78. ”Screening” (4/12)

Hej,

”Screening” är Kellys fjärde nedslag i ”The inevitable” bland de teknologiska krafter han menar oundvikligt förändrar både oss själva, vår tillvaro överlag och arbetslivet. Jämför introduktionen jag gjort i nr 74 här på bloggen om vad som väntar alldeles om knuten också för arbetslivet.

När nu så mycket kommer att vara så föränderligt och så nätverksintegrerat, duger inte längre de gamla lagringsmedierna som t ex en vanlig fix boksida. Den är lika för alla läsare och svåranknuten till andra böcker och människor. Betydligt mer flexibla är representationerna på de skärmar som dykt upp i vår närhet, egna, andras, publika, önskade, oönskade – de kan visa det vi för ögonblicket vill se, de kan lika gärna visa bilder och höras som bara visa bokstäver och ord, och de kan snabbväxla mellan de olika sätt som vi brukar vilja ha presentationer och kommunikationer på.

Kombinationerna mellan den s k råa verkligheten och den förstärkta kan bli otaliga framöver. När du går längs en trottoar och inte kan hitta en skoaffär på egen hand, kan du enkelt hitta den via sådana glasögon som visar dig positionerna för de närmaste. Ur boken som du håller på och läser kan du enkelt göra utdrag inklusive egna associationer som blir tillgängliga för dina vänner – liksom deras för dig. Varken boken eller något annat blir på så sätt färdig(t) – allt är i utveckling, och läsandet görs socialt. Kunskaper överlag presenteras inte i isolat utan i nätverk. Det hittills mest uppenbara större exemplet på effekter av korsreferenser hittar du i Wikipedia där alla företeelser som själva finns beskrivna på andra ”ställen” i verket är direktlänkade från de andra texter där de också dyker upp. Någonstans långt i fjärran förefaller det hägra en ”kunskap”, en all-kunskap, där allt ska hänga ihop med allt. Det känns nästan som om vetenskapens stora insatser att bygga strukturer, klassifikationer och sammanhang skulle vara överspelade.

Som det barn av vår tid jag faktiskt är, slår jag förstås bakut. För hur ska det då gå med de gemensamma föreställningarna? Hur ska vi kunna förstå varandra när allt glider undan och pekfingret och dess fantastiska mentalhygieniska funktion ”det är detta jag menar!” blir försatt ur spel? Och vad med ”slut”resultats triumf, låt vara kortvarig, den när konstnären eller författaren vet att nu är boken ”färdig” – ska den alldeles försvinna? Vad med det äkta, det autentiska – ska verkligen allt göras socialt?!

Och så är det det där med djup kontra yta, med det tidskrävande kontra quick-fixen. Jag kommer att tänka på min reaktion när jag läste en intervjubok med Mark Zuckerberg, en av Facebooks grundare. Han säger där att själva den idémässiga höjden med Facebook var och är att alla ska bli mer hela som människor om de inte visar en av sina sidor mot den ene och en mot den andre utan i stället lägger ut alla ”bilder” av sig själv så att alla kan se allt. Inför det tänkte och tänker jag att så kan bara en mycket ung människa tänka. Aldrig så många bilder av en yta kan faktiskt aldrig visa djupen och sammanhangen. Lite bättre kan det bli, nu vid skärmrepresentationernas expansion och möjligheterna att visa också ditt inre nätverk. Men vad vill du ha din tid till? Subtraktion är ett vida underskattat räknesätt.

Gissar att mina ovanstående reaktioner kan störa en och annan läsare medan de stöttar andra i deras misstro mot att Kellys värld skulle vara oundviklig. Men hur vi än reagerar, kan vi vara säkra på att skärmtrenderna kommer att fira stora triumfer. Tänk om du ville öva din fantasi ett tag på någon av frågorna:

Hur tror du skärmpresentationer kommer att förändra ditt hem?

Tänk på de nuvarande uppgifterna på din arbetsplats. Hur kommer de att påverkas av de många olika typerna av skärmrepresentationer som kommer? Vilka blir genast överflödiga och vilka tillkommer? Och vad gör förändringarna med dig och din arbetsgemenskap?

Ett framtida CV – hur kommer det att byggas upp och hur kommer det att läsas?

En framtida presentation av en arbetsplats som ivrigt söker efter några som vill låta sig anställas där i ena eller andra formen – vad kommer den att trycka på för att vi ska rikta vårt intresse mot just den?

Det finns mycket att fundera över.

Allt gott

Bodil