54. Efteråt

Hej,

Jag är ännu inte färdig med efterarbetet av gårdagens fest. Den blev förresten jättelyckad och känns därför inte arbetsdignande ens nu dagen efter. Men mycket är det, också i vår tid. Vad om jag före och efter kalaset också hade behövt: hugga och bära ved till spisen och hålla igång den, pumpa upp, bära hem och värma vatten till all disken (gås är bara så fett), mala levern till leverkorven för hand, handdiska alla dessa tallrikar, glas och bestick, handtvätta och handmangla dukar och servetter?!

Hm. När vi vid enstaka högtider försöker härma forna tiders kalas tycker vi oss digna under ett arbete som är ett intet jämfört med hur de hade det förr. Hur de orkade vet jag inte, men jag tänker att de ofta var många om det. Tänk bara så många ärenden som små barn sprang. Och för alla, oberoende av ålder, var säkert kalasen ännu viktigare avbrott i den enahanda vardagen än vad de är för oss i allt vårt myller.

Allt gott

Bodil