? Skulle en robot, helt eller delvis, kunna utföra de arbetsuppgifter du har idag?
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Jag tar mig igenom dina inlägg ett efter ett.
Nej, jag kan inte föreställa mig en robot till vän. Som arbetskamrat beror på hur du menar. Jag hoppas att man i första hand ”robotiserar bort” monotona arbeten i dåliga miljöer. För en tid sedan såg jag ett inslag på tv om en robot i hemtjänsten. Det kan nog vara bra, för all del, du nämner ju det i din bok om jag inte minns fel. Men jag tror ändå att det de flesta äldre saknar är just kontakten och den lilla extra omsorgen från en människa, men kan robotar avlasta så kanske det skulle finnas mer tid till det! Jag jobbar i vården och skulle kunna tänka mig en robot som utförde vissa arbetsmoment, men bara om den frigjorda tiden skulle ge oss större möjlighet och mer tid till det medmänskliga arbetet som får stå tillbaka idag. Tyvärr är jag rädd att det bara skulle ses som en besparingsåtgärd i stället.
Hej, Nina,
Också vi äldre – eller kanske speciellt vi äldre – är varandra väldigt olika. En del av oss vill ha mycket mänsklig närhet, andra är mer restriktiva och upplever bara nära kontakter som meningsfulla. Övriga känns påfrestande, särskilt om de blir för många och till en kakafoni av olika röster som alla tolkar den de möter och hens situation olika. Vad de främst skulle uppskatta är det som andra snabbt skulle tröttna på: att bli bemött på exakt samma sätt varje gång och få exakt samma saker utförda.
Sverige är ett speciellt land – betydligt mer speciellt än vad vi själva tänker på. Vi vill ju så gärna kunna klara oss som individer, och om vi inte gör det, vill vi hellre ha hjälp av samhället än av familjen. Om du har tid och lust, så läs gärna Henrik Berggren och Lars Trägårdhs bok ”Är svensken människa?”
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Jag tror att du har rätt i det du skriver, och om det finns robotar som hjälper dem som önskar ha det så, så skulle, i den bästa av världar, den frigjorda tiden för hemtjänstpersonalen kunna gå till att gå ut och promenera och vara sällskap till dem som önskar det. Kanske det till och med skulle kunna leda till bättre kontinuitet, så att de som vill ha mänsklig kontakt slapp nya människor hela tiden, för det är nog många som inte är särskilt bekväma med.
Men, luttrad som jag är av offentlig sektor, tror jag att det är superviktigt att man har klart för sig VAD man vill åstadkomma med en förändring som kan innebära effektivisering, annars tas bara resurserna som frigörs ifrån verksamheten och den riktiga kvalitetshöjningen uteblir.
Jo, så är det!
Samtidigt känner jag mig tveksam till att diskutera arbete som om allt annat skulle förbli oförändrat. Det gör ju inte det. När andra drivkrafter än dagens blir styrande för människors samverkan, och när vi fått nya verktyg för att hjälpas åt – vad kan hända då?
Allt gott
Bodil
Intressant tanke!
Det är verkligen en konst att frigöra sig från vår syn på att lönearbete som lösning…
Nina